söndag 31 juli 2011

Shit!

Nu kom jag på en fundering till - eller - även här mer ett konstaterande: jag måste plocka rönnbär så att jag kan pyssla ihop girlanger till granen och göra fina kransar att ha på dörren och i fönstren!

Så var det då dags för ett litet inlägg..

Jag har väl inget att rapportera egentligen, mest funderingar..

Fundering ett: hur ska jag göra med väggprydnaderna? Jag har inte satt upp några eftersom det kändes som en bra idé att först bo in sig lite, men nu börjar det bli dags känner jag. Ska iväg om någon timme för att hämta upp de 12 månadsplanscherna som jag lyckats få till mina via Tranås loppis på ansiktsboken.

Fundering två: det börjar bli dags att fundera över vilka bilder vi ska framkalla, det blev ju en hel del fotograferat men man sitter ju sällan och bläddrar igenom alla sina bilder (speciellt inte när det handlar om kanske 2000 bilder) när man ska visa dem. Inspirerad av Katten (jag rekomenderar verkligen att ni kollar igenom albumet, det här är en tjej som kan fotografera!) funderar jag på om jag inte borde försöka göra en snygg fotobok av en del av bilderna i alla fall.

Fundering tre: är egentligen inte så mycket av en fundering, det är mer ett konstaterande som går ut på att jag ska ta en promenad runt staden (det låter längre än vad det faktiskt är) i dag - funderingen kan väl sägas vara att jag ska bestämma när detta ska ske.

Fundering fyra: hur och när ska jag organisera pysselrummet. Det här är det enda rum som inte är färdigt eftersom jag inte får ihop någon bra organisation. Inte för att jag satsat all min kraft och energi på detta projekt, men, jag har väldigt mycket grejer (och så ska jag ju till Panduro om en vecka drygt). Det kanske rent av är bättre att vänta tills jag varit där så att jag kan rensa ut en del av det gamla och packa in nyheterna? Det är ju onödigt att göra allt två gånger.

Fundering fem: ska jag köpa till programmet "Min släkt" för att organisera upp anteckningar och få lite bättre ordning på mina förfäder? Just nu ser det ut såhär, och då har jag bara börjat:

Inte helt lätt att ha koll på när det blir fler sidor av det här slaget. Visserligen är jag van vid att forska inför uppsatser, det liknar ju lite det här när man pysslar med historia och arkeologi och är en ganska virrig kulturgalning, men ändå, jag inser att det inte blir så lätt i längden..

Fundering sex: folk åker till olika favoritresmål titt som tätt, exempelvis Thailand. Alltså är det väl inte orimligt att vi planerar en ny resa till New York om tre-fyra år? Det är klart man vill se annat också, men vad fasen - New York är alltid New York (och både jag och Peter suckar längtansfullt när vi ser en scen ifrån staden på tv - oavsett vilken scen, det kan t.o.m vara ett mord - och då har vi ändå nyss varit där). Jag vet ju att vi i början av hemkomsten tänkte att det är dags att ta steget vidare i reslivet och satsa på att se andra ställen, men verkligen, det viktiga är ändå att komma till New York igen. DOCK. Och det här är väl så viktigt, vi tänker mer långsiktigt och på det sättet kommer vi kunna spara och samtidigt ta en weekend, en vecka kanske, i andra städer och på andra platser under tiden. Dessutom. Vi ska ju faktiskt åka på charter, och det är ju definitivt en ny erfarenhet (för mig alltså) både i december och under våren då svärfar fyller 70 och planerar en resa för hela bandet.. 

Fundering sju och åtta: är egentligen inte några funderingar utan mer uppmaningar till mig själv: beställ alltiett-grej till Liseberg, samt, sätt upp gardinerna i sovrummet (inkl. strykning och uppläggning - vilket egentligen säger sig självt).

fredag 29 juli 2011

just'e

...det är hit vi ska..

Nu har jag verkligen något att berätta också. På riktigt!

