söndag 31 oktober 2010

Jag vet inte vad jag ska hitta på för fyndig rubrik

Idag är jag väldigt glad över att jag sover väldigt länge.. Jag hann få ett sms från mannen innan jag läst eller hört någonting om självmordsbombaren i Istanbul. Jag vill inte ens tänka på hur det hade varit om jag hade upptäckt det innan sms:et kom. Nu känns det ju såklart bättre, men, ingen vet ju om det kommer fler attacker eller om det bara var den här. Ni förstår kanske själva, jag kommer bli galen innan jag vet om han kommer hem säkert. Det är allt bra tur att jag ska iväg några dagar, så jag åtminstone ser och gör någonting annat än att bara sitta hemma och fundera.

Jag har faktiskt sysselsatt mig ganska bra, tycker jag, de senaste dagarna. Jag har diskat bort en stor del av diskberget, jag har tvättat och idag har jag varit ute i trädgården och krattat löv. Vår kompost är nu snarast att beskriva som lövhög. Trots att jag krattat upp väldigt många löv är det fortfarande ungefär lika mycket kvar, om jag får gissa. När komposten alltså var full sågade jag till fyra ben och en hals av armeringsjärn som jag ska använda till min julren samt skruvade isär utemöblerna. Inte illa alls, för att vara jag. Nu har jag dessutom en tvätt till att hänga upp på tork (man vill ju ha det bästa med sig när man ska åka bort såklart). Det är konstigt att det kan variera så extremt mycket från en dag till en annan, förra veckan var ju väldigt tung och svart och ja, riktigt dålig och nu har jag fått några fina och bra dagar. Tur i och för sig att det kommer bra dagar när jag är ensam, annars hade jag ju bara legat i en grå klump och bäddats in i allt damm som skulle blivit (eller, tja, blir fortfarande fast nu åker det ju runt lite mer eftersom jag rör mig). 

Nu är min plan att fixa lite kvällsmat innan jag bänkar mig framför tv:n och tittar på "Ensam mamma söker".

torsdag 28 oktober 2010

...

Jag orkar inte skriva något just nu. Det är liksom stopp. Ni kan läsa i julbloggen ett tag istället kanske, där skriver jag i alla fall. Julen är i alla fall något att se fram emot.

onsdag 27 oktober 2010

Utmaning

Från min kusin kom följande frågeutmaning:


4 TV-program jag ser:
Criminal Minds
The good wife
Project Runway (just nu är det ju repriser, men det är min absoluta favvo)
Bonde söker fru

4 Saker som jag gjort idag:
Fotograferat julinköp från gårdagen
Ätit brunch
Kollat på tre avsnitt SATC
Läst bloggar och fått ännu mer julinspiration

4 Saker som jag längtar efter
Syfestivalen och därmed följande besök hos Kia
Att få må bra, bara en vecka, utan att vara speedad och utan att vara heldeppig, kort sagt, "normal"
Julen
Resan till New York (såklart)


4 Saker på önskelistan
En hög med pengar a la Joakim von Ankas simbassäng så att jag kan köpa alla inredningsprylar jag vill till huset (både jul och övriga året)
Choklad. En masse.
Fler nålfiltningsgrejer
En kall och snöig vinter med lagom med snö och inget slask

4 Saker jag avskyr
Inskränkthet
Krig
Snöslask
Depression och ångest-sjukdomar

Såklart ska jag dela ut det här till andra människor, men, eftersom det känns så tråkigt att välja ut folk så ger jag utmaningen till alla er som har lust!

*********

Kanske ni anar att jag inte mår helt bra, om ni inte anar det, så vet ni det nu. Det är så vansinnigt tungrott just nu, ingenting fungerar, jag sover inte, jag oroar mig för allt hela tiden, spänd som en fiolsträng och orkar knappt någonting vad heter hushållsarbete och hustrusaker.

söndag 24 oktober 2010

Två månader till julaftonen

Tro det eller ej. TVÅ månader.

