måndag 30 maj 2011

Klädernas måndag

Jag ska alltså rensa kläder och packa kläder och tvätta kläder!! YES! Det är rätt skönt tycker jag, faktiskt, man har alltid en massa kläder som man inte använder så varför inte? Noterade också att maken hade tagit min hög kläder som jag tänkt packa ner i en av resväskorna när han rensade igår, det var ju förstås lite synd men jag får helt enkelt leta bland säckarna sen. Faktum är ju också det att vi måste ha kläder på oss även innan vi åker, tro det den som vill, så jag betvivlar att allt det skulle legat kvar i väskan...

Apropå väskor så kan jag tala om att det är väldigt lite tid kvar tills vi reser nu. VÄLDIGT. Det är bara den här och nästa vecka. Sen är det dags. Då är resveckan inledd. Helt orimligt - helt otroligt - helt fantastiskt. Och vulkanen fortsätter sova. Jag är dock väldigt glad över att det är en vecka mellan resa och flytt (nästan två faktiskt), jag behöver verkligen vila - jag känner det redan nu och då har vi ändå ganska mycket flyttande kvar.. Det är vid sådana här händelser som jag märker hur skört allting är, även om jag till vardags kanske inte märker det på samma sätt (eller ja, det beror ju på vad för typ av dag det är, bra, dålig, halvbra, piss osv.). Nu blir det så uppenbart. Trycket över bröstet ökar och jag kan inte slappna av. Ever. Det är jobbigt. Och jag blir irriterad på att det är såhär. Samtidigt ska man försöka acceptera det - vilket oftast känns omöjligt eftersom jag inte vill att det ska vara såhär.. Jag borde klara av det här, stressen och packandet och allting. Jag borde verkligen det. Verkligen! Suck och stön.

En positiv sak att avrunda med? Okej. Jag har fått tag på ett bar-bord och stolar till vårat kök! På ansiktsboken är jag med i sådana här små "säljes-grupper" och minsann, minsann, just när vi pratat om att vi skulle ha ett sådant bord i köket (köket är så litet att det liksom inte får plats mer än ett bord för två och eftersom vi inte har ett sådant bord så diskuterade vi bar-varianten) så dök det upp. Det var fler som ville ha det, såklart, men jag tänkte - folk ändrar sig ofta och sådär, och vips, så fick vi det! Perfekt. Jag hoppas det blir bra bara... Det är ju hursomhelst rätt gött att ha någonting att sitta vid och käka frulle när man är nyinflyttad. Vi har tidigare ätit väldigt mycket vid tv:n, men eftersom den nu kommer vara nere i källaren så blir det liksom smidigare att sitta i köket och egentligen så är det rätt mysigt, eftersom vi bor i stan så kommer vi ju få morgontidningen på morgonen också, det gör det hela ännu bättre!

Nu ska jag dyka ner bland kläderna. Igen.

lördag 28 maj 2011

Lass ett och två avklarat

Det kommer nog bli bra i vår nya lya. Det känns så när man är där (bortsett från galningen som brände in med sin bil på parkeringen i rekordfart just när vi var på väg därifrån - där fick jag för att jag beklagade faktumet att gaspedalen inte verkar finnas i Tranås trafikskolebilar) i alla fall. Efter en rundvandring i huset har vi nu kommit fram till följande: i källaren blir det TV-rum. Lite oväntat för oss själva faktiskt, men det blir nog rätt bra. Framtiden kommer kanske att ha en väggmålning i bakfickan - det är cementväggar som är sådär knottriga, ni vet, så det är rätt lätt att fixa till det med lite färg. Hursomhelst. Markplan: kök och vardagsrum som då blir någon slags matrum, ett stort bord med sex stolar, bokhyllor och "finböckerna", kanske korgstolar. Köket är så litet att man bara får plats med ett två-persons-bord, så ett större i vardagsrummet känns rätt viktigt. Övervåningen (där vi fick omtapetserat och det blev toppenbra): ett sovrum och ett arbetsrum samt en toalett på det. Det är allt. Det blir bra mycket mer lägenhet av det när man kan räkna med källaren bara sådär. Jag vet inte om det är så i de andra lägenheterna men det gör ju inte så mycket för vår del, vi har ju den oavsett. Det är lite dåligt att det är ganska mycket hål i väggarna, men, å andra sidan så ska vi ju sätta upp en del grejer så det går ju att täcka över ganska mycket.

Ytterligare en sak som är mindre bra är att kommunen tycker mindre bra om katter som är ute i området och springer. Funderingarna på vad vi ska göra med våra små prinsessor blir ju då såklart ganska stora, men nu har vi kommit fram till att de ska få bli innekatter igen - men att hindra dem från att gå ut om vi sitter på baksidan är ju svårt, men då kan man ju ha koll på dem också, och då går det bra (även enligt kommunen). Sen ska vi köpa ett enormt kattklätterochklovässarträd till dem, då kan de leka där. Bra att det ändå är så stort, då kan de ju leka datten. Om de sedan inte alls trivs så får vi ju ta ställning till det då, vad vi ska göra - de ska ju såklart må så bra det bara går. (En fördel med att låta katterna vara inne är ju förstås att antalet fästingar blir betydligt mindre - det är positivt både för dem och för oss).

Nu ska jag göra något vettigt. Typ kolla om det är något roligt på TV och kanske packa lite prylar i en låda. Eller något sådant.

fredag 27 maj 2011

Hoodeladihoodeladi hoppsan, vilken dag!!

Idag får vi nycklarna! Så i helgen blir det till att lassa flyttkartonger. SKÖNT är vad det är när man kan ha god tid på sig, det kan jag säga! Allt som lindrar mina stressåkommor är bra. Så. När jag slutat surfa så tänkte jag att jag skulle försöka plocka ihop lite grejer här i pysselrummet. Jag har haft ett litet flow när det gäller tavlor, så jag har inte kommit mig för att packa ner färgerna, men nu är det väl dags. Jag intalar mig själv att det, nästa vecka, inte kommer finnas så särskilt mycket tid att hålla på med sådana detaljer ändå. (Och det är faktiskt en sanning, så varför funderar jag ens..)

Grannen och hyresvärden är här idag och ska lyfta bort en skräphög. Nu bränner de alltihop tror jag - lite läskigt, men bra att vi har någonstans att ta vägen om hela huset skulle brinna ner.. Bra att den försvinner dock, den är lite trälig, det är den, även om jag gjort en del fynd däri.

