måndag 4 februari 2013

Vecka 6 i kortform

Veckan som följer har jag faktiskt en hel del glädjande saker att se fram emot, jag är överraskad själv över hur jag tagit modet till mig och t.o.m. frågat en kompis om vi ska ses (vi har bara fikat ihop ute på stan, liksom privat, en gång förut så det kändes bra gjort av mig (alltså, vi träffas i ett annat sammanhang så vi raggade inte upp varandra bara sådär :-P)) vilket är väldigt ovanligt för att vara jag. Ytterligare kompisdejter och det vanliga pysslandet på onsdagar och dessutom en massa virkande eftersom jag vill ha den där s****s sjalen färdig innan vi åker. Visst, man får ha med sig virknålar och stickningar på flyget nuförtiden men det känns ändå lite som ett stressmoment om man ska sitta där och virka som om det gällde livet för att få den klar innan man kommer fram.. Sen har jag ju också kommit igång med min träning, idag tyckte jag det var riktigt skönt och roligt - kondition och styrka alltså, kombinationen är nog min grej. Lite kände jag mig som de stora grabbarna som lyfter tre 100-kilostyngder med ena fingret, de bör väl tycka att det är ganska skojigt att vara där, de stånkar och stönar och verkar befinna sig där åtminstone halva sin vakna tid. Det är helt klart ett mycket bra ställe att studera mänsklighetens beteende, och det är ju rätt kul också, kanske får jag möjligheten att återkomma till detta i ett framtida inlägg då jag har fått lite mer under fötterna.

På lördag så åker vi upp mot Stockholm och Arlanda för att börja vår lyxsemester med en lyxövernattning för att slippa åka från Etuna mitt i natten för att kunna checka in i tid. Lägg också till att vår lilla bil kommer att få bo i ett v a r mgarage under tiden vi är borta, vilket betyder att vi kan slänga in jackor och stövlar och grejer i bilen, vinterjacka bör vi inte behöva, samt - och det är framförallt detta som är avgörande - att vi slipper gräva fram bilen under en meter snö när vi kommer tillbaka på kvällen och ska köra hem igen. Så lyxiga att vi tar en natt på hotell även när vi kommer hem är vi alltså inte, någon måtta får det ju vara.

Här slås jag igen av hur oerhört priviligierade vi är här i vår del av världen. Visst, en utlandssemester per år är kanske inte någonting alla har råd med, men, en ganska stor procent av oss har möjligheten att spara pengar, förvisso inte alltid så många kronor men ändå, för att kunna ta oss iväg på någon form av resa, någonstans. Det ÄR verkligen något att vara tacksam över. Sen tycker jag också att det är rätt roligt att spara, själva planeringsstadiet är liksom minst halva nöjet med att resa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar