lördag 31 juli 2010

...320...

Jag har hittat en sida där jag kan sukta. Toppen.

Dagen i övrigt är ungefär lika upphetsande som en sten. Inget roligt alls. Men jag har i alla fall gjort en rolig sak: pratat med min bästa Kia. Faktiskt så har jag och mannen varit ute på en promenad också. Inte så lång, men likväl, en promenad. Jag är riktigt tråkig att vara med tror jag - sur och grinig och bara tråkig.

Meningslöst är vad det är. Meningslöst.

fredag 30 juli 2010

...321...

Ett jävla pissväder idag. Och, passande nog, en jävla pissdag! Jag är förbannad och sur och ledsen över att ingenting är som det borde utan jag sitter och bara är meningslös och onödig och gör fel hela tiden. Dessutom något jädra tjutande någonstans ifrån i vårt hus - jag vet inte vad det är.

Nu ska jag försöka koncentrera mig på att nysta ihop garn så att jag kan börja virka sexkantiga mormorsrutor som tillsammans ska bilda en snygg filt till den nya soffan.

torsdag 29 juli 2010

...322...

Vi har idag varit vuxna och varit på banken. Det var roligt (det trodde jag inte att jag skulle skriva, men det var det). Nu har vi ett gemensamt konto, ska betala av lite skulder och lägga pengarna i olika högar för olika saker samt bli lite mer insatta i fondvärlden för att placera lite andra pengahögar i. Utöver detta ska det bli en månadsbudget i familjen Nyberg. Joråsattdeeehhh..

Vi har också varit och spenderat lite pengar. Såklart. Inte det ena utan det andra liksom. Först var vi och köpte (och bytte) däck på bilen - det var inte en sekund för tidigt, snarare tre minuter försent - de var släta på vissa ställen. S L Ä T A!! Vi besökte också verkstadens toalett (inte samtidigt) och det var den absolut värsta upplevelsen i mitt liv. Jag får kväljningar än - mer behövs knappast säga om den saken. Nya däck har vi i alla fall.

Tur nummer två gick till Linköping och Ikea. Vi handlade fyra Stefan och fyra av någonting annat som jag inte minns vad det hette - fyra stolar och stolsdynor. Vi införskaffade fyra stycken på Erikshjälpen när vi flyttade hit. Det var kanske inte ett jättebra köp.. Billigt, ja, stabilt, nej. Nu litar vi på Stefan. Vi köpte också två roliga kuddar som vi ska ha i den nya soffan. Förhoppningsvis kommer katterna att ta varsin och så kan de ligga i mitten av soffan medan jag och Peter sträcker ut oss på varsin divan.

Det sista som hänt var att jag fick en ny sömntablett. Eller, jag tror att jag har haft den förut, men jag är inte säker. I vilket fall så hoppas jag att det ska hjälpa - det vore skönt att bara sova en natt. EN NATT bara. Om man får en sovnatt i veckan, så kan det ju åtminstone inte skada. Det är benzo-medicin, så jag ska ju inte överbruka dem såklart och således tycker jag att en per vecka är rimligt. Ju mer man äter av dem, ju mer behöver man och ju lättare är det att bli beroende av dem. (Det är klart att man inte blir beroende bara av att ha dem, men det är ju ingenting man ska använda permanent). Prattanten ska ringa imorgon, då får vi en liten pratstund, sen får vi se vad som kommer att hända. Det enda jag önskar är att få känna att det är lite trevligt att vakna på morgonen.

onsdag 28 juli 2010

SoHo it is!

Vi har nu bokat ett hostel. Ett lägenhetshostel i SoHo. Det andra lägenhetsalternativet vi hade, gick på 30 papp. Inte helt i linje med vår budget. Vi hade också hittat ett hostel som var ganska litet och verkade ligga ganska bra, det kostade 16 papp. Nu har vi då hittat och bokat ett för 11 papp (jag känner att jag måste skriva papp, bara för att jag började med det) inklusive skatter.. Sen beror ju egentligen allt på hur dollarn står när vi åker dit - vi hoppas naturligtvis att den går ner till sådär, tja, kanske 6 kronor :-)

tisdag 27 juli 2010

Tisdagen

Vi har kollat efter hostel till NY-resan. Det är inte helt lätt att hitta ett hostel med BRA reviews för tre veckors vistelse (däremot flera med riktigt dåliga). Vi trodde att vi hade hittat ett, men det visade sig att 14 dagar var maxgräns. Nu har vi dock funnit ytterligare ett alternativ, nämligen att hyra en hel lägenhet. Liten förvisso, men det räcker ju och det kan nog vara ett skönt alternativ. Det kostar ju lite mer naturligtvis, men det kanske kan vara värt det? Överväges, framför allt efter det att vi fått reda på det faktiska priset som kommer med mail någon gång inom de närmaste 24 timmarna...

Dessutom har vi köpt en ny soffa idag! En sån där modern med divan-grejer. Den var otroligt skön och jag längtar redan tills den kommer hem hit! Kostade bara 300 att få den hemkörd och monterad.

måndag 26 juli 2010

Nytt recept

Jag har fått recept på att träna. Jag hade hört det någonstans förut, men visste inte att man faktiskt fick ett recept! Anledningen är framför allt min ömmande och stenhårda axel och nacke, så det är just det jag tränar - det var väldigt roligt faktiskt! Jag blev förvånad över att jag ändå hade muskler och inte tyckte det var asjobbigt så att jag skulle svimma efter tre minuter. Skönt. Jag tror det är bra också - att komma igång åtminstone någon dag i veckan. För mig.