Igår hade jag en väldigt bra dag - jag slipade min (vår) kökssoffa så nu är det bara att måla den också. Eftersom den står i vårt bibliotek så behöver jag nog nästan göra det typ, snart, t.ex. i morgon eftersom vår hyresvärd kommer och ska börja tapetsera sen. Lagom roligt om det blir svarta stänkfläckar på det helvita tapeterna.. Man hade ju förstås kunnat tänka att jag skulle göra det idag, men, såklart var dagen en mycket sämre dag. Det stora problemet är nu att jag sover så vansinnigt illa. Drömmer och drömmer och har panik i drömmen, hyperventilerar (nu vet jag ju inte om jag verkligen gör det eller om det bara känns så) och vaknar, och somnar, och vaknar osv. Insomningen är inte något problem, det brukar gå bra, men sen. Det är nästan så att jag vill låta bli att sova, för att slippa den här oron. Samtidigt gör den ju att jag blir så trött att jag inte orkar. Jag skulle kunna sova dygnet runt tror jag, för jag är aldrig utvilad..

Veckan som kommer så har jag i alla fall en sak att se fram emot, nämligen att jag ska träffa min bästaste Kia. Hon är hemma från storstaden för att hämta sina vinterkläder och då ska vi ta en tur i Jönköping. Göra stan osäker så att säga. Vi ska shoppa. Framförallt ska vi väl förstås umgås, skämta interna skämt och ja, ni vet, bete sig som man bör när man träffar en nära vän. En gång höll vi på att skrämma livet ur en liten tant på Indiska när vi gick och pratade om hur lite pengar vi hade (studenter), hur bra det skulle vara om man rånade en bank och huruvida vi skulle gå dit när det var öppet eller när de stängt. Högt och ljudligt pratade vi såklart - när den lilla tanten kikade fram bakom en klänning kände jag att jag var tvungen att le för att hon skulle förstå att vi var snälla människor.. Hon log lite osäkert tillbaka, så hon var väl inte helt övertygad, men, hon märkte väl i alla fall att det inte stod något om bankrån i tidningarna på ett tag därefter..

lördag 23 oktober 2010

Statistik

Jag kollar in statistiken här på bloggen - jag har väldans få läsare.. Dock. Jag har läsare i USA! Vad säger ni om det? Jag själv blir lite förvånad - så många människor som bor i USA känner jag inte, ännu färre svenskspråkiga faktiskt. Kanske borde köra lite firning av något slag, baka tårta kanske.

Tyvärr måste jag först ta tag i kökssoffan. Slipa. Måla. Plus huvudvärk. Strålande. Jeeeijj.

fredag 22 oktober 2010

O'boy

Dagens inlägg tillägnar jag O'boy. Man dricker alldeles för lite O'boy! Alltså var det just vad jag gjorde i morse. Jag var trött på kaffe och jag ville inte ha te eller bara mjölk men som tur var kom jag på att jag ju faktiskt har O'boy i skafferiet. Lycka! Det var vansinnigt gott och nu har jag bestämt mig för att fortsätta dagen i samma stil, nämligen, jag ska göra det jag känner för och inte ha några måsten. Vill jag sitta i pysselrummet hela dagen så ska jag göra det. Vill jag sitt här och surfa hela dagen så gör jag det och vill jag göra något annat, så ska jag göra det. Sådana dagar har jag inte ofta, så jag tycker nog att det är på tiden. Today's the day we're going to make it happen!

torsdag 21 oktober 2010

Apropå kriget

...igår på nyheterna hörde jag en soldat berätta att de nu har möjlighet att skjuta innan de själv blir skjutna. (Jag fattade aldrig riktigt varför,kanske har det med fredsbevarande (fast det är ju inte fred) att göra, men de kunde inte det förut). Jag undrar då: den de skjuter på, har inte han eller hon rätt att också försvara sig eller? Om någon skjuter på mig, då skulle jag bra gärna vilja skjuta tillbaka faktiskt - någon lär ryka, men jag antar att man inte kör varannan i det läget. Summa summarum: även svenskar kan bli skjutna eftersom de själva skjuter.

