söndag 29 januari 2012

Saknad

Ibland, somliga dagar mer än andra, önskar man verkligen att ens vänner bodde på samma gata eller åtminstone i samma stad. Fatta att det vore skönt att kunna gå hem till en god vän, dricka kaffe, prata, sticka, glo på film, ta ett glas vin på fredag kväll, prata ännu mer, gå ut och äta lite osv. Och så kan man bara finnas där för varandra när man behöver lite styrka i livet. Vi Facebook har vi nu kommit fram till att vi ska skapa en gata där alla kan bo och så rör den sig så att alla kan komma till sina jobb varje dag. Det är tur att Facebook finns ändå, dryga statusuppmaningar till trots.



Ni glömmer väl inte tävlingen? (Ni är tre so far!)

lördag 28 januari 2012

Lite extra krydda.

Nu har jag fått beslut om att det blir ect, med början nästa vecka (troligtvis). Det är skönt att veta, man slappnar av lite mer. Man mår inte bättre, snarare tvärtom, men man orkar liksom hålla modet uppe, det kommer som något ljus i tunneln.. Vi får ju verkligen hoppas att det fungerar också, det är ju den viktigaste biten med behandlingen.

Som extra krydda i livet har jag därför börjat känna mig på gränsen till förkyld/influensa (kanske? det är väl inte helt omöjligt i dessa tider? jag brukar aldrig få det så det kanske är just därför det är det som är på gång...). Det skaver lite i halsen och, vilket kanske är det stora tecknet, mitt blodsocker når nya nivåer. Eller. Nya och nya, men det är väldigt högt och det brukar vara så när man har en infektion i kroppen. Således är det kanske läge att tillbringa söndagen under täcket i sängen och läsa böcker. Hoppas det hjälper.

Idag fick jag en överraskning från min man, väldigt trevligt. Det var ett biobesök i Jönköping som stod på programmet. Eftersom jag är ett stort Stig-Helmer-fan så blev det ju självklart dennes livshistoria. Jag tycker att det var en fin film, mysig, smårolig. Hade man förväntat sig en ny "sällskapsresa" så kan jag förstå att man blir besviken för det är ju inte den typen av film. Det är, precis som Lasse Åberg sagt, en film om hur och varför Stig-Helmer blev som han blev. Bra avrundning.

Efteråt inhandlade jag en mini dosett. På temat pensionär så kan man väl säga att det inte var helt oväntat. Jag har ju delat upp en medicin på som tidigare bara var på kvällen och nu har jag jättesvårt att komma ihåg att ta den för att sedan inte veta, på kvällen, om jag tog den eller om jag glömde och så blir det ganska ojämnt. Rätt praktiskt ändå, då behöver man ju inte ta med sig så himla mycket medicinkartor när man ska bort.

Så nu, god natt mina vänner, god natt!

onsdag 25 januari 2012

BarbaStark


Kass bild och det syns inte hur stor han är, men, det som syns är de små riskornen som ska fungera som tyngd i botten. Jag inser att jag ska lägga riset i en påse i nästa barb i syskonskaran. Nu har jag skakat lite på den och nu syns det inte lika mycket (och det ramlar inte ur lika mycket heller). 

Idag har jag hittat en jättefin klänning - av en ren slump - som jag ska ha på min svärfars själva 70-års dag, den som vi ska fira när vi åker på charter i april. Den kräver dock att jag har fått lite bränna på benen så det är tur att vi är där några dagar innan det smäller. Perfekt bolero till också, allt för 225 ynka spänn. Man ska alltid fynda ungefär en månad efter att mellandagsrean börjat, det är ju då man gör de riktiga fynden! Sen har jag fixat en överraskning till min man OCH betalat ett nytt abonnemang för min släktforskning så att jag kan få fram lite mer information och hoppas att jag hittar på lite som jag kan kolla in när vi ska åka till de norrländska delarna av min person. Hemling is the city, till hälften befolkad av släktingar (jag gissar bara här, det kan ju vara fler som jag inte vet om, sysslingar och bryllingar och så vidare). Det ska också finnas en del fornlämningar där och det ska jag också undersöka lite närmare innan vi åker, det är spännande. Gröna kartan kommer att bli min vän på flera sätt i dessa två närbesläktade forskningsområden. Min akademiska sida får lite näring utan tvång och det är ju fantastiskt när sådant händer. 

tisdag 24 januari 2012

485

Nu är det bara 15 inlägg kvar.. 

