fredag 20 december 2013

Fredag

Om en vecka är vi där! Tänk er det om ni kan!?! Jag kan det knappast..

Idag står det räkningar, löpning och julbord på schemat - samt 'På spåret' såklart. Mer än två timmar käkar ju inte jag julbord i alla fall och eftersom vi bor granne med stället så känns det som att vi kommer klara det galant. I morgon väntar ett besök i Jönköping, eventuellt med två kompisar men det vet jag inte riktigt. Vi ska växla in våra pengar från sparburken - inte så illa resultat kan jag meddela, den vägde 2183 gram och dessa gram är värda ca. 650 dollar. Helt okej.

En annan sak är löst, jag hittade en klänning på Ellos tidigare den här månaden, beställde och fick hem den igår (läs: den kom förra veckan men jag orkade inte hämta den förrän igår) och idag provade jag den. Den är så himla fin! Söt och lite chic. Och jag tror inte jag är för gammal för att ha den :-P Det är en typisk Carrie Bradshaw-klänning, cerise med lite utställd kjol, knälång. Till detta kommer det bli ett par svarta pumps, svarta strumpbyxor och svart bolero (eller någonting i den stilen) och något svartaktigt i håret. Samt lockar. Jag hoppas det ska bli bra.

Förresten kom jag just nu på en sak som vi också ska göra idag och som är en sån där grej som verkligen bör beröras i ett blogginlägg. Vi ska klä julgranen!! Den hämtade jag också igår - den är vit och fin, står i vardagsrummet och vi ska veckla ut den klart när det blir dags.. Jag såg en bild på facebook där de klätt en vit gran som en snögubbe, inte helt fel tycker jag, det är ju en bra idé! Här får det dock bli en sådan nästa år för nu har vi inga sådana attiraljer att använda oss av. Jag ska såklart lägga ut en bild, ni ska få se, när det är klart.

Nu: Räkningarna! Wohoooooooo!!

söndag 15 december 2013

Julkänslan? Hallåååå...

Alla verkar ju ha julkänsla ser jag i bloggarna jag läser. Jag vet inte vart min har tagit vägen? Verkar vara helt bortblåst, jag vet inte vad det beror på. På onsdag ska jag emellertid baka marsipangodis på skapandet, det kanske ger lite mer feeeeeeling, kul ska det bli i alla fall, och bra för att marsipanen jag köpte för att göra lite blommor på mammas tårta när hon fyllde år kommer att gå åt. 1,5 kg är ju inget man bara äter upp en fredagkväll även om man (som jag) tycker att marsipan är jättegott. I morgon verkar vara sista dagen som man ska skicka iväg julkorten, tror jag, jag har inte skrivit ett enda än men jag tänkte göra det idag - mina egenhändigt gjorda har jag dock inte så många av så det ska jag endast skicka till väl utvalda personer (så om någon här läser det här och sen bara får ett vanligt kort så vet ni vart ni befinner er på skalan ;-)). Väl utvalda i det här fallet betyder dock egentligen mest den närmaste familjen. Jag hinner ju inte göra så mycket mer under dagen idag - jag sov som en gris hela förmiddagen (!!!!!) och nu har jag läst lite bloggar, kollat lite på nätet sådär i största allmänhet, väntat på att min telefon ska bli laddad så att jag kan springa iväg på söndagens löprunda som jag faktiskt ser fram emot, det ska bli jädrigt gött faktiskt!



Är det någon av er som har sett programmet "Dog and Beth"? Det går på kanal 9 tror jag och har ni inte sett det så får ni leta reda på det i tablån - de är riktigt sköna människor!

torsdag 12 december 2013

Här är den:

Två veckor kvar!!!

Först och främst: Vad töntigt att det verkar bli olika teckensnitt beroende av om jag skriver här på datorn eller om jag skriver på paddan. Kan man göra något åt det? Antagligen, men jag vet inte hur, så det är väl bara för er att hålla till godo. Take it or leave it, som man brukar säga.

Åter till övrigt:

Det är alltså två veckor kvar tills vi nu, om alla gudar av alla sorter (speciellt de som har hand om vädret) är med oss snart är framme i New York!! New York people! Här måste jag först göra er uppmärksammade på att jag, på grund av någon anledning som jag verkligen inte vet, har någon sorts tics som gör att jag måste berätta ett pappaskämt när jag kommer på det trots att jag egentligen tycker att de är sjukt dåliga (min syster brukar driva lite med mig på grund av detta, så Sara - this one is for you!). Okej. Är ni beredda? *harkel*  Happy New York!!! (Ja, er reaktion är helt rätt, himla med ögonen och fnys).

(Jag är rätt säker på att det inte ens är någonting som är nytt, antagligen kommer hela Manhattan överrösas med sådana här grejer vid årsskiftet, det skulle inte förvåna mig).

Övrigt nummer två är det här: Jag eftersökte försökskaninerpersoner för att öva mig på porträttfotografering via en loppissida på ansiktsboken. Sen kom jag på att det ju är jul snart och eftersom vi åker nästa lördag (till Etuna alltså) så blir det som svårt att hinna med. Därför har jag nu istället sju personer (några med barn, några utan) som gärna ställer upp. Jag vet inte om alla inte fattar att jag verkligen inte är något proffs, speciellt inte på porträtt, det är ju därför jag vill öva. Jag hoppas verkligen att de inte har toppenhöga förväntningar för då lär de bli kraftigt besvikna, det kan jag säga. Häromdagen fotograferade jag Peter lite, han skulle ha en bild till ett reportage om Populär Poesi i en tidning, den blev rätt bra tyckte jag själv, så när jag har satt mig vid paddan så ska jag lägga ut den här i bloggen så får ni se. Jag har ju fotat barn tidigare, de är ju lättare - om man fotar dem i nuet alltså, typ när de leker, då kan man få en del bra bilder. Jag vet inte om jag egentligen vill fotografera dem sådär uppstyltat, men om föräldrarna vill det så ska jag ju såklart göra det, men det tror jag blir väldans mycket svårare.. Kul med gensvar dock, det tycker jag!

Ryggen har bättrat på sig, den också, det gillas naturligtvis - man vore ju galen annars - i går skulle jag gått på mitt normala morgonpass i Spinning men det blev inställt. Istället såg jag att det fanns reservplatser på kvällspasset (med en annan ledare) och ställde mig på en sådan, fick ett sms om en ledig plats men då sov jag så tiden för att svara hann gå ut. När jag sen kom till skolan så tänkte jag att jag väl ändå kunde kolla lite om det fanns lediga platser då, vilket det såklart gjorde. Jag kände mig sjukt, sjukt opeppad så då bestämde jag mig för att boka ett pass. Jag släpade mig verkligen iväg sen, slääääääääääääääpade. Satt där på cykeln och tänkte "ärdetinteslutsnartärdetinteslutsnart?" och till slut så var det ju det, men jösses vad tradigt det var. Jag fattar inte! Jag tror dock att det är ett jäkligt bra pass, det är intervallträning så nu under vintern så borde jag nog gå på det för att komplettera löpträningen.. Jag undrar varför jag tycker att det andra passet - som ju faktiskt bygger ganska mycket på att köra backigt, vilket ju är rätt tungt - är roligare? Kanske för att jag har starkare ben och sämre kondition, jag vet inte... Eller så är jag ovan.

Nu ska jag emellertid sätta mig och göra lite julkort, nu har jag fått igång kreativiteten igen.

tisdag 3 december 2013

Tisdag

Förra veckan drog jag ju upp vinterdäck och som resultat därav även alla kartonger och kassar som stod utanför - däcken hamnade bekvämt nog l ä n g s t in i källarförrådet när vi flyttade - och, som belöning fick jag: ryggskott! Toppen. Verkligen. Jag läste på och tänkte att det inte kunde vara någon större fara med ett lugnt joggpass. Joggpasset i sig gick väl okej, men sen fick jag ännu mer ont.. Igår var det fruktansvärt, jag hade antagligen vridit mig eller sträckt mig eller något för jag hade som kramp i hela ena sidan. Nu känns det bättre, men ryggar ska man ju vara försiktig med så jag tänker verkligen inte utsätta mig för rygg-dåligheter de närmaste dagarna. Till helgen ska jag med mamman till Stockholm så då vore det ju såklart trevligt om jag kan gå ordentligt.. 

Lite juligt har det dock hunnit bli här hemma:



















torsdag 28 november 2013

Julgranar

Igår insåg jag att vi slängde vår julgran när vi flyttade i somras. (Vi talar plastgran alltså). Nu är då frågan om hur det nya inköpet ska se ut. Efter att ha kollat runt lite på nätet inser jag ju att om man vill ha en snygg gran i plast får man vara beredd att punga ut med 1000 kronor och uppåt. Vill man då göra en sådan investering? Well, vi kan väl kortfattat säga det såhär: nej, det vill man inte. Åtminstone inte i år (vi ska ju till New York för bövelen, vi har inte råd att lägga så mycket på en gran då). Så, vad återstår att göra?

1. Inte ha någon julgran alls (moahahahahaaaaa, as IF!). 
2. Köpa en julgran på mellandagsrean i New York därmed lägga en del av reskassan på att frakta hem den (not so much, det finns roligare saker att köpa där. Dessutom kvarstår då fortfarande problemet med att vi inte har någon julgran hemma i alla fall).

Och slutligen:

3. Köpa en billigare julgran, gärna under 600 kronor. Det innebär ju då att granen kan se rätt, tja, billig ut. Det säger sig kanske själv. Och då blir frågan: ska vi ta en i en annan färg?! Jag tänker att eftersom granen ändå ser billig och o-granig ut, är det då inte lika bra att liksom gå all in på en gång? En vit gran? Svart? 

Om jag tillverkar fler såna här garnkulor kanske det blir en riktigt festlig variant?!?

söndag 24 november 2013

Approved!

Japp, jag är godkänd. Jag får resa in i USA - whohoooo!! Så himlarns schyrr! Jag får dock påbackning för att jag heter Åsa, det godkänns inte. Ironiskt är att mina föräldrar, som har ganska ovanliga namn, valde att ge oss barn lätta, korta och vanliga namn. Åsa har ju alla de kvalifikationerna - om man nu inte väljer att åka utomlands. Så utomlands, om jag till exempel måste säga mitt namn på Starbucks när jag beställer min kaffe och det är kö, heter jag numer Emma. Mitt andranamn. Det om nåt är ju ett riktigt enkelt, kort och vanligt namn + internationellt, det hade varit bättre. Men, det är ju lite sent att ändra nu, och Åsa är bra, att heta Emma på Starbucks känns ju som en bra lösning även om det naturligtvis resulterar i att jag bara kan tänka på att jag heter Emma där och då, för annars missar jag ju mitt kaffe och DET vill vi inte vara med om..