Vi fick en del pengar över när vi var i New York (tro det om ni vill). Så. Utöver vår planering och vårt sparande inför nästa sommares Roadtrip i norra Sverige så bestämde vi oss raskt för att vara lite wild and crazy och beställa en charterresa till Fuerteventura. Jojo. Dra på trissor. Åsa ska på C H A R T E R! Jag har aldrig varit på charter någonsin i mitt 32-åriga liv! Det närmaste jag kommit är Sällskapsresan 1. Och nu ska vi t.o.m. köra på All inclusive. Vad ger ni mig för det? En stor anledning till beslutet var antalet rönnbär på träden (skitmycket) som visar på att det ska bli en kall vinter (tydligen) samt faderskapets muntra ord "det sägs ju att det blir tre, på varandra följande, kalla (svåra?) vintrar i rad. Och jag gillar vintern - det är verkligen fantastiskt att vi fått så bra vintrar i två år nu, jag gillar det, MEN man behöver sol. Värme. Jag tror aldrig jag varit så trött på allt som jag var i vintras och det vill jag ju inte vara med om en gång till. Alltså. Ett brejk i Spanien i höjd med västra Sahara, det borde ju bli ganska okej väder.. Dessutom får vi ju mer glädje av min tub med SPF 50 som vi köpte på Coney Island.

Nu ska jag ta steg två i mina beslutar-tag och kolla upp träningsmöjligheterna på ett av gymmen i den här staden. Jag säger det igen: Jojo. Dra på trissor.

Något som liknar en paus

..kan man väl säga att den här bloggen fått. Varför inte? Det är rätt gött att bara ta det lite lugnt. Jag ska fira det med att kolla runt lite på vinterresor och ta mig bort till Willys för att köpa vattenmelon för 3.90 kr/kg. Jag gillar vattenmelon!

tisdag 26 juli 2011

Jag är glad..

..att jag ska till min släktforskarvän och därmed också expert på området för jag sitter och försöker söka på en sida (ancestry.se) och det går inte särskilt bra. Det verkar stört omöjligt att få tag på dödsdatum för min farfar (jag vet året, så man tycker ju att det inte skulle vara så svårt, särskilt inte som all annan information, födelse, föräldrar, hemort finns). Jag antar att jag gör någonting fel och jag hoppas också att jag kommer igång med det andra, av experten rekommenderade, programmet som jag laddat ner i datorn men inte kommer åt ännu eftersom det ska betalas också - eller - betalningen ska väl registreras innan jag får tillgången i min hand. Det ska bli en väldigt spännande resa när den väl börjar!!

måndag 25 juli 2011

Tvättatvättatvätta

Gissa om vi har tvättdag idag? Jojjo! Som tur är har vi lyckats trycka in tvätt innan vår tvättid egentligen började (praktiskt). När allt är inpackat så ska vi ta en sväng på staden och kolla in rean i sportbutikerna och hoppas att vi hittar lite viktiga campingprylar, tält, liggunderlag, sovsäck, bra skor, stormkök, you name it. Jag är ju gammal scout, så jag känner mig som experten även om vi inte kommer att satsa på militärtält som jag är van vid.

