torsdag 30 september 2010

Chock?

Idag har jag och mitt boendestöd uträttat storverk! Vi har kokat äppelmos på cirka 2,5-3 kg äpplen. För att göra det lite mer spännande kokade vi i lite kanel och vaniljsocker och det blev en riktig höjdare! Det är ju skitenkelt att göra äppelmos upptäckte jag - äpplen som kokar i lite vatten, det blir mjukt av sig själv och moset behöver inte mosas för det är mosigt ändå (kanske beroende på vad man använder för äppelsort i och för sig). Sen hivar man i lite socker och lite Askorbinsyra (för att det inte ska bli missfärgat och kokar lite till samtidigt som man smaksätter och sedan: Klart! Det tar ju knappt ingen tid alls! Och. Man känner sig väldigt husmoderlig.

En till bra sak är att vår lilla Elsa har kommit tillbaka hem igen, hon har varit borta sådär ett dygn, tror vi (man har ju inte helt koll exakt på när man släpper ut katterna), vi såg inte till henne på hela dagen igår och i natt var hon ute, så jag var jätterädd att hon blivit påkörd, uppäten av en räv eller någonting. Men. Idag när jag var uppe och röjde i mitt pysselrum så hörde jag ett jamande vid dörren i köket och där var hon! Man blir så lättad! Elsa själv verkade inte särskilt berörd, hon tittade oförstående på mig och boendestödet och sen gick hon och la sig.

Förresten var det frost idag på morgonen. Det är ju jättevackert - jag tog några kort på sjön som inte syntes pga ett stort moln. Ni ska få se fler höstbilder i ett höstbildsinlägg som jag ruvar på lite till (jag ska nämligen gå ut och ta en tredje sväng för att få lite nya bilder från nya platser under dagen). Att det är kallt och att det är höst är följaktligen numer en verklighet. Jag behöver därför sticka klart min basker och göra nya pulsvärmare - detta inom det snaraste. Pulsvärmare kanske är det jag ska göra först, mössor har jag ju flera stycken, så om det dröjer lite med baskern så klarar jag mig. Pulsvärmare däremot. Det är väldigt skönt om man är på fotorunda till exempel..

Vår lilla Elsa!




tisdag 28 september 2010

Viktig fråga:

Såhär när valet är över och man kommer in i vardagslunken igen blir det lätt lite tråkigt. Därför har jag ansträngt mig för att komma på vad man ska göra istället. Jo. Jag ska välja årets Amaryllislök! Amaryllis är den finaste julblomman tycker jag, förra året var mina polkagrisfärgade (vackert förvisso, men det kändes inte helt rätt). Förra året satte jag också lökarna alldeles för sent, så de blommade ungefär i februari.. Av denna anledning, tänkte jag nu vara ute i god tid. Så. Vilken av dessa vackra exemplar ska jag välja?

Den här tycker jag är vacker och lite spännande, den ser väldigt julig ut, trots att det röda inslaget är diskret - jag tror det är det som gör grejen.

Vitt är alltid fint, den här känns ju ganska klassisk.

Den här kritvita lockar ju onekligen en hel del, den ser lite spröd ut tycker jag vilket gör den väldigt vacker.

Här har vi ju den riktiga klassikern "ferarriröd" som det står i beskrivningen.

En helt ny, limegrön Amaryllis. Jag tycker den är lite frän, det tycker jag. I ett arrangemang skulle den nog passa riktigt bra.

Slutligen den här mörkröda sammetssorten. Den känns väldigt julig, väldigt klassisk också - skulle kunna vara lite mörk, men jag tror att det inte gör särskilt mycket, med tanke på att vi har det väldigt vitt här hemma.

Så. Vad tror ni? Vad tycker ni? Go Classic eller lite mer modernt? Eller, kanske en kombination? Jag tänker mig gärna ett arrangemang, så föreslå gärna kombinationer med andra blommor :-)

måndag 27 september 2010

...

