torsdag 29 september 2011

Jag är trött

Nu är det tydligen dags för en riktig trötthetsperiod. Jag skulle vilja bygga in mig i sängen faktiskt. Skönt och mjukt och varmt. Det känns som om oron och ångesten minskar om jag bara ligger här i sängen - ingenting stör mig och jag kan bara ta det lugnt. Eventuellt kan det ju vara så att det är just det jag behöver.. (Det skulle t.ex. min prattant säga). Så det är väl min plan helt enkelt. Bosätta mig i sängen om jag inte vill se något på TV eller om jag vill göra någonting annat såklart - inget är skrivet i sten. Jag tror den där icke-skrivna stenen är viktig för mig, det blir sju resor värre om man liksom inte orkar med det man beslutat - speciellt inte när det är andra människor inblandade - men jösses vad svårt det är att göra det som är lagom för en själv.. På söndag har vi dock planerat en väldigt trevlig utflykt (vi hoppas att vi kommer iväg men gör vi inte det så gör vi inte *intalar*) till Huskvarna där vi ska skyffla in kakor och glass i alla oändlighet (eller tills de stänger i alla fall). Gött.

Igår betalade vi sluträkningen för vår charterresa - jag är spänd. Speciellt spänd blev jag när jag förra helgen (?) läste i aftonbladet att det inte fanns ett färdigt hotell när resenärerna - i det här fallet en barnfamilj - kom till platsen. Det var ett annat företag, så jag hoppas ju att det inte händer samma sak för oss. Att det inte ser ut som på de flashiga bilderna på nätet kan man ju gissa sig till, det brukar det sällan göra, men bara det finns en säng, air condition och lite sol och bad så är jag nöjd. Det var bra att betala skiten också, då vet man ungefär var vi ligger i sparkassan inför nästa vinters New York-resa för nu har vi verkligen, verkligen, verkligen huggit in det i sten att vi ska åka iväg då. Christmas in New York. Men det blir väl inte tre veckor precis, men bara lite tid i himmelriket är ju trevligt..

söndag 25 september 2011

Ful

Idag är jag nog fulare än vanligt. Jag blir helt äcklad när jag ser mig i spegeln. Spykänslor liksom. Så fort jag visar mig utomhus är jag fullkomligt övertygad om att alla jag möter tänker "åh herregud vilken ful människa! Fet som en flodhäst och äcklig, ful frisyr och totalt värdelös" (speciellt det sista verkar ju helt rimligt att de tänker om de inte känner mig (ironi)). Någonstans säger en litenlitenlitenlitenlitenpytteliten röst ungefär såhär: "Men hur ofta tänker du så mycket på människor runt omkring dig när du går ut? Orkar du ens bry dig? Och om de nu tänker så, är det egentligen DU som är problemet eller är det de som bryr sig som har problem?". Tyvärr är den lilla rösten ungefär en millimeter hög medan den andra, stora rösten, 100 meter hög. Logiskt att tänka så? Nej. Självklart att det ändå är precis så som jag tänker att det är? Ja.

Det där med att vara nöjd med sig själv är väl, tja, inte min grej...

lördag 24 september 2011

Tre månader

Idag är det tre månader kvar till julafton! Hur är det möjligt undrar man ju då, det var ju nyss april! Dessa ständiga insikter om hur fort tiden går blir bara fler och fler.. Min julblogg har jag så sakteliga sparkat liv i, men det känns ännu aningen tidigt. Framöver har jag dock tänkt att fokusera lite på julkorten och då kan det ju hända att det dyker upp ett och annat (som jag tycker blir tillräckligt bra för att visas upp) där. Antagligen kommer jag redovisa dem här också, man vill ju få lite näring till själen (aka. beröm) :-) Jag försöker kolla runt lite för inspiration och den får man ju, men sist jag skulle göra ett julkort så blev det ett höstkort. Stämplarna ger inspiration också, insåg jag då..