Ett problem som jag har, som jag säkert delar med några fler av landets röstberättigade, är att jag inte vet vad jag ska rösta på.. Tidigare har jag haft ganska klart för mig vad jag skulle rösta på, men nu vet jag verkligen inte. Eller. Jag vet vartåt det lutar - det värsta är dock att jag verkligen, verkligen inte vill ha Mona Sahlin som statsminister. Jag tycker verkligen att hon är fel kvinna på fel plats. Hon är liksom inte den skarpaste kniven i lådan. Jag tycker det vore bra om man fick välja statsminister också. Nu när partierna går samman i allianser och samarbeten över partigränser så tycker jag att det inte borde vara helt självklart att den som leder det största partiet inom gruppen får bli statsminister. Maria Wetterstrand däremot gillar jag - hon känns stabil. Jag gillar Reinfeldt också - tyvärr inte tillräckligt mycket av hans politik för att rösta på honom igen. Det som dock känns bra i den här förvirringen är att jag känner att jag har mycket bättre koll nu än vad jag tidigare haft. (Jag minns när vår fröken i mellanstadiet sa att minst en ur klassen skulle syssla med politik och man tyckte att hon var helt galen för att det var så urtråkigt - nu däremot tycker jag det är väldigt intressant och jag följer gärna med i debatten - det trodde jag inte var möjligt när jag satt där i bänken...)

Till sist, för att ni inte ska tro att jag har blivit helt galen, så kan jag meddela att vi hittat ett hostel i NYC. Vi har beslutat att vi håller oss i staden och gör diverse dagsturer till olika ställen - minst bökigt. Så. Nu vet ni.

söndag 25 juli 2010

...

Min ångest är en risig skog
där blodiga fåglar skrika.
Stoltare ödemark finner du nog;
men det kvittar mig lika!

Jag sitter och glor under torra träd
och lyss till de hesa skriken.
Jag ligger snart still under tomma träd
och ruttnar bland fågelliken.

- Pär Lagerkvist

lördag 24 juli 2010

Lördagen i Eskilstuna (gnäll för rätt uttal)

Så var det då lördag igen. Tiden går så snabbt, så idag har jag köpt en kalender! Perfekt för då kan jag skriva och räkna ner dagarna tills vi åker till New York (detta var faktiskt det huvudsakliga skälet till inköpet)! Utöver det tänkte jag skriva ner olika happenings á la prattantsbesök, boendestöd, träning hos sjukgymnast samt en positiv sak om mig själv varje dag. (Och så har jag sett till att den har tillräckligt stor plats även för resedagboksinlägg). Besatthetens ansikte lyser igenom.

Vi har gjort följande hittills - ätit glass på "Slagsta glass" som tydligen är väldigt speciell. Jag tycker den inte är något särskilt - det går att få mycket godare mjukglass på andra ställen (exempelvis i Lekeryd), men är man ifrån den här staden så är det alltså världens paradis. Inte konstigt att dialekten befinner sig i gnällbältet om ni frågar mig.. Dessutom var vi på Myrorna och fyndade en kasse med böcker för 120 (aka 240) kronor. Fantastiskt! Jag glömmer ofta bort hur billigt man faktiskt KAN få tag på böcker - när jag nu är i min engelskspråkiga läsperiod är det ju toppen att få tre pocketböcker för 15 spänn! Utöver de böckerna hittade jag också en om makramé, en om virkning och en stor, härlig, ypperlig bok om arkeologi av arkeologernas arkeolog - Göran Burenhult.

De senaste dagarna har varit riktigt pissiga faktiskt - jag har knaprat ångestdämpande och kämpat med att hålla mig vid ytan. På tisdag ska jag till prattanten för att se vad som ska hända härnäst - den här nedgången som nu varat ganska länge är ju inte särskilt bra för någon, och det tar väldigt, väldigt mycket energi faktiskt. Idag är det dock lite bättre och det är skönt. Resterande timmar av idag ska vi nog inte göra någonting speciellt mer än att bara ta det lugnt.

torsdag 22 juli 2010

Ett PS

...jag vet att jag redan nu är tjatig, så ni förstår ju hur det kommer att bli det närmaste året (åren), men redan nu har vi köpt en New York-top 10 och tillsammans med bloggens new york suktar jag konstant. Frågan är om vi ens kommer att ha tid över att besöka något annat ställe den här resan - någonstans känns det lite skönt också att bara liksom vara och inte behöva streta runt i flygande fläng för att se så mycket som möjligt utan bara uppleva istället. Vara i nuet. Mindfulness.

Lugn och ro

Nu har jag varit igång hela gårdagen - det sätter sina tydliga spår! Idag är jag helt slut, ett tag var det meningen att vi skulle åka ut på sjön, men så blidde det inte för vädret är ganska dassgrått. Första dagen på länge när man hört regndropparna smattra mot altantaket.

Igår var jag ju i Stockholm och träffade syster. Det var väldigt trevligt och mysigt på många sätt. Vi gjorde egentligen inte särskilt mycket mer än att bara glida omkring och prata om både det ena och det andra. Jag blev tvungen att köpa två kläder, så nu måste jag betala 140 kronor till spargrisen, men det är det värt - det kunde lika ha varit en halv tröja för de pengarna..