Ikväll är Peter på grabb-kväll med sina skrivpolare. Alltså snarare pretantiös skrivarafton ;-) Jag är lite elak sådär, för ibland tycker jag att somliga texter är aningen pretatiösa - vi pratade om det igår och kom fram till att inte ens de författare som betraktas som "svåra" skriver otillgängligt. Visserligen kanske inte det är de allra roligaste och lättlästa texter, men det är tillgängligt såtillvida att man förstår poängen. Jag fick läsa lite inledningar till gruppens och det var väldigt "svårt", så svårt att man efter inledningen glömt bort vad man överhuvudtaget började med och är helt bortkollrad. (Det kanske är bra om resten av texten är skitdålig, då fattar man inte det för man fattar inte vad det är man läser?). Nåväl. Det var egentligen inte det jag ville skriva här utan jag vill beröra det faktum att jag har en Åsakväll framför mig. Detta betyder att jag kan äta precis vad jag vill, ska lyxa till det lite, ni vet. Vad har jag då kommit fram till? Smörgåstårta var en idé jag hade (ni vet, man kan köpa en liten (räkbomb?) på Ica) men efter att ha läst min bloggvän Therese's inlägg om konservlampor så blev jag vansinnigt sugen på Bullens pilsnerkorv! De finns ju i rätt stora burkar - kanske aningen många korvar för en kväll (eller tja, jag vet inte, de är ju så sjukt goda och jag har inte ätit några på flera år så det kan nog slinka ner ett antal..) men mitt boendestöd gav mig den briljanta idén att jag kan använda resterande korvarna till mat när vi flyttar! Lyckan är således gjord och jag tror det blir korv ikväll! (Idén om att göra en lampa av själva burken tycker jag inte heller är helt fel, vi har ingen direkt kökslampa och om man målar burken så tror jag det kan bli riktigt bra!) I övrigt kan det tänkas att jag hyr med mig en film eller två också - bra när man kan välja helt själv!

onsdag 25 maj 2011

Inte det smartaste vi gjort

Igår när jag var hos prattanten så började vi prata datum. Det visade sig vara väldigt bra att vi gjorde det med tanke på vad jag insåg. Nämligen - vi har tänkt fel datum när det gäller resans hemdatum. Vi har tänkt (och då givetvis planerat) att vi åker hem den 7 juli. Vi kommer hem den 7 juli. På morgonen. Vad säger det? Jo, att vi åker ifrån New York den 6 juli. När man ser det såhär så är det ju ganska enkelt - lika enkelt är det tydligen att tänka fel och därför har vi också bokat Atlantic City och Philadelphia lite för sent. Konklusion? Vi måste ringa och boka om. Jag har skrivit ner bokningsnummer och telefonnummer så nu är det bara själva ringandet som återstår. Samla mod alltså. Prata lite engelska med mig själv. "Hello, my name is Åsa ..." Den som svarar: "WHAT?!? SAY YOUR NAME AGAIN ????" Jag hatar att ha ett ointernationellt namn. (Mina föräldrar tyckte att det var viktigt att vi barn hade enkla namn eftersom de själva hade ovanliga. Mitt namn är ju bara enkelt om man befinner sig Skandinavien. Max.)

Den andra funderingen, kring biljettmailet fick idag sin "lösning". Hon vill sälja dyrare biljetter till oss!! Såklart - jag min dumbom tänker att det inte finns telefonförsäljare i utlandet (eller ja, riktigt så inskränkt är jag väl inte, men vi kan ju låtsas). Hon kunde erbjuda biljetter för antingen 125$ styck, eller, 110$ styck. Med tanke på att vi köpt biljetter för 34$ styck så känns det lite, lite magstarkt att pynta mellan 220 och 250$ för att se bättre. Jag antar att telefonförsäljarprincipen är samma som här: få det du redan har att bli så dåligt som möjligt och låt det du kan få bli så skimrande att du kommer dö om du inte accepterar det. Ungefär. Så, ståndaktig som jag är, speciellt som jag slipper att ringa och argumentera, ska jag meddela att vi vill ha de biljetter vi redan köpt. All or nothing. Yes. I'm cool!

Förresten har jag äntligen hittat en snygg klänning att ha:

den är inte så vit som det ser ut, mer creme-färgad, men riktigt snygg!

tisdag 24 maj 2011

Auktionsproblematik

Om man säljer saker på exempelvis Tradera så tjänar man några kronor - det är bra, men, man måste anstränga sig så mycket. Alltså, visst, det är ju schysst att casha in lite, men fasen, det där med fotograferandet och att hålla ordning på det, det är rätt drygt. Jag funderar på om jag ska fota och lägga ut fler annonser. Jag är lite ambivalent - å ena sidan kan det ju vara schysst med lite mer i reskassan, men samtidigt är det ju liksom inga storsummor vi snackar om här så egentligen gör det inte så stor skillnad. Och framförallt så är det ju en del annat som vi håller på med just nu. Fast. Om man lägger ut dem så blir man ju, förhoppningsvis också AV med grejerna och det blir alltså mindre att flytta.. Dilemma, dilemma! (Känns lite som ett ganska futtigt problem i jämförelse med exempelvis askmoln och miljöförstöring och fattigdom, men vad fasen..)

Mitt boendestöd var här idag. Det var faktiskt helt okej - det har varit ganska okej de senaste gångerna, kanske för att jag vet att vi ska flytta. Vi satt bara och pratade hela tiden ut, jag kände att det var bra med tanke på hur jag mår just nu. I eftermiddag blir det prattanten och då får vi se vad som blir där. Lite reflektion och respons kan göra det lite lättare kanske. Hoppas jag.

Det viktigaste idag? Att det är tre veckor kvar tills vi tar tåget till Arlanda. Tyvärr har jag glömt tid och sådär, men det lär väl re sig så småningom, jag tror jag beställde sms-biljett. Tror alltså. Jag väljer här att åter nämna citatet om att "genier klarar även kaos", det känns viktigt att bekräfta bristen av ordningssinne :-)

måndag 23 maj 2011

Jag begriper't inte

Igen och igen och igen återkommer jag till ämnet, men, hur i h-te kan tiden gå så fort?? Vad är felet? Uäh. Jag får lite ångest. Eller rättare sagt, min hjärna är så uppvarvad att min ångest ökar lavinartat och jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det (visst kan jag trycka i mig en massa piller, men det är ju ingen lösning i längden). Tur att jag har tid hos prattanten i morgon (fast det känns som om jag inte har den tiden). Helst vill jag bara lägga mig ner och gömma mig i en och en halv vecka eller så, då är allt antingen överflyttat eller på väg att överflyttas. Därefter är det ju en vecka av lugn (alltså förberedelser inför resan - sådär lugnt) innan det bär av igen. När vi väl kommer till New York är vi väl helt slut och sover hela första veckan.. Jag längtar faktiskt sjukt mycket efter den där tröttheten som blir när man är jet-laggad. Man sover så grymt bra! Lägg därtill några Reese's, pretzels, Starbuck's islatte och Diet Dr Pepper. Antagligen kommer jag vara rätt nöjd.