Igår var vi i Ullared. Det var väldigt många andra som var det också kan jag säga. Men det gick ändå rätt bra, bättre än jag trodde faktiskt. Jag hittade t.ex. brads som man använder när man gör kort exempelvis, för bara 5 kr/st. På Ugglan (bokstället som är det enda stället i stan som säljer sådana prylar) kostar de 29 kronor. Stor skillnad. Fast å andra sidan inte så många alternativ, bara vissa färger liksom.. Det jag behövde mest av allt var tröjor. Jag hittade en. EN. Endast en som kändes som jag kunde tänka mig, prismässigt och utseendemässigt. Men, bättre än inget. Jag ska tillbaka (!!!!!!) om en och en halv vecka, tillsammans med min minsta lillasyster. Jag är glad över att hon inte följde med igår, det hade ju varit förfärligt bland alla människor. Nu är det ju snart jul och det betyder ju såklart att det är massor av folk där, men, vi ska åka när hon slutat skolan för dagen vilket gör att vi kommer dit ganska sent på dagen och jag tror att det kan vara en riktig hit, då börjar ju folk åka hem och vi kan springa ganska lätt där. Hoppas jag. (Det är ju en vardag). Hoppas.

tisdag 19 november 2013

Då får vi se då

Idag har jag varit ute och joggat igen, det är j-ligt segt innan man väl kommer igång alltså.. På förmiddagen var jag i butiken och jag bara fasade över att behöva komma hem och sen behöva ut igen. Men. När jag stretade uppför den sista backen kände jag att det skulle bli riktigt gött att komma ut (och om man känner det så när man drar sig upp med tunga kassar och väska, då måste det ju vara okej). När man går omkring och mår dåligt (på det deppiga sättet) så känns det i alla fall skönt att få lite rensat i bollen. Nu ska jag dessutom hoppa in i duschen vilket ju också faktiskt är en del av grejen med löpning, därefter väntar en kväll i ensamhet då Peter är i Stockholm med skolan. Jag passar på att ha en liten minijulig kväll med risgrynsgröt, pepparkaksskorpor och julmust (samt ett besök av Ben och Jerry som avslutning 😉). 

onsdag 13 november 2013

Zzzzzz

Alltså, det är ju lite tragiskt det här faktiskt - eller tragiskt, men tråkigt då - jag har nämligen skrivit inlägg på min padda men de har ju uppenbarligen inte publicerats här. Jag har alltså inte alls glömt bort bloggen. Om någon händelsevis funderade på det.

torsdag 3 oktober 2013

Nyhet

Nu har jag testat att göra min blogg lite spökigare.. Läskigt, eller hur? Ingen vill ju vara vårlik (moahahahahaaa) när det är höst.

Idag ska jag också utsättas för en annan nyhet i mitt liv: träningsformen TRX. Får se om recensionen blir positiv eller negativ.







Nu blir'e smörgås.

onsdag 2 oktober 2013

Att träna

Nu när jag har kommit igång med träning igen så märker jag hur bra det är och hur bra jag mår av det, för en gångs skull någonting som inte gör att jag får ångest, blir stressad över osv. Det är vääääldigt skönt, skönt att göra något man känner sig glad över att få göra. Nu är jag i tillståndet där man vill träna jämt, men det är ju inte helt möjligt. Visserligen är det bra med träning men kroppen måste ju också få hänga med och få vila. Det är just det som blir det svåra men jag tänker att jag får försöka ta en promenad ibland, nöja mig med det, jag går ju faktiskt till lite olika ställen varje vecka så det är väl inte ett så himlarns stort problem att få det gjort. Längtar efter mina nya skor faktiskt, springa en lite tur då och då är ju nästan som en promenad!!

tisdag 1 oktober 2013

Julkort

 















Run until my feets no longer run no more

Jag var ute och sprang/gick igår och dra på trissor - jag tyckte det var både kul och skönt!! Jag trodde aldrig det skulle ske, men det verkar som att nya tider stundar på den fronten! Jag är glad för det, såklart, det känns lite konstigt att känna sig pepp på att springa jämt (dvs. de senaste dagarna), lite sådär så att det känns tråkigt om man tänkt att jag idag inte ska göra det.. Men, jag ska i alla fall ta en promenad fram på kvällskvisten för att hämta barnmatsburkar jag ska få av en tjej för att göra ljuslyktor!  Imorgon däremot, då ska jag ta en tur :-) 

(Ja, det ska vara upp-å-ner)


måndag 30 september 2013

snabbtochlätt

Min löpningsträning går bra, tyvärr har jag råkat ut för att mina benhinnor säger ifrån så jag har blivit tvungen att köpa ett par bättre skor - det hade man väl kanske kunnat räkna ut att jag inte skulle kunna springa i ett par pjucks för 200 men, man vet ju aldrig, ibland kan ju under ske.. Så icke nu alltså, de nya härligheterna ska väl vara på g snart hoppas jag, jag vill faktiskt ut och springa (det trodde jag ju aldrig när jag började)! Istället ska jag idag (typ om fem minuter) hoppa iväg och spinna en stund, det ska bli skönt eftersom helgen med svärons-besök inte resulterade i nyttigheter direkt. Men spinning är roligt det med, bra konditionsträning och kul, cykelsadlarna är betydligt skönare än de som man ska (kan) värma upp på i själva gymdelen och det känns ju som en bra fördel! Idag har jag också ett färgglatt linne på mig, turkost och glatt! Wohoooooo - här kommer jag!!!!

tisdag 24 september 2013

Transformer

Nu ska jag gå in på vecka fyra i min löp-app. Detta innebär följande: 5 minuters promenad (uppvärmning) och därefter: Spring tre minuter, gå 90 sekunder, spring 5 minuter, gå 2,5 minuter, spring 3 minuter, gå 90 sekunder och spring 5 minuter. Observera att med "spring" menar jag snarare jogga/halvsläpa mig framåt utan att gå. Sådet...

Jag spinnade igår också, vill jag bara tala om, och jag kände mig nästan lite pigg och inte alls mör när jag gick därifrån. Det betyder ju naturligtvis att jag kan lägga på lite mer nästa gång. Till exempel så stod jag upp hela tiden när man skulle stå, det har jag inte gjort tidigare. Mhm, mhm. Vi var på utflykt med skolan och jag trodde att jag skulle komma hem i god tid, typ vid tre, så att jag hann äta och byta om osv. Det gjorde vi inte, så jag fick ringa Peter så att han kunde fara ner med bilen och hämta mig, ge mig en smörgås och skjutsa mig till gymmet så att jag duktigt kom i god tid.. Ironiskt nog var instruktören försenad.

Jösses Amalia, inte trodde jag att jag skulle skriva så mycket om att träna, tänk om jag har blivit jättetränig helt plötsligt, typ så att jag vill träna lite på hotellets gym när vi är i New York? Alltså, visst, det kan väl finnas en poäng i att träna även när man är på semester, men i New York är det ju så mycket man vill hinna med att en timme eller två på gymmet är ett riktigt, seriöst alternativ. Å andra sidan så går man ju rätt mycket, så det jämnar väl nästan ut sig i slutänden..

måndag 16 september 2013

Sambandscentralen

Om jag någon gång ska börja arbetsträna (vilket jag såklart hoppas och önskar) så tror jag att jag ska försöka få en plats där jag verkar som sambandscentral. Jag tror nämligen att det är min grej. Jag är inte säker på att jag har tagit det på mig för att jag vill göra det eller om det är för att andra förutsätter att jag ska göra det. Jag tror inte att andra förutsätter det medvetet utan snarare i så fall att det är ett resultat av att jag gör saker själv för att jag räknar med att andra ska glömma/inte göra det. Detta är naturligtvis en underskattning av min umgängeskrets, men det har liksom alltid varit/blivit så. När det handlade om grupparbeten så tänkte jag alltid att ja, om ingen annan tar tag i det så gör jag det väl själv.. I vissa fall är det bra, andra inte. MEN. Ibland är det så jäääääädra träligt. Jag blir så trött på att ingen tar något initiativ! Antingen är det "kan du höra av dig till den och den?" (ja, det kan jag men varför gör du det inte själv??) eller så är det "jaaaa, det låter jättekul, vilken bra idé, det måste vi verkligen göra" och sen händer det inget. Och sen tar man det en vända till, "ja, jätteroligt, det är klart vi ska göra det" och så händer ingenting igen. Så då tar jag tag i det, och när allt är klart så säger omgivningen "åh, vad bra du har ordnat!". Beroende på hur väl jag känner den/de jag ordnar till/för så kan jag då säga antingen, "tack, vad roligt att du tycker det" eller "ja, det var ju ingen annan som gjorde något så det var ju bara att sätta igång" (visst, en smula bittert, jag medger gärna det) varpå den som drabbas av bitterheten säger "nej, jag vet, jag skulle ju göra det och det men sen blev det inte av". Det absolut värsta som kan hända i det här läget, det är när någon/några i sällskapet börjar gnälla och gnata för att det är jobbigt/fel/tråkigt osv. DÅ blir jag väldigt stött, det blir jag, och då tror jag inte det är roligt att vara min vän för ett tag (åtminstone inte i mitt huvud). I vanlig ordning säger jag dock inte "MEN FÖR I HELVETE!!! GÖR DET SJÄLV DÅ!!!", jag tänker det bara och reagerar mer i enlighet med det bittra svaret ovan..

Givetvis är jag medveten om att det är jag själv som sätter mig i den här situationen eftersom jag just gör det som ska göras, på det sättet slipper ju andra att fundera över det och de vet - medvetet eller ej - att det löser sig på något sätt. Så då tänker jag att jag ska låta bli att fixa och dona, låta andra göra någonting någon gång (för det kan ju också vara så att de upplever att jag inte släpper in andra heller) så får vi se vad som händer. Släppa kontrollen.. Jojo. Ett litet uppror minsann!

tisdag 10 september 2013

Jorå, såatt'ehh..

Är det inte typiskt så säg.. När man väl har kommit igång, man känner att jo, den här träningsformen kan jag vänja mig vid (jogging) och man hittar ett pass på gymmet som också är kul (spinning), DÅ blir man förkyld! Jag som a l d r i g blir sjuk! Jag kände i fredags att det började krypa i halsen men hoppades att det bara var tillfälligt. Det var det ju då tydligen inte för jag är fortfarande sjuk och det verkar som att jag fortfarande har lite feber även om jag tror den kommer att försvinna snart, ni vet det där sista vajandet fram och tillbaka. Jag trodde att jag skulle vara pigg och fräsch idag liksom, det har ju gått tre och en halv dag, jösses. Men i morgon, i morgon är det nog bra igen!! Under tiden pysslar jag med lite av varje, lite kort, lite resesurfing på nätet och kanske ska jag ta mod till mig och göra höst här på bloggen..

fredag 6 september 2013

Uppladdning

Efter förra veckans benhinneont så har jag den här veckan legat lite lågt med mitt löpschema, men, jag drog och sprang vid motionsanläggningen där det ju finns olika långa spår.. Jag körde ett som var tre kilometer, sprang kanske, ungefär 2,5 av dem och det är jag nöjd med även om jag inte sprang fort, men herregud vilka kassa spår! Det märktes att orientering var prio ett, det kan jag säga.. Jag inbillade mig att det skulle vara som jag är van vid, spån-spår om ni fattar, inte en smal stig där man måste jogga ut i spenaten, alternativt stanna helt om det kommer en hurtigare löpare (i mitt fall ganska troligt). Det måste ju finnas fler alternativ som jag inte sett. Eller? Måste utforska det där lite mer noggrant tror jag, via en karta t.ex. 

Nu har jag laddat upp mig med en liter vatten så nu drar jag ut i värmen och bränner en runda!

tisdag 27 augusti 2013

Sammanfattning av vecka 2.

Egentligen kan jag inte göra en riktigt bra sammanfattning för jag bangade nämligen söndagens pass till följd av helgens alla turer kring Populär Poesis releaseparty i lördags, både jag och Peter satte oss i soffan när alla åkt hem och sen kom vi inte därifrån kan man säga. Men, jag planerar att ta igen det nu till veckan någon dag.

De övriga två passen gick bra, det är bra att jag orkar att utöka intervallerna tycker jag. Jag vet inte vilket som är bäst egentligen - köra fler intervaller eller springa snabbare? Sen funderar jag också på hur det ska bli när de sex veckorna är slut, är det då jag ska börja springa "på riktigt" och typ inte stanna lite då och då? Det är så bra med ett program för då vet man liksom, man har klart för sig vad och hur man ska lägga upp turen. Visserligen fanns det med ett program för vana löpare men jag kan nog inte tycka att jag efter sex veckor skulle vara en van löpare. Men jag får väl se, säkert kan jag hitta fler roliga träningssätt när det gäller löpning. Ja. Som ni märker har jag börjat tycka att det är en rätt okej träningsform, det tycker jag faktiskt. På med dojjorna och ut. Svosh, svosh (nåja...) och så är man klar. Idag läste jag tidningen Runners medan jag satt i väntrummet på ögonmottagningen och då blev jag så inspirerad att jag nu bestämt att mitt mål ska bli Tjejmilen nästa höst. Ni märker ju själva. Jag hoppas att jag kommer få må bra och orka med att fortsätta detta projekt. Jag ser nästan lite fram emot målet..

Utöver detta har jag den här veckan börjat ett boxpass på gymmet. Igår var första gången och det var så jädra jobbigt! Eftersom jag inte är så himlarns smidig, min kropp är ju snarare en valross än en daggmask, så gick vissa övningar sådär och på slutet fick jag andnöd på riktigt (jag har verkligen aldrig fått det förut i hela mitt liv, om jag inte fått en handboll i magen eller så) men det gick över och på slutet var jag med igen. (Jag förstår nu vikten av att andas samtidigt som man slår). Situps med fyra slag var helt kört. Jag kan göra situps normalt sett men det här gick verkligen skitkass, kanske kan jag träna lite här hemma, man bör ju kunna hålla uppe överkroppen i fyra slag liksom.. Fast på det hela taget så tror jag att det kan bli bra, i slutändan, bra komplement till löpningen, man behöver ju styrka också. Ska testa ett spinningpass också, nästa vecka, för att se om jag tycker att det är roligt. Man måste ju faktiskt prova sig fram och jag märker att det ger väldigt mycket, det är skönt att arbeta med musklerna, då vet man att man lever.










Tänk om jag kommer att bli en sån där hurtig jävel som drar ut en löprunda på söndagmorgonen, doppar mig i en sjö och springer hem igen lagom tills frukostdags. Herregud.

torsdag 22 augusti 2013

Jag har en snäll man

Idag köpte han mig en chokladkaka med torkade jordgubbar. Jag tycker om den, visserligen kanske inte sådär jättenyttigt, speciellt inte i mitt nya liv men vad fasen, det är gott med choklad och sålänge man inte äter det varje dag och hela tiden så är det ju lätt värt en bit. Han vet vad jag uppskattar i livet.. :-)

Jag började också en ny "kurs" på min kurs på folkhögskolan. Samhäll och Historia. Jag tycker det verkar bli roligt, lite mer styrsel på lektionerna vad det verkar. Jag har förvisso inte deltagit ¨på den lektionen förut men jag har ju hört och läraren sa att vi skulle göra "lite andra saker också". Det är skönt när man känner att läraren liksom inte förminskar oss (vilket jag faktiskt tycker att jag kan märka ibland), vi är ju vanliga människor även om vi har olika typer av förhinder. Rektorna presenterade sig också (en ny) och då fick jag lite känslan av att hon tänkte att hon pratade med barn - jag ville lite grann säga till henne att prata med oss som om vi vore vanliga människor eftersom det är just det vi är. Har mycket svårt att tänka mig att hon pratade på samma sätt med de som går förutbildning till polisutbildningen. Det är klart att man ska ta hänsyn till allas olika förutsättningar, och det kanske är svårt att lägga sig på en lagom nivå men man ska absolut inte förminska människor vilket jag lite fick känslan av (och har fått ibland). På det sättet verkade samhällsläraren bra mycket bättre, fokuserad på det som finns i OSS. Själv ska jag hålla ett föredrag/prata om vår utgrävning när jag pluggade arkeologi. Ska bli roligt faktiskt, få lite nytta av den kunskap jag har (kvar) i hjärnan.

tisdag 20 augusti 2013

Del 4 av 18

Fjärde loppet idag alltså. Jag gjorde ett rookie-misstag när jag inte tog med mig vatten kan jag säga, idag var det ju bra sommar ute igen, solen gassade och jag sprang. Fanns inte skugga någonstans nästan, åtminstone inte i närheten av där jag sprang. Hursomhelst. Upplägget idag var: Gå två minuter, spring tre minuter x 5. Jag gjorde det, fast jag gjorde sju (7) intervaller istället eftersom jag inte riktigt orkade springa hela femte omgången, det gick dock bättre på den sjätte så jag tror att det är utjämnat. Över fem kilometer blev det dessutom! Det tog förstås ca. 50 minuter, men då ska ni veta att jag efter mina sju intervaller dessutom gick ca. 10 minuter hem också. Just sayin'.

Sammanfattningsvis kan jag väl säga att hade det inte varit för värmen så hade jag nog tyckt det var rätt kul faktiskt, lite roligt att märka små, små, små framgångar, för att inte tala om känslan när man är klar (och får dricka vatten)! Det blir som en kick. Men jag tänker då inte ropa hej än, jag är bara på andra veckan, det kan vara nyhetens behag också.

söndag 18 augusti 2013

Vecka 1 av 6 - summering

Idag var det dags för del 3 av de aderton. Springa snabbt tio gånger och gå i mer normalt tempo (dvs. inte snabbgå), en minut vardera. Jag tror att det är just det här som gör att jag tycker det är så jädra tråkigt, jag springer för snabbt från första början helt enkelt. Springer man i högt tempo blir man ju trött rätt snabbt och det blev jag ju, såklart, också. Kanske är jag nu en lösning på spåren, kanske har jag helt enkelt gått ut för hårt?

Totalt efter en vecka: Faktiskt roligare än vad jag tänkt mig, lite lättare än vad jag tänkt mig. Jag har lite mer kondition än vad jag trodde. Den här sista grejen, dvs. springa snabbt och långsamt i korta intervaller är nog den tråkigaste biten skulle jag säga, definitivt inte mer än en tvåa. Fast när man är färdig å andra sidan, då är det ju rätt gött! Sen är det ju en smidig motionsform, bara hoppa ut genom dörren och dra igång benen, på det viset lite lättare än att dra till gymmet. Betyget för den här första veckan får bli en trea, varken mer eller mindre, lite sådär lagom svenskt liksom, tre.



lördag 17 augusti 2013

Del 2/18 - Stora ting

Igår var det alltså dags för del två i min löpning. Jag begav mig således ut till en idrottsplats och körde varianten, runt runt runt på en grusplan. Det är väl inte den bästa terrängen, det är ju ingen terräng alls, men jag tyckte ändå att det fick fungera. Lite lättare när man ska springa i intervaller tycker jag, ett bra underlag också.

Själva springandet så; det gick väldigt bra tycker jag. Över förväntan, jag sprang till och med två intervaller extra! Jag kände mig följaktligen rätt nöjd. Enligt min app sprang jag i sköldpaddsfart alla kilometrar utom den sista då jag kom upp i farten hare/kanin. Förvånande nog så ökade jag farten varje km, dvs. jag sprang fortare och fortare istället för (som jag trodde) långsammare och långsammare och det är ju absolut något uppmuntrande! Total sträcka: 3.99 km (ja, det är klart att jag hade kunna sprungit de extra metrarna där i slutet men jag såg inte det förrän jag satt i bilen och då var det ju försent. På rolighetsskalan så har jag nog nu kommit upp ett snäpp till 3-3,5 sådär, det är faktiskt inte så trist, det är ju ett rätt praktiskt träningssätt, bara sno på sig dojorna och hoppa ut.. Klar fördel på det viset, man behöver inte ta sig iväg. OM jag skulle få för mig att fortsätta med det här efter projektets slut så måste jag nog överväga att köpa vinterskor för löpning, man vill ju inte precis halka och bryta benen. Men, det ligger ju i framtiden, den dagen den sorgen.

torsdag 15 augusti 2013

Träning och kreativitet

Jag började skriva ett inlägg för en stund sen men det blev så fruktansvärt tråkigt. Herregud - det hade kunnat bli en hel uppsats om ett stort sår jag kliat upp på ena armen. Det gör jävligt ont, det är egentligen det enda man kan säga om den saken, men jag ska dra mig ut i morgon på springturen i alla fall (dessutom, då har nog smärtan lagt sig lite mer). Hade tänkt ta ett gympass i dag men det gick om intet, fast jag var och shoppade på Coop, det är ju en liten promenad i alla fall..

Härom veckan var jag ute på stan och mötte några från skolan och vi började prata om vad vi ska göra på skapandet i hösten, de pratade om att någon lärare hade massa knappar och att vi kunde göra något av det. Jag fick då i uppdrag att försöka komma på en idé. Det har väl gått sådär kan man säga, jag sitter här och funderar men jag vet inte riktigt. Det får ju inte vara för dyrt heller, alltså materialet i övrigt. Funderar på om man kan göra någon slags tavla? Självklara saker som armband och sådär är ju klart, men alla har ju inte förmågan att göra små pilliga saker (en del har t.ex. fysiska funktionshinder) utan man borde ju kunna göra något större. Tänkte igår att man kanske kunde använda det som mosaik? Eller om man gör betonggrejer? Som utsmyckning liksom. Jag tycker att jag borde få lön för att jag kommer på idéerna, men jag tror inte jag kan kräva det och det är klart att man ska dela med sig av kreativiteten, alla människor behöver kreativitet i livet tror jag, sen kan den ju se olika ut beroende på vem man är och vad man gillar.

tisdag 13 augusti 2013

Del 1 av 18

Idag var det dags för premiärturen. Jag var såklart nervös och jag tänkte att det aldrig skulle gå och hoppades av hela mitt hjärta och själ att jag inte skulle möta någon. Hur gick det då?