Själv hoppas jag på att man någon gång får fred i hela världen, gärna samtidigt. Skrota vapen och försök använda munnen.

onsdag 20 oktober 2010

En sketen onsdag

Nu har jag kommit in i en sån här härligt, låååååg, period. Allt känns bara "bluääähhh". Jag försöker dock fokusera lite på att tillverka saker, saker jag tycker är roligt (dvs. julpyssel, broderier, virkning och stickning) allt i en enda röra. Lite av det, lite av det andra osvosvosv. Det mesta av det där hamnar ju då såklart i min julblogg av naturliga skäl. Utöver detta, så försöker jag så gott det går att göra något husligt arbete varje dag. Idag blev det en tvätt och förhoppningsvis också en liten eld (och då menar jag i pannan, inte i vardagsrummet eller så). När jag surfat klart ska jag försöka ta mig ut på den dagliga promenaden. Jorå. Ni förstår själva vilken munterhet som råder...

Har funderat lite på det här med den dödade svenska soldaten. Jag tycker givetvis, som de flesta andra att krig inte borde få finnas. Såklart. Nu pågår det dock och svenska soldater är ditskickade. Det är såklart riskfyllt, det förstår ju alla. Men (såklart finns det ett "men"). Ett krig innebär också att människor dör, att man faktiskt kan bli ihjälskjuten. Fruktansvärt. Ja. Som fan. Men lite svårt har jag att förstå den uppmärksamhet det får när en svensk soldat blir skjuten till döds. Det är en förhållandevis liten del svenska soldater som skjuts till döds jämfört med många andra. Och återigen. Det är liksom inte så att det är helt orimligt att man dör i strid - det är rent av en ganska stor risk (oavsett nationstillhörighet) just i ett krig och det måste man väl vara medveten om? Jag förstår det inte riktigt, det ska jag erkänna, det är som att media tror att svenska soldater är oskyldiga till allting det är alla de andra som är onda. Riktigt så enkelt är det väl ändå inte?

Well, jag säger det igen, för antagligen kan det missuppfattas - jag är i allra högsta grad motståndare till krig, jag tycker det är fruktansvärt att soldater (oavsett nationalitet) blir ihjälskjutna, jag önskar att det inte vore så, men, som sagt. Det handlar om krig och inte någon slags vapenlös kommunikation (tyvärr).

måndag 18 oktober 2010

Sorgset

Sorgset är just vad det känns. Tomt. Helt enkelt känns det inte särskilt normalt. I och för sig inget ovanligt för mig, för det är ju sällan allt känns som "normalt" eller vad jag föreställer mig som "normalt". Jag är bara trött och jag vill bara sova. Jag vet såklart att det inte är 100% som gäller för "vanliga" människor, att det inte är roligt att sticka iväg och träna, att det är drygt att diska osvosvosv. Egentligen säger jag ingenting om det, så är det för alla. En skillnad skulle dock kunna vara att jag inte har den där kicken i arslet så att jag får tummen ur. Någonsin. När man läser alla fb-statusar där alla har gjort det och det, och varit och tränat och det var skönt och kunnat vila en hel dag "bara för att". Jag vill också!! (Jag vet att jag glorifierar, men det är ungefär såhär det känns ofta). Nu är jag dessutom förkyld igen och i morse hade jag massa kladd i ögonen så jag antar att en ögoninflammation skulle kunna stå för dörren. Roligt. Verkligen.
















Ps. Ylva. Jag vet inte om du vet det här, men, vi ska åka till NEW YORK nästa sommar!! Jo, det är sant, det är otroligt!! Jag räknar ner och allt - det är nu bara 240 dagar kvar!! :-)))))

fredag 15 oktober 2010

...243...

Det var ett tag sen jag kollade nedräkningen faktiskt. Nu känns det bättre - när jag vet. Alla i min omgivning (eller ja, Peter och Peters föräldrar) ska eller är iväg på solreseäventyr. Det kan vara bra att ha i minnet att jag faktiskt ska få resa iväg i sinom tid jag också. Speciellt bra är det sådana här dagar, när livet känns ganska hopplöst. Jag har till och med börjat fantisera om att få åka en semestersväng till Thailand året/en efter NY-resan. Främmande för mig, eftersom jag känt mig ganska avig mot ett sådant tilltag efter att ha sett filmen "Mammut" av Lukas Moodyson, men det är kanske just det som gör't. Roligt att se något annat än stadsmiljö, även om jag verkligen älskar stadsmiljöer just. Well,well - jag tror vi märker hur det blir i framtiden. Kanske Sri Lanka vore ett alternativ?