Framåt eftermiddagen så ska nu syskon och syskonbarn dyka upp. Jag hoppas jag åtminstone får en chans att hålla lilla Lea - annars är min svärmor rätt snabb på att sno henne och sen är det kört. I och för sig inte så konstigt, att snusa bebis är ju jättemysigt, men ändå, det kan vara roligt att få en liten bekantskapsstund ;-)

Nu - fortsatt läsning av Harry Potter samt att planera och längta tills vi kommer till det stora äpplet.

tisdag 20 juli 2010

Semesterinlägget som försvann

Jag hade tänkt att plita ner några rader (eller snarare många rader), men den här datorn är så jädra seg. Allt tar ungefär trekvart och man blir galen. Snabbt.

Idag ska vi åka till Sundbyholm och gå på trav. Joråsåattdeeehh.. Har aldrig tidigare i mitt liv varit med på ett sådant happening, men det kan ju vara roligt att uppleva någonting sådant. Det enda jag egentligen vet om det är att det är korv och strips till middag som gäller! Det sa min svärmor igår och hon är rätt bestämd, så jag vågade inte riktigt fråga om man t.ex. skulle kunna få mos (eller för den delen, en annan sorts korv - chorizo var nämligen det man skulla ha) ;-)

Har fortfarande inte fått tag på min prattant, men det beror kanske i första hand på bristen på telefonnummer, jag har testat idag igen, men ingen svarar. Spännande.

Nu: svettas!

måndag 19 juli 2010

Hhhhhhh (=lång suck)

Hos svärisarna nu. Det är skönt - man slipper oroa sig för matlagning osv. Dock - ingen hör ett ljud! All säger bara va? hela dagen lång ;-) På onsdag ska jag i alla fall ta tåget från staden till huvudstaden - min syster (borde) hör(a) vad jag säger den mesta tiden (känn ingen press...)

Två syskonbarn har varit här idag - de lite större. De fick sina födelsedagspresenter och det verkade som om de gillade dem! Det var roligt - det är alltid roligt när man lyckas köpa rätt presenter (vi hade ju förstås fått tips från deras pappa, men i alla fall). Syskonbarn nummer tre, den färskaste, var här igår och visade upp sig. Hon var liten, liten, en riktig minibebis. Hon hade inte riktigt gått upp i vikt som hon skulle, så jag antar att hon var ännu lite mindre än vad hon borde ha varit. Det verkade hursomhelst som om att filten inte var helt ovälkommen - den bör ju åtminstone vara bra när det är varmt tycker jag. Och. Eftersom hon är så liten så gör det inte så mycket att den inte blev så bred som jag hade trott.

I morgon skulle jag ha haft samtal med min prattant - det hade onekligen varit bra om jag haft det, känner jag, för det är ju ganska obra just nu. Men det borde ju inte vara några problem att få tag på henne per telefon på samma tid - om hon inte lyckas få in en patient där samma dag. Tyvärr vet jag inte riktigt vilken tid det var, så jag kanske får chansa hela dagen - eller i alla fall tills dess hon svarar. Ett annat problem är också att jag inte är hundra procent säker på att jag har rätt telefonnummer - jag har nämligen inte tagit med en lapp med det på, så det blir helt och fullt chansningarnas dag i morgon.

Nu är det snart dags för köttbullesmörgåskvällsmat och sen ska jag läsa vidare i Harry Potter (and the half blood prince).

söndag 18 juli 2010

Tack så mycket

...alla ni snälla för kommentarerna om filten! Ni stärker mitt självförtroende ska ni veta!

Vi åkte till bröllopet. Det var så fantastiskt vackert! Världens vackraste klänning! Och de var så glada och allt var jättejättefint! Sen svek mig modet och vi skippade middagen, men det kändes ändå bra att ha varit på vigseln. Nöjd var jag inte, men jag accepterade läget.

Idag ska det bära iväg till Eskilstuna och svärfamiljen. Vi ska egentligen inte göra ett dugg, bara ta det lugnt. Det ska bli skönt - det känns välbehövligt just nu. En sak ska vi förresten göra - vi ska åka till Stockholm och träffa den allra bästaste lillasystern som förövrigt fyller 24 år idag!!

fredag 16 juli 2010

Swap och gjort:

Jag deltog i min första swap nu i juli. Mycket spännande och ni ser här vad jag fick! Mycket bra saker - tuggummit var gott, kolorna också, boken har jag inte läst än men den verkar bra, solstiftet var jättebra eftersom det vi haft gått sönder och kortet - det var jättefint!!



En annan ska som jag har arbetat med under våren och som jag bloggat om är ju bebisfilten till lilla Lea. Nu har jag äntligen blivit klar och nu, nu ska ni få se slutresultatet!






I vanlig ordning, när jag ska ge bort någonting så är jag övertygad om att de ska tycka det är skitfult och skratta åt det när jag försvinner. Peter säger att de inte kommer att göra det, men jag vet inte riktigt, jag är ju själv aldrig nöjd så varför skulle de inte se alla missar och allt som är fult? Men. Jag ska försöka andas genom näsan i alla fall - den är ju lite liten, så hon kan ändå inte ha den så länge.




(och, det skulle ju, rent hypotetiskt, vara så att de faktiskt tycker den är helt okej..)

