tisdag 30 oktober 2012

Reflektion

Man skulle kunna tro att det jag ska skriva är något som stör mig och gör mig ledsen men faktiskt, jag tycker det enbart är fascinerande:

Jag har blivit av med en vän på facebook - anledningen? Vi tycker inte likadant.. Det är det som är bra med facebook, man kan göra sig av med alla de vänner som har en annan åsikt, alla de som "har fel" och inte förstår bättre. Visst, det kan ju vara skönt att slippa argumentera, skönare att omge sig med de som tycker likadant. Skönt att slippa påverka och se saker ur andra perspektiv. Så länge alla tycker som jag så fungerar livet och alla andra är dumma i huvudet. 

Jag är medveten om att jag för inte alltför längesen var extremt upprörd över en del av mina vänners "likes" kring böneutropet i Fittja. Jag blev det, jag skrev det och tog en liten time out. Jag funderade på att göra mig av med de som inte fattar någonting men sen insåg jag att, nej, det kommer inte hjälpa - de människorna kommer fortfarande ha de tankar de har, de åsikter de har och de kommer att gilla ssaker som inte överensstämmer med verkligheten. Vilket är då bäst? Att slänga bort eller försöka påverka? För mig blir svaret det senare - försöka påverka. G I V E T V I S har alla rätt att tänka och tycka som de vill, det ska de också göra, men när det handlar om vissa frågor så tycker jag att folk är inskränkta och då vill jag ge dem ett annat perspektiv - om jag kan. Detta gäller givetvis även åt andra hållet, det är ju självklart, man sitter ofta och tänker och tycker både det ena och andra om saker man kanske inte alls har någon koll på och då är ju samtalet med andra, som inte tycker samma, det som gör att man ökar sin förståelse, ökar sin kunskap och så vidare. 

Facebook är ju ett ämne i sig och man kan diskutera det i hur många timmar som helst, ibland hittar man vänner och ibland blir man av med dem. Att man blir av med vänner som man aldrig pratar med eller som man kanske är vän med för att man gick i samma grupp på dagis är kanske ingen större förlust. Det har dock aldrig hänt mig - de enda gångerna det har hänt är faktiskt när jag har haft andra åsikter än vederbörande, när jag har kommenterat och tyckt annorlunda och det tycker jag faktiskt är intressant. Skriver man sin åsikt så måste man ju inse att folk kanske inte tycker likadant och väljer att skriva någonting annat, då har man ju missat att det är ett forum där ens åsikter kommer upp och människor ser det och kanske också reagerar, positivt eller negativt. Jag tycker det är rätt enkel matematik (och då är jag skitkass på matte), vill man bara ha medhåll och blir upprörd när någon tycker annorlunda så bör man väl kanske se över sin vänlista alternativt (om man t.ex. tycker det är viktigt att ha många vänner) eller skriva statusar/kommentarer som är harmlösa - i stil med att man bakat hallonmuffins eller tänt ett ljus. En rolig sak i ett av fallen är att jag kommenterade (röt till lite kanske, det handlade som oftast när jag blir engagerad, om invandrarfrågor) ett uttalande och helt plötsligt hade hela familjen försvunnit! Det blev lite absurt och jag hade rätt roligt när jag kom på att det nog var så det var. Än mer absurt blev det när jag efter ett tag fick en ny vänförfrågan av personen i fråga och denne låtsades som ingenting.. 

Efter denna djupgående reflektion ska jag nu gå vidare till mer vardagliga saker, jag ska steka blodpudding (helt klart underskattat), jag ska städa lite, packa garnpaket som jag ska skicka iväg samt handla lite, ska förbereda för torsdagens stora event då det vankas (jul)pyssel i vardagsrummet här!

måndag 22 oktober 2012

Länk

Jag har just skrivit ett litet inlägg i min julblogg och eftersom jag inte är i form för att skriva ett till här, så får ni helt enkelt hålla till godo med det.

torsdag 18 oktober 2012

603:e inlägget

Igår klippte jag mitt hår, eller, snarare var det min vän som klippte det. Jag hade ju en ambition att låta det växa och bli långt men nja, det föll liksom nu när det hade kommit till axlarna. Mitt hår är dessutom en ganska sorglig historia på det sättet att jag har så mycket av det (det i sig är inte dåligt i och för sig) att det liksom bara blir hängande, rakt ner. Ska jag försöka slänga upp det med hårnålar så räcker det inte så länge utan det ramlar ganska snabbt ner igen. Det kan funka, men då måste jag ha låtit bli att tvätta det en halv vecka eller något, då lägger det sig rätt och ligger också kvar där även när jag tar bort nålarna. Tyvärr känner jag väl mig kanske inte riktigt så fräsch som jag skulle önska då. However, jag har nu en ny och väldigt bra frisyr! Jag kan vara (är) ful som stryk i övrigt, men, jag har i alla fall en riktigt snygg frisyr! Den passar dessutom perfekt till mina nya glajjer. Det jag vill komma till med hela det här förarbetet är detta:

Jag sitter just nu och väntar på att tiden ska gå så att jag kan få tvätta ur färgen ur mitt hår så att jag kompeltterar frisyren med snygg, röd, färg. Jag tänkte försöka skrapa fram kulturtönten Åsa igen, jag minns henne som ganska så trevlig. T.ex. tänker jag att jag nog ska ha min stickade väst (med stor säkerhetsnål) i morgon på syfestivalen, egentligen borde jag ha en brun manchesterkjol till det men jag äger ingen sådan i nuläget (men jag hade en som var så fin, så fin), ett par jeans och min röda väska. En lite palestinasjalsinspirerad sjal ska jag också slänga på mig - om jag hittar den, annars har jag en orange batikfärgad. Back to the basics alltså. Vi får se hur det går (om det går).

söndag 14 oktober 2012

urk.

Usch. Idag är det en sån där jobbig dag när jag knappt orkar lyfta huvudet - eller, jag sitter ju i soffan, men att ta sig runt för att städa och fejja, som jag hade tänkt ter sig ganska omöjligt just nu. Jag försöker muntra upp mig lite med att lyssna på nostalgimusik från 90-talet, det går sådär så jag tror jag ska gå vidare till youtube och kolla in den gamla godingen - också den från 90-talet - Rederiet. Där har vi riktig tv-underhållning om ni frågar mig.. (jag tror jag har skrivit det tidigare).

torsdag 11 oktober 2012

Jorden ska gå under nu igen

Den 21 december är det dags! Jag och Peter kollade på programmet Kobra som handlade om just undergången, vårt intresse och förberedande inför denna händelse. Det jag funderar mycket över och som jag tycker är lite märkligt är följande: varför har man packat små överlevnadspaket och lagt ut i skogarna och längs vägar? Varför har man packat hela källaren eller sitt byggda, underjordiska hem med diverse förnödenheter som stormkök, konserver, vatten och mjöl? Allt sånt där kan väl förvisso vara bra att ha om jorden skulle drabbas av en komet eller kärnkraftsolycka en masse, men, jag föreställer mig att ingenting blir kvar om man nu tänker att jorden ska gå under, det finns inte någon mening med de gömda konserverna eftersom de försvinner precis lika mycket som resten av jorden gör. Varför skulle tio personer överleva och var skulle de ta sig? Om vi utgår ifrån att jorden skapades vid/av the Big Bang så tycker åtminstone jag att det mest troliga är att jorden går under på samma sätt, det vill säga, med en stor smäll. Over and out. Jag är ju förstås inte en expert på området, och jag kan ju mycket väl ha fel, men funderar över just det här gör jag ju. Nu har ju i och för sig jordens undergång flyttats framåt ganska många omgångar så det finns ju en (stor?) möjlighet att vi trots allt kommer att fira julafton som vanligt, och om inte, well - då tror jag inte vi bryr oss så mycket om det.

onsdag 10 oktober 2012

Tiden går, tiden går

..och i morgon är det en av de viktigaste dagarna på året: dagen då nobelpriset i litteratur offentliggörs! Här kan ni läsa lite om hur det går till. Jag har ingen gissning, det brukar jag sällan ha, men jag tycker det är lika spännande för det. Jag hoppas på en kvinna, men jag vet inte vem. Peter tror inte att Joyce Carol Oates får det, så då tror jag inte heller det - han är lite som min pendel i den frågan för han kan mycket mer om litteratur än vad jag kan.

Idag försökte jag mig på att läsa om nobelpriset i fysik. Efter att ha börjat slava under tv-serien "The big bang theory" så har jag börjat förstå storheten med nobelpriset. (På något sätt har det känts så internt och självklart att jag nog aldrig förstått att det är så stort som det är, att det till och med finns med i en sitcom säger ju allt). Jag trodde ju på Higgs partikeln som ju är någonting väldigt bra (som sagt, humanist ut i fingerspetsarna) men nu blev det för partikelkontroll istället. Det verkade rätt coolt, det jag läste, men jag fattade ju inte ett dugg av hur det gick till trots att det fanns bilder och allt. Fysik är inte min grej - men det vore kul att veta mer så jag kanske får låna någon bok på biblioteket, fysik för lågstadiet är nog en bra början skulle jag tro.