Reflektioner över Norge-händelsen fortsätter:
I dagens DN skrev de att av förra årets terroristdåd i Europa begicks tre (3) (utav totalsiffran på 250+, tror jag, har för mig 269) av islamister. Tre alltså. Ändå, och jag säger ändå, är de just de aktionerna som man väljer att lägga fokus på. Det är väl väldigt intressant? Man konstaterade också att man gripit ca. 80 islamister misstänkta för planering av terrorbrott. De ansvariga för de övriga 250+ terrorbrotten i Europa och de som planerat eller planerar dessa dåd nämns inte. Alls. Jag finner detta väldigt, väldigt märkligt - man bekymrar sig över det hat mot muslimer av alla sorter som finns i samhället - samtidigt som det enda man redovisar och verkligen trycker på, är hur många brott islamister (som ju alltså, för sakens skull, är de extrema muslimerna, liksom vänster- och högerextremer t.ex.) begår. Man nämner inte att det är en väldigt liten del, sådär i runda slängar 1- 2 % (ignorera gärna mina bristande mattekunskaper om jag nu räknar helt fel), man nämner inte hur stor del 98-99% som begås av andra extremgrupper eller ens vilka dessa grupper är. Borde man inte kunna se att det finns en viss skevhet i rapporteringen och att den i sin tur kan generera ett ökat motstånd mot den grupp man fokuserar på? På fullaste allvar - är det någon som tror att de som eldar upp sig över "de onda muslimerna" reflekterar över att det ändå är en såpass liten del som faktiskt begår dessa brott, att det kanske rent av visar sig (om man skulle redovisa övriga ansvariga för terrorhandlingarna) att en del av dem faktiskt går att hitta i de egna leden? I Norge-fallet så handlar det om en kille från extremhögern och då kan man kanske förvänta sig att man undersöker extremhögerns terrorbrott, men nej, man undersöker och redovisar islamisternas förehavande. Borde man inte åtminstone, om det nu är så viktigt att redovisa islamist-siffror, göra en jämförelse mellan de båda, eller ännu hellre en jämförelse mellan alla de terrorgrupper som begår terrorbrott? Det känns som att det vore mer rättvist tycker jag.

Nu menar jag inte att man helt bortser ifrån gärningsmannens politiska hemvist, för det är ju inte precis någonting man väljer att ignorera vilket ju jag såklart tycker är väldigt bra! Det är nog så viktigt att veta hur och varför och vad som gjort att han agerar på det här sättet. Det är jättebra att man redovisar det, och media gör det bra. Det är bara lite trist att man utöver detta ändå väljer att lägga en del av fokus på islamister som inte har ett dugg med saken att göra i det här fallet. Om man nu ska göra det, kunde det kanske vara lämpligt att lägga fram fakta och visa på de olika grupperingar som finns i samhället och som begår terrorbrott, visa att det inte enbart handlar om en grupp och att det faktiskt inte är så att islamister begår 99% av terrorbrotten som det annars kan verka som, åtminstone stundtals. Sen kanske man kan välja att fokusera på att det inte är muslimer i allmänhet som går omkring och funderar på när man ska slå till härnäst. Det är inte heller majoriteten av de långt ut på högerkanten som går omkring och gör det. Vi måste försöka separera handlingar från åsikter och tro för det är inte samma sak.

Dagen idag ska jag förövrigt spendera ihop med Mattias Gardell's bok "Islamofobi". Jag har precis börjat och kan egentligen bara säga att det bådar gott, det är väldigt intressant..

lördag 23 juli 2011

Norges sak är vår (en inte helt ensam rubrik idag).

Jag blir så förbannad när sådant här händer! Det spelar ingen roll vem det är som är den skyldige, det är lika illa oavsett och jag förstår inte vad det är som gör att vi människor inte har möjlighet att acceptera varandra med de skillnader som vi har, oavsett vad det gäller, och som vi alltid kommer att ha. Jag vet att ni vet att jag inte har mycket till övers för de som rör sig i högerkanterna  men jag vet ju också, och jag inser att de måste få tycka som de vill, annars är demokratin i fara och demokrati är oerhört viktigt! En människas rätt till åsikter är extremt viktigt, man kan inte hindra människor från att tycka, tro eller tänka på ett eller annat sätt. Så länge man möter varandra med respekt så är det så det är. Man kan diskutera, argumentera, förklara och berätta vad man tror på och kanske framför allt varför man tror på det sättet, men man kan inte och ska inte gå till anfall. Det går inte att motivera den extremism som finns oavsett vilket håll den kommer ifrån. Protestera? Demonstrera? Ja, absolut, men man kan inte ta sig rätten att gå till anfall mot de som tycker annorlunda, då anfaller man demokratin och det är farligt!