Imorgon ska vi i alla fall få göra en liten resa, närmare bestämt till Falköping. Det är ju ganska spännande och en helt annan kultur än den här. De pratar ett nästan främmande språk åtminstone. En av anledningarna är att värdinnan ordnar ljusparty, men den främsta anledningen är att värdinnan firat sin 31:a födelsedag ganska nyligen. Jag är tämligen säker på att hon inte läser den här bloggen och därför kan jag skriva att jag håller på att pyssla i hop en del av presenten med decoupageteknik. Jag tycker det är bra att påminnas om hur enkelt man kan göra något ganska tråkigt ganska snyggt med små medel. Detta pysslande har också inspirerat mig till att vilja pyssla lite mer, så jag tror att jag ska runda av här och ta mig upp till pysselrummet för att fortsätta med det istället. Man måste fånga tillfället i flykten eller hur det nu är man säger. (Om man inte säger såhär, så är det ett nytt talesätt nu).


torsdag 14 oktober 2010

Nu mina vänner

..visar det sig att det inte alls är här det händer. Åtminstone inte det som har med julen att göra. Nu har jag nämligen skaffat mig en alldeles egen julblogg!

Givetvis innebär inte det att jag inte kommer att skriva här, det är ju självklart, dock inte lika mycket om just jul och julpyssel (fast, handen på hjärtat, det lär knappast vara så att det inte kommer att slinka in ett och annat ord om julen i alla fall).

Idag har boendestödet varit här, hon hade med ett boendestöd till, som ska vara här nästa vecka då mitt ordinarie är på semester (varför åker alla på semester hela tiden? - varmt och skönt också - själv får man sitta här i kylan och glo. Tur att jag gillar hösten). Kommunen jag bor i är ganska (väldigt) liten, och jag har jobbat på äldreboendet en gång i tiden. Alla som bor i en mindre kommun vet att det i princip betyder att man är en offentlig person som alla vet det mesta om. Nu var ju detta ett tag sen, och vi har flyttat lite hit och dit sen dess, men, såklart var detta boendestöd en kvinna som jag tidigare jobbat ihop med. Det känns på ett sätt bra, för då vet jag ju vem det är osv. samtidigt så känns det ju inte alls roligt, just för att vi har jobbat ihop och "vadskahontänkaochtroommigegentligenochvarförmåstejaghastöd" osv. Tur att det bara är två dagar och tur att det inte är den tant jag tänkte att det skulle kunna ha varit som jag inte kom överens med och som trodde att jag inte hade en aning om vad arbetet innebar för att jag var vikarie. Well. Det ska nog gå bra, tror jag. Nemas Problemas.

Nu tror jag att jag ska satsa på att göra något litet julpyssel faktiskt, jag har ju suttit här och grejat hela dagen nästan, så det vore ju kanske bra att göra nåt annat..

onsdag 13 oktober 2010

Symaskinstävling

Jag har fått tips om en Symaskinstävling! En Symaskin vore inte helt fel här hemma, det må jag säga.

VINN EN NY SYMASKIN

Klicka på bilden så kommer du vidare till tävlingen du också! Tävlingen pågår t.o.m den 29 oktober!

tisdag 12 oktober 2010

Checka ut:

Äntligen har jag fått den här underbara tidningen i min brevlåda!! Fattar ni att det blir jul för hela slanten nu? Jag funderar starkt på att starta en julblogg faktiskt - det är ju roligt att designa lite juligt och trevligt och så får man alla sina jultips och sådant på en sida. Inte så dumt, eller hur??

söndag 10 oktober 2010

Lite tankar en söndag i väntan på julen

Jag har blivit förkyld. Sådär kul faktiskt. Till skillnad från annars så har jag ju åtminstone möjlighet att ligga som en död sill där jag tycker det passar och det kan ju i och för sig kännas skönt, men det är lite tråkigt tycker jag..