Idag är en ledsen dag. Den är tråkig. Allt är tråkigt. Jag har ingenting att göra, allt är tomt. Det festligaste i livet är de dagar då jag åker och tränar samt har samtal med min pratkontakt. Kul. Missförstå mig rätt. Huset är fint, läget fantastiskt och jag trivs med det, men, det skulle inte skada om det låg på gångavstånd från Tranås så att man såg lite folk då och då. Men. Antagligen skulle det inte förändra något. Det är väl såhär livet ska vara. Jag och internet. Jeeijj. Verkligen.

söndag 26 september 2010

Va??

Jag har ju hört lite överallt om programmet "Kungarna av Tylösand". För att bilda mig en uppfattning så var jag ju tvungen att se ett avsnitt - så det har jag gjort nu. Ärligt. Vad är det för skit?? Alltså. Nej. Jag begriper inte. Vad är liksom poängen? Att se ett program där "coola" människor festar loss känns liksom, sådär.. Och vad är det för ord de använder? Skägg? Vad betyder det? (Jo, jag vet vad ett skägg är, min man har ju det, men i de sammanhangen de använder det betyder det inte skägg i den meningen). Och framförallt, det viktigaste: Vad säger deras föräldrar???

fredag 24 september 2010

...264...

Nedan nämnda diskussion om SD har nu resluterat i att motpartens blogg inte går att komma åt för mig.. Jag hade det på känn det kan jag säga och det känns ändå skönt att jag, trots att jag stundtals inte tycker jag har utvecklats mycket sen jag var 20 inser att jag faktiskt har mognat. Sånt är roligt!

I övrigt är väl den insikten ungefär den roligaste här idag. Just nu känns allt bara jobbigt och hopplöst. Har skuttat (nåja) runt huset och tvättat fönstrena på utsidan samt tvättat kökssoffan som nu äntligen ska målas (åtminstone ska jag börja slipa på den litegrann när den torkat efter målartvätten) och det är väl det. Jo, såklart har jag tittat på tre avsnitt av SATC också. Återigen har jag sjunkit ner i hopplöshetens töcken.. Jag ställer mig frågan: varför är det såhär, vad är det som gör att medicineringen inte hjälper mer än vad den gör? Varför ska det vara såhär? Varför kan man inte få veta att det åtminstone inte dippar på det här sättet från en dag till en annan? Jag vet att det inte finns någon som är på topp dygnet runt, så är det ju, och jag kräver inte att det ska vara så för mig heller - men bara lite mjukare vändningar, typ bergochdalbana för barn eller någonting i den stilen.




torsdag 23 september 2010

Inlägg 114

Idag, typ för sådär två timmar sen hände det en märklig sak. Jag har inte varit med om det förut. Jag var på väg till Ica för att träffa Peter, jag har varit på ganska bra humör och så, apropå ingenting så var det som att gå in i en vägg. På en sekund bara, och nu är jag helt off. Det känns helt förvirrat..

...265...

Jag tycker ni är lite dåliga på att komma med bra namnförslag!

Idag har det hänt en spännande sak. Jag har fått en "du har ett paket att hämta"-lapp som jag inte vet vad det är för något! Det är från Telia, så jag hoppas på att jag ska få en ny och snygg telefon, men jag tror det är något annat, fast, som ni förstår har jag ju inte beställt något. Jag har ett paket till att hämta, men det vet jag ju vad det innehåller, så det är inte lika spännande..

Gårdagens bröllopsdagsmiddag spenderades på Biz i Tranås, det var ett mysigt litet hak. Förrätten (toast Skagen) var gudomlig, färska räkor i en härlig blandning. Varmrätt var kalvytterfilé där såsen, svampen och potatis- och svartrotskakan var snäppet vassare än själva köttet som var väldigt segt och mer well done än medium. Efterrätten så, en passionfruktsmousse med bärsås och vita choklad flingor - också väldigt god, inte så söt utan frisk och lite syrlig. På det hela taget var vi mycket belåtna. Och väldigt mätta. Men, det är smällar man får ta när man är gift och har bröllopsdag.

På återhörande!

onsdag 22 september 2010

Moahahahaa!