För egen del ger det mig bara en ökad kraft att kämpa för det jag tror på, människans rätt att vara den hon är, människans rätt att göra det hon vill, det hon kan, det hon inte kan, det hon vill tro, det hon vill tänka. Jag blir, vilket jag kan finna märkligt själv, rädd för dessa krafter - det är ju inte särskilt konstigt att man blir det och det förstår jag verkligen - jag blir bara mer övertygad om att kämpa mot dem. Jag vet att de vill få mig att bli rädd och därför blir jag det inte, de ska inte få min rädsla! Vi är alla lika, det spelar ingen roll varifrån vi kommer eller vad vi tycker - vi är människor och som människor kan vi också betrakta varandra och våga mötas, utan att gå till anfall. Man får bli arg, man får skrika, man får ställa sig upp och ryta ifrån, men man får inte ta ifrån andra människor dess tankar och åsikter, det kan inte nog poängteras.

I Bibeln står det: "Allt vad ni vill att människor ska göra för er, det skall ni också göra för dem". Även om jag inte tror på någon Gud, så tycker jag att detta är någonting väl värt att tänka på och leva efter. Jag försöker göra det, så långt jag kan, och det är verkligen inte alltid lätt men jag gör så gott jag kan.

Eller som Andy Warhol säger: "I think everybody should like everybody".

onsdag 20 juli 2011

Somliga dar..

Usch, usch, usch. Det är allt jag har att säga. Jag mår inte särskilt bra alltså (surprise). Jag försöker liksom att engagera mig själv - pusha lite - men det går inte alls idag. Och i morgon ska vi iväg igen och jag vet inte om jag orkar - samtidigt vill man ju göra saker. Det är så lätt att tänka (och säga, för det finns det ju de som gör) att man ska rycka upp sig och ta tag i det, men det är f-n inte så! Det är som att bestiga Mount Everest utan syrgas. Det enda jag har lust att äta t.ex. är frukt. När jag var iväg på en shoppingrunda så skulle jag käka buffé och det jag satsade på var: nudlar med currysås, av allt som fanns (kina/tacobuffé), NUDLAR och currysås! Det här är vad jag önskar mig: att Nobels medicinpris ska delas ut till den som upptäckt hur man botar depressioner.

Ingenting intresserar mig, jag orkar knappt prata känns det som, jag lyckas dock sticka - tro det eller ej - och har kommit en bit på min nyckelpige-grytlapp, det är bra att koncentrera sig på något annat kanske. Pratade med prattanten om det igår, hon tror det är en bra grej att åtminstone göra det, det kan ta fokus från destruktiva tankar och sådär. Antagligen har hon rätt. Om jag lyckas hålla uppe stick-glöden så ska jag nog få ihop ett antal grytlappar (fast man kan ju hoppas att jag inte får det, då betyder ju det att jag mår bättre). Mest funderar jag dock på om jag ska lägga mig på bordet, jämte Elsa, och sova.

tisdag 19 juli 2011

Jag har inspiration för stickning i hjärnan just nu - har stickat en provlapp - jojo, det ska jag säga är väldigt sällsynt, oftast kör jag bara på (och resultatet av det kan ni ju kanske gissa er till). Den första lappen tjänar nu som huvudfilt åt Flisan som ligger här bredvid mig och sover (dumt att sticka med vitt garn om man har en svart katt). Men, det är onödigt med bara en stickning igång, så nu ska jag påbörja en söt lite stickning som ska bli grytlappar med nyckelpigor. Jag hittade "receptet" - som jag brukar kalla beskrivningarna - i en Hemmets Journal hemma hos min vän Kias föräldrar och tja, the rest is history. Eller så blir det history. Jag hittade också en snygg beskrivning av mössa och vantar på mönsterarkivets blogg, så nu är det ett lass garn för detta ändamål, på väg hem hit, det ska bli ett riktigt spännande projekt. Jag har inte stickat så mycket mönster tidigare, så det blir lite trixigt till en början skulle jag tro.