BarbaStark är nu färdig, eller, kroppen är klar, jag tänkte virka kropparna först och sen gå all in på tillbehören (armar, ögon, flöjter och speglar). Så, nu vet jag hur stora de kan tänkas bli och svaret är: 16 cm. På höjden. Bredden har jag inte ens mätt. Jag har lagt ris i botten för att de ska kunna stå upp och det har funkat bra, bortsett från att de läcker ris, jag gissar att jag tryckt i lite väl mycket annan fyllning i förhållande till riset. BarbaFin som jag börjat på nu ska få mindre ris och mer fluff.

Idag har jag haft BST här, det är alltid bra, jag vet ju det. Vi gick en promenad, den första på flera dagar för min del. Det var skönt och jag är glad att jag kom ut, såklart, då känns det lite mer okej att jag inte gör något mer nu. Vettigt alltså, kanske ska tilläggas. Nu på eftermiddagen har jag börjat känna mig illamående - inte bra - jag har inte haft magsjuka på år och dag, inte ens när jag jobbade natt, ensam, på en avdelning med vinterkräksjuka. Nu har jag ju inte träffat någon sådär speciellt, mer än Peter och BST vilket i och för sig kan vara tillräckligt..

måndag 23 januari 2012

Man måste separera inläggen

Och på tal om det så är det ingen som vill vara med i tävlingen. Det kan antingen bero på att alla missat den eller på att det inte är någon som läser. Känns helt klart bättre med anledning nummer ett. Här har ni inlägget där jag förklarar det hela.

Igår började jag tillverkningen av BarbaStark - det röda barnet - jag har köpt lite garn som jag tänkte var perfekt till amigurumisar. Det var det inte. Virknål? 4-5. Amigurumisar är ju ofta ganska små så den är kommer väl kunna klassas som en jätte. Jag funderar på om jag ska skänka bort Barbafamiljen, när den är klar alltså, till någon barnavdelning på ett sjukhus. Själv låg jag ju på Barn A när jag fått diabetes (och när jag opererade bort blindtarmen) så det kanske är ett bra mål.

I övrigt kan man väl säga att allt är som förut. Jag är bara så trött och jag orkar verkligen ingenting. Jag skulle gärna vilja gå ut, men det är liksom omöjligt. Idag skulle ju mitt BST kommit, men jag orkade inte med det heller, så jag avbokade (ja, jag vet att det är jättedumt, men jag orkade verkligen inte). Det är som att bestiga Mount Everest med en packning på några hundra kilo. Jag liksom går från sängen och hit till soffan och det är väl ungefär det som blir gjort. Det är så konstigt. Jag är i och för sig van, men det känns ändå jättefel.

Sällskapsresan á la Nyberg's, del 2








söndag 22 januari 2012

Skapande/pyssel

Jag håller på med en filt - en sån där jättefin som är vågig. Bild:

...ni förstår kanske hurdan filt jag menar när ni ser det här?


..det jag funderar på är hur jag ska göra med själva formen som cupcaken ska bo i..

lördag 21 januari 2012

481

Det här är det 481:a inlägget. Tycker ni att jag borde ha en tävling när jag når 500? Jag tror nog att jag ska ha det faktiskt. Eftersom det är svårt att veta exakt när detta sker tänker jag att ni får anmäla er när ni tycker - jag kan ha nedräkningen som rubrik. Vid det 500:e inlägget är tävlingen slut. Ni får jättegärna tipsa om tävlingen, men bara om ni känner för det, priset blir en virkad hemlighet och oavsett om ni har blogg eller ej är ni välkomna. Skriv bara er mejladress i en kommentar så jag vet vem jag ska kontakta.

torsdag 19 januari 2012

Ojdå..