Jo. Jag traskade iväg, sen kom jag fram till min startpunkt och tryckte igång klockan på mobilen. Hej och hå, rask gång. Samtidigt såg jag två människor med en styck barnvagn trava iväg in på den runda jag tänkt mig. Såklart. Efter de två raska minuterna kom alltså den riktiga prövningen - löpning (jag vet inte varför det inte heter joggning så ofta nuförtiden, det hette det ju förr, nu är det löpning och spring som gäller)! Sakta. Och tro det eller ej, jag klarade av att springa hela mina tre minuter! Sen var det samma visa tre gånger till, den sista springturen var jävligt seg ska jag säga, men, jag härdade ut! Fattar ni?!?! Jag orkade springa 4x3 minuter! Gången däremellan räknar jag inte, den är ju liksom självklar (men dock lite extra cred eftersom jag gick till startpunkten och jag gick hem från slutpunkten). Helt otroligt om ni frågar mig. Jag är sjukt stolt över mig själv!

Rolighetsfaktorn? Tja, under själva springandet var det inte särskilt roligt, kanske en tvåa på sin höjd. Efteråt däremot var det ju desto roligare (som ni märker), helt klart en femma. Totalt sett blir det två och en halv. På söndag kommer jag att göra ett sammanfattande poängutdelning över vecka 1, jag är själv rätt nyfiken på vad det kommer att visa faktiskt...

söndag 11 augusti 2013

Kripcalpeöls

Idag har det hänt en mycket spännande sak. Jag var och tränade, tänkte, jag kör lite styrka idag. Det gjorde jag också, såklart, och sen tänkte jag att jag skulle varva ner på crosstrainern (eller som jag hellre säger: skidmaskinen). Jag började, lugnt och försiktigt, sen fick jag kramp under fötterna - rent överjävligt verkligen, så jag pausade (trodde jag, men det trodde inte själva datagrejet) och tänkte sen, okej, jag kör tre minuter till så att jag kommer upp i tio minuter totalt, det är ju rätt lagom tid för att varva ner. Först kände jag att krampen kom smygande så jag försökte slappna av och liksom sänka ner fötterna (fattar ni ungefär vad jag menar är jag glad) och då släppte det, så då tänkte jag, ja, men jag kör tio minuter nu då. Sen gick det av bara farten och till slut lyckades jag totalt få det till 45 minuter!! Jag känner mig oerhört stolt, jag kände mig pigg hela tiden! Det är ju sällan slutet av träningen tar en sådan vändning, åtminstone gör inte min träning det, så det är därför jag måste skryta lite...

Jag har börjat prenumerera på Iform, först var det främst för att jag skulle få en gratis jacka, en sån där sportig grej men nu har jag upptäckt att jag faktiskt gillar tidningen, man blir så inspirerad och det behöver man ju verkligen, speciellt för att man ska orka komma igång nu efter sommaren om man, som jag, liksom låtit träningen ligga på is nästan hela tiden. Som jag väl berättat flera gånger tidigare så har jag ju länge försökt få till den här löpningen som alla talar om och efter att ha läst det senaste numret så ska jag nu göra mitt sista försök. 6 veckor enligt ett program, tre gånger i veckan. Om jag därefter fortfarande inte tycker det är roligt så ska jag släppa det helt, då är det utanför min karta. Då ger jag upp min löparillusion. Om jag håller ut - och det ska jag banne mig göra - så får jag, oavsett hur det går, köpa nya träningskläder. Bra deal. Det stod dessutom att det var viktigt att redan från början fastställa vilka dagar man ska köra på och för min del blir det: Tisdag, Fredag och Söndag. Kanske borde jag skriva ner några rader om varje gång här också, liksom dokumentera lite för mig själv och eventuella läsare (jag tror ni är väldigt få).

måndag 29 juli 2013

Det blir aldrig som man tänkt sig. Igen.

Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag skriver de orden, verkligen inte, men det känns som att min pessimism har en grund någonstans. När vi var i New York i tre veckor förrförra sommaren så mådde jag ju rätt dåligt senare på hösten-vintern-vårvintern, inte roligt, och nu kände jag att nej - jag orkar verkligen inte åka iväg en gång till, jag har inte hunnit vara hemma och bara bo i den nya lägenheten. Så därför blev planerna på barndoms-revival nedlagda. Hoppas vi kan komma dit nästa sommar om inte annat (man kan ju åka resten av året också, men det är inte samma sak).

Alltså går jag nu omkring och trivs, skulle man ju kunna tänka sig. Men som sagt, jag är inte direkt optimistisk i första hand utan jag går bara och tänker på vad som kommer att hända nu, nu är det ju bra förutsättningar sådär i största allmänhet så det måste vara någonting som händer, någonting som går åt helvete liksom. Jag försöker verkligen göra mitt yttersta för att tänka annorlunda - precis enligt de tankescheman jag arbetat med tillsammans med prattanten - tänka att jag inte ska tänka på vad som skulle kunna hända, det har ju inte hänt än så jag behöver inte bekymra mig för det, inte förrän det eventuellt händer något. Ta det då. Tyvärr funkar jag inte så, eller så har jag tränat för lite, för jag har alla möjliga och omöjliga scenarior framför mig och så mår jag istället jättedåligt över det. SOM INTE ENS HAR HÄNT! Fattar ni hur löjligt det är?!?! Jag är ju verkligen helt rubbad!! Okej att man kan oroa sig för saker men att må dåligt och ha ångest över någonting som inte ens har hänt, något som saknar grund helt! Det är ju inte klokt!!! Jag är ju dum i huvudet, någonting har verkligen hamnat på snedden.. Det sitter väl ihop med kontrollbehovet, jag trodde inte att jag hade ett sådant (åtminstone inte så stort) förr i mitt liv, men det har jag ju tydligen. Separationsångest en masse, det har jag alltid haft (och där handlar det väl kanske till viss del om att man inte har kontrollen). Det här är rent vedervärdigt. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Eller, kanske snarare, jag vet inte alls hur jag ska hantera det. Utöver tankescheman alltså, det där som jag tänker "istället för" (för det gör jag) hjälper liksom inte i långa loppet. Just när jag tänker, där och då, att det här får jag ta om det skulle bli så - då känns det som om tyngden släpper för några sekunder, men att konstant hålla på att tänka på vad man ska tänka, det tar tid och ork, det har man ju inte alltid.. Det är lite synd att brottningarna i huvudet inte resulterar att man blir mer vältränad rent fysiskt, det vore ju praktiskt att få två i ett. Men. Jag har anmält mig till en "grej" som kan vara värd att prova, om jag blir utvald vill säga. Det är en studie om KBT-terapi online, som görs av psykologstudenter på Karolinska institutet och rör personer med depressioner, ångest och/eller social fobi-diagnoser (alltså, inte alla tre nödvändigtvis). Jag tänker att det ju åtminstone inte kan skada att testa, värre lär det väl inte kunna bli känns det som, så får jag göra lite nytta också, om jag nu blir en av de utvalda. To be continued...

måndag 22 juli 2013

Familjen ska åka till Norrland

När vi var små var detta höjdpunkten på sommaren. Vi fick inte ha de kläder vi ville ha med oss de sista dagarna innan avresan, vi valde ut vilka band som skulle lyssnas på - utöver de, sedan länge, traditionsenliga "Tintin i Tibet" och "Ture Sventon, privatdetektiv". På avfärdsdagen, som ibland var på kvällen, ibland på morgonen, stuvades vi barn in i bilen medan mamma och pappa tog de sista vändorna med grejer till husvagnen, stänga-av-alla-apparater-och-dra-ur-tv-kontakterna samt pappas sista "runt-huset-och-dra-i-alla-dörrar-för-att-vara-säker-på-att-det-är-låst"-tur. Äntligen avfärd. Ner för gatan och ut till utfarten från området och vidare mot... Just det, "drog-vi-verkligen-ut-strykjärnet?", således tillbaka en extra sväng och sedan, sedan var vi äntligen på väg. Jag tror förresten att turerna som tog sin början på morgonen var när vi barn var lite äldre och vi inte längre hade husvagn, då kunde vi liksom åka hela vägen på en dag även om det tog lite tid, alltså fortsätter min berättelse härmed längre bak i tiden, husvagnstiden!

Det var lite olika, olika år. Ett par år åkte vi till Örebro och parkerade på Mariebergs köpcentrums kundparkering där vi la oss att sova. Fattar ni hur coolt det var? Parkera och övernatta på kundparkeringen?!?! Dagen därpå drog vi en vända på Obs! eller B&W eller något i den stilen, ibland fick vi en Kalle Anka-pocket, och köpte - i alla fall vad jag tror - frukost, innan vi satte fart. Så. Vid den här tiden så brukade vi allmänhet inte köra hela vägen på en gång utan vi gjorde några stopp "låg stilla" brukade mamma och pappa säga, på lite olika platser - Fagersta, Leksand, Hofors, Horndal (?), var några klassiker. Det brukade väl ta ca. en vecka kan jag tänka idag, då visste jag inte alls, men det blev ju väldigt lång väg upp till Farmor och Farfar. Den sista biten av resan blandades förväntan, längtan, spänning, det liksom bubblade i magen. JAA!! Äntligen kom vi till äckeldoften, dvs. Örnsköldsvik och MoDo pappersbruk. Då var det inte långt kvar. Så, av vilken anledning vet jag verkligen inte, brukade vi stanna där över natten. Det var någon liten rastplats blandat med camping som vi stod på innan vi på morgonen/förmiddagen tog de sista milen i ett svep. Sen. Sen var vi framme!!

Att vara hemma hos Farmor och Farfar blev ju, eftersom det just bara var sådär en-två veckor varje sommar, väldigt speciellt och jag minns det i ett nostalgiskt skimmer. Jag och min bror kom in på morgonen och satte oss i vardagsrummet framför Sommarlovsmorgon, vi fick varm choklad och limpsmörgås och varsin bulle, sockerkaka och ibland någon kaka. Det är väldigt fint att minnas. När det var slut på programmen hade även föräldrarna lyckats komma in från husvagnen (vi parkerade i trädgården och sov där, så himla härligt) och frukost nummer två dukades fram: tunnbröd, extrasaltat Bregott, Stureost, sill, ägg, mannagrynsgröt, messmör, hjortronsylt och jag vet inte allt. När detta var avklarat kom nästa grej, förmiddagskaffet. Min faster som bodde på övervåningen i huset hade i allmänhet kommit ner och satt på en stol lite vid sidan av bordet (det stod en stol där tror jag, liksom för henne att sitta på) och fram dukades, förutom kaffet, även kakor och bullar. Vi var aldrig hungriga.