I övrigt är livet inte så roligt just nu, det har nog blivit lite för mycket av det goda, för mycket utan att andas. Nu är jag i fasen där jag knappt orkar gå ur sängen, eller, jag går ur sängen vid tolv, är uppe till klockan tio och sen sov. Däremellan är det soffan och om man har tur, en promenad. Hemmet däremot förfaller helt, vilket är jobbigt. Jag ser ju nu, när jag skriver ner det, att en promenad inte är så illa, de dagar det händer, men det är ju rätt klent i förhållande till hur mycket man skulle kunna göra.. Och det är väl där vi har kärnan i problemet. Lätt att se, svårt att veta hur man ska komma till en lösning.

Nu tror jag att jag ska vattna mina orkidéer.

söndag 17 juli 2011

Mäh hallå?!?!

Jag har fått frågor om vad det här är för något.. Jag tycker såklart det är självklart, men tydligen inte - det är en friterad hjärna. Ne. Såklart är det en friterad äpple/kanel-munkgrej. Godare än vad den var snygg.

Jag ska snart förbereda mig för avfärd, det tar ju lite tid att köra faktiskt - mer tid än vad jag alltid tänker mig, så jag tänkte försöka vara ute i god tid. So far so good, men det är ju lite som ska hinnas med så jag är inte främmande för att det kan hända att det drar ut lite på saker och ting. Nagelmålning t.ex. tenderar att bli ett oerhört irritationsmoment, jag tror alltid att det är torrt men det är det ju såklart aldrig och så blir det fult, kanske man skulle använda hårtorken? (Det finns problem och så finns det problem).

lördag 16 juli 2011

Slice me nice

Jag har nu äntligen fixat till mitt Spotify-konto till mobilen så jag kunde gå en liten promenad med musik i öronen (och med mina nya öronproppar som jag köpte i NY, de ser ut som pingviner). Toppen! Det finns fördelar med att vara gräsänka.. Förutom promenaden har jag dock inte gjort någonting vettigt. Det är tur att jag ska till bondeland i morgon, min vän Kia ska ha födelsedagskalas - hon gör alltid god tårta så jag hoppas få inmundiga en tårtbit!

Har börjat med lite stickning i dagarna - det var ett tag sen nu, men suget har funnits där ett tag. Tyvärr har jag ännu inte kommit fram till vad jag ska sticka och därför håller jag på med provlappar i olika mönster. Provlapparna i sig kan man ju kanske göra någonting kul med - en halsduk till vintern? Snitsiga små handledsvärmare? En mössa? Benvärmare? En barnfilt - det är ju flera barn på gång?

onsdag 13 juli 2011

Jag har hittat en rolig sida:

Här.

Harry Potter 7:2

OBSERVERA att om du vill se sista filmen eller vill se allihop utan att veta någonting om hur det går (och inte har läst böckerna) så bör du sluta läsa nu. Om inte, håll till godo!

Vi var ju och såg sista filmen i natt. Den var bra, men jag måste erkänna att den inte var riktigt så bra som jag hade hoppats på. Eller, den blev lite långrandig ett tag och vissa delar upplevde jag var lite överhafsade fast de har större betydelse i böckerna. Men, självklart var det bra, det var välgjort och det är underbart att man lyckas lägga in små, små incidenter som att Hermione trampar snett när hon är förvandlad till Bellatrix Lestrange, för att hon inte kan gå i höga klackar. Dessa små skratt-tillfällen finns hela tiden, och de lättar upp i de situationer när det faktiskt är väldigt tragiskt och ledsamt. Det är smågrejer och kommentarer, röstläge - det finns i alla filmer och speciellt de sista som är regisserade av David Yates. Jag älskar dem! Sen är det ju så att vissa delar förstår man antagligen bättre om man har läst böckerna innan, även om man sett alla filmer, en del är helt enkelt borttaget, det är omöjligt att få med allt som man hade önskat. Om man ska se de sista delarna som en film, vilket man ju gör, så blir det ett högt betyg - ser man det som två filmer så är den första värd snäppet högre betyg än den andra. 5+4 kanske? Nio av tio totalt!!

