söndag 25 december 2011

Svenskar reser inte till någonting...



Nu drar det ihop sig, tydligen både till resa och storm - i vanlig ordning. I våras var det ju vulkanutbrott, nu storm, vi får hoppas att vi kommer iväg i alla fall. Tåget går 17.01 och förhoppningsvis dundrar vi in på hotellet vid åtta-snåret och kan dunka ner oss i sängen.

Julaftonen var bra, jag var bara så fruktansvärt trött och hade lite ångest mest hela tiden. Inkasserade en embossing-pistol, Friends-samlingen och ett spel om saker man borde veta (hello underhållning på resan). Det blev ju ingen Karl-Bertil - det blir det inte i den här familjen - så jag är glad över att jag har dvd:n nu, ska nog titta på den innan vi drar. Nu: sista internetsurfet och sen packning!

lördag 24 december 2011

Åsa Nyberg önskar en God Jul

God jul alla vänner! Hoppas att ni får en sån där bra och mysig julafton. Kalle Anka, Knäck och Klappar. Själv ska jag just gå in för att få klart den allra sista klappen - vantar Goomba-style.

Ta hand om varandra idag!

Brynolf Wendt önskar en God Jul

fredag 23 december 2011

Dan före dan

Det ska vi fira med att gå på bio - vi ska gå och se "The girl with the dragon tattoo. Enligt kritikerna ska den vara strået vassare än den svenska versionen och den tyckte jag var jättebra. Lita på att jag talar om huruvida de har rätt..

lånad hos sf.se

När vi kom hit igår var det full fart på brorsönerna Ludvig och William. Och då menar jag full fart. Sväronen hade räknat med att de skulle åka hem mitt på dagen, men, så vart det icke.. De är ju väldigt charmiga och det är ju tur det. Senare dök även systern med döttrar upp så då fick jag snusa lite bebis ett tag. Och idag har jag nålfiltat klart en häst till storasystern (till bebisen alltså). Tyvärr fick nålen av på slutet = jag fick trycka lite mer och det blev inte helt bra, men den blev i alla fall klar. Det var tänkt att det skulle vara två, men, det föll ju när nålen gick av. 

Nu ska jag leta rätt på lite fler mönster på virkade bakelser som jag kan fixa under kvällen.. 

onsdag 21 december 2011

Halleluja!

Min telefon har fått täckning igen! Och. Mitt pass finns att hämta i Eskilstuna! (Kul för dem att jag inte kan hämta förrän i morgon, då har de någonting att skratta åt på kafferasten).




Visst är det märkligt hur glad man kan bli för småsaker - löjligt till och med...

måndag 19 december 2011

Passfoton

Har någon någonsin sett normal och vettig ut? Tanten som fixade mitt sa "men det där blir väl bra?". BRA?!?! Jag antar att hon är arbetsskadad och har sett det mesta i den branschen men vad f-n - BRA?!? Nej. Inte ens om man kisar. I mitt gamla, och numer försvunna, pass såg jag ut som Hitler (jo, det är sant, bara längre hår och ingen mustasch) och i det här kommer jag att se ut ungefär såhär:

...tyvärr är det inte ett skämt...

Så idag om en vecka är jag, förhoppningsvis, insläppt och på plats i solen. Förhoppningsvis. 

lördag 17 december 2011

Självklart.

Jag hittar inte mitt pass. Det är ju en sån där grej man lägger på smarta ställen för att de inte ska komma bort. Typ. Dock. Jag har hittat mappen med mina medicin-intyg och det är ju åtminstone en stor fördel. Å andra sidan har jag inte mycket glädje av det om jag inte har mitt pass...

fredag 16 december 2011

Ibland undrar man

Jag köpte ett ex av den fantastiska tidningen Aftonbladet (obs! ironi). Det står bland annat om en fejd mellan mor och dotter angående en triss-lott. I korta drag: dottern skickar in lotten eftersom hon har fått tre tv-apparater (gissar jag) och fick skrapa i TV, vann 10.000/månaden i 25 år, ganska gött. Nu hävdar då modern att det egentligen är HON som ska ha vinsten eftersom det var HON som köpte lotten. Säger hon alltså. Jag tror hon var med vid sidan av när skrapet visades i TV. Anledningen till att hon inte gjorde det själv (eller skickade in lotten med sitt eget namn - om det nu var hon som vann) var för att hon inte ville vara med i TV. Förståeligt, det tycker jag, absolut. Men. Sen kom det argument som gör att jag ens skriver hela inlägget, nämligen: hon ville inte skriva sitt eget namn för att hon kanske riskerade att förlora sitt bostadsbidrag. Jag undrar - om man vinner 10.000/månad i 25 år - behöver man ens ett bostadsbidrag? Okej om man vunnit 10.000 som en engångssumma, men alltså, 10 extra papp i månaden är ju bra mycket mer än ett bostadsbidrag tänker jag. I min värld är det ju så att man är glad ju mindre bidrag - och allt pappersarbete som kommer med det - man behöver, ju bättre är det.

Nu hänger jag ju en del på familjeliv.se och där blir man ju överraskad gång på gång, det är ganska underhållande tycker jag, ofta känner man att man gärna tar fram popcorn-skålen och ser hur det går i trådar med rabiata människor från olika sidor. Alltså borde jag vara ganska van vid detta men uppenbarligen  upphör man aldrig att förvånas... (det vet man ju egentligen, eftersom just familjeliv bjuder på goda exempel, men där kan man ju alltid vara anonym och inte skylta med sina märkliga idéer kring hur mycket pengar man borde få av soc. fastän man fått en (större) summa pengar som man gjort av med eftersom man inte trodde att det räknades som inkomst).

Jag fattar inte. Faktiskt.

torsdag 15 december 2011

460:e inlägget minsann

Då kan man ju tycka att jag skulle skriva något lite positivt och kul. Det går tyvärr inte, men det är som det är. Idag är en sån där dag som jag är extra ful. Alltså, jag är ful i vanliga fall, men idag är det liksom tusen gånger värre. Det funkar inte heller att andra säger "du är väl inte ful" för jag "vet" att de bara vill vara snälla och att de egentligen faktiskt tycker att jag är ful. Det värsta är det här med vikten, den har liksom bara ökat med tiden, speciellt efter att jag började med tabletten Lamotrigin som har en biverkning - viktökning - som såklart drabbar mig. Jag brukar inte få särskilt mycket biverkningar av mediciner, men, som sagt, den biverkningen man allra mest vill slippa - den får man. Bitter? Ja. Idag är det offerkoftan som gäller. Hela hösten har jag ju dessutom mått dåligt, det har bara blivit värre och värre, så någon träning av större mått har det ju inte blivit heller. Jag skulle verkligen önska att det var sådär enkelt som de som inte har drabbats av en djup depression på något sätt (själv, anhörig, vän osv) kan säga. "Men gå och träna då, om du vill det, det är ju inte så svårt, bara man kommer igång så går det lättare" är ju en inte helt ovanlig instruktion och visst, om man inte är så djupt deprimerad så kan det ju t.o.m vara bra att komma iväg, man sätter ju igång bra grejer i hjärnan, men för mig blir det liksom ett hån nästan. Det handlar liksom inte bara om någonting så lätt som att vilja, för vill vill jag ju, men när man inte orkar med sig själv eller livet i övrigt så finns inte träning ens på kartan. Det går aldrig att förklara för någon som inte varit där själv - vilket ju är bra, jag önskar ju inte att någon skulle landa här - hur det faktiskt känns. Kanske är det som att sjunka djupare och djupare ner i ett kärr och inte komma upp själv, det känns som jag nu skulle kunna ligga ungefär med hakan ovanför - dvs. mina armar är helt borta och jag kan inte komma upp själv. Ungefär så.

Nu är det ju snart dags för jul och vår solresa, jag hoppas det kan hjälpa lite, men om det inte gör det så är det ju ECT som kommer härnäst för nu har det gått väldigt lång tid utan att någonting har hänt eller hjälpt egentligen så någonting måste ju göras snart, Peter tyckte igår att det började bli dags när vi pratade om det, jag tycker ju egentligen själv också att det är det, men det är ju ingen party-stämning direkt. Det är i alla fall bra att man här kan slippa vara inlagd under tiden. Vi får väl se hur det blir. Jag hoppas lite sol ska hjälpa, lite i alla fall.

Och på tal om sol så kan jag tala om att familjen Nyberg nu äntligen bestämt sig för vart vi ska bege oss och fira svärfars 70-års dag. Det blir Gran Canaria då också fast San agustin (jag tror det stavades så) på ett hotell med lite av ett vattenland. Kul för barnen och också rätt viktigt, de tycker ju inte att det roligaste är att ligga på en solstol och läsa en bok.. (Jag hoppas att det inte är det där hotellet jag läste om i Aftonbladet, där det inte fanns något som ens liknade en pool).

tisdag 13 december 2011

jahajaha

Idag är det tydligen Lucia-dagen. Jag undrar: när hände det? Under all den tid jag sover antagligen, vilket jag gör ganska mycket, det är det bästa sättet att stå ut på, även om jag drömmer. Jag tror jag ska fira jul i min egen säng och så kommer jag upp till Arlanda på kvällen den 25:e och möter Peter där (för jag vet att han vill vara med sin familj), det känns som en god idé, min egen lilla bubbla utan julen.

måndag 12 december 2011

Inget särskilt

Jag, Elsa och Flisan samsas just nu på en och en halv dyna i soffan - mysigt. Jag funderar lite på om jag håller på att bli förkyld, sunkigt rosslig i halsen och varm. Uppå allt annat liksom. Igår var det bara två veckor kvar tills vi ska åka iväg till lite värme - det är ju inte klokt vad tiden går. Den här veckan kommer gå skitfort är jag ganska övertygad om, BST tre dagar till - bara det gör att dagen går fort, på onsdag får jag besök av en god barndomsvän och hennes två barn, jag och den äldsta ska klä granen har jag tänkt. På lördag kommer systeryster och på söndag ska vi till mamman och fira en minijulafton. Sen är det nästa vecka helt plötsligt.