Jorå. Idag har det hänt grejer ska jag säga! Jag har sålt ett hantverk, en cupcake-mössa. Jag tänkte att 100 kronor vore rätt okej, jag tyckte att 120 liksom var lite läskigt att säga, och jag tyckte det var max, men tydligen tyckte hon (mitt boendestöd) att det var värt mer så jag fick 150 kronor. Jag kanske borde fixa lite fler virkat och stickat som jag kan sälja, jag sitter ju med det ändå, jag kan ju knappast behålla allt själv. Då är det dessutom på mitt villkor, dvs. jag måste inte göra det, jag gör det om jag vill. Just nu har jag dock börjat på en helt annan sak, nämligen den här filten. Jag har tyckt att de är fantastiskt fina men inte hittat ett bra mönster - det här var dock lätt att förstå, inte så mycket hopp och luftmaskor och hål och grejer, bara rakt upp och ner enligt samma princip hela vägen så det är lätt att ta med på buss/tåg/resor osv. Gött.

tisdag 17 januari 2012

Roligt!

Fru Nyberg har idag haft den äran att besöka tandläkaren. Jojo, jag säger då det. Som ni vet är inte mina tänder de skarpaste knivarna i lådan, de går sönder titt som tätt även om jag sköter dem ganska bra (tandtråd och fluor, utöver borstningen då). I våras lagade vi en tand och hoppades på det bästa, men, givetvis räckte det inte helt så idag har tandläkaren borrat upp tanden och om sådär två veckor börjar vi med det bästa: ROTFYLLNINGEN! Glädjen vet inga gränser här hemma (det förstår ni säkert), jag funderar på att köpa en tårta! Jag har dessutom uppenbart svårbedövade tänder för nu har jag, fortfarande, efter tre timmar, fortfarande ingen känsel i kinden och läppen på vänster sida, näsborren är också lite påverkad så det känns lite läskigt när jag andas.

Jag har ju inga problem med att gå till  just tandläkaren, det är jag väldigt glad över eftersom det är många som är jätterädda. En gång halvslumrade jag nästan under tiden tandläkaren borrade (jag har säkert nämnt det förut) så ni förstår ju att just det är inget problem. Det jag är mest rädd för är ju vad slutsumman blir, det är ju inga småsummor vi snackar om, speciellt inte i rotfyllningsfallen (och dessutom lagningen av nämnda tand, som jag själv godkände så jag kan inte få tillbaka de pengarna, som ju också gick på någon tusenlapp antar jag). Det är tur att vi bestämt att vi ska åka till New York först om två år, då kan jag kanske laga någonting mer också, när jag ändå är igång. Det finns något system för det där, man får betala fullpris upp till en viss summa, därefter 50% och om man håller på till 15000 (tror jag) så betalar man bara 15%, per år givetvis.

När vi ändå är inne på ämnet vård; förra veckan höjde min läkare min dos av den stämningsdämpande medicinen jag har, Lamotrigin heter den (också av mig benämnd fettmedicinen). Syftet är att jag ska må bättre, såklart, på längre sikt och eventuellt ta bort en del av den antidepressiva medicinen. Det här är då ett försök för att jag ska må bättre nu. Själv tycker jag att det knappast har blivit någon skillnad, än, snarare då åt det sämre hållet. Antidepp har ju den effekten, att man kan må sämre i början, men det ska inte fettot ha, däremot når man ju inte full effekt för efter ett tag. Såklart. Utöver detta så ska Peter kontrollera sin njurfunktion, han har bara en nämligen och det visade på lite förhöjda värden (som också kan bero på det att just har bara en) och nu ska de kolla upp det. Ni fattar ju själva, jag målar upp skräckscenarier och det gör väl inte det hela bättre heller. Någon gång ska vi väl få ha lite tur, tycker jag.