För övrigt vill jag tillägga att ni som har barn lär dem att man inte pratar med sina kompisar när man är på bio! Kan man inte hålla käften när man går på bio så ska man banne mig inte gå på bio. Det är så vansinnigt störande med folk som småviskar och halvpratar (när ljudet blir högre) om både filmen och andra detaljer (hårpuder och hårvax). Ja. Vi har kanske sett första delen, men det betyder inte att vi kan sitta och kommentera den hela tiden!! Jag blev så förbannad. Vänta tills filmen kommer ut på dvd eller håll tyst. Man tycker ju att det borde vara självklart, men tydligen inte. (Och ja, det är klart man får säga att man behöver gå på toa och ursäktar sig ut genom raden, eller om man mår dåligt på något sätt. Däremot är det inte okej att låtsas som att man är på ett café).

Om du är en av de som snackade hela filmen igenom så vill jag säga att nej, propaganda är inte samma sak som akter över personer som är motståndare till regimen (nackdelen med att prata under filmen är att ens bristande kunskaper kan komma i ljuset utan att man ser det..).

Följande är en lista som jag förärats av min kusin och som väl skulle tjäna som någon "30-dagar innan sista Harry Potter-filmen har premiär för oss Harryfiler (jo, det finns ett sådant ord)". Jag vet att ni kan engelska så jag tänker inte översätta frågorna, men svaren får ni på modersmålet:

1. Your fave book:
Jag skulle nog säga, hmm, Harry Potter and the Goblet of fire och Harry Potter and the halfblood Prince (nr. 4 och 6 alltså). 


2. Your fave movie:
Harry Potter and the deathly hallows part 1.

3. Is there any of the films adaptations that have made you angry because they've ignored important parts of the books?
Arg och arg, men jag tycker det är synd att man inte har med mötet med Nevilles föräldrar och Dumbledores familjehemligheter (vilka man berör i sista filmen, men inte alls i så stor utsträckning som man skulle önskat). 


4. Least fave female character and why?
Oj. Det är ju så komplext, alla karaktärer är ju liksom viktiga, men, Dolores Umbridge är ju inte precis särskilt trevlig..

5. Fave male character and why?
Severus Snape. Yesterday, today and tomorrow. För att jag tror jag känner en viss samhörighet med honom, det hårda yttre skalet, där man inte släpper in någon eller någonting och sen det stora, mjuka, inret. Dessutom är han en väldigt bra karaktär som går från lite illa omtyckt lärare i bakgrunden till den stora hjälten!!

6. What house would you want to be in?
Jag hoppas ju såklart att jag blev en Gryffindor-medlem såklart. 

7. Fave female character and why?
Luna Lovegood. Jag tycker väldigt mycket om henne, egentligen lite detsamma som med Snape, jag känner igen mig själv i henne. Dessutom är hon ju väldigt söt. 

8. What do you think would be your fave lesson?
Ancient runes? Borde ju locka fram arkeologen.. Och trollkarlshistoria. 

9. Least fave male character?
Samma problem som med den kvinnliga, men, om jag måste välja - Peter Pettigrew, han är lite äcklig.

10. Horcruxes or Hallows?
Hallows. Tror jag. 

11. What character would you say you are most like?
Mrs. Weasley. Håller reda på allt och alla i familjen liksom.. Say no more. Självstickande stickor är ju bara ytterligare en anledning! (Och så får man skicka "Illvrål").

12. Fave ship?
Det mellan Harry Potter och Snape.

13. Least fave movie?
Pass.

14. Team Voldemort or Team Harry?
Well, det är väl kanske inte så svårt att räkna ut? Team Harry naturligtvis. 

15. Who would be your best friends at Hogwarts? (three only)
Luna Lovegood, Moaning Myrtle och Neville Longbottom. 

16. Fave professor?
Snape! (Fast kanske egentligen mest för att han är min favoritkaraktär, som lärare betraktat så är väl Professor McGonagall bättre). 