Igår provade jag och mannen Pepparkakskladdkakan. Den var rätt god, tycker jag, lite mer smaker än en vanlig kladdkaka. Jag undrar om det verkligen måste, MÅSTE vara kakao i för det kan bli lite mäktigt tycker jag. Bakad som en vanlig mjuk pepparkaka fast med kladd då (kanske lite lingon) så tror jag den skulle bli ännu bättre. Eventuellt kan ju det förstås vara en tanke till julaftonen och juldagen.

Inspirerad som jag nu blivit av en väns julpysselbilder på ansiktsboken, så tror jag att jag snart ska bege mig upp till det stökiga rummet och skapa lite - det är perfekt sysselsättning när man är sjuk!

lördag 9 oktober 2010

Historienörden Åsa

Idag har jag och maken varit på utflykt/roadtrip. Vårt första mål blev *trumvirvel* Ödeshög. Jo ni, det är ord och inga visor det. Jag har aldrig varit i själva Ödeshög, dock ett antal gånger på rastplatsen vid E4:an någon av alla de bussfärder mellan Jönköping och Stockholm jag ägnat mig åt genom åren. Vid en första anblick tänkte jag "ojojoj, det var ju riktigt stort", men sen, när vi kollat in den gamla kyrkan så insåg vi väl att, nja, kanske inte ett jätteutbud. Tanken var annars att besöka ett litet café för att ta en fika, det är ju alltid mysigt, men så blev det alltså icke. Istället åkte vi vidare till Alvastra klosterruin. Där fick jag mig en liten glädjestund när jag insåg varför jag tycker att historia och arkeologi är så underbara, fantastiska ämnen. Jag tror inte att det går att beskriva riktigt för någon som inte tillhör historienördarnas sällskap - det är liksom, jag vet inte, känslan av att befinna sig I historien när man är på en speciell plats, man är en del av händelserna man läst om. Minns när vi var i Rom och besökte Forum Romanum och tanken riktigt svindlade när jag tänkte på att Caesar gått på just de stenar som jag gick på. Jo. Som sagt. Historienörd.

Efter denna (omtumlande) upplevelse bland ruiner och lavendel for vi vidare upp på Omberg. På vägen upp till toppen passerade vi ytterligare en fornlämning, nämligen en fornborg. Det som är lite störande när man har läst ämnen som t.ex. arkeologi är att man, när man läser alla de små skyltarna med information, ser massor av fel. Visserligen är arkeologi en vetenskap som ständigt förändras, och det kommer alltid nya tolkningar, nya fynd, nya idéer osv. men jag blir irriterad när man får intrycket av att det som står är sanningen (det står ju i allmänhet ingenting om att det bara är en tolkning). Fornborgar leder ju helt rimligt till tanken på just borgar, när det i själva verket inte alls är självklart att det är det de använts till. Fynden i själva borgarna har inte varit entydiga på det sätt som andra fynd kan vara (typ, ett skelett i en stenhög = grav), och då blir det också orimligt att skriva att de användes som försvarskonstruktioner. Näpp. "Hägnade berg" är ordet (åtminstone var det det när jag läste arkeologi för sex år sen).

Hursomhelst. Väl uppe på själva toppen var utsikten helt fantastisk! Man såg ju åt alla håll, långt, långt. Tyvärr var det lite disigt, speciellt över Vättern, så där såg man mest bara vatten, men inte så mycket mer. Men, åt de andra tre hållen såg man ju mer. Vi insåg att vi borde ha en kikare, för det satt små skyltar runt kanten på utsiktstornet som pekade ut olika ställen (kyrkor, vattentorn osv), men eftersom det var så långt borta, så var det ju jättesvårt att se vad som var vad. Det var härligt att vädret var sådär perfekt höstigt, klart och soligt med eldiga färger på träden. Säkert fick vi många bra bilder, men eftersom jag bestämt mig för att bara uppleva så vet jag inte det (än).

Vårt sista stopp blev vid Rökstenen, den berömda runstenen från 800-talet. Man kan ju tycka att jag borde ha kollat in den för länge sen när jag nu bor så nära som jag gör, men ni vet ju hur det är - när man bor nära någonting och vet att det finns där, så tänker man inte så mycket på det och gör något annat istället. Texten på stenen är ju lång, som säkert alla vet, och betydelsen av den, eller snarare, tolkningen av den är omtvistad. Det känns lite som om den är som den heliga Graalen. Eftersom jag nu har tid till mitt förfogande är min plan (naturligtvis) att komma med lösningen på det hela. Vad är det egentligen gubben menar - och varför skriver han i skiffer? Eventuellt kan det bli en "Da Vinci koden" i svensk tappning.