tisdag 9 oktober 2012

Ytterligare kli

I natt - IGEN! Jag tror jag blir galen!! Förvisso inte lika illa som sist, nu var det "bara" nedre delen av armen. Nu kunde jag i och för sig härleda det till att jag satt och virkade med ullgarn och garnet löpte över min högra hand. MÅSTE komma ihåg att alltid ha långärmat på mig när jag använder ullgarn. Oavsett mängd tydligen. Jag får väl skylla mig själv antar jag. Men ändå. Det är j-igt störande. Förra veckan minskade vi på antidepp-dosen för att se om det hörde ihop med klådan, jag vet inte om det är det eller inte, men jag tror definitivt inte att det var bra att sänka dosen, jag är jättemycket tröttare, orken tappar jag bort litegrann, det går lite upp och ner, idag är det bättre än igår t.ex. (trots kliet). Vi får väl se vad som blir.

Jag har också, idag, premiärköpt höstens första julmagasin! Nu är det nog minst en varje vecka framöver, tror jag, vilket jag tycker är roligt! Min julkortsverkstad har ju pågått ett tag, men inspiration kan man aldrig få för lite av. Jag (har) tjuvkollat lite i de från förra året redan - eftersom jag mådde så dåligt då så räknar jag det som att jag inte alls har bläddrat i dom, så jag har lite extra många i år! Och när vi nu är inne på ämnet så vill jag såklart flagga lite för min julblogg som du kan hitta här!

torsdag 4 oktober 2012

Ullaredsbesök

Jojo. Ho' ha varit i Ullared. Var tredje år har jag räknat ut att jag varit där typ. Och Bräckboden är borta! Det var ju halva grejen.. Hursomhelst, det var inte alls så mycket folk, eller, det var inte så mycket folk som det varit tidigare när jag varit där. Tydligen ganska väl inprickat mellan löningar och bidrag, jag blev inte påkörd på hälarna en enda gång! (Fast jag råkade faktiskt köra på en tjej - bad om ursäkt jättemycket dock). Det var ändå såpass mycket att jag inte orkade vara så avancerad i mitt sökande efter prylar, jag hittade en del av det jag skulle ha, när jag kom ut kom jag på flera saker som jag borde ha köpt men orkade inte gå in ett nytt varv, istället tog jag en vända på området och lyckades hitta tre böcker i bokaffären som finns där (som för övrigt måste ha något av Sveriges (världens) mest otrevliga personal någonsin, de beter sig som att man stör) samt en tomte i storlek en halvmeter som heter Sune (enligt skylten), just nu står han i vardagsrummet men så småningom ska han väl få plats någonstans utomhus tänkte jag, på trappan antagligen.

All in all: jag hittade inga gardiner men väl lite annat. Jag är nöjd och antagligen världens tröttaste, jag tror inte jag blir uppe så länge till, klockan åtta är väl tillåten läggdagstid? Tyvärr går det ut över min Pilatesträning, men jag orkar verkligen inte. Jag måste ju leva också, det är ju fördelaktigt har jag hört.

måndag 1 oktober 2012

Störiga saker:

- när man ska ha sin stora stämpelkloss för att kunna stämpla och den visar sig ha försvunnit någonstans på skrivbordet, trots att jag vet att den var där igår (eftersom jag använde den)! Och jag vet verkligen inte var någonstans på skrivbordet den har gömt sig nu, det är liksom platt överallt så, ja, den har väl rymt..

- människors fördomsfullhet. På facebook lär man sig saker om sina vänner som inte är särskilt sympatiska (vilket antagligen gäller även omvänt). Idag handlar det om några "likes" av vad någon skrivit om att "muslimer" vill att det ska finnas böneutropare i Sverige vilket ju kommer att göra att vi störs konstant. Den som reagerat hade givetvis inte skrivit exakt som det förhöll sig (och som jag läste i DN senare) utan givetvis handlade det om ALLA muslimer, om att de bara kräver och kräver och kräver, att religionsfrihet inte betyder att alla har rätt att utöva sin religion hur de vill bara för att de bor i Sverige (?). Den som tolkat beskrev ju, i vanlig ordning när det handlar om muslimer, att vi snart är överfallna av islam och sharia-lagarna är nästa steg. Ni vet hur det brukar se ut. Hur såg då nyheten ut ifrån början? Jo, det var en församling i Fittja som hade ansökt om att få ha en böneutropare, alternativ 1/ en gång varje fredag, alternativ 2/ första fredagen i månaden eller alternativ 3/ två gånger om året.

Man kan inte låta bli att undra - vad hände på vägen från den första informationen? Vi snackar ju verkligen en höna av en fjäder. Och jag har väldigt svårt för meningar som just den här "vi har religionsfrihet men det betyder inte att alla har rätt att utöva sin religion som de gör i hemlandet".  Håhåjaja..