Jag kan tycka att sådana inlägg som jag skriver nedan kan vara lite fåniga, men samtidigt känner jag att det är så typiskt för sd-retorik att jag måste..

Tydligen sticker det i ögonen när man står upp för det man tror på. En diskussion kring demokrati och rasism och icke-rasism osv. på FB igår, resulterade i att jag idag har ett par (de är gifta) mindre på vänlista. Det är ju för all del lite trist - man måste ju kunna tycka olika även om man är vänner, synd att vänskap inte är större än så. (Herregud, min make och jag röstade på helt olika block och det är inte så att vi lämnat in om skilsmässa - uppenbarligen -för det). Jag tycker också det är viktigt att man kan diskutera saker. Jag medger att jag kanske var lite "klapppåhuvudetlillavän", det var jag, och det kan jag ju rakt upp och ner be om ursäkt för, det var inte riktigt meningen att det skulle framstå som det.
För att jag inte ska förlora mig in i dravel och ordbajseri vilket jag har en tendens att göra när det gäller sådana här saker tänker jag istället punkta upp lite olika delar där jag ger min syn på saken, allt diskuterades inte så det är inte diskussionen rakt av så att säga.

- Jag är FÖR demokrati

- Jag är FÖR rösträtt för alla människor

- Jag är FÖR att man respekterar andras åsikter, det betyder dock INTE att jag nödvändigtvis håller med om åsikten, men eftersom vi har åsiktsfrihet i det här landet (och det är ju tur, det är många som inte har det) så får jag ha en annan åsikt.
- Jag är STARKT emot rasism.

- Jag anser (återigen, det är en åsikt, inte en sanning) det vara naivt av anhängare till SD's politik att säga att de inte är rasister. Men det kanske känns lättare att låtsas om att det är så, istället för att stå för det man tycker och därmed också vara "stolt" över sin åsikt, sina val.

- Jag anser att det är fel att döma andra människor utifrån religion, härkomst, sexuell läggning, utseende och utifrån vad andra människor gör fel. Enligt SD-resonemang (och här hårddrar jag det lite, det är jag medveten om, det är inte riktigt såhär extremt) så skulle i så fall även alla svenskar kunna vara ungefär som Sture Bergvall (eller Thomas Quick som han är mer känd som) eftersom vi är svenskar.

- Att, som SD, peka ut en grupp människor som ansvarig för all världens olyckar (muslimer) tycker jag är väldigt fel. Ja. Det finns muslimer som gör väldigt dumma saker, men det finns lika många människor inom alla religioner som gör väldigt dumma saker. Det är dock viktigt att uppmärksamma att det inte är religionen i sig som gör dumma saker. Dumma saker görs alltid, alltid av människor - oavsett religion. Jag tycker det är skrämmande att man får det att framstå som en enskild grupp av religiösa människor är ansvariga för allt, eftersom jag kan se likheter med hur man behandlade judar innan och under andra världskriget.

- Jag tycker också att integrationspolitiken har misslyckats. Det finns stora problem i hur man hanterat flyktingar (eftersom det till största delen är de människor som hamnar i kläm, de har inte kommit hit frivilligt utan har, av olika orsaker flytt hemskheter som vi inte ens kan föreställa oss). Självklart är det jätteviktigt att de som kommer till Sverige ska lära sig svenska - det är ju nyckeln till väldigt mycket, arbete, studier, kommunikation osv. Det betyder inte att de måste BLI svenskar. Vi har både religions- och åsiktsfrihet i Sverige, man får tro på vad man vill och man får tycka ett eller annat.

- Det är fel att säga "ja, men om vi skulle flytta till deras (?) länder (jag skulle tro att det är mellanöstern vi snackar om ) så skulle vi inte få bygga kyrkor! Det kan vara rätt, men å andra sidan finns det redan kyrkor i "deras" länder eftersom inte alla som bor där är muslimer. Å tredje sidan vet jag inte i hur pass stor utsträckning man egentligen bryr sig om det, hur många i ett av världens mest sekulariserade länder går i kyrkan egentligen?