På dagarna lekte jag oftast med min kusin, de bodde ute på landet (dvs. ännu mer på landet än själva huvudbyn) och hade en hel lada där vi lekte och lekte och lekte. Hon hade ofta något djur vilket ju jag tyckte var fantastiskt. Jag tror jag till och med, vid något tillfälle, hade en kanin som var "min" där, jag ville ju gärna ha ett eget djur! Min bror var också med och lekte med lillebroren som ju också var kusin. Vi hoppade i hö, var ute på åkern, fikade lite, åkte hem till farmor och käkade middag och kanske tillbaka igen. Sen besökte vi pappas syskon, eller så kom de till Farmor och Farfar, de som inte bodde i byn vill säga, vi fikade och fikade och fikade och fikade. Och fikade. Männen (pappa och bröder) var ute i skogen och plockade hjortron, kvinnorna (mamma och pappas systrar eller respektive till de manliga syskonen, ni fattar) satt därhemma och rensade de plockade hjortrona och la karten på brickor för att de skulle mogna. Hjortronsylt kokades. (Antagligen fanns där även andra sorters bär för det fanns liksom alltid bär. Och sylt).

Jag tror aldrig vi gjorde någonting annat, vi bara liksom, var och det var så bra. Givetvis ville man ju, som barn, åka till coola ställen som Öland, Halmstad och Danmark men det var vi aldrig (fast på midsommar var vi ofta iväg över helgen, Lidköping var ett återkommande mål) och jag tror faktiskt att vi egentligen inte ville åka någon annanstans. Farmor och Farfar var sommaren.

Och, för att komma till slutklämmen med detta - på måndag ska vi åka dit. Igen. Vi har inte varit där sen min farmor gick bort för 12 år sen. TOLV år. Fattar ni att det inte är klokt?! Livet kom och virvlade in, och åren gick. Nu ska vi dock inte bo på en gräsmatta i husvagn, vi ska bo på hotell! Jojo. Inte på samma ställe, alltså, inte i själva byn utan grannsamhället. Jag gissar att en del förändringar har skett, ganska många antagligen, men jag är rätt säker på att vi kommer att få fika. Och fika lite till.

onsdag 17 juli 2013

Man blir ju helt dagvill

...men idag är det väl onsdag? Jag hoppas det i alla fall, det är vad jag räknar med ;-)

Vi håller fortfarande på att plocka upp och plocka ner, det går framåt. Igår satte jag upp gardiner och även om jag ibland tycker att det är rätt snyggt utan gardiner så måste jag säga att i den här lägenheten är det nog ändå bäst med gardiner. Igår skulle vi hitta en sladd till min förra dator - en laptop, laddarsladden ni vet, min minsta syster skulle få köpa den och både jag och Peter har minne av att vi lagt både sladd och dator tillsammans. Tror någon att de gjorde det igår? Nej då, inte. Och vi letade överallt, sladdar hit och dit, ner i källaren för att försöka komma fram någonstans där det kunde tänkas finnas en eller annan sladd (men det var ju i princip bara allt det som var i källaren förut som låg där, dvs. böcker och lite mer böcker samt julgrejer) men inte där heller. Men, vad det verkar så fick de igång den igår i alla fall, med någon annan sladd gissningsvis, men det gör ju inget, antagligen hittar vi väl sladden också så då blir finns det ju reserver att tillgå.

Idag hägrar vardagsrum och böcker in i bokhyllan, det blir nog bra - just nu används de nämligen till att lägga ren tvätt på vilket ju är sådär kul att kolla på när man sitter framför tvn...

måndag 15 juli 2013

It's alive, it's alive!

Nu har vi fått bredbandet inkopplat! Till slut! Visserligen går det inte att få wifi-funktionen att fungera på telefonerna eller paddan men, det löser sig väl så småningom. Googlegooglegoogle..

måndag 8 juli 2013

Ack och suck, broder Tuck, jag har ingen hockeypuck...

Idag ska vi åka på semester ifrån semestern. Jojo, det gäller ju att passa på! Vi befinner oss hos sväronen och om tre timmar ska vi ta tåget till Stockholm och ett hotell där för två dagars avslappning där vi ska göra det som faller oss in. Om något. Eller bara flyta omkring och shoppa lite (jag har t.ex. ett presentkort på Panduro och ett på Åhléns), äta något gott (räkna in två hotellfrukostar vilket ju är ca. 75% av själva grejen med att bo på hotell). Det ska bli jädrigt gott, det tycker jag allt. Det var hur länge sen som helst jag bara var i Stockholm och liksom, var. Typ ungefär när jag bodde där i krokarna. Jag saknar det ibland, så himla skönt att ha allt inpå knuten, möjligheten att göra lite vad man tyckte verkade roligt. Men för all del, Tranås är ju också bra... Och Eskilstuna ligger ju bara en tågtimme bort, man borde utnyttja det mer egentligen.

Den senaste tiden har jag börjat känna mig så d e p p i g. Det är väl ganska troligt att det beror på att det har varit så mycket den senaste månaden, jag vill gärna bara lägga mig i sängen och bara ligga där, men det går ju inte just nu så jag får väl göra det när jag kommer hem.. Eller så får jag ligga på hotellet, Hötorget ligger ju bredvid så jag kan ju gå dit och köpa mig lite snacks och sen lägga mig igen. Lite tråkigt för Peter kanske. Nåväl. Det blir väl som det blir. Peter har en svullen lymfkörtel också, tror vi att det är i alla fall, jag är helt övertygad om att det är cancer och att han kommer att dö inom det närmaste halvåret även om jag läste igår på nätet att just där, där den sitter,  är det allra vanligast att det beror på en infektion eller inflammation i själva körteln. Men, som sagt, det tänker inte jag - bättre att vara förberedd på det värsta så kan det i alla fall inte bli värre (typ) - vilket ju också kan vara en bidragande orsak till min deppighet. Suck.

För övrigt är det väldigt varmt just nu tycker jag. Kanske bör jag ta med badkläder...

onsdag 3 juli 2013

På plats

Det är roligt att flytta. Åtminstone när man flyttat klart och kan börja bo in sig och plocka upp saker till sin rätta plats. Roligt är också - framförallt - känslan som säger att HÄR, det är hemma. Jag vet inte om det beror på att vi vantrivdes så i slutet eller om det helt enkelt är så att det här bara är 'The place', oavsett vilket är jag nöjd över att vi hamnat här och det är ju rätt viktigt. Så nu tar vi det lite i taget, det är skönt. Köket och kläder (iaf mina) är uppackat, vardagsrummet börjar ta form (tyvärr ledde ett missförstånd till att en del grejer som skulle hit hamnade i källaren så det behövs lite mer bärande när vi fått upp ångan igen) och jag har hittat mina virkningar. Perfekt! 



måndag 24 juni 2013

Flyttartag

Nu har vi börjat på riktigt och jösses vad tråkigt det är! Eller, tråkigt och tråkigt, men det är segt.. Jag har aldrig varit en person med framförhållning, jag har alltid kört på "ahhh, det är lugnt, jag hinner, det är ju lång tid kvar..". När jag pluggade t.ex. så hårdpluggade jag två-tre dagar innan tentan för att sedan, på själva tentadagen, inte kunna prata eller lyssna på alla runtomkring mig av rädsla för att något viktigt skulle trilla ur minnet! Vi fick, när jag läste Historia A och B, 20-30 frågor att arbeta med och sen kom 4 av dem på tentan.. Ni förstår ju själva vilka kunskaper jag hade i hjärnan. (Nåja). När vi sen kom till C-kursen och uppsatsen på 10 poäng, dvs. 10 veckor (fast jag vet att det är ett annorlunda system nu, men det kan jag inte) att använda till forskning och själva skrivandet.. Behöver jag ens beskriva? Vi hade ändå möten med handledaren så något bör jag ju ha producerat, men inte tog jag 10 veckor på mig. Parallellt med uppsatsskrivandet hade vi ett grupparbete, fyra person i varje grupp. Av någon anledning delades gruppen upp ytterligare, det var något som skulle undersökas på nåt sätt, och det blev rätt tydligt att vi var två av varje karaktär, ingen frågade ens vem vi skulle/ville jobba tillsammans med, det bara, typ, blev. Jag tror (vet) att vi gjorde det de sista en-två dagarna, medan de andra två höll på i flera dagar. (Observera minnena från den tiden är 10+ år).

(Nu ficka jag iofs inte ha med min uppsats i själva den riktiga oppositionen för den var inte helt godkänd (ja, jag ser sambandet) men några veckor senare tentade jag av den med en professor i historia som inte alls hade problem med att godkänna den, och så mycket ändrade jag den inte..)

Paradoxalt nog, i sammanhanget, är att jag när jag läste arkeologi blev godkänd på en kurs där jag inte ens var med på själva redovisningen för att jag hamnat i insulinkoma och hamnade på akuten istället för på universitetet (vilket jag uppmärksammade ambulanspersonalen på genom att säga saker i stil med: "nej, nej! Jag har inte tid, jag måste göra en redovisning!!!" Personalen svarade med det lugnande "jaha, vad pluggar du för något?" samtidigt som jag fick mer sockersprutor och lastades in i ambulansen). När jag pratade med läraren efteråt, tänkte på vad jag skulle göra istället osv., så sa han att jag inte behövde göra något alls eftersom det tydligen "märktes att jag var borta", jag skulle ha haft den sammanfattande inledningen... Godkänd blev jag!

Det jag vill säga med allt detta är, helt enkelt, att trots att vi går in för att fixa allt i god tid så lär vi ändå sitta i helgen och hårdköra!

måndag 10 juni 2013

Vad ska det bli av 'et?

Jag överröser inte bloggen med inlägg direkt, finns inget att skriva om just nu (eller i alla fall har jag inte alltid lust). Men så, igår när jag var och tränade började jag fundera (igen) på vem som kom på att det var bra att göra sadlarna på träningscyklar så obekväma? Spinningcyklar hajar jag (tror jag), där handlar det ju inte så mycket om att sitta ner vad jag förstått men de andra? Jag begriper't inte! Jag har ju fyllning så för mig borde det i alla fall fungera som sådana där kuddar som det finns på cykelbyxor för cyklister som cyklar mycket (och långt) men det hjälper verkligen inte. HUR måste det inte kännas för de som faktiskt är vältränade och som inte har det där "lilla extra"? En halvtimme är vad jag klarar av, då måste jag resa mig upp på slutet.. Har de spinningcyklar som motionscyklar på mitt gym? Jag kan inte minnas att de cyklar jag cyklat på tidigare har varit så sjukt obekväma (eller så vill jag inte minnas). Men jag cyklade i alla fall en mil på den halvtimmen, just sayin'..