Nu tror jag att jag ska fotografera vardagsrum och kök så att jag kan skicka det till Simon&Thomas och hoppas få bli med i "Sveriges fulaste hem", då blir åtminstone just den tyngden lite mindre.. Hoppas går ju. Jag hoppas också att jag vinner två flygbiljetter till New York i Tickets julkalender, någon gång måste det ju vara min tur att ha lite tur tycker jag. Bara en enda gång. (Och måste jag välja mellan dessa två så väljer jag flygbiljetterna såklart).

fredag 9 december 2011

Inte riktigt lika illa

..som igår. Det är skönt. Ute lämnar vädret ungefär allting att önska, så jag slår mig ner här vid datorn (i sängen). Också skönt. Igår läste jag igenom den fräsiga taxfree-katalogen inför resan. Jag kan fortfarande inte fatta att man verkligen kan köpa ett minibar-paket?!? På riktigt?!? Jag tycker verkligen det är knäppt, man åker ju inte utomlands för att sitta på balkongen och pimpla drinkar? Inte för att jag har tänkt göra speciellt många knop när vi är iväg, jag tänker mest ligga på en solstol och läsa samt dricka fruktjuice-drinkar (utan alkohol) eller bara juice om det nu inte går att få utan (ingenting förvånar mig när det gäller det, längre). Ett glas vin eller så, när man käkar, möjligen. Däremot har jag siktat in mig på lite smink och parfymer, jag hittade en som ska dofta New York - ja, ni fattar ju själva - jag är hemskt sugen på den. Ska gå omkring och spraya över hela Tranås tror jag.

torsdag 8 december 2011

Jomenvisst

Lite julstämning här i bloggen kan ju kanske vara lite festligt. Det är lite märkligt att jag gör alla de här sakerna mest för att jag tänker att jag brukar tycka det är roligt och således kanske det gör att jag tycker det är lite roligt. Funkar inte. Inte ens snön gjorde att jag dansade samba genom huset även om jag tycker att det är bra att snön dykt upp. Dock - man hinner ju inte med i svängarna, jag fattar inte att det är december eller egentligen någonting, snön och julen passar liksom inte in i min verklighet. Jag är oändligt tacksam över att jag har lyckats fånga en så bra man som Peter, han är liksom det absolut bästa, han ordnar och fixar medan jag mest sitter i soffan och ser på tv eller stickar. Jag vill så gärna hjälpa till men jag orkar ju inte - och jag försöker verkligen puscha på mig själv, jag försöker, men ibland så orkar jag knappt sitta upp i soffan. Huvudet är så tungt att det liksom ramlar ner.. Det är tur att BST kommer också, det blir lite sällskap ett tag och det är skönt. Jag är glad att jag har ett litet nät kring mig, det är verkligen toppen! Nu ska jag lägga mig ner här i sängen och titta på Leif. (Jag hoppas att House är slut för säsongen snart, då kan jag se programmet direkt).

torsdag 1 december 2011

December alltså

Idag är en sån där dag då jag placerat mig själv i sängen. Jag har förstås varit uppe när BST kom och vi var ute på en liten sväng till folkhögskolan där jag lämnade lite av det jag gjort på skapandet som de ska ställa ut. Då fick jag också lite beställningar på virkade bakelser så det ska jag göra när jag har lust och orkar, det är såklart roligt att man får lite uppskattning.

I övrigt är det fortfarande ganska pissigt allting. Jag försöker hitta små positiva saker men det är så fruktansvärt svårt, man ser liksom bara alla misslyckanden. Jag fattar ju - rent intellektuellt - att det jag faktiskt gör är bra, men det är en helt annan sak att faktiskt tycka att det är bra. Julen känns fortfarande som ett nödvändigt ont, jag orkar inte bry mig. I helgen ska jag ju dock iväg till Stockholm, så då kanske jag får lite jul när jag kollar på NK-granen. Oavsett vilket så får jag i alla fall umgås med två fantastiska vänner och det kan vara nog så bra.

onsdag 30 november 2011

När kommer snön?

Va?? Den skulle ha kommit nu var det meningen.. Det har ju varit massor av rönnbär, det ska komma tre bistra vintar på varandra. Hallå vintern?? Det är intressant att man nu längtar efter snön och vill att den ska singla ner från himlen - alla har glömt hur det var i mars när alla kräktes på den förbannade snön och den helvetiska kylan - nu är snön faktiskt ändå lite mysig igen. Men det ska ju vara lagom. Såklart. Vi är ju i Sverige, någon måtta får det ju vara. Apropå just detta så är det ju Anders-dagen idag "om Anders braskar ska julen slaska" och tvärtom. Här i Tranås är det väl egentligen varken det ena eller andra, det blåser och är pissgrått men inte svinkallt och igenfrostade bilar. Var hamnar vi då när det närmar sig jul? Plus minus noll?

Jag har verkligen ingen aning om det här, men vi har idag inhandlat julmust lagrad 6 månader på ekfat. Julmust kan man åtminstone lita på - julmust är julmust - oavsett väder. 

tisdag 29 november 2011

Saker man funderar på:

Förvandlas en halv flaska lättglögg (Blossa, ni vet den gröna)till en halv flaska vinglögg eller t.o.m. starkvinsglögg om den står i förråd ett år? Kan man ens dricka den - den är ju öppnad? Någon som vet och har erfarenhet?

För övrigt sitter jag och maken, om en månad, i sol och värme med paraplydrinkar i händerna just nu (eller kanske inte exakt nu, det är ju kväll, men ni fattar vart jag vill komma. Jag tycker det ska bli så skönt att komma bort en vända. Jag förundras fortfarande över det faktum att vi lyckades få med oss en hel solresa hem från NY men jag är glad att vi fick det. Tänkte att jag ska börja förbereda mig snart genom att kolla in Sällskapsresan 1, något lär jag mig säkert.

måndag 28 november 2011

Dagens Doris



...tur att det snart är december (även om den sista rutan är rätt mysig).

Här hemma är det inte många knop som gäller. I förra veckan kändes det lite som att det kanske ljusnade litelitelitelitegrann. Sen dunkade mörkret mig i huvudet igen så, tja, det känns ju inte vidare värst. Tillsammans med BST och i helgen maken så har vi fått till lite advent, men det känns ändå värdelöst. Jag vill liksom orka själv, jag vill tycka att det är sådär vanligt mysigt och roligt som jag brukar tycka och känna det. Det gör mig så ledsen att det är såhär. Så den här veckan kommer det - oavsett mående - bli lugn och ro för på fredag ska jag åka med Tanja till Stockholm och hälsa på Kia och julshoppa lite. Mysigt. Och bra att jag lärt mig lite om mig själv i alla fall? (Dvs. jag vilar hela veckan innan. Tragiskt men sant).

Lite virkat blir det nog ändå. :-)

fredag 25 november 2011

Befinner du dig i Stockholm (eller i närheten) på söndag?

Då tycker jag absolut att du ska bege dig ut till Gustavshill och besöka deras julmarknad. Framförallt tycker jag du ska besöka webbutiken Inredmedromantik som finns där och säljer sina fina saker i shabby chic-stil. De har också åtagit sig att sälja några av mina julkort så det är såklart spännande - jag hoppas att åtminstone något av dem blir köpta, det vore roligt om inte annat. Ett par extra kronor till julklappar är ju inte så dumt det heller.

torsdag 24 november 2011

In i kammar'n efter hammar'n, spika fast den lilla tån.

Min tå har jag inte tappat dock, men idag är den mycket mindre ond. Öm och blå, ja, men jag ska nog rida ut den här stormen..

Mitt BST var här idag och vi satte upp lite ljusstakar och julgardiner. Jag hatar att känner så lite för julen, att jag tycker det är så tråkigt och värdelöst helt plötsligt. Jag är liksom traditionernas mästare ihop med Gustav Svensson. Och nu tänker jag att jag ska sätta upp granen direkt - helt ovanligt. Ska banne mig bli skönt att åka bort efter jul. Jag hade gärna åkt bort över jul också, men när vi bestämde oss för att åka så visste jag ju inte att jag skulle må såhär.

onsdag 23 november 2011

Synd

Jag har syndat. Jag glömde reflexerna idag när jag gick till skapandet. Måste komma ihåg att lägga dem I fickorna på jackan - man har ju faktiskt mest en jacka såhär på vintern. Jag skämdes rejält när jag gick hem kan jag säga. Fy sjutton!

Utöver mitt syndande har jag också ramlat ner för trappan idag. Det är märkligt hur man reagerar, man ramlar och först tänker man "va?" sen tänker man "vad hände?" därefter "har jag ont någonstans?". Det är framförallt min stortå som är skadad, den är svullen, blå och öm. Det är lite drygt att skada just stortån dock, den är ju lite avgörande för balansen, men, jag överlever nog, jag skadar mig aldrig ordentligt (vilket ju är väldigt bra!).

Sist men inte minst skulle jag önska mig att någon av er kommer hit och hjälper till med julpyntandet. Jag har ju själv ingen direkt ork så jag tänkte att någon tyckte det vore roligt. Vi kan ta allt på en gång om ni vill, jag bjuder på pepparkakor och lussekatter och glögg. Och kaffe. Eller te. Eller något annat.

måndag 21 november 2011

Två

Jag har fått beställning på två stycken cupcakes(mössor). Det är ju roligt som bara den! Dessutom går det snabbt att göra dem, så det blir liksom inget betungande jobb eftersom jag ändå stickar. De här två ska dessutom bli storlek mindre, så då lär det bara säga svisch och så är de färdiga. På Skapandet på onsdag ska jag be vår lärare visa mig ett snajdigt sätt att förminska (och förstora) "receptet" så snart kanske jag kan starta en mindre fabrik. Tranås har ju Wigéns som framförallt är kända för studentmössorna (min egen kommer t.ex. därifrån) så det kan ju bli ett samarbete..

Fast nej. Jag vill ju göra det för att det är roligt. Bra är också att jag prickade in arbetet lagom tills det att Vartoftagarn har rea på garnet jag använder, så nu har jag klickat hem lite fler färger. Bra julklappar till små barn är det *hinthinthint*.

torsdag 17 november 2011

445:e inlägget

Uuöööhhh.

Jag har tagit Thyroidea-provet, min bästa syster tipsade om det eftersom hon har struma (så även faderskapet) och det kan påverka kroppen och nedstämdheten. Jag vet att Wikipedia inte är den bästa faktakällan, men ni kan läsa om det här för jag orkar inte skriva något vettigt. Hursomhelst så var värdena lite för höga så nu ska jag ta nya prover för att kolla ämnesomsättningen. Kul. Toppen.

Fast det är ju bra att man kollar upp det så att man kan testa om det hjälper till att göra det bättre.

tisdag 15 november 2011

Trots mörkret.