Tävlingsdax!



Det var ett tag sen jag tävlade sist - nu har jag dock hittat en fantastisk tävling igen. Den slutar den 8/8 och du hittar den genom att klicka på bilden!

torsdag 15 juli 2010

"jag vet att du har tänkt, men berätta hur du mår"

Men det är jobbigt när kroppen är som en stor klump, en klump som bara orkar till soffan och tillbaka till sängen. Hjärnan bråkar och säger att jag inte ska låtsas om att det är så utan köra igång i 180 (minst) och en liten minihjärna säger att det faktiskt är tillåtet att känna att det är så jobbigt i dag.

Jag vill faktiskt bara gå och lägga mig igen.

onsdag 14 juli 2010

Hår

Jag har vansinnigt mycket hår. Det är helt galet. Jag klippte mig för knappt fem veckor sen och frisören sa att det hår som vi då "tunnade ut" - eller kanske snarare de hårstrån som blev kvar vid uttunnandet - hade vuxit ut och blivit nästan lika långt som resten av håret. Så. Det är mycket och det växer. Å andra sidan finns det de som har jättetunt, så jag får vara nöjd som det är...

tisdag 13 juli 2010

Gertrude Stein

...citeras i boken "Divine secrets of the Ya-Ya sisterhood":

"There is no answer. There never has been an answer. There never will be an answer. That's the answer"

Jag kanske borde försöka leva efter det - inte hela tiden försöka hitta svaren till varför det är såhär för mig. Acceptera att det är så. Inte blicka bakåt och framåt mot allt som varit och kunde ha blivit och som borde bli av den, den, den eller den anledningen. Nu är det som det är och så är det. Det finns inte en anledning till att det är så, det bara är.

Acceptansen av en sjukdom vare sig den är fysisk eller psykisk - och jag har ju faktiskt både och - är egentligen grundläggande för att man ska antingen bli frisk, eller, om det inte går, lära sig leva med den.

Jag har ju diabetes. Har haft sen jag var 15 (dvs. 16 år) och jag lever med den fortfarande. Andra kan bli imponerade och fråga hur det är och hur det är att ta sprutor varje dag och gör det inte ont och är det inte jättejobbigt och ungefär hundra andra frågor. Det stör mig absolut inte att folk frågar, för det är klart man kan undra och det är lättare att fråga. Värre att stirra och sen låtsas som om man inte kollade liksom. Hursomhelst. Att ha diabetes är för mig som för andra utan diabetes att borsta tänderna. Jag brukar jämföra det med varandra för att försöka förklara att det inte är någonting jag ens brukar reflektera över. DET BARA ÄR SÅ. Trots att jag fick diabetes så sent i livet, så har jag inte något minne av hur det var att inte ha diabetes. Det är en sån naturlig del av mitt liv. Det finns ingen anledning till att just jag fick diabetes (nu är det väl en sanning med modifikation eftersom det är en ärftlig sjukdom, inte nödvändigtvis men ofta, och i vår släkt finns det både en och två och tre - vad jag vet) det hade lika gärna kunnat vara någon av mina syskon, min granne eller en kusin eller Peter. Det är inte så att någon bestämt att "nu ska vi skicka skiten på Åsa för att hon är så ful", det bara är. Och för mig ÄR det. Det kan inte vara annorlunda, det är så och då är det så. Jag kunde lika gärna fråga en icke-diabetiker hur det är, för jag har ingen aning om hur det är.

När det gäller min andra sjukdom. Psykisk åkomma. Jag har ingen särskild diagnos men i ett sjukintyg kan det stå ungefär "djup depression, ångest, tidigare ätstörningar, suicidförsök, självskadebeteende, affektiva svängningar, känslig personlighet, orolig" (och det känns läskigt för mig själv att lägga ut det här på bloggen, jag känner mig väldigt naken för det är inte många som vet om detta) och det kan jag verkligen inte acceptera eller ens känna igen mig i. Eller ja, känna igen och känna igen, det är klart jag gör och jag vet ju att det är jag och det är någonting som är jag, men det känns ändå väldigt främmande. Kanske för att jag föreställt mig och haft en bild av psykisk sjukdom som snarare liknar psykopater och psykospatienter och filmvärldens alla varianter på psyksjuka. Det är liksom inte jag. Att ha en psykisk sjukdom är ingenting man pratar om. Det är inte rumsrent och jag drar mig alltid för att säga att jag faktiskt har sjukersättning för att jag är psykiskt sjuk (det tar emot bara att skriva det här). Oftast om någon frågar vad jag gör så säger jag bara någonting svamligt om att jag gick in i väggen och är sjukskriven för det). Det är inte en osanning på något vis men det var och är ju inte precis det jag vill bli igenkänd som. Jag är inte bara psykiskt sjuk i den bemärkelsen att jag inte kan göra någonting annat än att vara psyksjuk (vilket antagligen inte är en bild som alla har, det kanske bara är min föreställning från "före"-tiden) och det är inte som att jag inte har gjort saker tidigare. Jag har en dröm om att kunna få färdigt min examen och kunna ha en magisterexamen (som det hette förr i tiden, men jag tror det heter Mastersexamen nu - men när man är historiker och arkeolog är sådana nyheter inte välkomna ;-) ) och kanske till och med gå vidare och forska. Jag har legat inne på låsta avdelningar och vet att det där finns andra människor som också har psykiskt sjuka men som faktiskt är helt normala, vanliga människor - precis som jag. Det är kanske därför det är mycket svårare att acceptera verkligheten som den ser ut just nu. Det är som det är nu - det finns inget svar på varför det är såhär och inget svar på varför det är just jag som har drabbats av det här. Det finns inget svar. Det bara är såhär och det är det jag måste acceptera.