Nu är det alltså bara att hoppas att det 1/ kommer en ängel från ovan som packar, flyttar och städar åt oss, samt 2/ askmolnet lugnar ner sig.

söndag 22 maj 2011

Ett nytt askmoln!

Det hade man ju i och för sig kunnat räkna ut. Det går flera år av icke-askmoln och sen, såklart, när man ska ut och resa så dyker de upp!! Nu är det ju ett antal veckor kvar, så det är väl ganska okej ändå men man vet inte med askmoln, det har vi lärt oss.

Idag har vi varit sjukt duktiga. Vi gick upp tidigt, jag gick till och med upp först och det händer aldrig. Sen tuffade vi in till stan en stund efter tio för att veckohandla - behöver jag säga att det är den absolut bästa dagen och tiden att veckohandla på? Precis. Det är rätt självklart. Speciellt när man bor på det kristna höglandet. Inte en själ förrän man är på väg tillbaka hem och gudstjänsterna är slut, men det är ju inget man inte kan stå ut med. Dessutom hann vi boka ett släp till flytten, också väldigt bra, nu fattas bara krok. Till bilen alltså. En bil med krok vore ännu bättre.

Ett mail har jag också fått, om våra musikalbiljetter. Jag måste ringa dit! Käre tid säger jag, det är en riktig prestation. Dels måste jag ringa lite på måfå för jag vet inte vilken tidszon jag ringer till (och därmed inte ifall jag ringer när det är öppet eller stängt, även om jag ju har tiderna på papper så att säga) och nummer två är att jag måste prata engelska. Jag är egentligen inte dålig på engelska, när jag är i engelsspråkiga länder så flyter det på hur bra som helst, jag läser böcker på engelska och ja, det är liksom ingenting som är problematiskt på något sätt. Men att bara ringa sådär, tjohej, och börja babbla känns onekligen lite ovant, men, det är väl skönt när jag har gjort det, antar jag. Del tre är att jag hatar att ringa telefonsamtal av den här typen. Det är något av det absolut värsta jag vet. Ja. Herregud. Kära nån. Jag återkommer väl om jag överlever.

Märker ni förresten att vi lever fortfarande?! Det är ju bra, det blir ju ytterligare en sak att fira liksom! Allt firande är bra firande om ni frågar mig - man ska fira så mycket man kan!

lördag 21 maj 2011

Airport Shuttle

Checked!

Nu börjar det närma sig (har ni hört det förut?). För varje gång man gör en ny sak så känner man att det är mindre och mindre tid kvar, ibland vill man nästan bromsa för att man vill att det ska vara kvar. Å andra sidan, det finns fördelar med att det äntligen blir, bara det, att få hänga i New York i tre veckor är ju värt en hel del. När vi kommer tillbaka hem så är det dags att sikta in sig på nästa reseprojekt som inte kommer att kräva lika mycket planering och sparande. Vem vet vart det tar oss i slutändan - Göteborg kanske? Här är ett annat alternativ som vi pratat lite löst om någon gång - schysst att känna sig som en rik pensionär och dessutom uppleva och se lite olika ställen på samma gång!

Nu ska jag gå vidare med Six Flags (jag tror det är ett av de viktigaste resmålen) samt kolla olika bussresealternativ inför vår lilla miniroadtrip till Atlantic City och Philadelphia - kanske man kan ta tåget? Greyhound (känns ju väldigt amerikanskt) på ena hållet och tåg på andra? Ojojoj. Dessa beslut...

Och så tar vi ett tips på en härlig blogg:

HÄR hittar du en riktigt frän blogg! Ni borde också gå in och rösta på hennes mer normala bild som ska inspirera oss att visa benen i sommar! Helt plötsligt känner jag - gött, det är bra med päls!

fredag 20 maj 2011

Ännu värre: UNDERGÅNG!!!

Jag har hört att jorden ska gå under i morgon!!! Herregud säger jag, herregud! Hur går det då med resan?? Om det nu är så funderar jag på om inte det betyder att man bränner lite cash på att äta väldigt god mat och väldigt gott godis och så vidare, i afton? Alltså - tänk om man bara försvinner ut i tomma intet och så har man missat någon av Marabous nya chokladsmaker? (För om vi ska vara ärliga - i min värld är godis = choklad och nötcréme) (och kanske citronkola). Eller Ben & Jerrys nya smaker? Eller Ben & Jerrys gamla smaker, en gång till? Visst skulle man kunna bränna lite pengar på kläder eller böcker eller skor eller filmer, men, de har man ju knappast någon glädje av när man gått under. Tur att det är fint väder idag i alla fall, då kan man bättra på brännan som har blivit lite eftersatt nu när vädret varit sämre. Sen ska jag träna också - onödigt kanske, men, det kan ju vara bra med lite muskler i ett läge när allting rasar.

Nu tänker jag att jag inte ska ta ut saker i förskott, så, om det är någon som har tråkigt under Kristi Himmelsfärds-helgen och som har lust att äta lite pizza och kladdkaka så tycker jag ni ska säga till, då får ni nämligen gärna hjälpa till med flytten. Har du/ni dragkrok på bilen är det ännu bättre, då kan vi nämligen minska antalet vändor. Ni kanske tycker att jag är tjatig när det gäller det här med hjälpen, men man måste ju använda sig av lite marknadsföring, det tycker jag. Det skulle kunna hända att jag, istället för kladdkaka, erbjuder choklad-cupcakes med chokladfrosting. Jag gjorde ju det till nyår och jag säger eder - de gick inte av för hackor! Så. Come on! We like to move it, move it, we like to move it, move it!