Kanske rätt läge att beställa det där linnet?

måndag 16 januari 2012

Stefan Liv - alltid nummer 1


Det är idag sex dagar sedan Stefan Livs tröja hissades i Kinnarps Arena, hemmaarenan för HV71. Det är så svårt att fatta att han är borta. Jag minns hur jag såg en liten länk på Googel's hemsida, det stod "Stefan Liv död". Jag tänkte att det måste vara någon annan Stefan Liv, det är märkligt hur man fungerar. Jag hoppas och tror att han gläds åt och njuter av den här stunden, det är stort, det är mäktigt, och det är framför allt, Stefan Liv.


Via min kusins blogg har jag hittat till den här sidan där jag i sin tur hittat den här tröjan:



Jag tycker ju inte det själv, men, jag tänker att om jag har detta linne så kommer jag ju åtminstone ibland se mig själv framför spegeln och det kan ju inte vara dåligt. Jag är rätt säker på att den kommer att få bo här snart! Jag tycker ni ska kika in för det finns massor av härliga saker att finna!

Nu till något annat (men ändå i samma bransch). Om ni har mig som vän på ansiktsboken så har ni redan sett det - om inte - här kommer den senaste cupcake-mössan:

Den här är nog faktiskt den som jag är mest nöjd med hittills - någon som vill ha en? (eller kanske ha en att ge bort, beroende på ålder osv.)

Jag hittade också en bild på den här lilla sötnöten - Flisan..



sjuka ideal kroppsideal perfect utseende mode fashion Avannasjuka ideal kroppsideal perfect utseende mode fashion Avanna

lördag 14 januari 2012

Jag tänkte att jag skulle skriva några rader.

Det här med NY är ju en ständigt återkommande punkt i den här bloggen som ni vet. Jag har sedan vi kom hem i somras skrivit ungefär hundra inlägg om när vi ska åka igen, jul, sommar, 2013, 2014, eventuellt med resa till västkusten osv.osv. Nu har vi återigen bestämt oss för nyår 2013/14. Nu har jag till och med skrivit det på sparburken, så då måste det bli så, då är det på riktigt. Det skulle ju kunna betyda att vi kanske kunde hinna med ett besök i någon europeisk storstad vilket egentligen vore bättre, det är ju betydligt närmare att åka till London t.ex.

Å andra sidan, New York är ju alltid New York, det går inte att komma ifrån. Att spara i två år för en sådan resa är ju rätt kul faktiskt.

torsdag 12 januari 2012

Nu börjas det

Igen. Varför inte satsa allt sparande på en resa till New York nästa sommar? Va? Kan det någonsin bli en dålig idé?

onsdag 11 januari 2012

Typ ett inlägg

Ibland är de här nymodigheterna som t.ex. ajjfånen rätt praktiska. När man inte har lust att sätta igång datorn och hålla på så kan man ändå traska in och skriva ner en tanke eller fler. (Drar man igång hela datorn så blir man ju dessutom ofta sittande och slösurfar ett tag.)Ur en arkeologs synvinkel är jag rent av ett datasnille, min kursansvarige svarade inte på mail, det var telefon eller - ännu hellre - face to face. Joråsåattehh.

Annars så har det varit, och är, en dag i ångestens tecken. Kul. I morgon ska jag till prattanten och då måste vi nog försöka komma fram till om det ska bli el eller inte för nu känns det verkligen som om det vore bra om någonting hände. Vi pratade om det innan jul och då tänkte vi att vi skulle se hur det kändes nu, efter julen och resan och så. Ingen större skillnad, snarast ingen skillnad alls.