Att springa omkring och försöka hitta svar på varför kommer inte direkt hjälpa mig framåt, då kommer jag bara springa runtruntruntrunt i cirklar och aldrig komma någonstans. Detta kallas väl för "sjukdomsinsikt" (vilket också står i mina papper). Sjukdomsinsikt är dock en sak. Sjukdomsacceptans är en. Det finns inget svar på hur eller varför det blev just jag - det bara ÄR JUST JAG. Det är sådan jag är.

"There is no answer. There never has been an answer. There never will be an answer. That's the answer"



...boken är för övrigt jättebra. Har kollat på den flera gånger och läst på baksidan men inte riktigt trott att det var en bok för mig. Nu när jag var inne i mitt "läsa-på-engelska"-flow och spanade omkring på den, tämligen ynkliga, engelskspråkiga avdelningen på Tranås bibliotek så hittade jag den och tänkte att jag ändå skulle ge den en chans. Det var tur, annars hade jag aldrig skrivit hela det här inlägget. Sug på den!

måndag 12 juli 2010

Visst..

..kan det vara lite trevligt att dra på sina mest älskade 90-talare på Spotify och bara åka tillbaka i tiden? (Hade det inte varit för att Peter är hemma så hade jag dessutom gapat Whitney Houston-låtar över hela huset). (Det kräver i sin tur att det är svalare ute, så att man har dörrar och fönster stängda, annars skrämmer jag ju skiten ur alla grannar).

Måndag. IGEN.

Med den här farten som tiden plötsligt fått (minns den tid då en helg tycktes oändlig) så är det ju verkligen knappt någon tid kvar tills vi ska resa iväg (kanske bäst att börja packa direkt?). Det känns ju förstås både bra med tanke på att det är så roligt att resa iväg och dåligt med tanke på att det går ännu fortare när man har roligt. Dock ska jag säga att det känns helt overkligt att vi faktiskt har bokat. Det känns är liksom...knäppt. Fast, det är ju såklart egentligen superbra eftersom man får resan för ett så bra pris. Framförhållning är mitt recept!

I övrigt så är det varmt, varmt och ännu varmare. Jag är klar med filten till bebisLea - det fattas bara fästandet av trådar (vilket ju är det allra tråkigaste). Jag hade tänkt börja min tillverkning av barbafamiljen nu, men sen kom jag på att jag nog ska virka ett band med en blomma att ha till min klänning som jag ska ha på lördag då vi ska på bröllop. Jag har helt plötsligt blivit beroende av att ha band i midjehöjd på klänningarna (eller förresten, snarare under bysten). Att klämma dit en blomma också är ju toppen över i. När det gäller bröllopet så har jag för övrigt också lyckats få mig att tänka ut en bra lösning - även där framförhållning alltså. Själva vigseln är självklar. Den SKA jag klara av. Allt därutöver är en bonus. Det är dumt att kräva för mycket av sig själv, men också dumt att kräva för lite. Den gyllene medelvägen.

Våra grannar hästarna har tydligen varit på rymmen idag också. De har nog för lite bete, trodde både ägarna och de tillfälliga vaktarna. Vi har ju mött dem de tidigare dagarna då de betat i vår trädgård, men inte idag. Spåren visar dock att de tyckt att vår rabatt och mina pelargoner är spännande. Hur de kommit ur hagarna som har elstängsel är det ingen som riktigt vet, men uppenbarligen klarar de av det fint. Jag tycker ändå det är mysigt när de kommer, för de är snälla och rara och man får klappa hur mycket man vill. Fast jag kan ju förstås förstå att det för ägarna och tillfälliga vakter inte är lika roligt...

söndag 11 juli 2010

Lite motvikt

...till gårdagens inlägg. Och nu Kattis, har jag någonting att fokusera tankarna på när "de mörka" kommer travandes (för övrigt är du så himla gullig att jag nästan börjar grina).

De som läst bloggen någon gång och som återkommer någon gång ibland kan ju nästan lista ut vad det är (för att inte tala om de som läser min facebook-status).

...



...



...


...

VI HAR BESTÄLLT VÅR RESA TILL NEW YORK!

Detta betyder, go' vänner att idag om ett år har vi redan kommit hem igen! Vi kommer fira både min födelsedag och midsommarafton på andra sidan Atlanten. En gissning är också att vi därmed har tjänat en hel del kronor på att åka innan turistsäsongen sätter igång på riktigt (hej då alla kilometerlånga köer) och förhoppningsvis lite innan den rekordvarma värmen kommer (fast det känns ju inte så sannolikt med tanke på att man läste om rekordvärme i våras, med bilder på lättklädda människor i Central Park, på både löpsedlar och i tidningarna). Det blir tre veckor med varierande resmål som vi tänker planera lite allteftersom. Boendet är väl prio 1 kan man säga. Sen är det väl bara att fylla dagarna med det vi vill se, på de platser där vi bokat boende. Den lösa skissen ser dock ut som följer:

New York - ca. 5-6 dagar
Washington - ca. 7-8 dagar
Philadelphia alternativt Niagarafallen (troligast, fast det beror lite på kostnaden) - ca. 2-3 dagar
New York - tills vi åker hem igen, vilket betyder att det blir 4:e juli-firande på Manhattan!!