Vad roligt det måste bli för rymdmänniskorna som kanske läser det här, om liksom själva alla ettor och nollor och koder och allt finns kvar i sajberspäjs, "de fokuserar verkligen på märkliga saker" skulle de (ni) nog säga till varandra. Till er vill jag bara säga: Live long and prosper.

torsdag 19 maj 2011

Nedgång

Humörstatus: på nedgång. Jag är trött, trött, trött. Bra: jag har i alla fall packat tre kartonger tillsammans med boendestödet och varit på en promenad. Eventuellt skiter jag i att göra något mer idag, egentligen har jag ju yoga ikväll men det känns lite ångestladdat på det sätt som det ofta gör för mig, nämligen prestation och måsten. Jag M Å S T E åka dit för om jag inte gör det har jag misslyckats. Igen. Samtidigt: jag har faktiskt varit i gång ganska så bra de senaste dagarna, det har blivit en hel del gjort - det resulterar i att det blir såhär, det vet jag ju. Tänk vad bra det vore om jag kunde försöka fixa lite stabilitet?!? Lite sådär lagom, ha ett schema eller någonting - inte prestera så mycket, göra två saker på en dag och sen är det bra liksom. Och, vilket kanske är det viktigaste, låta bli att göra det där "som jag lika gärna kan göra på en gång". Herregud. Jag är verkligen helt dum i huvudet..

onsdag 18 maj 2011

Lite nervös

Jag har drabbats av en liten nervositet. Att vi måste ha ett kreditkort när vi åker. Alltså - vi har ju vanliga Visa-kort och sist var det absolut inte några som helst problem med det, men när jag läste på bokningen av hotellet så skulle man ha det, för att man ska lägga en viss summa som deposition. Det är ju okej med mig, vi har ju inte precis tänkt oss att totalförstöra (eller ens alls förstöra) rummet. Samtidigt var man tvungen att betala med kreditkort och jag betalade ju med mitt vanliga kort så det borde ju betyda att det är lugnt - annars borde inte köpet gått igenom, eller hur? Jag skrev, för inte så länge sedan, i en tråd på ett forum att det var lugnt, att våra Visa-kort fungerar som kreditkort i USA, eftersom det är min erfarenhet, men nu blev jag sådär nervös för att det inte gör det i alla fall, man vill ju inte direkt stå där med byxorna vid fotknölarna, bara sådär.. Någon som kan bringa klarhet?

måndag 16 maj 2011

Tur!

Jag har hittat mappen! Den låg på....ta-daaa....en köksstol!!! Man kan ju tro att det vore rätt lätt att hitta den där, men, när man har stolsdynor i exakt samma nyans som en mapp så kan jag rapportera att det INTE är så lätt. Speciellt inte som den dessutom ligger lite halvdold under en sjal och lite strumpor. Det var väldigt skönt att den kom till rätta, Peter hade engagerat hela sitt kollegierum i jakten. Nu ligger mappen emellertid där den ska, det vill säga i röran här på skrivbordet!!

Jag har alltid gillat uttrycket "ordning är för idioter - genier klarar även kaos", det känns rätt för mig. Ordning och reda har väl aldrig varit min grej, även om jag gärna velat och tyckt att ordning är lite snyggare i rent inredningsperspektiv. Utöver mappen så kan jag säga att kläder är ett annat oordningskapitel. Just nu har vi ju egen tvättmaskin och då kan man ju tycka att det inte är så svårt att vika ihop och lägga in kläderna på sin plats, men, eftersom vi ska flytta till ett område med gemensam tvättstuga så har vi nu börjat träna på att inte lägga in tvätten.. Idag fick jag ett ryck och det här är resultatet av den senaste tidens tvätt:


(och det här är alltså ihopvikt, så ni kan ju tänka er högen. Notera gärna färgen på stolsdynorna också, så kan ni förstå varför sökandet gick sådär..)

Idag ska hyresvärden, eller som vi kallar honom, Flame Boy (jag tror det är från ett Vänner-avsnitt, när Joey ska hitta på ett artistnamn eller något) komma hit och tapetsera. Därför var jag tvungen att flytta på våra papperskassar som är fyllda av böcker. När två akademiker bor ihop blir det en del:


Ni kan vara lugna, det här är inte allt.. (jag noterar också att på den första bilden så är det en kasse som inte innehåller böcker utan arvegods, jag ber om ursäkt för detta, ofrivilliga, försök att förleda er). 

Om det inte vore för böckerna så hade flyttandet antagligen blivit en vända mindre, men det är det å andra sidan värt. Böcker är det bästa jag vet! Hittills har vi sorterat dem i bokstavsordning, men jag tror att jag ska köra på färgsortering nästa gång. Tidigare har jag totaldissat bara tanken på det, men efter att ha sett en jämförelse i någon tidning så insåg jag att det faktiskt är rätt vilsamt för ögonen att ha det i färgordning. Det blir inte alls lika rörigt. Jag ska återkomma med en bild när det projektet är färdigt. (Kanske rimligt att anta att det blir i augusti). 

Som ni redan märkt har jag varit noggrann med dokumenterandet av dagens händelser och som avslutning kan ni få se hur Flisan reagerar på förändring/dammsugaren:

(men hon vill inte gå ut, bara titta)

Den här bilden är ifrån ett tidigare tillfälle faktiskt, jag antar att hon vill visa att hon, under inga omständigheter, tänker vara kvar här när vi flyttar..

Som ytterligare en avslutning på detta inlägg ger jag er en vacker bild på mina två nya Mårbacka-Pelargoner. Sticklingen jag fick på köpet har rotat sig bra i sitt glas och jag ska plantera den i kruka ganska snart. Tyvärr har de små veka sticklingar jag tagit från den Mårbacka jag redan hade i min ägo inte tagit sig och därför blir det ingen vit Mårbacka alls eftersom den, utöver dessa små stackare, hade dött ganska rejält. Jag tänker dock att jag ska försöka sno ytterligare en stickling från de här nykomlingarna, då kan jag nämligen ha två i likadana krukor, det blir liksom mer estetiskt tilltalande. Tycker jag. 







söndag 15 maj 2011

Minsann

Jojo, vi har bokat hotell i Atlantic City. Relativt billigt tycker jag. Såklart har jag ingen aning, men när man tittar på bilderna så ser det ju helt absurt ut. Eller, absurt och absurt, men det känns väldigt osvenskt - guld och marmor. Jag hoppas såklart på att vi ska vinna tillbaka alla pengar vi lagt ut på den här resan. Gissningsvis kommer vi inte att göra det, men det ska ändå bli en väldigt rolig upplevelse! En annan sak jag hoppas är att det ska vara som i SATC, nämligen gratis drinkar. Då tjänar man ju några kronor ändå (eller som pappa Rudolf säger "ta lax, det är dyrt - ehh, jag menar GOTT").

En månad kvar!