Jag har stickat en mössa som ska bo hos Peters systerdotter Leia, här hittade jag receptet till den och såhär ser den ut:



(Jag la till de små bladen och själva pinnen på körsbäret)

Funderar lite på om jag ska göra om/utöka mönstret så att jag kan göra en till mig själv..

måndag 14 november 2011

...

Jag ser att solen skiner ute. Jag tänker att det vore skönt att gå ut en liten sväng.












Men jag orkar inte.

söndag 13 november 2011

Tänk om

...det fanns lite täckning så att man kunde skriva själva inlägget som man planlagt i huvudet! Nu minns jag inte alls vad det var jag skulle delge er.

Nåväl. Det är måndag igen, livet är fortfarande kolsvart. Jag har dock hängt med i svängen och heter Ingenpingvin när det handlar om ... Just det - Wordefeud!

lördag 12 november 2011

Fettot

(ja, jag refererar till mig själv).

Min läkare och prattant tycker att jag skulle prova att öka fettmedicindosen för att se om det gör någon skillnad. Eftersom det har varit så mycket neråt så lång tid nu så är det liksom någon typ av sista utväg för att i alla fall prova. Så därför föreställer jag mig nu att jag inom kort kommer att gå upp 20-30 kilo. Minst. Jag har i och för sig höjt medicinen utan att den chockartade viktökningen när jag började med just den här sorten vart ett faktum, men man vet ju aldrig med just psykofarmaka. Pest eller kolera liksom. Namnet på just det här helvetet är Lamotrigin. Så att ni vet.

Det blir antagligen köpedeg när det är dags för pepparkakorna. Om det ens blir något bak.

fredag 11 november 2011

Hur svårt kan det va?

Apropå mitt föregående inlägg så kan jag efter eftermiddagen/kvällens handelstripp tala om att det verkar som att folk är lite korkade. MAN SYNS INTE NÄR MAN HAR MÖRKA KLÄDER I MÖRKRET! Jag kan inte räkna de tillfällen då jag hade kunnat köra på någon under denna korta lilla tripp och jag förstår verkligen inte att man är så korkad! Jag tycker att barnvagnsägare ofta är bättre på detta men nej, idag såg jag en som var helt dold (föräldern hade såklart ingen reflex heller). Hundägare är en annan kategori som brukar vara hyfsat bra på att ha reflexer på sina små sötingar men även där stötte jag på motstånd under färden. Jag tror jag ska lägga en peng på att trycka upp lite klistermärken och affischer som jag kan sätta upp runtom i staden.

Människor är korkade.

torsdag 10 november 2011

När jag var barn!

Jag säger nog såhär ungefär tretton gånger i veckan. Minst. Idag handlar det om lite otäckheter faktiskt:

Jag skulle iväg och ta blodprov nu på morgonen och i samband med det skjutsa Peter till jobbet. Vi bor ganska nära en skola, låg och kanske mellanstadiet, och där var det helt fullt med bilar som ställde sig både till höger och vänster av själva vägen och släppte av sina ungar. Nå, tänker man, kanske har de långt till skolan - MEN - det fanns också en skolbuss där de barn som har långt kom med och den stod på bussparkeringen som finns just där för att barnen inte ska behöva springa över vägen. Jag undrar: vad hände med att gå/cykla till skolan? Alltså, det är ju inte som att de som går i skolan här kan ha särskilt lång väg dit (och om de har det så får de ju, som skrivet, åka buss)? Eller är två kilometer (som jag tror var någon slags gräns - men jag kan ju minnas fel - när jag gick på lågstadiet, sen fick man ju cykla om man inte bodde ännu längre bort, typ, Bjurbäck eller Sandhem) för långt att gå för de små liven? Det kan det ju omöjligt vara! Mina föräldrar hade aldrig i livet kört mig till skolan, inte ens om de skulle iväg med bilen och körde förbi skolan fick jag skjuts, det var apostlahästarna eller cykeln som gällde och jag har inte dött av det! Jag pratade med mitt BST om detta fenomen nu när vi var ute på en lite promenad och han höll med mig och han kom med ytterligare en fundering: Är inte de flesta på jobbet vid åtta? Inte alla givetvis, en del jobbar skift eller på schema, men många börjar ju jobba vid 7-8 på morgonen och då tänker jag att man kanske vill komma i tid också och inte 10-20 minuter försent. Han sa också att han, om han hade frågat i sin ungdom så hade han väl fått skjuts, men då hade han ju varit på skolan vid 7-tiden på morgonen och hur kul vore det? Vi kom också fram till att skjutsen är en björntjänst eftersom barnen inte lär sig trafikregler på samma sätt, att barn antagligen är mer försiktiga om de först får gå själva till skolan och senare också cykla. Självklart kan det hända olyckor, det kan det alltid, men risken är ju lika stor, kanske t.o.m större när man hivar av ungarna på fel sida vägen och de springer över densamma utan att se sig för..

Del två i historien kom när jag hunnit fram till gymnasiet och skulle släppa av den hårt arbetande läraren. Tror någon att eleverna som strömmade mot ingången berördes av att det kom bilar? Icke sa nicke, de gick och cyklade som om hela vägen och världen var deras, alla andra fordon bedöms tydligen skulla (dialektalt uttryck?) tvärnita och köra in i refuger för att släppa fram ungdomarna. Okej om det funnits ett övergångsställe, det vore ju det optimala men det ligger lite längre bort (från infarten) i anknytning till cykelparkeringen (inte helt ologiskt) och givetvis är det inte några hundra meter vi talar om utan kanske tio på sin höjd, så att gå den lilla biten - för där har ju faktiskt fotgängare och cyklister företräde - vore väl inte alltför jobbigt kan man tänka, lite extra motion bara. Det är som att en bil (röd dessutom, den syns liksom rätt väl) är helt osynlig, hörs inte, syns inte, finns inte..

Kanske börjar det bli dags för den gamla hederliga skyltningen "Barn är mjuka, bilar är hårda" men med betoningen på den sista delen. Den skulle kunna sitta längst fram i alla skolor från årskurs ett till tredje året på gymnasiet. Den är ju faktiskt bra även i högre klasser då man, när man börjar övningsköra, kan ta emot hela budskapet på den skylten, det är ju en rejäl vinst! Under den skylten tycker jag att det ska finnas en till, nämligen: Använd reflexer! Alla som läst den här bloggen ett tag vet att reflex-frågan är viktig för mig, reflexer borde vara gratis, det är en mycket bra livförsäkring. Faktum är att jag t.o.m. tänkte på det när vi var i NY, på kvällen blev det ju helmörkt och taxi-bilarna bara svischade förbi men jag hade ju inte tänkt på att ta med några eftersom det ju var sommar, det ska jag dock minnas till nästa gång. Detta gäller givetvis inte bara skolelever utan alla från 0(barnvagnar brukar kunna vara välförsedda) - 110 år (är man ännu äldre ska man givetvis ha reflex även då, men man kanske inte är lika mycket i farten vid det laget). Kom ihåg att reflexer är färskvara och använd dem bara i max två år och investera därefter i nya. Reflexvästar är ju väldigt praktiska tycker jag själv, jag brukar också komplettera alternativt bara använda snap-on-varianten som ju kan användas runt armarna och runt fotlederna. Det finns ibland reflexmärken som man kan klistra på kläder (eller barnvagnar) och det är ju jättepraktiskt, vinterkläder har man ju hela vintern då det är som mörkast och då gör det mindre om man råkat glömma de andra reflexerna. Tänkt dock på att klistra dem både på rygg och framsida så syns du från båda håll!


"Sätt reflexer på dina pjäxer"

tisdag 8 november 2011

Efterlysning:

- mina hörlurar till ajjfånen. Jag antar att de ligger på något smart ställe som allt annat som försvinner brukar göra så om du vet att du är bra på att hitta sådana smarta ställen - hojta gärna och ge mig förslag!!

- nya, roliga, bloggar. En del av de bloggar jag läser har lagt ner sig och det är tråkigt tycker jag och därför vore det roligt att hitta någon eller några nya och bra!

Själv tänkte jag ta mig en dusch och försöka mig på en promenad till staden, biblioteket och lämna böcker och kanske försöka hitta lite gamla kakformar. Men jag får se, just nu känns bara promenaden som tillräcklig för ungefär fem år framåt. Igår tänkte jag på att det måste hända någonting som gör att jag kan få må lite bättre någon gång snart. Jag klarar inte av att ha det så här, ska jag bara gå här och vänta och vänta, månad ut och månad in på att det vänder? Jag blir tokig, det känns som inte värt det. Ska ta upp det med prattanten på torsdag, det måste ju gå att göra någonting?

lördag 5 november 2011

Syfestivalsrapport

Fem timmar trampade vi omkring - en fika och en måltid inräknat. Som i alla sammanhang där man ska trängas var pensionärerna värst och ni kan ju tänka er själva hur många det var bland broderier, quiltning, ull och garn. Det är inte konstigt att de klagar på de yngre generationen eftersom de pressar sig fram så att man själv knölas ihop och behöver återfå balansen varpå man lätt kan komma åt en öm tå. Sluta knö är min uppmaning, allt går så mycket smidigare då och ingen behöver komma till skada!

Jag inhandlade garn till de julkulor jag ska sticka, tovad ull att nålfilta med och papper. Bland annat. Jag och Kia skrapade varsin trisslott igår kväll med förhoppningen att vinna hela budgeten men vi vann inte ens 25 spänn.. Turligt nog hade vi tidigare besökt Hemköp och där hade de *fanfar* Reese's så det är ju en tröst i alla fall.

Nu är jag dock helt slut, så himla trött, när det blivit svärmorsmat så blir det nog jag som är först i säng det kan jag säga. Surt att må så dåligt efteråt men garn- och pysselhimmel med fina vänner är ju värt det!

fredag 4 november 2011

Ajjfånenn del 300

Nu blir frågan om Telias täckning än större när jag upptäckt att mottagningen är helt otrolig (jämfört med vad jag är van vid)- spotify fungerar även i långa tunnlar i bergen mellan etuna och stockholm. Jo minsann, jag säger då det, otroligt är det. Det medför ju dock att min teori om det berg som ligger nära oss i tranås inte bör vara problemet.

Förlåt mina taskiga insats när det gäller versaler som ni kanske noterat, det beror rätt mycket på att jag fortfarande inte är helt van vid att blogga via telefonen än.

