Döden

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och någonting alldeles oväntat sker. Världen förändrar sig  varje dag men ibland blir den aldrig densamma mer.                  Alf Henriksson        Döden är märklig, fast ändå inte. Man vet att den kommer och i just dessa två fall är det väl kanske inte helt oväntat (fast jag tycker att dikten är fin, det är trots allt oväntat när det väl händer). Jag tror att man varje gång tänker på vad man INTE gjort och vad man BORDE ha gjort och får dåligt samvete. Jag tror inte att de som är borta dömer oss särskilt för att vi inte hört av oss, besökt eller vad det nu kan vara vi inte gjort, det är ju inte så mycket man kan göra åt den saken hursomhelst. Jag, lika lite som någon annan, vet vad som händer efter döden, men alla har vi väl någon sorts tanke kring hur det blir. En del tänker att ingenting händer, innan vi föddes var intet så det är väl kanske mest logiskt att ingenting egentligen händer. Fast jag tycker inte om att tänka så även om en del av mig faktiskt gör det, jag har heller ingen tro på att det finns en Gud så den kristna bilden av vad som händer. Det jag hoppas är nog att de vi saknar finns någonstans i någon form, kanske är det i form av alla minnen vi har? Kanske är det minnet av den eller de som vi saknar som gör att vi tror att det är på ena eller andra sättet? Jag föreställer mig t.ex. att min farmor som jag ofta saknar väldigt mycket och som var en så fantastisk människa fortfarande och håller en hand på min axel, för att det var sådan hon var, det är sådan jag minns henne. Hon fanns alltid där.             Sen ibland blir jag arg och vill bara skrika åt döden. Döden SUGER! Jag HATAR döden, den borde inte finnas! Shut up and suck!           Till Tage Farbror Kurt ..och Farmor

701

Det här är mitt 701:a inlägg på den här bloggen tydligen. Kanske är det ett tecken på att jag ska ha kvar den, jag har tänkt lite att jag ändå inte skriver något vettigt och att jag inte har några läsare i mängder precis (en om dagen?) fast nu när jag kom hit och tittade så tänkte jag att jag nog ändå kunde vara roligt - för mig själv om inte annat liksom.

2014 har ju som bekant tågat in, med buller och bång kanske ni fortsätter? Jo, vi hade ju tänkt tillbringa (en del av) nyårsafton på Times Square.. Det gjorde vi inte. Efter att vi rört omkring där när vi skulle på musikalen så kände vi att alla människor där gjorde att vi fick lite bryt och sen läste vi att vi kunde räkna med flera 100000 människor där i krokarna så struntade vi i den planen och hängde på hotellrummet (varifrån vi hade jordens utsikt över Hudson-floden) efter att ha varit och käkat på en restaurang. Jag var fortfarande ganska påverkad av Jet lag:en så jag somnade lite och vaknade till vid  tolvslaget, kollade Times Square på tv (praktiskt, vi såg nog mer än vi gjort om varit där) och sen lite ut genom fönstret och sen somnade jag väl rätt bra igen. Stackars Peter som får hänga med en sovande hög..

2014 är också året då jag ska springa Tjejmilen!! Jag har anmält mig till 75-minutersgruppen vilket jag berättade för mitt boendestöd Jeppe (jag brukar ju inte namnge dom, men nu får ni reda på ett i alla fall) var inte så imponerad och trodde inte att jag skulle klara det - jag trodde boendestöden skulle stödja en lite - så nu har jag ju gett mig fan på att jag ska klara det på 69 minuter. In your face liksom. Igår tränade jag på ett löpband till och med, jag tycker det är rätt strongt av mig - nu är det rätt halt och jag är rätt övertygad om att min vanliga springväg inte är att räkna med, men jag ska kolla runt den och se om det kan funka när det blir lite varmare. Jag tänker inte klaga på snön dock och jag kan såklart springa utomhus, jag har till och med broddar (fast de funkade inte så bra när jag använde dom sist) så jag klarar mig, konditionsträning - oavsett form - är alltid bra!!