Ja. Det var det. Nu ska jag försöka pilla ihop bebisfilten till lilla Lea.

lördag 10 juli 2010

Låg

Just nu känns det nästan som om ingenting är bra med mig. Jag är fortfarande förkyld och idag har jag nog feber också. Det har i och för sig känts lite bättre i några dagar, men nu är jag tillbaka på ruta ett och ett halvt. De två senaste dagarnas aktiviteter har satt sina spår i huvudet och jag kan inte längre ignorera de tankar som jag kunde göra tidigare i veckan som gått.

Jag har ju haft två dagar som varit riktigt roliga:

1/ Konsert med både Melissa Horn och senare Lars Winnerbäck - en underbar konsert och jag blir varje gång påmind om hur bra artister det handlar om. Lars Winnerbäck är en helt fantastisk musiker. Melissa Horn likaså och jag bara längtar tills hennes nästa skiva. Igår när vi var på väg hem lyssnade vi på en tidig Winnerbäck skiva, "Rusningstrafik" och jag tänkte att det var en tidig Winnerbäck men inte en sämre Winnerbäck. Texterna var lika bra men yngre, musiken var lika bra men yngre. Det är kärlek.

2/ Igår var jag i Jönköping tillsammans med maken och mina två kusiner Erika och Markus. Dels var det en internationell matmarknad som jag inte visste att de hade (och jag tror att den också varit eller ska vara i Linköping) och vi spenderade galet mycket pengar på galet lite godsaker (i förhållande till varandra alltså) - smakprovet visade på att vi har mycket att vänta, men också att vi måste äta det med andakt! Sen käkade vi middag på Twin City och det var fantastiskt gott. Därefter körde vi hem till kusinen Markus som ju faktiskt bor i Bottnaryd - inte helt långt ifrån, kanske sex-sju mil , men av någon anledning träffas vi (om möjligt) än mer sällan än jag träffar Erika som bor i Övik - 80-90 mil bort.

Vi pratade massor om minnen från barndomens somrar och om allt och ingenting. Markus hade en helt otrolig samling av filmer och filmboxar som jag blev helt stum av! Jösses Amalia! Jag visste inte ens att det fanns så mycket. Boxar med filmer i största allmänhet, ja. Extrema boxar med filmer i form av huvuden, lådor och borgar, nej. På det stora hela en fantastiskt underbar och trevlig eftermiddag och kväll. Jag var förvånad över att tiden gick så fort! Men, det är väl det som är ett bevis på att man har det riktigt, riktigt roligt!!

Så idag då: mer förkyld och en extrem trötthet. Jag orkar inte och vill inte göra någonting mer. Jag är ledsen och tankarna är grå och mörka och trista. Jag vill försvinna bort härifrån och bara icke-existera ett par dagar eller veckor. Plocka bort hjärnan eller någonting i den stilen. Det känns som om jag ska straffas för att jag har roligt. Som om någon sitter och tänker "moahahahaaaa, nu har hon allt fått må bra i hela två dagar, det måste vi ändra på - släng tillbaka henne ner i det mörka hålet där hon hör hemma, moahahahahahahahahahahaaaaaaaaaaaaa". Jag vet verkligen inte hur mycket och länge jag ska orka mer av det här. Jag har tänkt och litegrann kämpat med vetskapen om att det ändå på något vis har funnits en tanke bakom, en mening med allt om man vill formulera det så. Men jag vet inte längre. Jag orkar inte längre. Och det känns så himla fel, för jag vet att jag har så mycket bra och roliga saker runtomkring mig. En fantastisk make. Fantastiska vänner. En underbar och rolig och fantastisk resa tillsammans med min Peter. Jag fattar inte. Vad är det för fel på mig?? Varför kan jag inte uppskatta allting jag har? Jag tror att jag gör det, men eftersom jag faller ner i det här hålet om och om och om och om och om igen så gör jag uppenbarligen någonting fel.

Jag förstår inte.

Nu ska jag lägga mig framför tv:n i soffan och allmänglo bara för att få någon mening med alltihop ett tag. Ett program eller flera som kan fånga upp mig ett tag.

fredag 9 juli 2010

El konserto

Fantastisk! Underbar! Lovely! Great! Så j-la bra! Lars Winnerbäck och Melissa Horn (och nu ska jag använda ett ord som jag aldrig använder) rockar!!

Bildkavalkad kommer kanske i morgon.

Nu ska jag fixa iordning mig själv, så jag kan åka till Jönköping och käka mat med mina kusiner (och Peter).

torsdag 8 juli 2010

Idag är det dags!


bild från bt.se

Vi ska på konsert!! Ska bli jätteroligt! Ska bli spännande att höra lite nya artister också, som åtminstone inte jag har hört förut. Eventuellt ska jag köpa en turnéartikel - för det har jag faktiskt aldrig gjort. Ska flirta lite med Peter så får vi se. Det praktiska är att jag redan är hes - det kan liksom inte bli värre i alla fall.