Nu lämnar jag Södertälje - snart har örnen landat!

torsdag 3 november 2011

Hooodeladiii

Jag tänkte att jag skulle skriva ett roligt och genomtänkt inlägg men nej, det blir inget, jag är för trött och less helt enkelt. I morgon väntar ju dock den spännande tågresan till storstaden och roligheterna med bästaste töse'ra och det kanske ger er ett roligare inlägg om några dagar..

tisdag 1 november 2011

Körv

Nu är vi i Eskilstuna och det är kolmörkt fast klockan bara är sju!! Jag vet ju att det är så när det blir vintertid men man förvånas ändå när det är mörkt nästan direkt efter lunch.. Det känns lite konstigt att vara här när sväronen inte är hemma men det var nog tur att vi kom och kunde rädda en cyklamen som såg väldigt ledsen ut. Som tur är, är frysen/arna välfyllda så vi kan i princip äta vad vi vill och därför ska vi satsa på korv med bröd!

måndag 31 oktober 2011

Längtan

Jag vill faktiskt åka till New York. Efter att ha läst DN's resebilaga i går och rotat fram Vagabond-tidningar med New York-reportage så är jag New York-sjuk igen. Vem bryr sig om resten av världen? Hela världen finns ju i New York! Målet med nästa resa är att utforska Brooklyn, Queens, Bronx, Harlem och såklart, New Jersey (cake boss) och Staten Island('s gallerior). DN tipsade om ett schysst, nytt hostel i Williamsburg, Brooklyn och eftersom det är mycket billigare än att bo själva Manhattan så kan man ju vara där länge. Visserligen behöver man åka mer tunnelbana, men det gör man ju även om man bor på Manhattan, så i det stora hela blir det ju ändå billigare att betala några hundra mindre per natt. Så nu ska jag botanisera bland New York-böckerna på bibliotekets hyllor och från årsskiftet (man får ju vara realist ändå, det är jul och vi ska åka till solen) så blir det extrem åtstramning av ekonomin, extrem alltså, så att en resa inte behöver bli inom alltför avlägsen framtid. Om jag börjar må bättre och kanske t.o.m kan börja jobba innan dess (vilket ju såklart är det ideala, inte fulltid kanske, men ändå), är det ju bara bra, då kan jag ju casha in lite mer pengar och det blir ännu kortare tills det blir av. (Man vet ju faktiskt aldrig - speciellt inte eftersom det inte finns något avresedatum som gör att man är "begränsad" av det - och även om så vore, just den biten går ju före allt annat).

söndag 30 oktober 2011

Turistens klagan

..är inte det en av de bästa låtarna? Liksom jag tycker att LP-skivorna borde få en revival så tycker jag bara bättre om Cornelis - jag ska försöka hitta några av hans plattor. Just turisten tycker jag är så fin och när barnen skrattar börjar jag nästan grina för jag tycker det låter så underbart. När jag var liten så pratade mamma alltid om just det och jag tyckte såklart att hon var skittöntig, löjligt att bli rörd över en låt liksom. Så icke numer. Just nu kör jag Cornelis blandat med Larz-Kristerz (man kan bara inte inte gilla deras dräkter, vilket väl är den främsta anledningen till att jag lyssnar på deras dansbandsmusik som jag inte är någon större fan av i vanliga fall), Hoppa Hulle och Iron Maiden. Bland annat. Och på tal om låtar så minns ni kanske mitt inlägg om Falköpingsbönner? Igår tänkte jag av någon anledning på mina godbitar och så kom den där trallvänliga låten i huvudet igen, inte så märkligt dock, det märkliga blev senare på kvällen när vi kollad på den nya serien "Boardwalk Empire" (utspelar sig i Atlantic City (antagligen i en studio), där vi ju var i somras). Det började i stort sett med att de skulle begrava en spritflaska (det handlar om förbudstiden i USA) och g i v e t v i s trumpetar de på just den låten. Självklart är det inte just den Ti'ahölmska versionen som menas, men för en annan blev det, tja, fel..

Nog om detta.

Nu till helgen som kommer ska jag på Syfestivalen på Älvsjömässan. Det ska bli roligt - jag ska leta efter lite bra garner att virka amigurumisar med, bra till julklappar t.ex. Sen finns det ju annat än garn också, tovad ull, papper och pärlor och grejer som kan vara bra när man ska skapa fina kort. Stämplar (jag ska verkligen försöka hitta en snygg "Välkommen" och/eller "Inbjudan"-stämpel för det saknar jag i mitt förråd som ändå är ganska stort) hoppas jag att de har, det hade de förra året. Så, är det någon som önskar sig någonting från festivalen så kan ni ju smsa eller lämna ett meddelande här så kan jag försöka att få tag på den eller de grejerna!

Sällskapet kommer förhoppningsvis vara både mina mycket ädla och goda vänner Kia och Veronica, båda boende i Storstaden. Jag älskar att åka till Stockholm, jag känner mig liksom lite hemma där, det är där jag bott längst sen jag flyttade hemifrån (ja, förutom nu då, när jag bott i Tranås med omnejd i flera år) och det är så roligt att komma dit. Kanske gillar jag det så mycket för att det liksom det var då jag levde som en vanlig och normal människa, innan den där betongväggen ställde sig i vägen, när jag studsade upp ur sängen och drog till universitetet, KB och gick på krogen. Jag trivdes helt enkelt med mitt liv, det var relativt problemfritt jämfört med nu. Givetvis var inte allt guld och gröna skogar, men det är så jag minns det och därför känns det som att jag blir "Stockholms-Åsa" när jag kommer dit och det är skönt. Så - mina vapendragare, om ni läser det här - visst går vi och tar en fika/matbit när vi släpat oss runt på mässan ett par, tre varv??

lördag 29 oktober 2011

Halloween

Det kom en söt liten grupp barn (eller kanske jag ska säga läskig) för en stund sedan - jag såg dem inte själv, men jag hörde deras ystra rop! Nu tror ni alla att ni redan har fullt klart för er vad de ropade och kanske har ni rätt, troligtvis har ni fel, de skrek nämligen "Bus eller ... F R U K T!!!!". En annan, som var jag, satt härom dagen och gnölade om att barnen med all säkerhet inte skulle nöja sig med frukt nuförtiden, det är bara godis eller pengar som gäller, muttrade jag lite världsvant sådär. Tji fick jag således. Tyvärr hade jag ju inte köpt på mig massor av äpplen och clementiner utan förberett med en plåtburk full med klubbor (bra eftersom de är inslagna och eftersom de är lakrits och fruktsmak så är risken för att någon drabbas av ett allergianfall pga. nötter eller något annat i den stilen, mindre) så det var vad de fick. Men. Jag hörde inte att de besviket ropade "N E E E E J J J E E H H!! Vi vill bara ha fruuuuuuuuuuuuuuuuuuuukt!!!!" så antagligen gick det bra ändå, och som sagt, det var ju fruktsmaker...

tisdag 25 oktober 2011

Gamla godingar

När jag idag planterade lite lökar (Amaryllis och Tazetter) lyssnade jag på min moders gamla LP-skiva - vinyl alltså. Nu undrar jag: VARFÖR lyssnar man inte mer på vinyl? (För er som är unga så kan jag tala om att en LP är det som fanns före CD-skivorna. Svarta plast skivor med spår där musiken låg. Man spelade med en skivspelare och ett stift som rörde sig i spåren och då blev det musik - en enkel förklaring på hur det fungerade, ganska ofullständig sådan, men här är en bild på hur de såg ut i alla fall:


När CD-skivorna gjorde sitt intåg så var väl just det raspfria ljudet grejen, men nu är det ju just det som gör att det är så behagligt gött att lyssna på en LP! Innan idag så hade jag väl inte lyssnat ordentligt på kanske 10 år men nu är jag frälst. Jag hade, eftersom det är en trend just nu, tänkt anamma de fräsiga skålarna som är gjorda av gamla skivor men det lär jag knappast göra nu. Näpp. Nästa gång jag är på Erikshjälpen (eller annan second hand) så ska jag botanisera och förhoppningsvis hitta en rolig skiva. En sak till som är härlig är ju att framsidorna är så härliga, såhär ser skivomslaget ut på den skiva jag spelade idag:

Det är första-spåret som heter "This guy's in love with you" och vem som helst kan ju räkna ut hur skivbolaget tänkte när de valde en bild där Herb Alpert satt mot en trävägg och med sina sammetsbruna ögon längtansfullt tittar mot horisonten (dit han är på väg med sin vackra flicka osv.) - hur många kvinnliga köpare kan motstå det?? 

Min mamma har ganska många LP-skivor (fler med Herb också) även om hon rensade ut en del när hon flyttade. En skiva som jag önskar - och trodde - att hon hade sparat är den som hennes kusin Dennis gav ut (Dennis som jag förövrigt träffade i somras när vi var på väg till Malmö och lunchade i Ljungby, min mammas hemstad). Den är så galet härligt snygg - 70-talet i sitt verkliga esse och jag lyckades hitta en bild på nätet vilket jag är fantastiskt glad för, inte bara för att jag blir nostalgisk utan för att ni nu också har möjlighet att få se den:

Visst undrar man varför hon rensade bort den här godingen??
(här lånade jag bilden)




torsdag 20 oktober 2011

Nu kommer det osa, bara så ni vet!

(säg inte att jag inte varnade er



Det finns ett broderi hos fuldesign.se som jag ska beställa eller försöka komma åt vid nästa besök hos Designtorget. Motivet är ett ordspråk som lyder som följer: "HELVETES JÄVLA SKIT" (jag brukar, för styrkans skull, även lägga dit ett "förbannade" före ordet "skit"). Jag tänker brodera det och tänker ta fram det, hänga upp det på väl synlig plats när jag mår som jag gör just nu - det skulle kanske minska oset är hemma en aning, svordomar låter ju inget vidare - då kan jag stå framför den och läsa om och om och om igen.



(övrig tid ska den få hänga ovanför mitt pysselbord där samma harang nyttjas rätt ofta när jag
tillverkar saker).

Det är verkligen rent överjävligt, jag önskar jag skämtade. Ångesten har förvisso dämpat sig lite och det är ju bra, men istället har håglösheten, mörkret, destruktiviteten, orkeslösheten och andra härligheter som gör att allting känns meningslöst. Jag ska få lite sön tabletter att testa för att se om sömnen hjälper till lite därefter, om det nu inte skulle funka vilket jag såklart hoppas att det ska, börjar funderingar kring ECT skulle jag tro. Det är faktiskt nästan två år sedan sista serien vilket är fantastiskt, så det kanske en sista utväg. Hoppas såklart på att det släpper innan dess!