Idag är det en månad, exakt, kvar tills vi åker. Om en månad sitter vi i flygplanet och har säkert fått lunch. Kollar på en film eller spelar Sudoku kanske. Det känns helt overkligt, en månad går så fort!! För att liksom fira den här dagen lite extra har vi förlagt mappen med alla biljetter och sådär, man vill ju ha lite spänning i livet. För Peter är det viktigt eftersom han håller på och skriver ett schema som han ska lämna till sin rektor (Sture) för att få vissa delar betalda som fortbildning. Det är rätt bra, dels blir det ju billigare men det är ju bra för att vi ändå skulle göra de saker som Peter får betalt för och sommaren är liksom den tid på året som en lärare kan vara ledig en längre period och göra av med en del av sina student-pengar (alltså när man är handledare åt en lärarstudent) istället för att ta ut dem i lön och få ut ungefär hälften (efter att ha betalt alla skatter och avgifter). Jag ska dock erkänna, jag är lite nervös över att mappen är borta, det är jag. Speciellt med tanke på flytten.. Om vi packar ner den (lite sådär i förbigående utan att reflektera över vad det är man packar ner - det händer ju åtminstone här i familjen Nyberg) så blir det ett projekt för att hitta den rätta kartongen. Bra förvisso, då kommer ju allt upp och till sina platser men ändå. Man vill ju vet vart allt är.

För att fira den här dagen ska jag alltså färga mitt hår rött. Jag hoppas det blir okej, om inte annat. Jag drömde om det i natt men då blev det egentligen inte så mycket mer än slingor.

Shit. Vi får verkligen hoppas att vi också hinner få musikalbiljetterna innan vi flyttar. Helst. Om vi flyttat är jag inte säker på att de kommer fram till rätt adress. Bör nog skicka ett mail om det.

lördag 14 maj 2011

Problem

Frisören var inte särskilt bögig IRL. Dessutom hade han barn. Och han älskade sin trädgård! En riktig trevlig kille (man/gubbe) (och för att göra det klart - trevligheten har inte med den sexuella läggningen att göra, så att ingen tror att jag tycker det är viktigt). Han klippte mig ganska kort. Jag upptäckte också att mitt hår var väldigt ljust i jämförelse med vad det brukar vara och det i hop med frisyren var kanske lite, dassigt. Så jag köpte röd hårfärg och ska bli väldigt modern. Jag har nog färgat håret de senaste 15 åren, rött, brunt, rött och det senaste väldigt mörkt. Så det är väl dags att gå tillbaka till ursprunget tänker jag. Jag kommer nog se ut som en jordgubbe. Tror jag.

Efter frisörbesöket "brände jag" (min älskade make brukar uttrycka sig så) på stan och försökte ivrigt hitta en kjol eller klänning, ganska neutral men ändå fin och lite mindre vardag. Enkelt tänkte jag. En svart eller vit kjol ska man ju i vilket fall kunna hitta. Det gjorde jag inte. Jag hittade svarta långkjolar - jag gillar dem jättemycket, de är jättehärliga och jag skulle lätt kunna köpa flera stycken, men det var ju inte precis just det jag var ute efter. Vita kjolar - nej. Eller, det fanns en tyllkjol, men även om jag ska färga håret rött så har jag ju en gräns för min önskan att förbli ung (egentligen har jag ingen särskilt åldersnoja, men ändå). I övrigt? Blommigt, blommigt och ännu mer blommigt. Jodå, jag gillar det blommig modet, det är härligt med färg och rörelse, men det var just inte det jag var ute efter. Eller, en blommig klänning provade jag (egentligen två men den andra var så otroligt misslyckad och missprydande att jag kasserade den på en sekund) och den var jättefin. Den hade lätt kunnat packas ner och sedan hängas upp och hänga till sig men problemet var att ärmarna:

Jag såg ut som en tysk öl-festivalsservitris, det var bara kringlorna i öronen och ölsejdlarna som fattades!! (Ni kanske ser det framför er...) (bild lånad hos lindex.se)

Så. Nu är jag på internet-jakt istället. Inte för att det precis är lättare att hitta något där, men man kan ju få hem det, prova och skicka tillbaka!

torsdag 12 maj 2011

Det här med hår

Jag har hittat det perfekta schemat! Det är klockrent!

I morgon ska jag klippa mig, hastigt och lustigt blev det. De råkade bara ha en tid och ja, jag är inte den som är den. Jag har ju haft lite svårt att veta till vilken frisör jag ska våga mig in till, men nu har jag valt det här stället. Anledningen? Ja, jag är väl kanske lite töntig men, det ser trendigt ut och det är unga människor som jobbar där. Det räcker för mig, speciellt ungdomen - jag är livrädd för tanter (vilket det känns som, är resten av Tranås frisörskor) som klipper tantigt. Killen jag pratade med lät lite bögig (bra tecken) och sa att de skulle "ta hand om mig". Bögreferensen är lite fördomsfull kanske - läggningen ligger ju kanske inte precis till grund för en bra frisör - men, you get the picture..

Idag är det tre veckor kvar tills vi flyttar. fyra och en halv vecka kvar till avfärd. Shitshitshit. Det känns som det är typ en miljon saker som jag har glömt. Måste nog börja skissa på en lista..

måndag 9 maj 2011

Trökigt

Jag tycker jag har farit runt som en galning idag. Peter till jobbet, hem igen, till Eksjö, hem från Eksjö, vänta, hämta Peter på jobbet, hem igen, åka till träningen - lapp på dörren meddelar att träningen är inställd!! Således: hem igen. KUL. Verkligen. Jag ska inte klaga, jag vet, men jag är helt slagen nu känner jag. Ett tag tänkte jag att en promenad vore ett trevligt alternativ, men alltså, jag är för trött. I morgon kommer tjatbollen men som tur är så ska jag följa med en vän till Norrköping och köpa en barnvagn (till hennes kommande) så tjatet blir inte så långt. Såklart innebär det dock att jag måste susa in med Peter till stan när han börjar jobba och sen tillbaka och tillbaka till Tranås igen, men ändå..


Sa jag att jag tycker det ska bli oliiiiidligt skönt att flytta??

söndag 8 maj 2011

Dagens "inför-flytten-projekt" hittills:

Slänga skräp. Dvs. sopsortering. Varje gång man åker och tömmer dessa kassar så tänker jag att det borde man göra lite oftare. Å andra sidan, för miljöns skull så är det ju bättre om man väntar så länge som möjligt innan man far, så att inte enbart bilresan gör det hela onödigt. Positivt: vi kommer att bo granne med en sopstation (alltså, det finns en lite längre bort, den står inte precis bakom knuten) och kan således slänga sopor både nu och då. Antagligen blir det väl som vanligt - man tänker att man ska göra det oftare, gör det några gånger lite oftare, och sen skiter man i det och gör det "sen". Tur vi har en källare.