Jag har också tänkt sparka igång min reseblogg. Jag har ju konton både hos vagabond.se och resedagboken.se, men det är så omständigt att hålla reda på lösenord och grejer att jag tänker att en normal vanlig blogg är det rätta för mig (och maken, om han kanske skriver någonting där ibland). Våra planer är aldrig skrivna i sten - åtminstone inte innan biljetter är bokade - och i nuläget har vi kastat New York åt sidan (tro det eller ej) för att gå all in på Kalifornien. Detta blir då antagligen 2013, sommar eller jul får vi såklart se. Peter har planerat att vinna några skrivartävlingar med bra vinstsummor så det kanske kan bli någon resa däremellan också. Jag tänkte att man kanske skulle satsa på att köpa en trisslott lite då och då, men de senaste gångerna jag gjort det har jag inte ens vunnit 25 kronor och det är ju verkligen tråkigt. Å andra sidan kan jag inte vinna några miljoner bara av att glo på reklamen för dem. Well. Tids nog lär det väl bli pengar ändå, någon gång.

torsdag 22 september 2011

Fruktbröllop

Är inte det ett väldans schysst namn på en bröllopsdag? Fräscht liksom.. Jag kan nästan lova att det blir fruktsallad till efterrätt, kanske med lite glass. Tyvärr mår jag inte så vidare värst bra alls, så det blir ju inte direkt något brakfestligt, men det är ganska mycket mysigt att sitta hemma i soffan och äta god mat och bara vara också. Ganska skönt.

tisdag 20 september 2011

Humor

Jag kom just på att jag kan hänvisa honom till den här bloggen - överskriften/namnet på bloggen - talar ju sitt tydliga språk!

Rocky

Dagens Rocky-seriestrip i DN fick mig att le stort eftersom jag kände att jag skulle vilja uttrycka mig i den stilen när jag pratar med min diabetesläkare nästa gång och frågan om barn kommer upp. De senaste gångerna har han tagit upp det varje gång jag varit där. Förklarat och berättat och förklarat och berättat och blablabla. "Du är ju i den åldern". Och ja. Jag vet att det är bra om man planerar en graviditet när man har diabetes - blodsockret ska vara perfekt och ja, det är ganska mycket om och kring för att det ska bli så bra som möjligt för barnet. Det är ju jätteviktigt, naturligtvis, det säger sig själv, det är onödigt att äventyra någonting man kan påverka (även om det såklart inte är någon katastrof om man skulle "råka" bli gravid utan att planera det för sådant kan ju hända). Sist jag var där så började han återigen prata om det här och jag log charmigt (dvs. jag överansträngde mig) och sa sedan att vi inte ska ha några barn (nu ska man ju aldrig säga aldrig, men jag kände att eftersom det var något vi diskuterat vid alla möten vi haft hittills så jag har liksom hajjat grejen, och eftersom jag inte tänker skaffa några barn i nuläget). Läkaren såg mycket förvånad ut. (Jag sa det ganska skarpt tror jag, för ja, av ovan nämnda anledningar). Sen sa han "jaha, använder du/ni något skydd?". Jag tittade tillbaka på människan och svarade att "ja, det är väl ganska lämpligt om man inte tänker sig att man ska ha några barn". Helt ärligt, jag tycker inte att han har så mycket att göra med våra sexvanor. Han tittade lite längre på mig, som att han tänkte att jag skulle fortsätta att berätta vad, men eftersom jag inte sa något så gled (till slut) samtalsämnet ut i sanden. Så. För att återknyta till början, så tänkte jag att jag ska ta med mig den här nästa gång:


Jag vet ju att det "normala" är att man vill skaffa barn och jag tycker det är jättebra att mina vänner och andra människor också skaffar barn. Jag tycker om barn, jag leker gärna med dem och skämmer gärna bort dem allt vad jag kan för det är en fördel man har som icke-förälder, man får skämma bort alla sötungar! (Givetvis får man ju hålla sig inom föräldrarnas ramar och inte köpa tre kilo godis till en unge som inte börjat äta godis än). Jag tycker dock det är trist att man får (en läkares) stora, frågande, ögon på sig när man säger att man inte vill ha några barn. Nu hoppas jag att han har skrivit in det i journalen (fast det verkar ju inte som att de läser den i alla fall) så jag slipper höra allt en gång till. Och om inte, så är jag ju beväpnad nu!

måndag 19 september 2011

Jag har gjort ett kort!