- Jag föreställer mig att om vi var tvungna (för faktiskt, de flesta är tvungna) att fly från Sverige så skulle de svenska traditionerna (som till största delen baseras på kristna högtider och som är värdefulla även om man inte tillber den kristna guden) kring jul, påsk, lucia, pingst, midsommar (nu är ju förstås midsommar inte en i första hand kristen högtid utan är sprungen ur tron på asagudarna), semeldagen, kräftor- och suströmmingsfirande skulle bli långt mycket viktigare än vad de faktiskt är nu. (Jag menar inte att vi inte firar dessa saker, men jag tror inte vi ser betydelsen av dem för oss personligen i så särskilt stor utsträckning eftersom det är så självklart).

- Ja, det kanske är lite klumpigt av Mark Levengood att uttrycka sitt missnöje med de som röstade på SD (eller, ptja, jag vet inte egentligen, man får ju faktiskt tycka vad man vill), men man kan ju kanske förstå att han känner sig lite ledsen för att nästan sex procent av befolkningen tycker att han inte borde få vara här i landet, han är ju både invandrare och homosexuell. Att kalla uttalandet för diskriminerande känns lite, ja, fånigt.

- Sen i största allmänhet kan jag ju tycka att avsluta vänskapsrelationer för att man inte håller med varandra är ganska fånigt det också. Alltså, skriver man någonting i ett öppet forum så kan man inte räkna med att alla som läser ska hålla med och säga "ja, såklart har du rätt", det kan inte vara särskilt svårt att räkna ut. Det känns ganska, hur ska jag säga, signifikativt för SD's retorik att man stoppar huvudet i sanden eller låtsas att man inte hör (eller slänga ut sina FB-vänner för den delen), när man får motargument som man inte kan besvara. Faktum är, att en diskussion i diskussionen var just att det är fånigt med statusrader som säger att man ska ta bort alla vänner som röstade på SD, allt med hänsyn till just demokratin och rätten att ha sin åsikt. Att sen använda sig av exakt samma metod fast åt motsatta hållet känns väl kanske, tja, lite....märkligt. Man kan ju undra vari skillnaden ligger.

Slutligen ska jag också tillägga att personen i fråga inte röstade på SD, det är naturligtvis väldigt bra, men uppenbarligen lockar deras politik väldigt mycket..

I slutändan kanske man kan säga att ja, det är lätt att säga att "alla får tycka vad de vill", så länge alla håller med mig. Det är tråkigt att man slänger iväg sina vänner så lättvindigt, jag har många vänner som inte tycker som jag i många frågor och omvänt, men jag dömer inte dem för det, de är ju mina vänner och jag respekterar och älskar dem oavsett. Det är det vänskap handlar om för mig. Diskussioner är roligt och det gör att man upptäcker olika saker och kanske får man en ny vinkel till livs, som man inte hade förut. Men. Det är tydligen olika det med, och det är klart att det får vara det - "luften är fri".

Till alla mina andra vänner, som röstade på det ni kände var rätt för er och som tål att jag och du kan ha olika åsikter, men också lika, skickar jag en stor och varm kram!

Tillägg:

...det verkar som om det är omöjligt att korrigera textfärgen, så det får väl vara blått - innebörden är ju densamma även om det ser fult ut.. (kanske ett tecken på ett bra äktenskap?)

Läderbröllop

22 september 2007



Sen hade vi partyt den 5 juli 2008

(det är inte lätt att skära tårtbitar om man är två om tårtspaden)






tisdag 21 september 2010

...267...

I lördags när vi var på surströmmingstillställningen (min 12-årige lillebror tyckte att det var jättegott och ville spara till frukosten dagen därpå eftersom han var proppmätt - pappa sa dock nej) så fick jag (äntligen) titta igenom de saker som pappa har fått efter min farmor, dvs. hans mamma. Det är länge sen hon gick bort, jag tror det var 2001, och inte förrän förra sommaren hämtade min pappa upp det. Jag hittade lite småsaker som jag minns från när jag var liten, och sen hittade jag en sak som jag inte alls minns men som känns väldigt mycket som min farmor, för mig, och den fick flytta hem hit till köksbordet:



Jag tänkte mig att ni som läser här skulle få hjälpa till att ge denna pjäs ett namn, den som kommer med det vinnande förslaget kommer att få en liten present! Eftersom det dock är svårt att sätta tidsgränser för att komma på rätt namn, tänkte jag inte ha ett slutdatum utan jag meddelar när jag fått rätt namnförslag - då vet ni när det är slut, och jag vet vem jag ska skicka den lilla presenten till (förutsättningen är såklart att du skriver ditt namn och gärna en mailadress). Jag har en läsare som jag vet är fenomenal på att komma på roliga namn (Skleddi) och som jag misstänker kan komma att ge ett eller annat förslag (lite internt, kan man säga)
- men - jag vill understryka att samtliga förslag tas under beaktande. Oftast är det ju lätt när man hör det rätta namnet, man bara vet att det är så det ska vara..



Ett tillägg och sen ska jag sluta..

...vi vet faktiskt inte än om Alliansen blir i majoritet eller ej, poströsterna äro icke medräknade ännu, och tydligen (enligt ett radioprogram jag hörde i morse) krävs det inte så mycket för att det ska bli så. Vi lär få se hur det slutar sådär i morgon eller på torsdag.

Enough.

Idag såg min man en örn på vårt staket, men han hann inte få den på bild. Lite synd, för jag har då aldrig sett en örn på så nära håll förut. (Jag låg fortfarande under täcket). Den var inte så stor och det var ju skönt, annars vet ingen om Elsa eller Flisan flugit härifrån (hemska tanke).

Mitt stämningsläge är som följer: själva peaken har försvunnit och jag har de senaste dagarna känt mig nere. Inte enbart pga valet, vilket i och för sig inte vore en helt orimlig tanke, utan bara sådär tung i sinnet. Trött och orkeslös. Mina tre saker har minskats till ungefär en eller på sin höjd två (om vi inte räknar handarbete av alla slag som en sak), det viktigaste, nämligen promenaden. Det är alltid bra att komma ut. Dessutom har jag fått ett stort sår på min vänstra handled efter en nickelallergireaktion när jag hade på mig armband.. Försök sluta klia när det börjar liksom.

Nu ska jag snart bege mig till prattanten igen, vi kanske kan komma på något konstruktivt, om inte så är det ju alltid bra att prata av sig lite.

måndag 20 september 2010

Hur i helvete tänkte dom?

Som ni säkert förstår kommer detta inlägg bli ett riktigt förbannat inlägg. Jag är fortfarande så upprörd över SD's framgångar. Vi måste på något sätt visa vårt missnöje - någon som är med på att engagera oss för en demonstration som ska gå av stapeln i alla städer i hela landet, samma dag och samma tid?? (Ja, jag tycker att det är viktigt att man får rösta på vad man vill, att man får tänka och tycka vad man vill - det i sin tur betyder ju inte att man bara ska sitta tyst och nicka, man har enligt samma princip full rätt att uttrycka sitt missnöje över det man anser är fel).

Alltså. Egentligen vet jag inte vad jag ska säga. Först och främst hoppas jag att Alliansen öppnar sig för ett samarbete med Miljöpartiet och att Miljöpartiet i sin tur gör det motsatta - eftersom samtliga partier uttryckligen sagt att de inte vill samarbeta med SD så tycker jag att man ska följa den vägen och samarbeta istället för att motarbeta. Om de inte gör det, så blir jag uppriktigt sagt förbannad på både den röda och blå sidan för att de inte tar sitt ansvar eftersom de KAN göra det, de KAN påverka politiken i rätt riktning och de MÅSTE göra det, lämna inte över ansvaret till SD - ta det själva och påverka!! Visa att ni inte viker ner er för rasister och låter dem vinna!