Det här med elbehandling är ju lite kontroversiellt men jag tycker ändå att det är värt ett försök, på mig brukar det ju ha en väldigt bra effekt. Nu är det två år sen jag avslutade den senaste behandlingen. När vi bodde i Jönköping fick jag det lite oftare och jag har tänkt att de kanske var lite väl entusiastiska fast samtidigt måste jag nog säga att det gjorde att det var lite stabilare då. Alltså, jag kunde var mer aktiv på ett annat sätt än vad jag känner att jag är nu. Det kan ju säkert också vara att jag minns fel eller inte minns allt precis som det var, troligt rent av, men ändå... Nåväl, oavsett vilket så känner jag nu att det krävs att någonting sker, det jävliga är ju att man sitter låst i sin uppgivenhet och orkeslöshet och "ingen bryr sig ändå så skitsamma, jag är ändå värdelös"-tänket. Kanske borde jag ta med mig Peter? Eller boendestöd? Eller skriva ner det? Hon skulle ju kunna läsa här kanske (fast det vill jag nog inte). Eller så skiter jag i det, det brukar ju bli bättre efter ett tag, det har vi ju sagt i ett halvår nu, jag klarar nog ett tag till. Eller, kanske i alla fall?

De kanske kan ge mig en resa till new york? Bot som bot liksom.

söndag 8 januari 2012

Mode och ålder

Vi var på mellandagsrean häromdagen, vi har ju inte hunnit med det tidigare. På HM gick jag och bästa vännen och pekade på alla "snygga" kläder i 80-talsstil. Vi skrattade en hel del, man fick liksom flashbacks. Jag visade Kia ett par läckra jeans, ljusa med vita prickar och mudd vid fötterna och sa att hon skulle köpa dem och ha på fester med 80-90-tals-tema (detta kommer jag återkomma till så småningom) och avslutade såklart med ett "moahahahahaaa". Två tjejer, kanske sådär 15 år, tittade på mig som om jag vore från yttre rymden.. Jag gissar att de tyckte att jag var helt världsfrånvänd och uråldrig, nästa hållplats kyrkogården. Ungefär. Min glädje visste inga gränser när jag dessutom hittade en ännu läckrare kavaj som var neonrosa och outfiten var i princip komplett. Ungdomarna trodde fortfarande att jag var galen, jag såg det i deras ögon, jag fattar inte hur snyggt det är, tänkte de säkert.

Sen idag tänkte jag mer på det (ni märker, det har satt sina spår och jag har uppenbarligen lite åldersnoja fastän jag trodde jag var fri från det) så insåg jag att när det hett eftertraktade 70-tals-modet som jag själv gillar väldigt mycket, gjorde entré så reagerade min mamma exakt så som jag gör nu.. ("Jaja, du kan ju ha det, men det är verkligen inte vackert.")

lördag 7 januari 2012

Några semesterbilder kanske?


..palmer..

en styck make på nyårsafton

inga kommentarer

nyårsefterrätter - we like!

what's with the mushroom???



en liten pelargon att ha som inspiration (och jag är glad om jag får ens en fjärdedel av den här storleken)



taxfree-shopping


...och lite julklappar:

nålfiltad (torrtovad) 
häst

bebisvantar a la goomba (mönster)


bakverk, som jag inte själv har hittat på "recepten" till, men det går att hitta överallt så att det är svårt att ge någon specifik person cred för det...


Ni får hålla till godo med bildkvalitén, jag har tagit med mobilen. I skapande väg håller jag just på med en ny cupcake-mössa till ett av mina boendestöds barnbarn. Jag hittade dessutom garn i en sån därn skräpbutik på Fuerteventura och jag köpte på mig lite roliga färger så jag tänker att det kanske kan bli lite amigurumisar. Kompisbarnen duggar tätt så det är bra att ha ett litet lager!

torsdag 5 januari 2012

Hörrni!

Nu är jag hemma igen. Och jag har kört på med en ny design, igen, nu är ju julen slut tänker jag.. (Och det är skönt, den här julen har ju, som bekant, varit den sämsta jag någonsin upplevt skulle jag tro). Resan var förvisso bra men jag inser ju att charter verkligen inte är min kopp te. Det är verkligen som Sällskapsresan, jag hörde t.o.m. tuppen gala...