17. Are you excited about The Deathly Hallows movie or scared that it won't do the book justice?
Nu har jag ju sett båda, men jag var både spänd och rädd för att det inte skulle bli tillräckligt bra, men jag tycker nog att de till största delen lyckades väldigt bra med denna sista film (speciellt första delen).

18. Least fave book?
Den andra? Kanske? Harry Potter and the chamber of Secrets? Fast återigen, alla böcker är ju en del i någonting större, så man vill ju ha allihop eftersom de gör allting till en helhet.

19. Do you prefer the books or films?
Böckerna. 

20. If you had to meet one of the members of the cast, who would it be?
Alan Rickman, som spelar Professor Snape. 

21. Out of all the characters who died, if you could bring back one, who would it be?
Kan man inte få tillbaka alla, utom de onda? Men jag säger Snape. Igen.

22. Harry Potter or Twilight?
Utan att ens ha läst eller sett Twilight så kan jag säga att Harry Potter is "da man". 

23. Any parts of the books/movies that makes you cry?
Ja. Efter att ha läst den näst sista boken var jag deppig i flera veckor (på riktigt, och det var innan jag blev deprimerad) och i den sista boken finns det massor av gråtställen.

24. Any particular scene you wish would have been put in the movie but it wasn't?
Som jag tidigare nämnt så är det nog delen med Nevilles föräldrar. För att det förklarar mycket omkring Neville just.

25. 19 years later. Are you happy how it turned out, or do you wish something was different, ie Neville and Luna?
Det är väl ganska uppenbart att Neville och Luna fick ihop det, även om man inte fick se just dem i slutscenen, tycker jag. För övrigt tycker jag att det var en bra slutscen även om karaktärerna såg lite för unga ut för sin "riktiga" ålder. 

26. If you could be able to work one spell without a wand, what would it be?
Alohamora - öppna dörrar, eller kanske snarare låsa upp dörrar! Fatta vad praktiskt när man kommer hem och det är sent och mörkt och man har glömt att tända dörrlampan! 

27. Would you rather own The invisibility cloak, The resurrection stone or The elder wand?
The invisibility cloak. 

28. Do you listen to Wizard Wrock? What do you think about it?
Nej. Jag vet inte ens vad det är faktiskt (jo, det är sant). Fast i en av filmerna dansar alla till en låt som heter "Could you dance like a Hippogriff?" och den är ju ganska så kul.

29. Did you enjoy "A Very Potter Musical"?
Den här har jag ju hört talas om, men jag har inte sett eller hört någonting ifrån den. Tror inte att det var aktuellt med en svensk variant, men det kanske kommer!

20. What effect has Harry Potter made on your life and how much does that mean to you?
Hahaha, jag tycker det är en rolig fråga!! Jag vet inte om han har haft så stor effekt på någonting i mitt liv direkt. Jag och min syster har dock pratat om det här och kommit fram till att det är lite som en trygghet, att komma tillbaka till Harry Potter-böckerna, man vet att "han" alltid finns där och man kan lita på det goda hela tiden. Det är böcker man, liksom Lotta-böckerna (för er som vet vilka de är), alltid kan komma tillbaka till och känna att man trivs. Jag har ibland svårt att slappna av, svårt att koncentrera mig och är allmänt orolig - som ni väl vet vid det här laget - och då är böcker en trygghet för mig, speciellt då de böcker jag vet är bra. Så på det viset betyder det ju en del. Men alltså, det är ju inte som att jag går förbi saker och tänker "wow, om det inte vore för Harry Potter, hade jag aldrig upplevt den här stenen som så fantastiskt". 

måndag 11 juli 2011

Vardag

Så var man tillbaka i vardagen då. Det känns både lite märkligt och lite "vanligt". Nu börjar upprustningen av hemmet igen, ordning och reda så småningom får vi väl hoppas, om sådär en månad blir det inflyttningsfest och då är det ju trevligt om vi lyckats få till det ganska så bra. Åtminstone inte har bokhögar på golven och kartonger i hörnen. På torsdag ska jag till Ikea och då kan jag ju i alla fall åtgärda en del av problemen. Katterna har vi också fått hem, det är jätteroligt! De är så söta och charmiga och man verkligen älskar dem (kan man göra annat?). De har till och med inte varit särskilt missnöjda med att de bara får vara inne de här första dagarna, de lägger sig på de vanliga ställena och Flisan står vid matskålen så fort man närmar sig köket (typ så fort man reser sig från vart man än sitter).