Projekt som jag har tänkt att jag ska göra (inte enbart idag dock): göra de tavelprojekt jag har tänkt mig, innan vi flyttar. Ska använda mig av "strykapå"-bilder och göra fyra små tavlor. Egentligen har jag ju fler tavelidéer, men jag inser (åtminstone lite vagt) att jag kommer aldrig att hinna gå igenom dem och samtidigt vara tvungen att packa ner och allt annat som ska göras. En ytterligare sak som måste pysslas innan nedpackning är adresslapparna. Sen tror jag inte att det är mer. I pysselväg alltså. (Allt beror ju på hur man ser det, men om man nu ska hålla sig inom en rimlig gräns). Det som känns mest drygt är ju förstås att det är så fint väder och man vill hellre vara ute och sitta i solen med en god bok. Det är därför jag sitter här och skriver om vad jag borde göra, istället för att göra. Business as usual.

Jösses Amalia. (Mitt nya favorituttryck). Tur att jag har ett glas med kallt kaffe i kylen.

lördag 7 maj 2011

Stavning

Jag har sett att jag de senaste inläggen har stavat lite illa ibland. Det är väl så det blir när man har roligt - jag tror dock att ni ändå har fattat grejen.

Solen är här igen! Och värmen! Me like! Jag funderar just på vad jag ska göra av detta - en promenad känns ju rätt rimlig. Kanske ska jag ta en. Jag tror det blir på egen hand, Peter är nämligen täppt i näsan = i princip näst intill dödssjuk (ni har ju sett reklamen). Jag får väl ta med kameran istället, bättre än inget.

Idag är det alltså 39 dagar kvar tills vi ska iväg. Jag fattar inte, det är ju typ, ingenting. När man satt i höstas och kände att det var 100 år kvar tills avgång så trodde man att den här dagen aldrig skulle komma, även om man visste att det kunde gå ganska så fort. Helt plötsligt känns 39 dagar dock väldigt få med tanke på vad man ska ha gjort innan dess. Flytt = tar en del tid i anspråk, packning, själva flyttandet, städandet av huset. Exempelvis. Sen är det packandet av resväskor = mer tid än man kan tro, när man ska vara iväg i tre veckor känns det som att man kanske bör tänka igenom detta ganska noga. Allra helst ska dessa väskor vara packade redan innan flytten, då behöver man ju inte leta reda på allt som ska ner. Jag ska dessutom till tandläkaren, allra helst träffa boendestöds-teamet i Tranås, vi ska besiktiga bilen och dessutom ska man väl, typ, leva lite däremellan. Pass och sådant får man ju heller inte glömma bort. Notera: packa på ett "bra ställe" som man skriver upp, för att det ofta är de ju så bra så att man ju glömmer bort det själv. En sak till: jag ska sy om lite kläder - långklänningar i all ära, men de är väldigt långa (jag har korta ben) och när man ska gå omkring i en stad så kan det vara skönt att ha dem lite kortare. (Borde nog också försöka hitta några fler trekvarts-leggings).

Well. That's all for now, lovers! Peace!

fredag 6 maj 2011

Speaking of..

det är viktigt att man äter nog när man tränar!

Livet i Hestra en fredag i maj.

Uuuuhhhäää - i natt har jag drömt mardrömmar. INTE roligt. Verkligen inte. Jag ville inte somna om, men det gjorde jag ju ändå och då bara fortsatte det. Jag får ångest bara av att tänka på det nu, faktiskt. Att man påverkas så mycket är ju knäppt..

En annan sak som jag fått ångest utav är det här med viktminskningsgrejandet. Jag vet att jag inte skulle skriva om det men nu tänker jag skriva för att jag ska berätta att jag inte längre hänger i själva forumet. Och varför? Jo, steget mellan att trilla ner i ätstörningsträsket igen visade sig inte vara så särskilt stort och därför - och här är det braiga - tog jag beslutet (med hjälp av maken) att sluta med det där och gå vidare, äta nyttigt och motionera. HÄLSOSAMT. Man måste ju äta om man ska orka liksom.  Det är inte värt problemen som skulle bli om jag inte slutat - i tid! Det är också sunt, inser jag, att jag tar det här beslutet. Det är ett friskhetstecken som heter duga. Så på det viset är det ganska skönt. Så nu vet ni det.

Igår var det yoga, nästa pass kommer att bli om två veckor och då en halvtimme längre. Nästan två timmar yoga alltså. Det är någon ny variant som handlar om muskler och ligament eller någonting i den stilen. Det heter såklart något snitsigt yoga-namn men det minns ju inte jag. I början var jag ju skeptisk till att passet var 75 minuter långt, nu tycker jag att det ska bli skönt att det blir 1h och 45 minuter. Vi ska kanske göra någon övning med andningen som fokus, jag är ju dålig på att andas (rätt alltså, annars andas jag ju för att få luft), så jag tycker det vore en bra idé. Igår körde vi lite mer meditation än vanligt - det är coolt, men svårt. Å andra sidan så måste man ju börja någonstans. Jag insåg att vår framtida källare kommer att vara perfekt att ha som yoga-ställe! Inget stök, inga katter som stör och stort utrymme. Jag hoppas jag kommer att bli en guru.

I helgen väntar lite flyttstök tänker jag mig. Det är faktiskt inte särskilt många helger kvar innan det är dags, tre närmare bestämt. Jag tänkte ta tag i porslinet, vi kommer inte att ha besök innan dess - as far as I know - så varför ska man släpa runt på femtioelva tallrikar och muggar och bestick osv. undrar jag? Ner i kartongerna bara. Det blir mindre disk på det sättet också, man måste ju liksom diska upp det lilla man har till sitt förfogande och då blir det ju - inte så mycket. Idén verkar helt genialisk ju mer jag tänker på det. Faktiskt.

torsdag 5 maj 2011

Jag kom att surfa in på Ullaredsbloggen

..via en annan blogg, jag är ju som kanske en och annan vet, inte något större fan av att dra omkring i helvetets vardagsrum. I vilket fall så hittade jag de här brallorna där:


Frågan jag ställer mig är: VARFÖR?? Alltså, jag är verkligen inget modelejon så det är mycket möjligt att jag inte fattar någonting, men är inte den här typen av byxor ungefär någonting av det fulaste som finns? Jag minns såklart den tidigare blomstringsperioden för modellen - den var inte snyggare då, det kan jag säga. Jag frågar igen: VARFÖR?? Vem har glömt misstaget? Eller är det jag som är uråldrig? (Frågar hon som glatt handlade tillsammans med resten av pensionärerna på torsdagsförmiddagen och köpte hem både ärtsoppa och lutfisk). Nej. Våga vägra fulbyxan (vad ska man förresten ha till? En härlig, lång, klassisk blus?)!