Imorgon ska jag träffa kusinerna (åtminstone en av dem - jag hoppas på båda) inne i staden J och käka middag. En mycket trevlig happening!

tisdag 6 juli 2010

Det är inte klokt

Jag är fortfarande sjuk! Det börjar kännas märkligt faktiskt. Som om det verkligen var något fel på min kropp (typ som det blir när man är förkyld). Idag tror jag att jag har lite feber igen. Mycket märkligt. Eller ja, det är kanske inte JÄTTEmärkligt egentligen, det är bara det att jag aldrig blir sjuk och OM jag nu blir sjuk så brukar det gå över på två dagar. Idag har dock (läs inte om du är äckelmagad) snoret lossnat och då brukar väl slutet vara nära. Har jag hört. Fast just nu känner jag mig mest som en död plattfisk.

Igår var jag med om en rolig sak. Jag läste nämligen en guidebok om Washington DC - nog så bra, jag upptäckte att jag missat massor av saker när jag var där (å andra sidan kan man inte hinna allt). En annan sak jag missade var att boken var på engelska. Jag reagerade inte alls. Eller. Såklart reagerade jag ju, uppenbarligen, men då var jag så förvånad och förvirrad att jag tänkte att alla dessa böcker (som vi har hemma, lånade eller egna) måste vara på engelska också, utan att jag tänkt på det. Dock var det icke så, de övriga var på svenska. Snacka om att vara internationaliserad! (Det kan också bero på att jag just nu är inne i ett "läsapåengelska-flow"). Således bör ni inte bli förvånade om jag plötsligt också börjar skriva på engelska här i bloggen....

Ur ovan beskrivna böcker har jag hittat massor av saker som jag vill se och det blir verkligen svårt att hinna med allt. Att välja känns ju, ja, inte så roligt men jag inser ju att det måste göras. Som tur är har min älskade syster tipsat mig om ett (ännu) billigare bussbolag! En plats som jag bara måste besöka är dock den här. Så är det. Butiken som finns i NY kan ju inte tillnärmelsevis vara lite bra som detta ställe (det finns ju t.ex. inga bergådalbanor där). Dessutom kom jag just på att vi, genom att ta denna svängen, sparar in på de pengar vi (läs: jag) annars hade spenderat i NY-butiken, så det går kanske ganska jämnt ut. Genom att skippa Liseberg nästa år, så har vi ju dessutom de pengarna att leva loppan för. Jag tror jag ska börja göra en lista faktiskt, det känns nästan som om det behövs för att kunna organisera ihop allting så att det fungerar.

Är det någon som vet hur det fungerar med Amish-folket? Jag fattar ju att det inte går att gå in till dem som om man vore på ett museum, de har ju ändå valt att leva sitt liv på sitt sätt och det ska man respektera. Men det skulle ju inte vara helt ointressant att komma lite närmare.. Det är tur att vi har ett år på oss att planera - det märker jag ju, ju mer jag planerar.

måndag 5 juli 2010

Måndag

Jag är fortfarande så jädra förkyld! Alltså, jag blir verkligen aldrig - jag menar aldrig - sjuk, men när det är det varmaste vädret i den finaste sommaren DÅ, DÅ blir jag sjuk! Det, om någonting, är sjukt. (Ganska vitsigt eller hur?) Idag är det dock mycket bättre, så jag är glad för det (det är heller inte lika varmt ute som tidigare), igår höll jag på att hosta upp lungor och allt, så nu har jag fått hostmedicin och halstabletter och en glass. Det känns lite bättre men när jag pratar låter jag som ett grovt sandpapper.

Igår blev vi lite klokare på vår resa. Borta ska vi vara i cirkus tre veckor. Under den tiden ska vi hinna med New York (var det någon som trodde något annat - ärligt?), Washington, Philadelphia och Atlantic City (och eventuellt the HAMPTONS för lite kändisspotting) och också utforska resten av själva staten New York, dvs. utanför Manhattan. Vi ska också försöka gå på en Baseballmatch. Jag har också hittat ett billigare bussbolag än Greyhound - det är väldigt bra, för det är ungefär halva priset på alla resor som vi tänkt göra. Planen är att åka i slutet av juni, så, snart, vilken dag som helst egentligen, ska vi boka flygbiljetterna TILL NY. (Det var vansinnigt mycket billigare att flyga till NY för att därifrån transportera sig med buss till de olika städerna än att t.ex. flyga till Washington och sedan hem ifrån NY). Det är i vilket fall som helst väldigt roligt att ha så mycket planeringstid på sig, man kan bestämma en hel del grejer på det här året. Och kanske det bästa av allt: Man kan ångra sig hur ofta man vill också!

söndag 4 juli 2010

Märkligheter

Det är fascinerande hur man (läs: jag) fungerar. När jag är förkyld och febrig och hostar så att jag tror att lungorna ska hoppa ut framför mig så kan jag lätt koppla bort och bara ligga där jag ligger eller ja, motsvarade. Jag känner inte att jag BÖR göra femtioelva saker liksom. Men annars, när jag mår som sämst psykiskt, då kan jag inte applicera någonting av det här på mig själv, även om det teoretiskt är samma sak. Detta är någonting som jag möts av varje gång jag är sjuk. Varför kan jag inte acceptera att jag, vissa dagar, inte kan göra mer än vad jag kan t.ex. idag?