Tänkte att jag skulle påbörja julkortsproduktionen, det kanske jag har nämnt.. Så blev det dock inte (den här gången) utan det blev ett "bra-att-ha-kort":




söndag 18 september 2011

Minsann, minsann, minsann

Herr och fru Nyberg har kommit överens. (Inte för att vi brukar vara särskilt oöverens). Det här är vad vi siktar på:

New York 2012 - under jul och nyår! Typ. Beroende på vad kassan räcker till, jag gissar dock att just vad gäller nyår så bör man vara ute i god tid när det handlar om boende. Gissar alltså.

Kalifornien 2014 - på sommaren (eller kanske även här under julen, beroende på ekonomin). Då ska vi försöka besöka släktingarna i San Diego. Bland annat. Förhoppningsvis kan vi kanske hyra en bil och köra längs kusten till San Francisco och se allt däremellan.

Nota bene: OM saker förändras, i första hand för mig, så är det klart att vi anpassar oss till det, det säger ju sig själv, det är rätt mycket högre prio än en resa. Ändras planerna så är det förhoppningsvis på grund av det, jag missar gärna en resa om det betyder att livet blir bättre i övrigt. Peter har också tänkt att han ska vinna ett par skrivtävlingar under nästa år och då lär det ju ramla in pengar ifrån det, närmare 100.000. Då är det ju fullt möjligt att ta en liten tripp tidigare, om förutsättningarna i övrigt, återigen, är sådana.

Nu ska jag försöka ta mig i kragen och åtminstone stämpla upp lite motiv så att jag kan producera lite julkort (och försöka hitta ett stickningsmönster till en tröja som har en hög garn väntande i garderoben).

lördag 17 september 2011

Man är inte äldre än man gör sig...

Sittande med släktforskningen och så kör man fast så in i bängen! Trött blir jag och min koncentrationsförmåga är ungefär noll och inget så nu överger jag den delen.. Jag ska ju ta det lugnt är det sagt. Tydligen var släktforskningen och trädgårdsarbetet (dvs. trycka ner lite lökar under jorden och sedan vattna) för mycket och återigen sitter jag här och vill bara dö. För vilken gång i ordningen? Ja. Vi behöver inte ens ta upp den frågan..

Som tur är, har jag hittat en bra sida för människor i min ålder och några år till.. Nämligen den här! Som tur är har jag också inhandlat ett gäng faktiska tidningar på second hand för att dra ut alla roliga sidor med beskrivningar och recept.














Jo. 32 år. Säkert.

Producerat

Till mitt lilla kusinbarn Oscar har jag under en tid producerat en liten bok som han kan ha när han blir stor och se sin livshistoria i skrift - såhär gjorde man förr i tiden, ungefär - och eftersom det varit en överraskning så har det ju inte varit läge att visa den i bild förut, men här kommer den:



 Steg 1: (i tre steg) från tråkig färg till prickig bakgrund!


 Steg 2: som man, med all rätt, kan kalla ett stilla(??) psykbryt..





 Steg 3: Slutligen - vilket jag många gånger frågade mig om det ens skulle hända - en färdig produkt!


Som tur var hade jag Flisan till "hjälp", hon undersökte röran på pyssel/databordet genom att ta sig längst in, längst bak - såklart - man ska alltid utmana sig själv, hälsar hon..

***********

I övrigt kommer jag var dag närmare och närmare insikten att det är för lång tid att vänta två och ett halvt år på att komma iväg till New York igen. Jag inser dessutom att vi faktiskt inte behöver vara där i tre veckor utan kan nöja oss med kanske en vecka i juletid - lite billigare, kanske inte lite bättre, men ändå, man får lite New York till livs och står kanske ut lite mer, tills tillfället kommer nästa gång.. Eventuellt.

torsdag 15 september 2011

Här ligger jag

..och skriver ett inlägg - via min ajjfånenn, man vill ju vara lite cool (typ). Jag vet inte om det är min grej dock, att ligga i sängen och blogga, det känns liksom lite overkill, det finns ju datorer och jag tycker att en bok är bra mycket roligare. Man kan ju verkligen fråga sig varför jag ens skriver det här istället för boken, eller ännu hellre, sömnen. Peter ligger och snusar, snarkar och smaskar sådär som kungen gör i Robin Hood när Robin snor guldet och tummen dras ur munnen.. (Peter suger dock inte på tummen).