Igår var jag och fyllde på matförrådet och en aning tänkte jag på hur vissa saker verkligen skiljer sig från kultur till kultur. Givetvis blir det grova generaliseringar, men ni vet ju att jag vet att det inte nödvändigtvis är en sanning bara för att beteendet existerar.. Jag hade packat kassarna, ställt dem i vagnen och gick mot hissarna för att ta mig ut till parkeringen. Vid hissarna står en herre. sådär 60+ och en kvinna 40+ (de hörde inte ihop dock). Alltså ställer jag mig i den kön. (Eller, det var väl ingen regelrätt kö, men de stod tydligt så att man tänkte att de skulle ta hissen i alla fall). Ingenting händer. Till slut tänker jag att det kanske inte är en kö, framförallt inte när det a/ inte kommer någon hiss och b/ ser att det tydligen redan står en hiss som ingen använder. Alltså halvsmyger jag mig framåt för att se om någon reagerar, men det händer såklart inget mer än att jag kan ta min hiss och åka neråt. På vägen ner inser jag att det är ganska så typiskt svenskt att bara stå där och inte säga någonting, hade jag inte nyss varit i NY så hade jag inte ens funderat på det, men där hade det varit självklart för någon att säga att de inte stod i kön. Inte här alltså. Lite tvära är vi nog, vi svenskar. För övrigt gillar jag kö-systemet i mataffärerna där borta, alla står i en kö och sen skriker expediterna och viftar (ibland personal med skyltar) för att nästa person ska gå till kassan = inget tjafs kring vem som egentligen var först, det spelar ingen roll hur många varor du har, inga gräddfiler till nyöppnade kassor och ingen kan tränga sig före (självklart kan allt detta ändå hända, men det gjorde det inte under våra veckor där). Att man sen dessutom får allt nedpackat av kassörskan är ju praktiskt, men det känns lite märkligt och man vill gärna hjälpa till (fast då ser de ut som man är galen)..

Nu får ni lite bilder:

 Coney Island

 Coney Island

 Atlantic City. Och det här var bara en rad. Och det är bara en liten kopia av Las Vegas. 

 Här var minsann Carrie på bio! 

 Från Governors Island, ganska schysst ställe för att fota själva Manhattan utan att det blir för långt bort..

 Vi testade åtta olika sorters jordnötssmör, favoriterna blev vit choklad, mörk choklad och maple syrup, minst bra var chili-varianten, men den blir nog bra i en gryta.

 Snygg liten dino.


 Två bilder från vårt hotellrum, det var helt okej, bra med kyl och micro och sådär.

Yankee värmer upp.


No need to explain this one.

Klassikern.

(Undrar ni över nästa projekt? Berlin och Paris!)

lördag 9 juli 2011

Lördagkväll

Jag är så gnällig ikväll känner jag. Less och jävligt jobbig. Tur att jag sitter och är tyst. Eventuellt, eventuellt, kan det kanske bero på tre veckor med ganska intensivt tempo.. Ska hursom bli skönt att komma hem i morgon, till verkligheten liksom.

fredag 8 juli 2011

Hej igen!

Nu är vi hemma! Eller, i Eskilstuna - på söndag är vi hemmahemma! Jag är fortfarande stentrött och återhämtandet lär alltså fortsätta åtminstone någon dag till - därefter ska jag gå igenom era bloggar lite noggrannare och också uppdatera här med lite bilder. Därhemma väntar Harry Potter-premiären, shopping och kalas med goda vänner, iordningställande av pysselrum och en tur till Ikea! Bland annat. Katterna ska det också bli väldans mysigt att se igen!!