Annars är jag ju då piggare idag. Det är väldigt skönt. Jag är varm som en bastu, men ändå, jag orkar titta.. 8-) Mina funderingar och planeringar för nästa års semester till NY är igång. Vi funderar fortfarande på om vi ska ta en resa med den gröna sköldpaddan men jag vet verkligen inte. Det kräver ju en del också, speciellt socialt. Det är egentligen inte några problem om jag bara mår bra, då är det bara roligt att umgås och träffa nya människor. När jag däremot mår sämre så är det allt annat än min grej och jag blir grinig och irriterad och har ingen lust med någonting. Vi får ju naturligtvis hoppas att förutsättningarna har ändrats till om ett år, men det är ju ingenting man vet nu eller kan ta för givet, så därför känns det lite riskabelt. Å andra sidan kanske vi kan boka flygresan ändå, och om vi känner för det senare avboka och byta flyg så att det passar. Eftersom vi är ute efter de billigaste biljetterna så tänker vi dock satsa på att köpa dem så snart det går - sen får vi väl helt enkelt se hur det blir. Det går ju alltid att ta en Greyhound-tur t.ex. Då är man åtminstone inte beroende av humöret.

Well. Nu ska jag dricka vatten.


Toodelooo!

lördag 3 juli 2010

Sjukt

Jag är sjuk. Kan bero på ivrigt bergodalbaneåkande iklädd endast en klänning som överdel (till ett par uppvikta byxor) när det vart lite småkyligt... Det är extra härligt när det är så varmt ute. Jorå. Jag lovar.

fredag 2 juli 2010

Nananinaninananananananinaaa..

Boktipset:

Igår avslutade jag en bok. Den var så underbar! Författare är Sophie Kinsella som också har skrivit bland annat "Shopoholic"-böckerna. Personligen tycker jag definitivt att hon är snäppet vassare än Marian Keyes som ju skriver böcker i ungefär samma stil (vars bok "the brightest star in the sky" jag nu ska ta mig an).

Twenties girl handlar om Lara Lington som under begravningen av sin 105-åriga gammelmoster Sadie får kontakt med Sadies 20-någonting-åriga ande. Sadie vill ha tag på ett speciellt halsband som betyder mycket för henne. Boken exploderar sen i Sadies och Laras relation som hela tiden utvecklas genom det som händer i deras väg: män, kläder, dans, relationer, umgänge, jobb - allt.
Liksom alla sådana här chick-lit-feel-good-böcker så kan man ju räkna ut ungefär hur allting kommer att sluta, men det gör verkligen ingenting, man njuter hela tiden! (Eller åtminstone gjorde jag det - det beror ju naturligtvis på vad man gillar för böcker). När den tog slut satt jag med tårarna i ögonvrån, inte bara för att slutet var väldigt vackert utan också för att boken var slut. Jag skulle gärna läsa om den igen ungefär nu direkt, men, jag sparar det nog ett år eller så (då ska jag nämligen införskaffa mig en egen bok från någon av bokaffärerna i New York). Betyg? UNDERBAR!

Lisebergskavalkad





















Som ni ser - ett par dagar med fullt ös. Jag plockade hem två vinster på spelrundorna - en aladdinask och ett paket med fem Plopp-chokladkakor. Peter satsade på de större sakerna som ni ser. Jag åkte den här gången ALLT. Eller snarare, allt som inte gick runt - av det som gick runt åkte jag ett par stycken - de som inte gick så mycket runt :-). Det värsta var höjdskräcken. Ni vet, man får åka upp, upp och längre upp för att sedan stanna där i ca. 10 sekunder innan man helt plötsligt släpps ner. Första gången var hemsk. Åtminstone innan. Andra gången var mer lugn. Egentligen är den ju inte så läskig, det värsta är ju själva väntan på att släppas ner...

Det absolut bästa med resan var dock att jag, när vi var inne en sväng på ICA brevid Liseberg. Där hittade jag nämligen REESES!! Det är bra, nu vet jag vart jag kan åka (alternativt skicka min bror) för att få tag på dem - lite billigare än att dra till USA varje gång.

torsdag 1 juli 2010

...just nu...

Ja. Just nu är det inte alls särskilt roligt att vara jag. Det händer mycket roligt runtomkring, solen skiner, det har kommit en lite flickbebis (den 28 juni - en vecka efter min egen födelsedag, men, det var ju i alla fall en flicka!) och det känns som om jag borde vara glad. Jag vet att det inte alls är så, men det känns ändå som om alla andra är glada och har det roligt. Jag har också haft ett par roliga dagar (bilder kommer senare - när jag hittat överföringskabeln) på Liseberg tillsammans med min man. Det är svårt att beskriva det här, men jag ska göra ett försök. Hrm, hrm: Jag är glad för att jag gör roliga saker, men inombords känns det som om jag går sönder och jag vill bara gråta hela tiden. Bara ligga under mitt täcke och inte göra någonting. Ta en paus. Trycka på stopp. Och det känns så JÄVLA orättvist och fel.

Nu får Melissa Horn föra min talan:

Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till

Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
Och försökt att känna efter hur det känns
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
Men jag har tröttnat på att vara likadan

Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
Och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
Find More lyrics at www.sweetslyrics.com
Och snart har man glömt vem man är

Och jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär
Och insett att jag måste börja om
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där
Men snart ska jag hitta den jag är

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya kläder
Och samlat damm på min gitarr
Men i vad jag än tar på mig känner jag mig alltför kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Ja jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Har jag förmågan att glömma bort