Jag var hos prattanten idag och vi diskuterade situationen som den ser ut just nu. Hon antecknade som sjutton medan jag försökte beskriva tankar och tillstånd. Kom fram till att det inte är så bra att det är såhär (jag vet, nobelprisvarning!!) och att jag ska försöka hitta ett bra sätt för återhämtning. Börja i den änden, se om det hjälper eller om det ska till något annat. Just nu känns det som att jag kommer lyfta bort språk- och litteraturkursen och enbart ha skapandet samt boendestödet två dagar i veckan. Så, i helgen är ordinationen att inte göra någonting, vila, göra saker som jag tycker är roligt men som inte kräver något. Det ska bli fantastiskt skönt, det ska jag säga. Vår inplanerade städning blir väl inställd, men bättre det än alternativet städa och må ännu sämre. Försöker jag intala mig åtminstone..

tisdag 13 september 2011

Det 400:de inlägget!

Tack för era gulliga kommentarer - det värmer, ska ni veta! Läget är dock fortfarande mörkgrått, men, man får väl ta en minut i taget. Dessutom har jag en obekväm finne på halsen.

onsdag 7 september 2011

Lite paus

Ibland behöver man lite paus i livet. Det ska jag ha nu. Kanske en dag, kanske en vecka, kanske en timme. Men om ni verkligen vill/måste ha tag i mig, så kan ni ju smsa. Antagligen svarar jag inte om det ringer. Hörs så småningom!

måndag 5 september 2011

Nytt inlägg

Det är roligt att släktforska men oerhört irriterande när man a/ inte ser vad det står (man kunde ju tro att studier i historia och arkeologi skulle gett vissa kunskaper, speciellt när man skrivit sina uppsatser, men icke så alltså), och b/ inte hittar det man söker efter. Däremellan dock, som sagt, spännande som bara den. Egentligen spelar det inte så stor roll vad man hittar, om det ens hör till den egna forskningen, det är jätteroligt att se och läsa det som finns. Jag hade en liten fördomsfull bild av släktforskare som små grå gubbar, sittande framför gamla dammiga böcker ivrigt hmm:ande. Det är det inte - jag förstår varför man inte börjar förrän man är pensionär, det kräver ju en hel del jobb och jag skulle inte dra mig för att säga att det krävs en viss akademisk kunskap när man håller på. Eller snarare (för jag vill inte vara dryg) så har man stor nytta och glädje av de kunskaper man hämtat på det planet, om man nu gjort det. Man skulle också kunna vända på det och säga att man, om man inte hängt i den akademiska världen tidigare, har väldigt stor nytta av att släktforska. Kanske framförallt i de mer humanistiska delarna.

Nog om detta. Inte för att jag har så mycket annat att skriva - inser jag nu när jag sitter här, men man måste ju variera sig. Alltså så kan jag berätta att slutet närmar sig för Oscar - även känd som det lilla biet - 's bok. Say no more, men ni ska få se en bild på projektet när det är helt klart. Hittills är jag rätt nöjd (!!!!) och det är ju då man ska sluta, annars blir det pannkaka av allt - men - detaljarbetet lämnar en del att önska.

Något annat jag kan berätta? Tja, jag har upptäckt att det är bättre att leva så länge man ligger i sängen och, om inte sover, så halvslumrar, än när man är uppe och vaken. Jag har skrivit det förr: det vore gött om det fanns en knapp! Ställa hjärnan på "OFF" ett tag, så att man kan återhämta sig istället för att tänka, tänka, tänka och klampa över sig själv med stora jättesteg. Jag vet hur och var jag tänker fel, det har jag vetat i många år (eller ja, i alla fall i fem år, typ) men det hjälper inte! Det är ju självklart att jag inget hellre vill än att tänka "rätt", men det är liksom nästan 30 år där jag hela tiden känt att jag inte är tillräcklig, jag har aldrig varit tillräcklig, då är det svårt att helt plötsligt bli tillräcklig - när man samtidigt har det största nederlaget mitt framför ögonen i form av aktivitetsersättning (det snyggare ordet för förtidspension) = beviset för att jag är precis så otillräcklig som jag tänker (och känner) att jag är, jag är precis så misslyckad, precis så värdelös som jag hela tiden vetat om, ergo: de som försöker övertyga mig att jag ska tänka annorlunda har fel, beviset för det är ju uppenbart, nämligen i form av: MIG.