En annan sak som jag också tänkte på under mitt tränande var - är det nya shortsmodet boxertrosor? För jag har sett några yngre tjejer (sådana som är trendiga ni vet) och det ser liksom ut som om det är det de har på sig, ett linne och ett par "shorts" som visar halva skinkorna. Jag antar att jag är gammalmodig, men ändå, är det verkligen meningen att det är sådana man ska ha? Hade jag varit 15 så hade jag väl antagligen skrikit förfärligt om min mamma sagt som jag säger nu, tyckt att hon var född på stenåldern och inte fattade en barr, men alltså - verkligen? Lite borde man väl lämna åt fantasin?

måndag 27 maj 2013

Man kan inte få allt

Idag levererades ä n t e l i g e n vår nya tv. Vi har hyrt sista långavsnittet av Downton Abbey från bibblo, förra veckan, måste lämnas i morgon. Gissa vad?! Tv:n funkar inte. Yeeiiiyyy!!! Så nu får vi hålla till godo med vår lilla tjockis med läckra färgskiftningar för detta ändamål. Man får vara glad att det finns större problem i världen...






...t.ex. att jag vill åka till new york typ nu och inte nästa sommar!

lördag 25 maj 2013

Travar på

Just nu sitter jag uppkrupen i soffhörnet och kollar på trav. Jojo, jag skulle vilja säga vuxenpoäng men vet inte om det främst beror på att vi ser det för att vi har besök av sväronen och det är de (äldre) som vill se det.. Faktiskt har jag varit på trav en gång, det var mycket intressant, man ser ju inte hur snabbt hästarna springer när man ser på tv. Vi spelade ju lite när vi var där (= max 100 kr), vår taktik att spela på de roligaste namnen var kanske inte ultimat men lite kul var det ju i alla fall. Och man fick en goodie bag.


torsdag 16 maj 2013

Vidare, bronskantade, funderingar!

När jag nu kommit till klarhet vad gäller alkoholens vara eller icke på midsommar har jag nu klättrat till nästa steg: tårtan. Jag var rätt säker på att det skulle bli en traditionell jordgubbstårta men sen började jag googla och nu, nu vet jag inte alls! Det finns så många fina tårtor och jag vill också göra sådana, blommor och blad och prickar och fjärilar och spetsbårder och allt möjligt! Igår såg jag t.ex. en midsommarstång-tårta (dekorerad med olika sugarpaste- och/eller marsipangrejer ovanpå det gröna överdraget) omgiven av ett hav av jordgubbar och idag en mer klassisk vit tårta med blommor, blad och lite slingor.. Det lär ju ta ett antal tårtor innan man får till en så fin, jag måste alltså öva mig - visserligen har jag två födelsedagar innan min egen men det är en kort period vi snackar om, en vecka närmare bestämt. Tre tårtor är för all del trevligt men aningen mastigt tror jag. I och för sig fortsätter kalasandet resten av sommaren så jag kan ju fortsätta öva så att nästa års tårta blir en riktig fest bara den..

Idag har jag hämtat min medalj: 


Fin, eller hur!?!

måndag 13 maj 2013

Råd och personlig övervägning

..leder helt enkelt till att jag inte kommer att tönta mig och skriva att jag "önskar att festen blir alkoholfri" utan att jag kommer att ha en alkoholfri fest. Helt enkelt. Vill jag inte ha alkohol så ska jag inte heller behöva ha det, take it or leave it. Sen får man väl se vad som sker, antingen får jag ha en midsommarfest tillsammans med mig själv och Peter eller så får vi lite sällskap. Jag hoppas dock att jag får lite besök under mitt kafferep för visst är det gott med kakor, men om man ska äta sju sorter och x antal av dessa sju, plus tårta så är det ju trevligt om man har lite hjälp.. (Annars får jag kanske bjuda grannarna). Tack Ylva för ditt råd!

I övrigt går livet sin gilla gång, jag håller just på att sortera och rensa bland foton. Jag har tänkt att jag ska sätta in dem i en vanlig anteckningsbok, kanske inte det ultimata pappret för det men eftersom det är en hel del som ska sparas så tror jag ändå att det blir det bästa, billigaste i alla högsta grad åtminstone. Huvudsaken är ju att de finns kvar tycker jag men jag vet verkligen inte vad jag ska göra med alla kopior. Å ena sidan tänker jag att de ju kan vara roliga att ha kvar om det skulle hända någonting med dem jag sätter in i "album" men å andra sidan, om det t.ex. är en brand vi pratar om så är väl risken plus minus noll vad gäller att få behålla bilderna överhuvudtaget. Av den anledningen tänker jag att jag lika gärna kan slänga de som inte betyder särskilt mycket för mig om jag har kvar dem eller ej, det finns ju trots allt de som är mer värdefulla än andra, för mig åtminstone, det löser emellertid inte problemet kring vart jag ska förvara dem. Jag har hört att en del, förr i tiden, hade bankfack för negativ osv. jag vet inte om det är ett alternativ? Finns det sådana ens längre? De hanterar ju inte riktiga pengar längre så jag vet inte.. Det kanske inte kommer finnas så mycket längre i alla fall, generationen som hade bankfack blir mindre och mindre medan vi nuförtiden lägger allting i diverse minnesmöjligheter och då försvinner ju det behovet. Köra över till lämplig minnesburk är alltså det ganska självklara svaret efter det här svamlet alltså. Okej. Klart!

När jag nu funderat över det här kommer ytterligare en fundering, nämligen, varför ska vi införa nya sedlar om några år? Alltså med tanke på att vi använder mindre och mindre riktiga pengar och med tanke på att, precis som i frågan bankfack, den generation som hellre använder riktiga pengar än att betala med kort blir mindre och mindre, behöver vi då nya sedlar som ingen, till slut, kommer använda? Stora frågor..

lördag 11 maj 2013

Lördag

Nu är det minsann lördag igen! Det innebär Smålands längsta loppis i Tranås, hela Storgatan lång, spännande! Vi ska ta oss ner en vända, framförallt för att jag ska hämta mina bilder som var med i fototävlingen, jag hoppas att jag ska få den medalj jag förärades för min tredjeplats men vi får väl se hur det blir med det.. Apropå loppis funderar jag på om det smidigaste för oss är att ha en liten flyttloppis i trädgården, eller i källaren där en hel del av grejerna väl finns. Bra också om det regnar! 

Igår var vi i Jönköping och kollade på Identity thief, en film med min favorit Melissa McCarthy i en av huvudrollerna. Den var sådär småputtrigt mysig, i det mesta rätt förutsägbart men ändå inte riktigt. Det var jag och Peter samt fyra till som satt i salongen på 76 platser, det var riktigt gött, kunde slänga ut benen på armstöden på stolen framför t.ex. och det är ju oerhört skönt att slippa fälla ihop dem i gången. Fortsättningsvis ska jag alltid gå på bio dagtid på vardagar, perfekt! 



måndag 6 maj 2013

Alkoholfria funderingar

Jag planerar just nu för midsommarfirandet som infaller på min födelsedag. Jag älskar ju att planera så det är givetvis jätteroligt, temat - framförallt på kvällen - kommer att bli Hawaii! Funderar på om jag ska skaffa en flamingo att ha som prydnad i trädgården, lite hulahula-musik är givet (jag jobbar på en spellista) och tja, lite sådär. Givetvis kommer vi inte att grilla flamingosar men kanske kan jag göra drinkar i kokosnötter och/eller kokosnöts-bh:ar, vi får se. Upplägget kommer att vara kafferep med sju sorters kakor och jordgubbstårta (fast just idag tänkte jag att man skulle kunna korsa det gammeldagsa kakfatet med jordgubbscupcakes) och sedan det mer traditionella kubben och grillen.

Nu till den sk kontroversiella delen, jag vill ha en alkoholfri födelsedag! Jag är inte på något sätt nykterist men ibland känner jag att det vore skönt att inte dricka massa alkohol överallt och hela tiden. Varför? Dricker man, som jag gjort de senaste åren, väldigt lite så blir det rätt trist när folk blir dyngraka, och handen på hjärtat, vi är snart halvvägs till 40, den där storfyllan är liksom historia på något sätt, tycker jag. Emellertid är detta inte något som är självklart för alla, vilket också innebär att det finns en risk att de som snapsar och ölar hejvillt ändå blir dyngraka i slutändan och av just den anledningen känner jag att jag faktiskt vill att det ska vara helt alkoholfritt. Hade jag varit säker på att de som kommer (jag vet ju faktiskt inte exakt vilka än) kan hantera sitt drickande, att de kan ta ett glas vin eller två utan att det drar iväg så hade det väl varit ok även om jag väl känner att det då knappast spelar någon roll med drickandet i vilket fall. Samtidigt vill jag ju inte framstå som någon moraltant heller, vi är trots allt vuxna och det borde som sagt vara upp till var och en. Man vill ju inte döma på förhand heller... Det jag funderar på nu är hur man ska formulera detta i en inbjudan. Ska man göra det i form av en önskan om alkoholfritt (och då riskera att någon/ra inte respekterar det för att det "bara" är en önskan) eller bara gå rakt på saken och säga absolut nej och riskera att folk blir sura (å andra sidan kanske man då bör tänka att den eller de borde ifrågasätta sitt alkoholintag om det är viktigare än gemenskapen). Jag har bollat frågan på fejsboken och bara fått positiva gensvar så jag känner mig åtminstone betydligt säkrare på min åsikt men ja, sen är man ju svensk och vill vara alla till lags osv.osv.osv.

Nej, jag är inte gravid och har inga planer på att bli det, jag vet heller inte om det kommer att dyka upp något kompisbarn (i så fall kanske det vore en naturlig minskning av alkoholintaget för de flesta, om än inte helt (fast i just den frågan vill jag egentligen inte uttala mig för jag tycker det är föräldrarna som styr över det där)).