Det här däremot - det är min kopp te:


(Kanske är det därför man ska ha byxorna? Dölja spåren på lår och arsle efter inmundigandet av dessa godsaker?) Mer snygga kakor till folket (och bränn fulbyxorna!!)

Inlägg 312

Idag har jag varit ruskigt effektiv! (Jo, det är sant). Jag har skjutsat Peter till jobbet, varit och tagit blodprov, handlat mat - guuuud vad skönt det är att handla på morgonen/tidig förmiddag (aka vid nio-rycket). Jättefå människor och man behöver inte stress-slänga ner varorna i påsarna när man betalt. Det får nog bli min nya melodi. En nackdel var ju dock att jag handlade lite spontant vilket resulterade i att jag missade en del saker, men, vi har konservburkar så vi klarar oss i några veckor. Ett tag tänkte jag spurta ut på en promenad också, men sen tänkte jag att man inte ska överdriva. Det finns ju ganska mycket kvar av dagen så jag kan gott ta det lite lugnt, det är rätt bra att träna på det också.

Vi har verkligen lyckats pricka in vår NY-resa perfekt, upptäckte vi igår. Man måste ju skaffa sig ett elektroniskt visum - ESTA (det man tidigare fick fylla i på planet och där man bl.a. ska svara på om man är terrorist - vilket ju verkar väldigt troligt att man svarar "ja" på, om man nu är det) och det kostar lite pengar, inte så mycket, men lite. Det här visumet är giltigt i maximalt två år om inte passet går ut innan de två åren är till ända. Vi åkte ju i juli förra gången och igår visade sig att det är giltigt t.o.m den tionde juli (vi kommer hem den sjunde) och således behöver vi inte skaffa ett nytt! Verkligen bra tänkt av oss där.. Ett tips är alltså att ni planerar era USA-resor så att ni får in minst två innan ert visum går ut. Det blir billigare. Vi behövde inte ens betala något eftersom det var gratis när vi gjorde det sist (har jag för mig). Idag är det en månad och tio dagar kvar tills vi sitter i luften just nu. Kanske har vi fått varsin liten påse med Pretzels att gnaga på.

onsdag 4 maj 2011

WOW!!

Jag har lyckats förändra bloggen lite - kul, eller hur?!? Det fanns lite nya möjligheter nu jämfört med sist när jag pillade med det. Sånt är roligt att upptäcka! För att fira detta ska jag nu slänga in lite bilder från denna vår:

Min nya pärla: Bettan!

Före..

 ..efter - nackdelen med efter är att man tydligt ser bristen på tanke när vi slängde ut lökarna..

Före..

 ..efter. Välkomna att slänga i era barn nu när vi fortfarande bor här. Om en månad är det försent!


 Flisan är en finfin akrobat!

 Trädgårdstomten Urban (eller kanske Öööhban?)

 Nuvarande gräsklipparen - vi har ju en ganska rejäl trädgård att klippa..

 ..när vi flyttar kommer vi ha ungefär två gånger en meter gräs och då tyckte maken att den är var smidigare (jag fattade inte att det fanns så stora saxar och trodde från början att han menade en vanlig, liten, häcksax och hade svårt att förstå smidigheten i att ligga på knä och klippa).

Äggvärmarna 2011 

 (före könsbestämningen)

Flickorna

 och pojkarna!

 Den här kanske jag har visat redan, det är vinsten i min utlottning i vintras, när det var 100 dagar kvar till resan. Såhär blev den i alla fall, om ni inte sett det eller om ni glömt bort hur den såg ut!


Jag inspirerade mig själv till att måla en liten tavla på temat också..


Projekt från "använd det du har-utmaningen" som jag såklart inte hittade en färdig bild av. Jag återkommer med det (om jag inte glömmer bort det). 

tisdag 3 maj 2011

Studier

Jag studerar lite då och då olika forum på nätet. Exempelvis Flashback, Nordisk.nu, Politiskt inkorrekt och andra högerextrema ställen (På Flashback diskuteras ju alla möjliga och omöjliga ämnen så att dra alla över en kam ska jag inte göra där). Jag förstår verkligen inte denna extrema hatstämningen! Vad är det som utlöser den mentaliteten, vad är det som gör att man vill hata andra människor, vad hände med empatin? Mitt intresse, om man nu ska kalla det intresse - det känns på något sätt inte helt rätt i sammanhanget, men samtidigt, det är ju ett intressant fenomen, av det här drivs av viljan att försöka förstå dessa människor och deras åsikter. Jag kommer aldrig anamma dem själv, det tillhör liksom inte min natur och jag kommer kämpa mot rasism och nazism i alla dess former så länge jag har ork, men jag vill få ett svar på den stora frågan VARFÖR? Man talar om att raser inte ska blandas, vi kan inte bo på samma ställe för vi har olika hudfärg och religion osvosvosv. Människor och djur är inte av samma ras men vi kan ändå bo tillsammans. Våra katter har inte samma färg, en är randig och en är svart (!!) - de är ändå kompisar. Det är aldrig någon som säger att "nej, hund får du inte ha, det är en helt annan ras än människan så det går inte". Och vi kommer överens med djuren. Det är klart att alla inte gillar katter/hundar/hästar/björnar/älgar/rävar osv. men det är liksom inte så att man vill slänga ut djuren (eller ja - vargarna hänger väl lite löst för somliga, men i övrigt) för att de är djur. Den här argumentationen skulle kunna ta en vändning åt fel håll, inser jag, om jag diskuterar med en rasist/nazist, eftersom de skulle kunna säga att vi ju har afrikanska djur i Sverige också, men vi sätter dem i djurparker, hägnar in dem.. (Say no more, ni ser vart det här går).

Så för att återgå till början - vad är det som får folk att skriva saker som  "börjar på allvar tro att det faktiskt är folk i beslutsställning som vill Sverige illa", "Främst för vetenskapen att deras IQ är väldigt lågt (...)" "(...) fundamentalistiska, khattugande analfabeter" om Somalier. Ärligt talat? Vad är det för värld vi lever i, egentligen? Att en människa inte har fått/haft möjligheten att lära sig läsa - är det ett hinder för att denne ska få leva ett liv i ett land där han eller hon inte riskerar att bli skjuten så fort han eller hon kliver ut genom dörren?