På hemvägen såg jag ytterligare ett arkeologiskt fynd - eller kanske snarare blivande sådant - nämligen en husvagn som är rysligt ovanlig. En Polar i brunt! Om man är i husvagnssvängen, eller, var det för 20 år sen så vet man att jo, en sådan var ovanlig. Vi hade en sådan. EN gång, på de åren såg vi en likadan (och då åkte vi ändå tur och retur Norrland varenda sommar i många år). Jag tror att jag har sett en efter det och nu, då, den här. Fyra stycken totalt. Den arkeolog som gräver fram en sådan om 1000 år, han blir lycklig han!

fredag 8 oktober 2010

En fredagsafton

Det blir inte många knop en fredagkväll, det ska ni veta. Till största delen för att jag är för trött och för less på allting. Jag har massor av pyssel i fingrarna, men orkar liksom inte sätta igång med något. Jag vill göra julpyssel en masse liksom. Kanske borde jag gå upp vid halv sju på morgonen och sätta igång med pysslandet direkt så har jag sådär 12 timmar till mitt förfogande.. Tja. Det kan väl åtminstone inte bli sämre av det, antar jag, frågan är väl om jag inte tröttnar?

Nästa vecka kommer mitt boendestöd ha med sig ett annat boendestöd som ska vikariera när det ordinarie är på semester en vecka. Det är såklart bra att man får någon annan, men jag tycker inte om det. Det är så privat det här med boendestödet, åtminstone för mig. Jag har just vant mig vid att ha en människa omkring mig två dagar i veckan, någon som liksom ser allt härinne, men som accepterar och säger "vi gör det vi gör". Naturligtvis är det inte så att det nya stödet kommer att gå fram som en bulldozer de två tillfällena som hon är här, det tror jag verkligen inte, men det känns ändå inte bra. Säkerligen kommer det gå bra, och jag kommer att överleva, men det gör det inte lättare just nu i alla fall. Det kan bero på att jag tycker att det är mörkt överallt, men, det är jobbigt och krävande att släppa in någon ny människa så tätt inpå för bara två tillfällen. Jag vet att det är ologiskt, men jag tänker att de sen kommer sitta och skratta åt mig på kafferasten, för att jag är så värdelös, ful och äcklig som inte klarar av någonting. Tycka att det är fånigt att jag är sjuk på det sätt jag är sjuk, för det borde jag verkligen inte vara, jag är ju ung. (Jo, antagligen applicerar jag bara min egen syn på mig själv på dem).

En bra sak dock: Ikväll börjar den nya säsongen av "Modern Family" - Me like. A lot!


torsdag 7 oktober 2010

I min pysselhörna

..pågår just nu följande projekt:

En styck virkad mössa (jag har lite svårt att veta exakt när jag ska sluta öka och bara virka på, varv för varv)

Detta projekt innefattar tre par strumpor som ska broderas med tre olika motiv, de är ju ganska små, men broderi måste man verkligen ha lust med, i alla fall måste jag det.

Detta projekt består också av flera delar, det ska bli tre stora (som på bilden) och tre små tomtar. (Samtliga påbörjades för sådär två år sen).

Sexkantiga mormorsrutor som, i olika färger, ska bilda en härlig pläd.

Lila basker. (Ska kompletteras med pulsvärmare i svart och lila)

Här sitter jag och tillverkar kort, just nu företrädesvis julkort. För ett otränat öga kan det verka som fullständigt kaos, men, för mig är det ordning och reda. Ofta avundas jag alla de som har ordning och reda vid ett stort skrivbord. Jag HAR ett skrivbord, stort, och jag HAR flera lådor som jag lagt olika saker i olika små kuvert och burkar men i slutändan blir det ändå så att jag sitter med allt spritt runtomkring mig på golvet. Man kunde ju tro att det är lättare att sitta vid ett bord, men nejnej, inte jag inte. Tur är att vi har ett rum där man kan röra runt sin röra utan att det märks så mycket i resten av huset (där vi såklart aaaalltid har städat och ordning och reda).