Tankar?

lördag 4 maj 2013

Stolar är livet

Igår var det ett par här och kollade på lägenheten, de verkade vara väldigt positiva så förhoppningsvis tar de den och vi kan förmodligen komma överens om hur vi ska göra för att vi ska få flytta ut så tidigt som möjligt (och de in), det är alltid bra om man slipper betala dubbla hyror. Jag försöker sortera ut och kränga lite prylar - det är så bra om man kan få någon att ta hand om ens prylar, speciellt om de absolut kan användas ett tag till även om jag (för det är oftast jag i det här fallet) tycker att det finns bättre grejer. I det här fallet har jag fått tag på två furustolar (ska målas) att ta hand om istället för våra från Ikea som jag tycker är lite väl skraltiga, jag tror alltid att de ska gå sönder när jag sitter på dem. Sen har vi ytterligare fyra stolar, Peter säger släng medan jag säger sälj, man förlorar ju knappast på att försöka i alla fall, herregud, det är ju bra om man går +/- 0 tycker jag. Det är tur att jag inte har något liv i övrigt så att jag kan anstränga mig lite i den mån jag orkar (för det tar ju faktiskt en del tid och ork i anspråk även om man tänker att det är lätt, tider och möten som ska passas osv.)

söndag 28 april 2013

Trevligt och otrevligt

Idag händer det stora grejer - jag ska träna, på en söndag. Jorå, det känns rätt kul faktiskt, Peter ska ut och springa (gå) med sina grabbar så då tänkte jag att jag kunde ta en vända på gymmet. Man tror inte det är sant, att jag är så duktig! Vi har också lagt in om att vi ska gå/springa tillsammans (alltså jag och Peter, inte hans kompisar) på tisdagar då Peter har sin data-lediga dag vilket ju är perfekt! Då blir det en vilodag mellan söndag och tisdag och dessutom, handen på hjärtat, det är vansinnigt mycket lättare att komma iväg om man har någon/något som sparkar en i arslet. Sen tror jag att jag ska lägga in en träningsdag till, med bara styrka, någonstans i slutet av veckan (med det menar jag torsdag eller fredag). Fatta hur coolt det här är, jag har någonting annat än deppighet att blogga om, det är ju i alla fall lite roligt med träning, och har man tur så följer det ena på det andra och jag blir lite gladare. Under maj månad ska jag nog försöka avgifta mig lite vad gäller socker, jag har ätit så himla mycket av den varan alldeles för många dagar i veckan. Jag tycker att man såklart ska ta sig en bulle om man fikar med en kompis eller lite godis om man går på bio, förbud är ganska värdelöst eftersom det blir än värre då, i alla fall för mig och då blir det helfel. Alltså dra ner det till någon dag i veckan bara. En. Inte fyra av sju liksom.. Men vi får väl se hur det går med den saken, snackar vi PMS till exempel så är det ju kört redan från början, då har man ju ingen motståndskraft att tala om..

Jag har gjort andra, roligare, saker också. Alltså förutom att vara typ nyttig (dvs. inte alls). Jag har gjort citat-tavlor! Eftersom jag är lite allergisk mot väggord av typen "Carpe Diem", "Live, love, laugh" osv. (ni som har det behöver inte ta illa upp, alla är ju olika och det är ju bra att man har det man tycker om) så har jag gjort egna av typen "I do understand, I just don't care". Inte alls i närheten av lika trevligt, men jag kanske är mer av typen all or nothing när det gäller det där. Peter tycker att jag är lite aggressiv eller åtminstone otrevlig i tonen, men herregud, det är ju inte så att jag tilltalar mina eventuella gäster (och de gäster jag har är ju i allmänhet sådana som faktiskt vet att jag inte menar någonting personligt).

lördag 27 april 2013

Kreativitet per kilo?

Idag har jag varit och kollat in fotoutställningen där jag har med några bilder. Det var roligt, men jag blev väldigt förvånad över vilka bilder de tagit med, inte alls de som jag hade räknat med och absolut inte de jag själv tyckte var bäst. Märkligt hur man ser på saker. Jag tänkte att de antagligen tar ut sådana som är uppenbart bra, alltså sådär riktigt bra och sen tar de dem som är halvbra (dvs. mina). Fast det är ju roligt ändå, det är inte alla som får ha med sina bilder!

En annan grej: vi har påbörjat packningen inför flytten, jag var ju i Ullared i onsdags så det som köptes där och som ska till nya lyan är nu nedpackat! Det känns ju bra med en start i alla fall. Projekt nummer två är nog att rensa ut här i skaparrummet, jag tror det kommer att bli en kartong eller så, det ska bli rätt skönt att bli av med en del faktiskt. Givetvis hade jag en tanke med det jag köpte en gång i tiden men det är ju inte allt som blir gjort tyvärr, sen tror jag att jag skapa ett pågående event där folk får komma och plocka ut de vill ha och tja, kanske kan man ta betalt per kilo eller något.

måndag 22 april 2013

Jag erkänner.

Det där med squats gick inte riktigt som jag tänkte mig, eller, jag gjorde det en gång och sen hade jag träningsvärk från helvetet så tja, ni kan ju räkna ut själva hur det har gått med den saken.. Däremot har jag faktiskt kommit iväg och tränat idag, äntligen, det var skittråkigt ska jag säga. Jag brukar tycka att det är roligt men just idag, nej, inte alls, men det gick och jag känner inte att jag inte vill gå dit igen, det handlar nog till stor del om att jag märkte hur mycket jag tappat på så kort tid. Nåväl. Jag är igång i alla fall. Förhoppningsvis tar jag en runda på fredag också (jag brukar ju köra på torsdagar men nu ska jag ju till Ullared på onsdag och tandläkaren på torsdag så nja, jag misstänker att det nog inte blir så just den här veckan).

Ullareds-resan ser jag fram emot ganska mycket, inte för själva shoppandet i sig i första hand utanför att det är en trevlig tripp med socialpsykiatrin. Vad gäller inköp så lär jag gå all in för inredning eftersom vi tänker köra på en stil istället för nuvarande miljoner (eller ingen, beroende på hur man ser det). Sen lär vi ju rensa ut rejält och göra oss av med en hel del, förhoppningsvis kan vi sälja en del i alla fall. Jag kommer antagligen få ihop en ny pyssellåda som någon kan ha glädje av. Ska verkligen ta ett djupt tag i det rummet och sortera allt, allt, allt. Det är kanske den lättaste delen, att sen hålla ordning är ju den andra delen, men, vi ska köpa en hel del lådor så då tror jag att jag kan få ihop det lite åtminstone. Alltid spännande att se var man hamnar i slutändan.

Post scriptum: När jag skulle komma igång med träningen köpte jag mig ett par turkos/neonlimegröna skor för att det skulle bli lite mer glatt, sen - jag vet inte hur - fick jag idén att jag skulle ha ett par orange byxor också, av samma anledning. Jag har inte använt det ihop men nu har jag dom på mig i alla fall, jag förstår inte riktigt hur jag tänkte - de verkligen lyser! Jag är inte den som är den när det kommer till glada färger, jag gillar det, men här måste det ha gått snett någonstans för det är verkligen inte ens i närheten av snyggt...

torsdag 18 april 2013

EFTERLYSNING!!

Nu efterlyser jag biljetter till Stockholm Music and Art 2013. Min idol kommer dit - Rodriguez, ni vet, han i 'Searching for sugar man'. Jag hade ju kollat förut såklart, jag var helt med på när biljetterna skulle släppas men, tja, det gick ju sådär naturligtvis - glömde bort - och nu är biljetterna slut. Eller, för att citera ticnet "för närvarande uppbokade" jag hoppas att det betyder att jag får chansen igen, att det är folk som inte hämtar biljetter och så vidare, jag ska ha appen öppen konstant på mobilen tror jag.. (Om det finns någon för ticnet, men det gissar jag att det gör annars är de ju lite bakom). Men, om nu någon av er sitter på ett par biljetter till Lördagen den 3 augusti som ni egentligen inte vill ha så kan ni väl höra av er, rimligt pris vore önskvärt, jag tänker inte betala 5000 för en biljett som kostar 700 normalt, det är inte rimligt ens i fantasin här. Spread the Word, eller nåt..



*edit*
Om någon känner att den vill GE mig en present för att jag fyller 34 år i sommar så kan jag naturligtvis ta emot den också, jag är inte den som är den liksom.. Om ni ändå tänkt ge mig något alltså :-P

Shit pommes!

Sån träningsvärk! Fortfarande, idag, två dygn efter knäböjandet kan jag knappt gå nerför trappan.. Jag måste börja cykla när jag tränar härnäst, träna lite lårmuskulatur kanske, mina starka ben till trots. Varför har man så många muskler som man inte vet om? Varför har man dem om man ändå inte (tydligen) använder dem? Det fanns kanske en funktion från början när man på stenåldern levde ett annat liv, med helt andra förutsättningar och där kroppen var ett redskap på ett annat sätt än idag? Sen har de där musklerna hängt kvar genom århundradena och nu när vi inte använder kroppen så mycket så finns ändå alla de där musklerna kvar. Jag tycker det verkar som ett mycket rimligt antagande, genom den egentligen helt onaturliga gymträningen vi har idag bibehåller vi muskulaturen som vi, rent teoretiskt åtminstone, skulle kunna nyttja i vardagen genom att bygga-jaga-leka-bära osv. Arkeologen i mig vaknar till liv, kanske man skulle göra en undersökning/forska kring "Fysisk träning under stenåldern", vardagsarkeologi liksom. Ganska rolig grej faktiskt.

tisdag 16 april 2013

Här är den

..utmaningen:

 
50 st!!! F E M T I O!! Alltså, ja, det här blir ju intressant. Jag är glad om jag klarar 50 när månaden är slut! Men, måste man göra alla på en gång eller kan man typ göra 50 på en hel dag? I så fall är det ju i alla fall överkomligt. Jag har i och för sig starka ben.. Återkommer i frågan i framtiden. Beroende på hur det går alltså.
 
 


Squat?

Nu har jag hittat det, jag med, via Lurans mammas blogg. Jag säger "jag med" för att jag fattar när jag googlar att det är en vida spridd utmaning. Jag tänkte testa och se hur pass duktig jag är, arslet kan ju aldrig vara fel att träna tänker jag, jag tycker själv att jag har rätt platt rumpa speciellt med tanke på min rondör i övrigt, men den har liksom aldrig varit särskilt rumpig av sig tycker jag. Jag har haft en liten down-period nu, både mentalt och träningsmässigt (det hänger ju naturligtvis ihop) och jag känner att jag vill komma igång lite mer, jag vet ju nämligen att det är stor skillnad på att träna och att inte göra det, på alla plan och en liten (????) utmaning kan ju vara ett steg i rätt riktning. Typ. Kanske. Jag ska nog printa ut en bild så att jag kan hänga upp den på spegeln eller någonting, tv:n är ju nästan ännu bättre när jag tänker efter, så att jag ser vad jag inte gör - om jag nu inte lyckas hålla i med det hela. Japp, så får det bli. Jag tänkte också försöka ge det där löpandet en sista chans, jag har ju sagt det förr, varje gång har det blivit intet. Igår frågade jag Peter om han trodde att man kunde löpträna på löpbandet.. Ja, ni märker ju själva hur pass långt ifrån motionsverkligheten jag har kommit. Ibland är man dummare än vad som borde vara lagligt.

Har ni märkt att det har blivit gladare ute? Det är typ skitvarmt att gå hem (eller vart man nu vill gå) när man haft vinterjackan på sig på morgonen. Svinvarmt verkligen, jag är rätt varm av mig och ogillar när det blir för varmt och att svettas bara för att man kommer in i mataffären så jag blir nästan lite galen faktiskt." En vårjacka då, en vårjacka då?" kanske ni tänker, ja, inte helt orimligt faktiskt. Tyvärr har jag ingen som passar i min ägo så det är verkligen tur att jag ska åka till Ullared nästa vecka, i allmänhet tycker jag dock att vårjackor är lite överskattade, det blir så fort så varmt att man ändå inte behöver jacka alls men om jag hittar en så kan det ju vara bra att ha till hösten om inte annat.