Jag är själv kritisk till en del av den befintliga invandringspolitiken. Någonstans har man liksom tappat greppet. Det är svårt att integreras om man inte ens får möjligheten, exempelvis genom att placeras i betongblock i förorten med massor av andra invandrare som inte heller har integrerats och därför, till exempel, har svårt att kommunicera på svenska. Att hela tiden bli mött av misstänksamhet och förakt är väl inte heller den mest optimala situationen för att ens våga gå ut där i världen utanför, det är tryggare där man befinner sig, man vet vad man får. Och lyckas man få jobb, då är inte det bra heller, då har man ju snott en svensk's jobb och det får man inte göra. Man får heller inte vara arbetslös för då slösar man samhällets resurser. Vad man än gör så är det fel, om man är invandrare. Det blir något slags moment 22 över det hela. Man ska inte synas och inte finnas, men om man ändå finns, så ska man bara finnas där det finns andra som är likadana (vad nu det betyder, det är ju inte precis som att vi svenskar är lika varandra) för om man bor på Östermalm och har en fin bil (som man kanske använt sina egna intjänade pengar på - när man bodde i hemlandet var man kanske läkare med hög lön) fast man "bara" är pizzabagare så använder man antingen a/bidragsfusk eller b/underjordisk verksamhet á la maffian.



Typ.

Ytterligare ett tandinlägg.

AKT 1:

*hrmhrmhrm* Idag skulle jag åka till tandläkaren och laga en tand. Tandläkaren sa: "Jag lägger lite bedövning över tanden bredvid så att jag kan laga den om jag hinner". Jag nickade (det är ju oftast det man kan göra när man är där). Tandläkaren börjar borra. Tandläkaren fortsätter borra. Tandläkaren känner med petgrejen och skakar på huvudet. Tandläkaren fortsätter borra. Tandläkaren petar och skakar på huvudet igen. Tandläkaren borrar ännu mer. Tandläkaren petar och suckar uppgivet och skakar på huvudet ytterligare en gång. Tandläkaren fortsätter att borra. Tandläkaren petar och skakar på huvudet. Tandläkaren säger: "Jag tror vi måste göra en rotbehandling." Offret (dvs. jag) känner över tanden som bara skulle lagas, med tungan, och inser att det typ inte är någon tand kvar. Offret tänker: "KUL!"

Paus.

AKT 2:

Tandläkaren klär in tanden i någon slags gummiduk. Tandläkaren trär fast den på någon slags anordning som väl ska hålla den på plats. Offret tänker: "Hmm. Mysigt." Tandläkaren börjar borra lite och tar sedan fram sågen. Tandläkaren sågar och filar. Tandläkaren sågar och filar två kanaler. Tandläkaren börjar plocka ut någonting ur platsen där tanden var. Tandläkarens kompanjon Tandsköterskan säger: "De har varit frikostiga med pappers*mummelmummel*. Offret tänker: "Va?!?! Papper?!?!". Tandläkaren säger "Oj." Offret tänker: "Oj, tandläkaren säger 'Oj', vad kan det betyda??" Tandläkaren fortsätter greja. Offret har helt tappat kollen på vad och hur. Tandläkaren plockar plötsligt bort alltihop och sätter offret upp och ber henne skölja. Offret sköljer och slabbar ner hela haklappen. Tandläkaren säger: "Du betalar inte nu utan du får ny tid så vi kan göra den eller vi kan göra en annan lagning, vi får se". Offret får nya tider av Tandsköterskan som säger: "jag hoppas tiderna passar, vi har ju så ont om tider". Offret säger: "Jag kan inte komma den 23 juni, då är jag i USA". Tandsköterskan säger: "Jaha. Då får du gå ut till kassan och ändra tiden". Tandsköterskan följer med och säger, aningen surt, till Kassatanten: "Hon behöver en ny tid, hon kunde tydligen inte den 23 juni.." Offret talar om resplanerna och Kassatanten talar om att Tandläkaren inte är kvar när Offret behagar återvända till Sverige. Kassatanten säger att jag står på återbudslistan och att de ringer om de får en tid ledig. Offret känner sig nöjd och åker hem.

SLUT

Såhär ser det ut när man rotfyller (om man är tandläkaren):

 När man rotfyller en tand rensar man ur pulpavävnaden ur tandens

rotkanalsystem och förseglar den slutligen.
Detta görs om pulpan till exempel blivit inflamerad, infekterad eller
skadad på annat sätt.
Man kan även rotfylla en tand då man behöver förändra en pelare i tanden
för att sedan kunna bygga upp en krona. En rotfyllning kräver oftast
flera besök med ett antal veckor mellan behandligarna för att uppnå ett
bra resultat.

måndag 2 maj 2011

Maj. Det är MAJ!!

Alltså. Fattar ni? Maj!! Vid varje månadsskifte känner jag att jag upprepar, nästan som ett mantra, "när gick den här tiden"?? Om bara tretton dagar är det en månad kvar tills vi åker. Hajja! En månad (dvs. en och en halv månad just nu). Och idag om en månad börjar vi flytta. Herregud säger jag. Herregud!! Snart är det jul igen. (Jag  är alltså (snart) 32 och inte 92 vilket man kanske kan förledas att tro).

Ikväll ska jag dansa Afro-power. Jag funderar på om jag ska gå vidare i livet och köra lite gym till hösten och komplettera med yoga. Yoga tycker jag är det roligaste, men jag saknar (tro det om ni vill, för det var just det här som jag tyckte var bra från början) att inte kunna gå när jag har lust. Jag har ju hela dagarna till mitt förfogande och det skulle kännas schysst om jag kunde göra det under dagtid istället, nu när vi ska flytta till storstaden. Då skulle jag kunna ha ett projekt med mitt boendestöd, till exempel. Well. Det är långt till hösten (uppenbarligen inte särskilt, med tanke på bloggstarten) så kanske kan jag vänta ett tag med att bestämma. Men tänka får man ju. Genom att träna på gym skulle jag ju också kunna - rent hypotetiskt alltså - träna i sommar också. Jag vill väldigt gärna känna den där euforin som min vän Katt känner när hon är ute och springer men jag gör verkligen inte det. Promenader - ja. Springa/jogga - så jä--a tråkigt. Oavsett. Beslutet skjuter jag på framtiden. Minst två månader. MINST. (Man behöver faktiskt sommarlov också. Även om man är hemma och är sjukskriven/ersatt).







Maj. Det är verkligen Maj. Shit...