Peters skrift

Om någon har missat det, så finns makens understreckare här. Och som svar på vad en understreckare är så vet jag inte. Jag har försökt få ur maken ett svar, men han säger bara att det är "under strecket" (och det är ju verkligen svårt att lista ut på egen hand) - vilket streck undrar man såklart, men det kanske är ett streck som bara finns i SvD, eller så är det ett allmänt dagstidnings-streck. Kanske.

tisdag 18 oktober 2011

Saker man funderar över ibland:

- Jag ser ibland på programmet "Gränsbevakarna" som handlar om gränsbevakarna på flygplatser i Australien. I alla program tror jag det är minst en person/ett sällskap som har extremt svårt att förstå att mat betyder mat och allt som man stoppar i munnen. De kan liksom inte fatta att de inte får ta med alla sina matpaket - framförallt de där de kan finnas frö och insekter - in. Det är aldrig deras fel att de inte fattat utan alltid alla andras. Hur svårt kan det vara? Själv tycker jag passkontroll och sådant som man måste igenom när man reser utomlands är ganska läskigt och jag skulle ju absolut inte ställa mig och tjafsa med en gränskontrollant/tulltjänsteman även om jag kanske skulle tycka det vore trist att jag inte fick ta med någonting som var förbjudet, men det är ju jag som resenär som har ansvaret för min packning och mina eventuella misstag, det kan jag knappast klandra den personal som bara gör sitt jobb..

- Varför är Zlatan föremål för sådan beundran? Jag har aldrig fattat det. Jag är inte någon extrem fotbollssupporter, kollar hellre på hockey, men det jag har sett av hans spel är inte precis exceptionellt, han springer ju knappt! EM-kvalet mot Holland häromdagen var han ju inte med och Sverige vann som bekant den matchen. Kommentatorerna pratade om att laget vunnit fler matcher utan Zlatan. Exakt. Kanske lite reflektion vore på sin plats där? Alltså, han är säkert en skicklig spelare, annars hade han väl inte tjänat så mycket som han gör och varit så eftertraktad men uppenbarligen så klarar sig det Svenska landslaget väldigt bra utan honom så varför ska han vara med?

- Varför man inte kommer ihåg det man hade tänkt skriva att man funderade över när man väl får tummen ur och skriver det inlägg som man tänkt på under en tid...

söndag 16 oktober 2011

Kölsvåart...

Det som är nackdelen med att umgås med Falköpingsbor är att man börjar tänka på deras dialekt - speciellt som de ibland pratar väldigt mycket sådan. (När Peter träffade dem första gången så frågade han mig efteråt om de verkligen pratade så på riktigt eller om de gjorde sig till, så då förstår ni). Vår gode vän Lars har ett antal märkliga favoritlåtar och en som förekom igår var "Stycka en käring" med Pipex (eller ja, den förekommer ungefär på 98% av våra sammankomster) och jag hade tänkt dela den här från Youtube men det lyckades jag ju inte få till så ni får söka själva. Hursomhelst så är den ett lysande exempel på hur denna dialekt låter, jag transkriberar gärna här, men det går ju inte att verkligen h ö r a hur det låter (och det kan finnas en poäng med det också). Här kommer ett litet smakprov:

"Vi s'a stöcka ena käring ikväll, vi s'a stöcka ena käring ikväll, vi s'a stöcka ena käring ikväll, här på törget i Ti'ahölm"

Så nu sitter den här dialekten/"låten" i hjärnan och med rubriken vill jag säga att håret inte bara blev mörkt, det blev jättemörkt, ungefär svart. Jag blev lite förvånad när jag kollade mig i spegeln i morse, men jag skulle tro att det släpper lite nästa gång jag duschar, min erfarenhet säger mig det..

lördag 15 oktober 2011

Här sitter jag och färgar håret..

Eller tja, väntar på att håret ska färga sig med gegget jag slängde i för en stund sedan. Spännande. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så blir färgen mörkt brun - det är åtminstone målet, jag tyckte det såg lite blått ut när jag såg färgen på huden... (Fast det är å andra sidan inte huden som ska färgas, så det betyder (förhoppningsvis) inte så mycket).

Idag ska vi fara iväg på utflykt till storstaden Jönköping där vi ska träffa bönnera från Falköping. Ska bli roligt, jag hoppas jag orkar med det - vi får antagligen se närmare i morgon. Jag börjar vänja mig vid att det är så, men jag skulle önska att jag inte tänkte så mycket på det, se det som en naturlig begränsning på något sätt. Uttrycket känns inte helt rätt, man vill inte vara begränsad, men det kanske vore bra om man är medveten om dem och rättar livet efter dem om det i sin tur att livet fungerar bättre i slutändan. Förstår ni hur jag menar? Jag sätter alltid måttstocken för högt och så blir det pladask-fall.. Balansgång.

fredag 14 oktober 2011

En överraskning kom med posten!

..och det här var vad som gömde sig i det kuvertet:



Den som ansträngt sig är min barndomsvän Veronica - så himlarns gulligt av 'na! Jag hoppas att jag ska kunna tillverka några schyssta alster av godbitarna och lovar att jag återkommer med bildbevis när någonting har hänt i den vägen. Jag har ju en del andra papper också, så kombinationerna är oändliga och det är ju toppen! TACK, återigen, och som sagt - Tranås är perfekt om man pendlar och har vänner på lite olika håll i landet, dessutom kan man ju, om man är två, samåka för att hälsa på andra vänner. I'm just sayin'.

Status i övrigt: oförändrad.

torsdag 13 oktober 2011

Nässpray

Det verkar verkligen inte klokt det här. Jag är så trött på dagarna, så mycket ångest och såhär mycket ångestdämpande har jag inte ätit på tid och evighet - känns det som. Men såklart är det bra att det finns, det ger ju lite lugn. När jag är ensam är det värst. Inte ensamheten i sig, för jag tycker det kan vara rätt skönt att vara själv, få vara i fred liksom. När Peter är hemma är det bättre och när BST är här så är det väl också okej, problemet där är att jag tycker det känns som om de förväntar sig att jag mår ganska så bra - såklart för att jag går in i min roll som den käcka och glada, jag gör det som försvar tror jag, när jag inte känner personen tillräckligt bra. Jag hoppas att den här nedåtgående spiralen beror på att jag är förkyld för jag känner mig ganska febrig och får ingen luft genom näsan när jag sover vilket ju i sin tur kan vara ytterligare en förklaring till att jag inte sover ordentligt. Man kan ju tycka att jag borde kommit på att det finns nässpray men det gjorde jag inte förrän ungefär nu - ibland är man mer dum i huvudet än vanligt...

måndag 10 oktober 2011

Pissväder

Ute och inne, kan man väl säga. Helt värdelöst, helt. Idag köpte jag mörkbrun hårfärg för att kunna färga håret så att det mer passar min sinnesstämning (och för att det ser så tråkigt ut i största allmänhet). Det händer en del roliga saker runtomkring - Peters understreckare i SvD t.ex. men jag orkar inte tycka det är roligt. Eller. Jag tycker såklart det är roligt, men har verkligen svårt för att, jag vet inte hur man ska beskriva det egentligen, ta till mig glädjen. Det enda jag längtar efter är att få gå och lägga mig. Hos prattanten idag så kände jag att jag inte riktigt heller kan förmedla hur jag känner. Igår tänkte jag att jag, på något sätt, alltid lagt mig själv sist i högen och därför så kan jag nu - trots att jag verkligen, verkligen mår pissdåligt (typ Ann Heberleins bok "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva") så kan jag inte tillåta mig att dra täcket över huvudet och grina eller ja, bara låta det vara som det är. Den där känslan av att man alltid ska verka så stark, så glad och käck liksom, som jag alltid har varit - att blotta själen som är trasig är ingenting jag är van vid, ingenting jag har gjort. Så på det sättet hamnar jag väl i någon typ av återvändsgränd där jag mår så himla dåligt men inte riktigt kan förmedla det till andra. Jag antar att jag är rädd för vad som ska hända om jag visar att jag faktiskt är sårbar, jag är rädd för att andra (vilka "andra" är, är väl kanske lite lagom flytande sådär) ska tänka att jag är fånig och inte alls mår så dåligt, det finns andra som mår så mycket värre och jag har verkligen inte rätt att låta mig själv må dåligt osv.osv.osv. Här öppnar jag ju upp, som ni märker, men sen när det verkligen gäller, i verkligheten, när jag inte är dold bakom skärmen, så är skyddet uppe igen. Och det säger sig självt, hur ska någon annan veta att det inte är bra, när det faktiskt också kan vara så att det ÄR bra, jag kan må bra också och jag kan må bra från ena dagen till nästa - däri ligger ju bipoläritetens dilemma - och när jag mår bra har jag definitivt ingen lust att prata om när jag mår dåligt. Ett klassiskt moment 22 alltså. (Nu har det väl i och för sig varit såhär en längre tid, men jag vet inte hur jag ska förmedla det här till prattanten. Jag vet att hon fattar att jag mår dåligt, så problemet ligger inte där, men för att liksom förklara vad jag tänker och hur jag tänker - om jag inte förklarar det så kan hon ju heller inte hjälpa mig. Jag ser mina tankefällor, jag kan se hur och vad jag tänker fel, men det jag tänker eller känner eller bådeoch är ändå det som är, och jag tror inte jag får fram det riktigt.)

En bra sak att göra dock: sticka och virka. Jag har fixat en basker, en halsduk och handledsvärmare som jag ska skicka vidare till hjälpstickan.se och har påbörjat en mormors-ruta som jag tänker ska bli en hel filt som också ska dit. Jag har en del garn som bara ligger och inte blir någonting vettigt ruta gigantus kan ju vara roligt. Jag hittade också en bra bok på biblioteket idag, jag har nämligen ett mönster på vantar som jag inte vet hur man ska fixa tummen på, men jag tror att det går att få hjälp i den boken, så kanske kan jag klura ut det och komma vidare med själva vanten - med tanke på årstiden så kan det ju vara skönt med ett par vantar snart...

lördag 8 oktober 2011

Fortsättning på ajjfån-strulet:

Man kunde ju tro, att allt var frid och fröjd efter det här inlägget, men, ingenting är någonsin som man tror. Mms:et skickades mycket riktigt, dock har det inte kommit till Peters telefon. Mycket intressant. Jag undrar vart det har tagit vägen? Med tanke på det klena Telia-stödet min telefon har, så tror jag att de har en liten vrå i sitt fikarum där alla mms som inte hittat fram ligger på en dataskärm för att underhålla de hårt arbetande Telianerna. När jag nu på eftermiddagen var ute och gick så kom jag på att problemet kanske ligger i att det är ett stort berg här intill och att signalen har svårt att ta sig över det, men egentligen känns det orimligt eftersom Peters telefon funkar finfint (men han har ju också ett annat abonnemang). Jag blir så himla förbannad så jag nästan studsar på gatan, slår händerna i huvudet och bryter ihop helt när jag lyssnar på Cornelis Vreeswijk's "Brev från kolonien" och låten hackar sig fram ungefär såhär: "Hejsan morsan, he*paus*jsan stabben, här ä*paus*r brev från älsklingsg*paus*rabben, vi ha*paus*r kul på kolonien, vi bo*paus*r tjugoåtta gan*paus*gst*paus*ergrabbar i e*paus*n.. osv. Låten i sig har ju egna avhuggna ord, men då är det ju meningen att det ska vara så!!!!