lördag 3 september 2011

Ålrajt

Jag svek lite idag, jag orkade inte riktigt ta mig iväg kan man säga. Hela veckan har ju varit intensiv, ett tempo som jag inte är van vid alls. Och det är såklart lite tråkigt, jag tycker det är lite dåligt av mig, men, det är ändå bra att jag faktiskt lyssnar lite på mig själv. Hade jag till exempel åkt ändå, hade jag med största sannolikhet legat däckad hela morgondagen och sedan haft ångest över att jag inte vilat ordentligt innan den nya veckan började. Det är lite så jag fungerar. (Eller, lite, det är ganska mycket så jag fungerar).

Något som jag dock faktiskt ÄR idag, är pysselsugen! Jag har suttit och kollat igenom och dragit ur sidor ur förra årets jul-tidningar, alla är genomkollade och högen är klar, så nu känner jag att jag skulle kunna tänka mig att fixa lite julkort, eller något annat kort, eller ja, någonting. Jag inser dock att steg ett måste vara att plocka i ordning lite härinne. Det tråkigaste av allt. Å andra sidan blir det ju lite bättre och lättare att organisera arbetet med det jag nu tänker mig göra. Typ. Men det vore ju ändå roligare om det var färdigt redan. Det är nu man önskar att Hogwarts verkligen finns och att man var elev där, så att man lätt kunde lösa problemet snabbt och enkelt...

Mitt nya hem?
(bilden hittade jag här)

fredag 2 september 2011

Förändringens vindar verkar blåsa

Det verkar som att inte bara jag har påbörjat lite nya grejer, även blogger har ändrat upplägget på sidan så att det är lite svårt att hitta och hänga med. Men. Man måste ju ta till sig nya grejer även om man som arkeolog föredrar gamla hederliga ting som penna och papper.

Jag har nu fått lite nya tips och ny hjälp kring forskandet av släkten så nu vet jag hur jag kommer vidare och lite mer om hur det fungerar. Toppen, om jag får säga det själv. Det ska bli jätteroligt att fortsätta knopa ihop det där så småningom. Just nu är jag dock så jädra trött så jag orkar inte riktigt hålla ögonen öppna, det har varit väldigt mycket nytt den här veckan, det har satt sina spår. Antagligen vänjer jag väl mig så småningom, det brukar man ju göra, och då blir det ju såklart bättre. I morgon ska jag ju iväg på körfestligheten, då vill det verkligen till att jag är "fit for fight", men jag har beslutat mig för att ta bilen så att jag kan åka hem när jag själv önskar, då behöver jag liksom inte sitta och vänta och tycka att det är jobbigt (om jag nu alls kommer att tycka det, såklart). Det ska bli roligt att lära känna människorna lite mer, då tror jag att det blir lite lättare att ta sig dit i fortsättningen också. Så tror jag.

torsdag 1 september 2011

whoopetiwhoop

Jag kan inte svara på varför jag väljer en så töntig rubrik - det är banne mig svårt att komma på käcka inläggsrubriker hele ti'n!

Idag ska jag dundra iväg mot barndomens stad (alltså by/samhälle): Mullsjö. Jag ska få Dödboken. Ska bli roligt, jag kanske kommer vidare lite längre i min forskning på det sättet. Dock. Efter gårdagens skapande vet jag var släktforskarföreningens lokaler finns så det är bara att jag dundrar dit. Tyvärr har de bara öppet en dag i veckan, men å andra sidan finns ju alltid biblioteket.

Jag håller ju på med några projekt i pysselverkstaden, bland annat en barnbok - i stil med "Mitt första år" - till min kusin. Jag lyckades ju få till bakgrunden på framsidan och sen skulle jag göra "framgrunden" och då fick jag totalt bryt, vilket jag säkert berättat. Så igår, inspirerad av skapandet fick jag lite ny energi och jag kom sådär halvvägs, för, gissa vad?


...nu är själva boken borta. Inlagd på det berömda smarta stället. Say no more. Så, Erika, jag förstår om du börjar ge upp, det gör jag nästan själv, men nu är i alla fall de flesta delar klara, det är i stort sett bara monteringen kvar och hittar jag bara allt som ska monteras, så är den klar snart. Hoppas jag.