Två skapade kort, ett jul och ett födelsedags.


Utöver dessa finns dessutom ett antal till mer eller mindre påbörjade, men som inte får vara med för att de inte ligger framme. De flesta har jag tänkt ska bli färdiga till jul (antingen julklappar eller sådant som ska hängas och läggas fram) eftersom det är just julen som snart står för dörren och således kräver en del pyssel...

onsdag 6 oktober 2010

Oh Tannenbaum...


Nu har vi slutligen beslutat enligt konstens alla regler. Det blir jul för herr och fru Nyberg i år. Hela julaftonen, bara vi och våra nya (eller kanske snarare gemensamma) traditioner samt katter, insnöade här hemma. Resterande juldagar spenderas med resterande familjemedlemmar. Det ska bli skönt!! Liksom mina julförberedelser startat i god tid, kommer även julfirandet pågå i flera dagar. Och tre dagar med julklappar kan verkligen inte bli fel!

Jaha?!?

Jag undrar: Hur tänkte egentligen SD när de gick ur kyrkan under predikan om människors lika värde? Tycker de själva att det var ett j-ligt moget och övertänkt agerande? Och varför kände de sig diskriminerade - om deras politik nu inte handlar om rasism och att de själva tycker att alla är lika mycket värda, så borde det väl knappast ha varit något fel i det? Det känns inte, anser jag, helt orimligt att en präst/biskop i det här fallet pratar om människors lika värde i en predikan, det är ju det kyrkan (bland annat) arbetar med. OM man nu tycker att det är diskriminerande att tala om att alla människor är lika mycket värda, visar inte det på ett väldigt stort och framförallt väldigt obehagligt ställningstagande? Som min make sa igår: "Hitler och hans grabbar klev ju också ur kyrkan mitt under predikan".

Varningsklocka? Någon?

måndag 4 oktober 2010

En och en halv dag

Jorå. Jag fick ju en och en halv dag när det var lite roligt att leva. Toppen. Sen är det som att allt det mörka kommer på sig själv med att ha råkat ge mig lite glädje och snabbt säger "Oj, ursäkta mig, jag trodde att du hade fått tillräckligt, men nu inser jag att jag varit lite släpphänt. Nåväl. Nu är jag här igen, så du kan vara lugn".




söndag 3 oktober 2010

...255...

Det blev en "kanonis" (såg ni halvåtta hos mig första veckan den här säsongen, så förstår ni vad jag pratar om) kväll igår. Mycket trevligt. Tyvärr spelade ju HV så jävla dåligt att vi höll på att börja grina redan i första periodpausen, men eftersom maten var god så satt vi kvar och njöt av den. Jag bytte ut stripsen till min hamburgare mot morötter - man kan ju göra det på stora hamburgerkedjor, och då får man tre-fyra minimorötter i en påse - jag satt och gnagde på dessa pinnar hur länge som helst. Alla andra vid bordet hade ätit upp sitt innan jag ens hunnit halvvägs.. Fast det är ju bra att man får rejält med mat, jag klagar absolut inte!

Vi landade här hemma vid sådär tre-fyra i natt. Det ÄR gött att komma hem på natten, det är det faktiskt. Men lite synd är det att vi inte bor kvar i Jönköping, då hade vi haft gångavstånd till vännerna vi var hos igår - men - man kan inte få allt.

Nöjd med kvällen är jag alltså!

lördag 2 oktober 2010

Dagens plan

Idag är det dags för vän-mys/fest/umgänge/trevlighet/skoj i stora staden Jönköping. Jorå. Det är grejer det. Först väntar en styling hos frisören (jag ska klippa mig) och sedan ombyte hos ett kompispar för att sedan bege oss till sportbaren för att se hockeyn (HV-Timrå). Därefter väntar kvällen och då kan vad som helst hända... Nja, jag vet inte om det blir vilda headbangs, snarare snack och lite mer snack. Vänskap när den är som bäst helt enkelt!

Nu måste jag dock duscha - även om vi är vänner så kan det hända att de inte njuter av doften av oduschad Åsa. Tro det eller ej.


Todeloooo!