JA. Jag vet att det är ett riktigt I-landsproblem, men jag blir (tyvärr) inte mindre irriterad för det. När livet i övrigt är pissigt så blir sådana här grejer ännu större, för mig. Och så tycker jag faktiskt att om man har en telefon och ett abonnemang så ska det fungera, man betalar ju för det liksom.. Men. Man ska ju se positivt på saker och ting och på det här sättet så blir det en liten följetong här i bloggen, har jag ingenting vettigt att skriva (som t.ex. nu) så kan jag alltid skriva om detta enorma problem. Älta i år och år och år. Det låter väl fantastiskt underbart!! (Jag skulle rent av vilja sträcka mig så långt som att säga att det bara är förnamnet!)

Oktoberlördag

..och det är ganska kyligt ute faktiskt. Förra helgen var det ju varmt som bara den och nu, nu är det freezing cold så fort man petar ut näsan genom dörren. Jag ska trots det ta mig en tur ut på gatorna, just nu håller jag på att ladda mobilen/musiken. Det är fint väder, solen skiner och himlen är klarblå (bortsett från de stora bulliga molnen jag ser lite längre bortåt), dessutom har jag hört/läst i andra julgalningars bloggar att det finns Julmust i affärerna! Jag såg ingen igår, när jag snubblade igenom ICA, men å andra sidan så var jag inte så inne på att det skulle finnas. Alltså finns det en anledning att svänga in i en affär eller två, beroende på om jag hittar en flaska någonstans. 

Nu verkar det som att blogspot beslutat sig för att det är dags att krångla lite, så ett helt stycke som jag skrivit här är nu borta - härligt! Kontentan av det var i alla fall att jag gjort lite höst ute på trappan och här kommer lite bilder:





torsdag 6 oktober 2011

BTW

(coolt med förkortningen, eller hur??)

Är det någon som vet (och om du läser det här Henrik, så vet jag att du har förklarat och du är lite av min iphone/teknik-guru, men eftersom jag följt dina riktlinjer och det ändå inte funkar så utnyttjar jag detta forum en sväng också) varför det inte går att mms från min telefon? Det går inte att skicka mms till den heller - och jo - själva funktionen är "ON" så det ska liksom fungera. Jag har stängt av och satt på den ett flertal gånger utan att det blir någon reaktion. Vad är felet? (ja, det är klart jag kan gå till en hemsida och kolla upp problemet, men det är ju lite roligt att veta ens vänners dolda talanger!

Tillägg:

Min telefon skickade just ett mms! Det är ju inte klokt. Jag var ungefär en millimeter ifrån att skriva ett "draåthelvetejävlateliahelvete" (åter, förlåt språket) och just då sa det "wooouuuuhhhp" och mms:et hade gått iväg på riktigt! Utan att det kom upp en liten röd cirkel med ett utropstecken i! Sen kan man väl i och för sig säga att Telia lämnar en hel del övrigt att önska vad gäller mottagning/täckning ändå - det sägs ju ska vara den bästa i landet (eller var det bara i forntiden?) men här, i stan, i Tranås, ganska centralt - definitivt mer centralt än ute i bushen där vi bodde förut, där mottagningen/täckningen var toppen - är den riktigt taskig. Det gäller inte bara 3G utan också själva telefonen. Det går bra mycket bättre att logga in på vårt trådlösa nätverk än att koppla upp telefonen via 3G, det kan jag säga - att prata i telefonen går bara om man råkar ställa sig på rätt plats i rätt tid. (Och vi sa ju då upp vårt fasta abonnemang när vi flyttade eftersom vi tänkte att vi ändå skulle bo i stan och där är det ju bra täckning och "mestpratarvijuimobilennärviringersådetärjubaradyrtattsläparuntpådetefterhängsnafasta-alternativet.












Kanske ska jag skicka ett arg-mail ändå. Ju mer jag tänker på det, desto mer känns det som rätt alternativ, nu förstår jag ju varför det ingår fri surf i abonnemanget...

Äntligen!

Idag kom väl svaret som alla litteraturnördar och intresserade i allmänhet väntat på:




TOMAS TRANSTRÖMER får årets Nobelpris i litteratur! Detta firar jag här i bloggen med att ge er lite att läsa som passar bra en dag som denna:

STORM

Plötsligt möter vandraren här den gamla 
jätteeken, lik en förstenad älg med
milsvid krona framför septemberhavets 
                                svartgröna fästning.

Nordlig storm. Det är i den tid när rönnbärs-
klasar mognar. Vaken i mörkret hör man
stjärnbilderna stampa i sina spiltor
                                högt över trädet.

**********

Så. Nu är ju frågan vad det egentligen är i det där brevet från Svenska Akademien? Det är uppenbarligen inte priset (12 miljoner vore annars rätt välkommet, det tycker jag..). Kanske är det en inbjudan till Nobelfesten? Fatta hur roligt det vore (och popularpoesi.se är ju ändå en sida som handlar om poesi, ni ser väl sambandet)?!?! Om jag får följa med - och det lär jag ju få, alla politiker får ju ta med sina respektive, det är väl endast kungafamiljen som är restriktiv på det sättet, så ska jag kosta på mig att färga håret på salong (goodbye hårfärg i kartong) och hyra mig en riktigt snygg balklänning (jag tror inte jag kan använda min brudklänning för ändamålet även om den är snygg, dels är den sannolikt alldeles för lite och dels, tja, det är en brudklänning). Kanske man kunde fixa en likadan fast i en annan färg? Inte så dumt. Kanske går jag händelserna en liten aning i förväg, men vad sjutton, drömma kan man ju göra! Ingenting är omöjligt (vilket ju ofta har varit mitt ledord den senaste tiden, som ni säkert noterat.. (OBS! Ironi)).

Förövrigt? Well, not much. Jag fortsätter sträva i Pär Lagerkvist's spår av ångest och regnet öser ner. Dessutom har jag ett skavsår på lilltån. Och så tycker jag att det är alldeles för få (inga) som beställer de rosa (eller valfri färg) banden som jag virkar med mina bara små händer... (Ja. Det är klart det är meningen att ni ska få dåligt samvete). I morgon ska jag klippa mig, jag hoppas att Peter hämtat ut inbjudan då, så jag vet vad jag ska rätta mig efter... :-D

onsdag 5 oktober 2011

Såhär i nobelpristid..

..är det inte dags att citera en av dem? (nejrå, Englund har inte delgivit mig årets vinnare även om det - förvisso till Peter men ändå - ligger ett brev från svenska akademin på posten och väntar (ytterligare en parentes blir såklart frågan om de numer skickar pengarna direkt med paket?)):


Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!


Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar,
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.

Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
mina händer river jag såriga, ömma
mot berg och mörknad skog,
mot himlens svarta järn
och mot den kalla jorden!

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.












..och hur har er dag varit?

tisdag 4 oktober 2011

Om ni vill

..så kan ni ju får se hur själva bandet ser ut:


Rosa

Som alla vet är oktober lika med rosa bandet. Alltså har jag virkat ett litet rosa band som jag tänkte att jag kunde sälja för att sedan skicka ett (två, tre, fyra eller flera) till den som skänker pengar till min insamling. Inte så dumt, eller hur? Jag tänker mig att ett band kostar 50 kronor och att du, genom att skriva en kommentar talar om att hur mycket du skänkt och hur många band du vill ha. (Jag är inte säker på hur den här insamlingen som jag startat fungerar, det är antagligen möjligt att du redan där skriver ditt namn och då lär jag ju se det ändå, men för säkerhets skull).

(Jag är lite osäker på om man får göra såhär, men det kör jag på så länge, annars får jag väl komma på något annat snajdigt sätt). 


However. Det finns många sorters cancer och jag tycker det är synd att de som uppmärksammas hårdast är Bröstcancer och Prostatacancer - jag antar att det är för att de är vanligast - så därför tänker jag att jag också kan tillverka band enligt denna lista. Vill du ha någon av dessa färger (istället eller också) så skriver du också det i din kommentar.



Är du osäker eller säker på att jag i n t e har din adress så mailar du den helt enkelt till asa.nyberg79@gmail.com!

måndag 3 oktober 2011

Bobobombombabyboom!

Ni blir kanske lite förvånade över min entusiasm, speciellt ni som läste detta inlägg. Kanske tänker ni "vad nu, vad nu? har hon ändrat inställning och blivit gravid lite huxflux?". Jag lugnar er genast: Ta det lugnt. Här finns det inga bullar i ugnen - varken bildligt eller bokstavligt, så att säga. Däremot har två par i vänskapskretsen nedkommit med varsitt litet gossebarn, en styck Douglas och en styck Anton födda den 2:a och 3:e oktober. Mycket praktiskt att komma ihåg! (Och väl tajmat om man nu känner båda paren, men det är det kanske inte så många som gör egentligen). Hursomhelst: GRATTIS till er, två familjer, känn er träffade! (Och om någon mer känner er träffade, har fått barn nyligen eller så, grattis till er också!).


söndag 2 oktober 2011

Teven.