Igår skrev vi på kontraktet till lägenheten, nu ska vi bara skicka in uppsägningen av det här råtthålet. Det är alltid skönast när man har allt påskrivet och klart, då vet man att det liksom är på riktigt. Vi fick en tygkasse med skruvmejsel-kit, mini-klädroller, måttband och termometer, bland annat, av Tranåsbostäder, det känns hur mycket mer seriöst än med nuvarande företag. Egentligen undrar man ju över det faktum att man liksom inte tänker efter lite när man sitter i ett källarrum med lite stolar och bord samt en gammal dator (och det finns inte ens en skylt på dörren), det är ju inte konstigt att man hamnar i sunkhus.

Fråga i flyttämnet:

Jag har den här serien planscher, är det någon som vill köpa dem? Jag vet inte riktigt vad man kan tänkas få betala för dem, det verkar inte vara någon superefterfrågan så kanske, tja, vad ska vi säga, 20-25 kr/arket? 200 för rubbet (plus frakt)?



fredag 12 april 2013

Tankar vid en kaffekopp

Häromdagen, närmare bestämt i onsdags, började jag skriva ett inlägg. Det skulle vara lite sådär småironiskt och lite halvelakt eftersom jag väntade på mitt boendestöd som var försenat (händer ju ungefär 85% av gångerna på just onsdagar då vi ska iväg. Jag vet egentligen inte vad jag vill säga med den här informationen men eftersom jag tyckte att idén från början var rätt kul så, tja, jag vet inte..

Jag har ju fått delad vårdnad om en symaskin. Det är jätteroligt, man vill ju gärna sy när man inte har en. Alltså skulle jag sy idag, kuddfodral, har fixat snyggt tyg (rea, 25 kr/metern) tvättat innerkuddar och givetvis blev det strul. Jag hade sytt ihop allt, skulle sy ihop sista kanten och då, då blev fel. Jag vet inte ens vad som gick fel egentligen, tråden och allt bara trådade i hop sig. Ni med symaskin vet vad jag menar. Så nu tror jag att jag ska lösa det på något annat sätt, med knappar eller något, utan att sy knapphål, typ försöka få sy ihop med maskinen och sen dölja det fula med knappar. Kanske. Eller knytband? Fast knappar är väl lite coolare? Cool vill man ju vara..

Jag har också en annan nyhet att meddela, vi ska flytta! Japp. Vi skulle ju inte flytta mer utan bo här tills vi blir gamla och ännu äldre. Icke så, numer, man kan säga att det beror till stor del på hyresvärden/förvaltaren. Och för att jag ofta tänker på vardagsrummet som "bajshålet", inte så smickrande varken för mig eller vardagsrummet. Men vi tänkte att vi skulle se vad vi kunde hitta, liksom låta bli att flytta tills vi hittade rätt ställe och det har vi alltså gjort nu, lite oväntat att det gick så fort. Vi kommer att bo granne med hembygdsgården och Eklidens pensionat (och deras tårtbuffé). Den har nya tapeter, balkong och ligger väldigt fint. Vi kommer också att ha tillgång till solarium (intressant förmån) och ett gym. Sen hade fondväggen i köket New York-siluetten som mönster - det måste vara ödet?

lördag 6 april 2013

Ho' lever, ho' lever!

Om jag nu ska ha en blogg så tycker jag att jag borde ge den lite mer, ska vi säga, engagemang? Några rader då och då under en vecka, det kan ju vara trevligt för er tre läsare jag har.. Jag funderar lite på varför jag ens har en blogg och inser att jag nog egentligen mest har den för min egen skull, för att jag ibland tycker det är rätt roligt att skriva faktiskt, tja-jo, det är nog så det är. Storbloggare däremot, nja, not so much. Sen har jag ju min boklista också, den tycker jag är bra, då ser jag hur och vad jag läser egentligen, kanske borde jag ha en lista där jag också skriver alla de böcker jag börjar läsa men inte läser färdigt av en eller annan orsak, det skulle dubbla den listan mer än en gång tror vet jag.

Idag har jag i alla fall tagit tag i mig själv och skickat iväg 14 foton till Tranås Handels-fototävling. Sista dagen är på måndag så jag har till och med haft lite framförhållning. Det jag väntar på nu är naturligtvis att samtalet som berättar att jag vinner samtliga fyra klasser och cashar in 4000 kronor. Jag vore inte ledsen för det ska ni veta (vem vore det?). Jag har en bild som jag speciellt hoppas på, jag gillar den väldigt mycket själv:


 
 
 
Och just det! Vi ska åka till London en vecka till sommaren, vi kom fram till att det är roligt att resa och att det därför känns alldeles för tråkigt att vänta tills nästa sommar med att åka någonstans, alltså bättre att ta en resa redan nu. Vi har varit i London båda två, jag mer i förbigående, så det ska bli spännande. Naturligtvis är min förhoppning att det ska vara ungefär som New York och att jag då på ett enkelt sätt kan svänga mig dit över en helg eller - om man nu ska hårddra det - över en dag, även om det innebär lite väl mycket restid i förhållande till vad man får..


söndag 24 mars 2013

Tänder och böcker

Ni som har hängt här ett tag minns kanske att mina tänder har orsakat ett och annat bekymmer hål i plånboken, nu har det varit relativt lugnt ett tag så därför har nu en lagning gått sönder, som tur är är det en rotfylld tand så det gör ju inte ont, däremot gissar jag att det behövs en krona av något slag (jag vet inte så mycket om sådant egentligen, knappt så jag vet vad en krona egentligen är, jag vet bara att de finns). Inte så himla konstigt, jag vet att vi tog en chans när vi bara gjorde som man gör vid en vanlig lagning, hoppades på det bästa. Så, som sagt, nu är den trasig. Nu i helgen har ännu en tand gjort sig påmind, men jag vet inte riktigt om det är för att det är hål i den eller om det bara ilar extremt mycket, det gör inte alls ont utan spänner mer (och ilar), kan det vara något med en tandhals? Eller kan det bero på att jag biter ihop så mycket på nätterna? Det känns när jag tar av bettskenan nämligen.. Har ni en aning så är jag inte den som tackar nej till ett schysst tips! (Och jag ska ringa till tandläkaren såklart).

I övrigt har jag inte så mycket att meddela, det har jag förvisso sällan, men i alla fall. Jag fyndade en bok på rean, till halva priset - 34,50, nämligen den här:

torsdag 21 mars 2013

Radiopsykologen

Idag lyssnade jag på 'Radiopsykologen' i P1. Killen som ringde in fick rådet att lyssna på sig själv, t i l l å t a sig att må som man mår, bli arg om man är arg, gråta om man vill gråta osv. Känna sina känslor. Jag funderade lite på det och kom fram till att det är ett problem jag har (eller, jag visste det innan också, men lite mer), nämligen att jag sällan/aldrig gör så även om jag kan förstå att det vore rimligt att göra på det sättet. För alla, naturligtvis, inte bara för mig. Så insåg jag att jag har ångest över att behöva göra mig själv till lags, alltså att lyssna på mig själv och inte göra det där borde/skulle/måste bara för att. Varför gör man så? Varför lyssnar man inte på sig själv? Skulle jag t.ex. låta mig själv vara, bara vara, lägga mig och sova ut, ta det lugnt när jag känner att jag behöver det istället för att rusa förbi och låtsas som att det inte händer, skulle det kanske inte behövas lika mycket återhämtning så småningom. Om man inte gör mer än det man faktiskt orkar med så borde det inte bli lika jobbigt i slutändan. I teorin i alla fall. I verkligheten så är det så att jag egentligen aldrig har satt mig själv främst, jag har alltid undvikit mig själv och mina önskningar, inte sett mig som särskilt betydelsefull för omgivningen. Det är onormalt för mig att tänka på mig själv, det är antagligen därför det ger mig ångest att bara föreställa mig att det skulle vara en bra idé. Jag ska nog försöka göra det i morgon, ligga och lata mig, läsa en bok eller göra något kreativt. Sen ska jag umgås med Peter som slutar tidigt och vi kanske kan gå ut och käka lite mat, avvika från den normala fredags-proceduren.

onsdag 13 mars 2013

...

Nu kommer det mörka hålet, jag känner det, jag känner att det inte är en sån där som bara drar över. Det är olika känslor noterar jag, har inte tänkt på det så mycket förut men just nu vart det väldigt påtagligt. Ska försöka hålla tag i min träning i alla fall, den känns ändå rätt viktig. Bättre lite än inget. Typ.


Men jag har i alla fall kommit upp i frikort för medicinen. Det kan ju vara bra när man mår sämre, det kan ju resultera i lite högre doser. Kanske.

söndag 10 mars 2013

Klatschigt!

Klart det ska bli lite påskigt här, det tycker jag. Visserligen är det några veckor kvar, men för sjutton, vi behöver lite glada färger! Speciellt som det började snöa idag igen. Kallt - okej, snö - inte okej. Men å andra sidan, det är ju bra att man bara har vädret att klaga på, man får vara glad för det lilla..

fredag 8 mars 2013

Kvinnodagen idag

Jojomänsan. Man borde kanske bry sig lite, engagera sig, skriva ett skarpt och på samma gång roligt inlägg. Typ. Eftersom jag inte orkar det kommer här istället en lista över saker jag funderar på idag:

- Borde vi inte åka till New York i alla fall?
- Jag vill åka till New York, det är ju liksom, New York!
- Peter fick ett mail från Strand (den stora second hand-bokaffären vi kan stanna i en hel dag, eller fler), är det ett tecken på att vi bör åka dit?
- Kanske vi kunde lyckas få tag på en biljett till en musikal?

..ja, det är väl typ det. Jag orkar visst inte tänka så mycket mer vad det verkar. Synd, det hade varit roligt. Fick för mig att jag skulle sitta här och vara kreativ, göra kort osv. men nu har jag landat i ett stadium av antiklimax. Tråkigt. Men kanske jag ska måla något istället? Jag saknar mina bokstavsstämplar (jag har lånat ut dem, de lär väl komma tillbaka så småningom, jag saknar dem inte så mycket annars - bara när jag kommer på saker som jag vill göra med bokstäver (och det vet man ju, man saknar inte kon förrän båset är tomt, det kan man vara säker på).

..sen undrar jag också, kommer jag att få ett påskägg i år?














(med ett en biljett till new york?)

onsdag 6 mars 2013

Searching for Sugar Man



Alltså. Nu har jag sett den (i lördags).. Jag tror jag har hört att den inte ens gick på biografer (i allmänhet?) i Sverige innan den fick sin Oscar, det kan kanske förklara att den gick vid halv ett på en lördag eftermiddag, den gick enbart den tiden. Nu spelar det inte så stor roll för det var en underbar film! Det är lite svårt i och för sig, att kalla en dokumentär för underbar, men den var liksom riktigt bra, sådär så att jag ville sitta kvar i biofåtöljen och hoppas på att det skulle komma en fortsättning.

Listen and learn. Typ.