Kan någon människa tala om för mig vad som hände med TV-utbudet? Jag kommer låta gammal och grinig nu, men, var det inte bättre förr?? När det inte fanns så många kanaler och play-funktioner på nätet? Jag tänker: på den tiden (och det är faktiskt inte länge sen, jag har ju upplevt den blinkande pilen uppe i hörnet när det bara fanns två kanaler och då var man tvungen att resa på sig och gå fram till tv:n för att byta kanal. Exempelvis) så var man ju tvungen att göra saker med kvalitet, man var tvungen att ha bra program och bra filmer. Fattar ni vad jag menar? Det är liksom, tja, om man har tur ETT program per kväll som man verkligen, verkligen vill se. Och ännu värre tycker jag det är på helgerna, då är det liksom ingenting.. (Eller, nu ljuger jag, för det är ju Starke Man klockan 21 och det tycker jag är roligt). I övrigt alltså väldigt lite. Jag längtar tills man uppfinner tidsmaskinen så att jag kan åka tillbaka till TV:ns storhetstid och titta på Notknäckarna, Lennart Hyland, Gäster med gester (nej, den version vi ser idag är INTE samma sak), Goda Grannar, Varuhuset, Ordentliga julkalendrar och Sportnytt med ett blinkande, pixligt R när det blev mål.. Det var tider det, vill jag lova!

Idag var vi ju annars på Kak- och Glassbuffé, jag har aldrig varit på sånt tidigare men det var mycket trevligt och väldigt gott! Glassen var ju himmelrike och kakorna gick inte direkt av för hackor de heller. Dessutom var det en jättefin miljö, fin natur och mysigt ställe. Det jag sett fram mest emot (förutom glassen) var ostkakan och den var verkligen toppen! Tyvärr var den så toppen att den liksom blev ett lock och efter det kunde jag inte njuta av de kakor jag hade kvar (man borde sparat den till sist, helt enkelt, det fanns så mycket gott..), men, självklart - jag skulle lätt åka dit igen, man är ju dum på det sättet!

torsdag 29 september 2011

Jag är trött

Nu är det tydligen dags för en riktig trötthetsperiod. Jag skulle vilja bygga in mig i sängen faktiskt. Skönt och mjukt och varmt. Det känns som om oron och ångesten minskar om jag bara ligger här i sängen - ingenting stör mig och jag kan bara ta det lugnt. Eventuellt kan det ju vara så att det är just det jag behöver.. (Det skulle t.ex. min prattant säga). Så det är väl min plan helt enkelt. Bosätta mig i sängen om jag inte vill se något på TV eller om jag vill göra någonting annat såklart - inget är skrivet i sten. Jag tror den där icke-skrivna stenen är viktig för mig, det blir sju resor värre om man liksom inte orkar med det man beslutat - speciellt inte när det är andra människor inblandade - men jösses vad svårt det är att göra det som är lagom för en själv.. På söndag har vi dock planerat en väldigt trevlig utflykt (vi hoppas att vi kommer iväg men gör vi inte det så gör vi inte *intalar*) till Huskvarna där vi ska skyffla in kakor och glass i alla oändlighet (eller tills de stänger i alla fall). Gött.

Igår betalade vi sluträkningen för vår charterresa - jag är spänd. Speciellt spänd blev jag när jag förra helgen (?) läste i aftonbladet att det inte fanns ett färdigt hotell när resenärerna - i det här fallet en barnfamilj - kom till platsen. Det var ett annat företag, så jag hoppas ju att det inte händer samma sak för oss. Att det inte ser ut som på de flashiga bilderna på nätet kan man ju gissa sig till, det brukar det sällan göra, men bara det finns en säng, air condition och lite sol och bad så är jag nöjd. Det var bra att betala skiten också, då vet man ungefär var vi ligger i sparkassan inför nästa vinters New York-resa för nu har vi verkligen, verkligen, verkligen huggit in det i sten att vi ska åka iväg då. Christmas in New York. Men det blir väl inte tre veckor precis, men bara lite tid i himmelriket är ju trevligt..

söndag 25 september 2011

Ful

Idag är jag nog fulare än vanligt. Jag blir helt äcklad när jag ser mig i spegeln. Spykänslor liksom. Så fort jag visar mig utomhus är jag fullkomligt övertygad om att alla jag möter tänker "åh herregud vilken ful människa! Fet som en flodhäst och äcklig, ful frisyr och totalt värdelös" (speciellt det sista verkar ju helt rimligt att de tänker om de inte känner mig (ironi)). Någonstans säger en litenlitenlitenlitenlitenpytteliten röst ungefär såhär: "Men hur ofta tänker du så mycket på människor runt omkring dig när du går ut? Orkar du ens bry dig? Och om de nu tänker så, är det egentligen DU som är problemet eller är det de som bryr sig som har problem?". Tyvärr är den lilla rösten ungefär en millimeter hög medan den andra, stora rösten, 100 meter hög. Logiskt att tänka så? Nej. Självklart att det ändå är precis så som jag tänker att det är? Ja.

Det där med att vara nöjd med sig själv är väl, tja, inte min grej...

lördag 24 september 2011

Tre månader

Idag är det tre månader kvar till julafton! Hur är det möjligt undrar man ju då, det var ju nyss april! Dessa ständiga insikter om hur fort tiden går blir bara fler och fler.. Min julblogg har jag så sakteliga sparkat liv i, men det känns ännu aningen tidigt. Framöver har jag dock tänkt att fokusera lite på julkorten och då kan det ju hända att det dyker upp ett och annat (som jag tycker blir tillräckligt bra för att visas upp) där. Antagligen kommer jag redovisa dem här också, man vill ju få lite näring till själen (aka. beröm) :-) Jag försöker kolla runt lite för inspiration och den får man ju, men sist jag skulle göra ett julkort så blev det ett höstkort. Stämplarna ger inspiration också, insåg jag då..

Jag har också tänkt sparka igång min reseblogg. Jag har ju konton både hos vagabond.se och resedagboken.se, men det är så omständigt att hålla reda på lösenord och grejer att jag tänker att en normal vanlig blogg är det rätta för mig (och maken, om han kanske skriver någonting där ibland). Våra planer är aldrig skrivna i sten - åtminstone inte innan biljetter är bokade - och i nuläget har vi kastat New York åt sidan (tro det eller ej) för att gå all in på Kalifornien. Detta blir då antagligen 2013, sommar eller jul får vi såklart se. Peter har planerat att vinna några skrivartävlingar med bra vinstsummor så det kanske kan bli någon resa däremellan också. Jag tänkte att man kanske skulle satsa på att köpa en trisslott lite då och då, men de senaste gångerna jag gjort det har jag inte ens vunnit 25 kronor och det är ju verkligen tråkigt. Å andra sidan kan jag inte vinna några miljoner bara av att glo på reklamen för dem. Well. Tids nog lär det väl bli pengar ändå, någon gång.

torsdag 22 september 2011

Fruktbröllop

Är inte det ett väldans schysst namn på en bröllopsdag? Fräscht liksom.. Jag kan nästan lova att det blir fruktsallad till efterrätt, kanske med lite glass. Tyvärr mår jag inte så vidare värst bra alls, så det blir ju inte direkt något brakfestligt, men det är ganska mycket mysigt att sitta hemma i soffan och äta god mat och bara vara också. Ganska skönt.

tisdag 20 september 2011

Humor

Jag kom just på att jag kan hänvisa honom till den här bloggen - överskriften/namnet på bloggen - talar ju sitt tydliga språk!

Rocky

Dagens Rocky-seriestrip i DN fick mig att le stort eftersom jag kände att jag skulle vilja uttrycka mig i den stilen när jag pratar med min diabetesläkare nästa gång och frågan om barn kommer upp. De senaste gångerna har han tagit upp det varje gång jag varit där. Förklarat och berättat och förklarat och berättat och blablabla. "Du är ju i den åldern". Och ja. Jag vet att det är bra om man planerar en graviditet när man har diabetes - blodsockret ska vara perfekt och ja, det är ganska mycket om och kring för att det ska bli så bra som möjligt för barnet. Det är ju jätteviktigt, naturligtvis, det säger sig själv, det är onödigt att äventyra någonting man kan påverka (även om det såklart inte är någon katastrof om man skulle "råka" bli gravid utan att planera det för sådant kan ju hända). Sist jag var där så började han återigen prata om det här och jag log charmigt (dvs. jag överansträngde mig) och sa sedan att vi inte ska ha några barn (nu ska man ju aldrig säga aldrig, men jag kände att eftersom det var något vi diskuterat vid alla möten vi haft hittills så jag har liksom hajjat grejen, och eftersom jag inte tänker skaffa några barn i nuläget). Läkaren såg mycket förvånad ut. (Jag sa det ganska skarpt tror jag, för ja, av ovan nämnda anledningar). Sen sa han "jaha, använder du/ni något skydd?". Jag tittade tillbaka på människan och svarade att "ja, det är väl ganska lämpligt om man inte tänker sig att man ska ha några barn". Helt ärligt, jag tycker inte att han har så mycket att göra med våra sexvanor. Han tittade lite längre på mig, som att han tänkte att jag skulle fortsätta att berätta vad, men eftersom jag inte sa något så gled (till slut) samtalsämnet ut i sanden. Så. För att återknyta till början, så tänkte jag att jag ska ta med mig den här nästa gång:


Jag vet ju att det "normala" är att man vill skaffa barn och jag tycker det är jättebra att mina vänner och andra människor också skaffar barn. Jag tycker om barn, jag leker gärna med dem och skämmer gärna bort dem allt vad jag kan för det är en fördel man har som icke-förälder, man får skämma bort alla sötungar! (Givetvis får man ju hålla sig inom föräldrarnas ramar och inte köpa tre kilo godis till en unge som inte börjat äta godis än). Jag tycker dock det är trist att man får (en läkares) stora, frågande, ögon på sig när man säger att man inte vill ha några barn. Nu hoppas jag att han har skrivit in det i journalen (fast det verkar ju inte som att de läser den i alla fall) så jag slipper höra allt en gång till. Och om inte, så är jag ju beväpnad nu!

måndag 19 september 2011

Jag har gjort ett kort!

Tänkte att jag skulle påbörja julkortsproduktionen, det kanske jag har nämnt.. Så blev det dock inte (den här gången) utan det blev ett "bra-att-ha-kort":




söndag 18 september 2011

Minsann, minsann, minsann

Herr och fru Nyberg har kommit överens. (Inte för att vi brukar vara särskilt oöverens). Det här är vad vi siktar på:

New York 2012 - under jul och nyår! Typ. Beroende på vad kassan räcker till, jag gissar dock att just vad gäller nyår så bör man vara ute i god tid när det handlar om boende. Gissar alltså.

Kalifornien 2014 - på sommaren (eller kanske även här under julen, beroende på ekonomin). Då ska vi försöka besöka släktingarna i San Diego. Bland annat. Förhoppningsvis kan vi kanske hyra en bil och köra längs kusten till San Francisco och se allt däremellan.

Nota bene: OM saker förändras, i första hand för mig, så är det klart att vi anpassar oss till det, det säger ju sig själv, det är rätt mycket högre prio än en resa. Ändras planerna så är det förhoppningsvis på grund av det, jag missar gärna en resa om det betyder att livet blir bättre i övrigt. Peter har också tänkt att han ska vinna ett par skrivtävlingar under nästa år och då lär det ju ramla in pengar ifrån det, närmare 100.000. Då är det ju fullt möjligt att ta en liten tripp tidigare, om förutsättningarna i övrigt, återigen, är sådana.

Nu ska jag försöka ta mig i kragen och åtminstone stämpla upp lite motiv så att jag kan producera lite julkort (och försöka hitta ett stickningsmönster till en tröja som har en hög garn väntande i garderoben).

lördag 17 september 2011

Man är inte äldre än man gör sig...

Sittande med släktforskningen och så kör man fast så in i bängen! Trött blir jag och min koncentrationsförmåga är ungefär noll och inget så nu överger jag den delen.. Jag ska ju ta det lugnt är det sagt. Tydligen var släktforskningen och trädgårdsarbetet (dvs. trycka ner lite lökar under jorden och sedan vattna) för mycket och återigen sitter jag här och vill bara dö. För vilken gång i ordningen? Ja. Vi behöver inte ens ta upp den frågan..

Som tur är, har jag hittat en bra sida för människor i min ålder och några år till.. Nämligen den här! Som tur är har jag också inhandlat ett gäng faktiska tidningar på second hand för att dra ut alla roliga sidor med beskrivningar och recept.














Jo. 32 år. Säkert.

Producerat

Till mitt lilla kusinbarn Oscar har jag under en tid producerat en liten bok som han kan ha när han blir stor och se sin livshistoria i skrift - såhär gjorde man förr i tiden, ungefär - och eftersom det varit en överraskning så har det ju inte varit läge att visa den i bild förut, men här kommer den:



 Steg 1: (i tre steg) från tråkig färg till prickig bakgrund!


 Steg 2: som man, med all rätt, kan kalla ett stilla(??) psykbryt..





 Steg 3: Slutligen - vilket jag många gånger frågade mig om det ens skulle hända - en färdig produkt!


Som tur var hade jag Flisan till "hjälp", hon undersökte röran på pyssel/databordet genom att ta sig längst in, längst bak - såklart - man ska alltid utmana sig själv, hälsar hon..

***********

I övrigt kommer jag var dag närmare och närmare insikten att det är för lång tid att vänta två och ett halvt år på att komma iväg till New York igen. Jag inser dessutom att vi faktiskt inte behöver vara där i tre veckor utan kan nöja oss med kanske en vecka i juletid - lite billigare, kanske inte lite bättre, men ändå, man får lite New York till livs och står kanske ut lite mer, tills tillfället kommer nästa gång.. Eventuellt.

torsdag 15 september 2011

Här ligger jag

..och skriver ett inlägg - via min ajjfånenn, man vill ju vara lite cool (typ). Jag vet inte om det är min grej dock, att ligga i sängen och blogga, det känns liksom lite overkill, det finns ju datorer och jag tycker att en bok är bra mycket roligare. Man kan ju verkligen fråga sig varför jag ens skriver det här istället för boken, eller ännu hellre, sömnen. Peter ligger och snusar, snarkar och smaskar sådär som kungen gör i Robin Hood när Robin snor guldet och tummen dras ur munnen.. (Peter suger dock inte på tummen).

Jag var hos prattanten idag och vi diskuterade situationen som den ser ut just nu. Hon antecknade som sjutton medan jag försökte beskriva tankar och tillstånd. Kom fram till att det inte är så bra att det är såhär (jag vet, nobelprisvarning!!) och att jag ska försöka hitta ett bra sätt för återhämtning. Börja i den änden, se om det hjälper eller om det ska till något annat. Just nu känns det som att jag kommer lyfta bort språk- och litteraturkursen och enbart ha skapandet samt boendestödet två dagar i veckan. Så, i helgen är ordinationen att inte göra någonting, vila, göra saker som jag tycker är roligt men som inte kräver något. Det ska bli fantastiskt skönt, det ska jag säga. Vår inplanerade städning blir väl inställd, men bättre det än alternativet städa och må ännu sämre. Försöker jag intala mig åtminstone..

tisdag 13 september 2011

Det 400:de inlägget!

Tack för era gulliga kommentarer - det värmer, ska ni veta! Läget är dock fortfarande mörkgrått, men, man får väl ta en minut i taget. Dessutom har jag en obekväm finne på halsen.

onsdag 7 september 2011

Lite paus

Ibland behöver man lite paus i livet. Det ska jag ha nu. Kanske en dag, kanske en vecka, kanske en timme. Men om ni verkligen vill/måste ha tag i mig, så kan ni ju smsa. Antagligen svarar jag inte om det ringer. Hörs så småningom!

måndag 5 september 2011

Nytt inlägg

Det är roligt att släktforska men oerhört irriterande när man a/ inte ser vad det står (man kunde ju tro att studier i historia och arkeologi skulle gett vissa kunskaper, speciellt när man skrivit sina uppsatser, men icke så alltså), och b/ inte hittar det man söker efter. Däremellan dock, som sagt, spännande som bara den. Egentligen spelar det inte så stor roll vad man hittar, om det ens hör till den egna forskningen, det är jätteroligt att se och läsa det som finns. Jag hade en liten fördomsfull bild av släktforskare som små grå gubbar, sittande framför gamla dammiga böcker ivrigt hmm:ande. Det är det inte - jag förstår varför man inte börjar förrän man är pensionär, det kräver ju en hel del jobb och jag skulle inte dra mig för att säga att det krävs en viss akademisk kunskap när man håller på. Eller snarare (för jag vill inte vara dryg) så har man stor nytta och glädje av de kunskaper man hämtat på det planet, om man nu gjort det. Man skulle också kunna vända på det och säga att man, om man inte hängt i den akademiska världen tidigare, har väldigt stor nytta av att släktforska. Kanske framförallt i de mer humanistiska delarna.

Nog om detta. Inte för att jag har så mycket annat att skriva - inser jag nu när jag sitter här, men man måste ju variera sig. Alltså så kan jag berätta att slutet närmar sig för Oscar - även känd som det lilla biet - 's bok. Say no more, men ni ska få se en bild på projektet när det är helt klart. Hittills är jag rätt nöjd (!!!!) och det är ju då man ska sluta, annars blir det pannkaka av allt - men - detaljarbetet lämnar en del att önska.

Något annat jag kan berätta? Tja, jag har upptäckt att det är bättre att leva så länge man ligger i sängen och, om inte sover, så halvslumrar, än när man är uppe och vaken. Jag har skrivit det förr: det vore gött om det fanns en knapp! Ställa hjärnan på "OFF" ett tag, så att man kan återhämta sig istället för att tänka, tänka, tänka och klampa över sig själv med stora jättesteg. Jag vet hur och var jag tänker fel, det har jag vetat i många år (eller ja, i alla fall i fem år, typ) men det hjälper inte! Det är ju självklart att jag inget hellre vill än att tänka "rätt", men det är liksom nästan 30 år där jag hela tiden känt att jag inte är tillräcklig, jag har aldrig varit tillräcklig, då är det svårt att helt plötsligt bli tillräcklig - när man samtidigt har det största nederlaget mitt framför ögonen i form av aktivitetsersättning (det snyggare ordet för förtidspension) = beviset för att jag är precis så otillräcklig som jag tänker (och känner) att jag är, jag är precis så misslyckad, precis så värdelös som jag hela tiden vetat om, ergo: de som försöker övertyga mig att jag ska tänka annorlunda har fel, beviset för det är ju uppenbart, nämligen i form av: MIG.

lördag 3 september 2011

Ålrajt

Jag svek lite idag, jag orkade inte riktigt ta mig iväg kan man säga. Hela veckan har ju varit intensiv, ett tempo som jag inte är van vid alls. Och det är såklart lite tråkigt, jag tycker det är lite dåligt av mig, men, det är ändå bra att jag faktiskt lyssnar lite på mig själv. Hade jag till exempel åkt ändå, hade jag med största sannolikhet legat däckad hela morgondagen och sedan haft ångest över att jag inte vilat ordentligt innan den nya veckan började. Det är lite så jag fungerar. (Eller, lite, det är ganska mycket så jag fungerar).

Något som jag dock faktiskt ÄR idag, är pysselsugen! Jag har suttit och kollat igenom och dragit ur sidor ur förra årets jul-tidningar, alla är genomkollade och högen är klar, så nu känner jag att jag skulle kunna tänka mig att fixa lite julkort, eller något annat kort, eller ja, någonting. Jag inser dock att steg ett måste vara att plocka i ordning lite härinne. Det tråkigaste av allt. Å andra sidan blir det ju lite bättre och lättare att organisera arbetet med det jag nu tänker mig göra. Typ. Men det vore ju ändå roligare om det var färdigt redan. Det är nu man önskar att Hogwarts verkligen finns och att man var elev där, så att man lätt kunde lösa problemet snabbt och enkelt...

Mitt nya hem?
(bilden hittade jag här)

fredag 2 september 2011

Förändringens vindar verkar blåsa

Det verkar som att inte bara jag har påbörjat lite nya grejer, även blogger har ändrat upplägget på sidan så att det är lite svårt att hitta och hänga med. Men. Man måste ju ta till sig nya grejer även om man som arkeolog föredrar gamla hederliga ting som penna och papper.

Jag har nu fått lite nya tips och ny hjälp kring forskandet av släkten så nu vet jag hur jag kommer vidare och lite mer om hur det fungerar. Toppen, om jag får säga det själv. Det ska bli jätteroligt att fortsätta knopa ihop det där så småningom. Just nu är jag dock så jädra trött så jag orkar inte riktigt hålla ögonen öppna, det har varit väldigt mycket nytt den här veckan, det har satt sina spår. Antagligen vänjer jag väl mig så småningom, det brukar man ju göra, och då blir det ju såklart bättre. I morgon ska jag ju iväg på körfestligheten, då vill det verkligen till att jag är "fit for fight", men jag har beslutat mig för att ta bilen så att jag kan åka hem när jag själv önskar, då behöver jag liksom inte sitta och vänta och tycka att det är jobbigt (om jag nu alls kommer att tycka det, såklart). Det ska bli roligt att lära känna människorna lite mer, då tror jag att det blir lite lättare att ta sig dit i fortsättningen också. Så tror jag.