Sist, men inte minst, så förstår jag verkligen inte hur man på allvar kan rösta på SD och sedan inte kalla sig själv rasist. Stå för vad ni tror på och försök inte skylla på något annat. En röst på SD är de facto en röst på rasismen och fattar man inte det så är jag tveksam till om man överhuvudtaget borde få rösta. De kan försöka slingra sig och säga att de röstar på dem för att de har så fin familjepolitik (hört talas om KD?). De rasistiska inslagen bryr man sig inte om (eller hur?) utan det är resten av politiken man vill åt. Jag förstår att man vill intala sig det, men det frånsäger dem inte ansvaret och det gör inte att de är mindre rasistiska - har du röstat på SD så är du rasist. Du kan aldrig, aldrig, aldrig säga någonting annat. Du har såklart rätt till din åsikt och att rösta på SD, men låtsas inte om att du inte vet att de har rasistiska åsikter och att deras politik till största del handlar om just detta.

Vi måste nu ta vårt ansvar och visa vårt missnöje. En liten käck hejarramsa får tjäna som slutkläm: "Vi ska vinna! Vi ska ta dom! Vi ska göra ketchup av dom!"

söndag 19 september 2010

Chooseday

Idag är det val. Om nu någon har missat det. Jag och min make hade tänkt att vi skulle vandra, glada i hågen ner mot vallokalen och sen hem igen. Tyvärr tyckte inte vädergudarna det och således släppte de ner allt vatten som fanns. (Det är fortfarande inte slut).

Hursomhelst. Jag har för första gången i mitt liv röstat blått. Jo. Det är sant. Jag kände ett tag att jag verkligen, verkligen borde rösta rött eftersom jag är sjukskriven och ja, bidrag och så vidare. Tyvärr är inte Mona Sahlin min kopp the. Hade Maria Wetterstrand varit kandidaten för statsministerposten hade en grön röst varit betydligt närmare. Faktum är att jag också funderade på att rösta grönt (och jag gjorde det i kommunvalet), men det avgörande för mig var att jag inte kan tänka mig Mona Sahlin som statsminister och jag KAN inte rösta på någonting jag inte tror på. Min tanke om Miljöpartiet var dock att det kan hända att de kommer att ta steget att samarbeta med Alliansen om SD får för mycket röster (ja, ni har kanske följt debatten) och då tänkte jag att Miljöpartiet var en stark kandidat, men, till syvende och sist så var jag ändå tvungen att följa mig själv och min inställning. Blått it is. För att jag tror på Sverige. (Nu låter jag ju verkligen som att jag propagerar stenhårt, men det gör jag såklart inte, alla får ju rösta på vad de vill naturligtvis. Alla har ju sina hjärtefrågor, sina argument och sina förutsättningar). Men det ska verkligen bli spännande att se vad det blir för slutresultat.

Det känns fortfarande jättekonstigt att ha gjort det här valet, vilket jag egentligen inte begriper, jag har varit mer insatt än någonsin och jag tror också att mitt val har varit mer medvetet än någonsin tidigare och antagligen också mer rätt för mig, än tidigare. Eller. Jag tycker såklart inte jag röstat fel tidigare, för just där och då var det naturligtvis rätt. Men jag inser också nu att politik är mycket, mycket mer än vad man tror, frågorna är mycket större och mer komplexa än vad man tror. Det handlar inte om "vi gör rätt, ni gör fel". Det finns inte EN lösning som gör att allting blir perfekt. Jag ska verkligen med glädje följa de nästföljande fyra åren, nästa val kommer jag kanske rösta på vänstern :-)

******************

Och nu, som förberedelse inför nästa stora bloggämne här hos mig, vill jag påminna eder alla om att gå in och anmäla er till julklappsswapen!

lördag 18 september 2010

Julblogg!

Den här roliga bloggen hittade jag idag, och en julswap är en julswap och en julswap kan aldrig vara dålig!


I år tänkte jag ta på mig ansvaret att arrangera en julswap. Jag lovar att ta mitt arrangörsansvar på allra största ansvar och att göra allt jag kan för att vi ska få en lyckad swap! Visst är ni med??

Vad är en julswap?
En julswap är ett arrangemang som innebär att ett antal personer byter julklapp med varandra.

Hur går det till?
Senast den 15:e november skickar jag ut ett mail till alla deltagare med uppgifter om vem man ska skicka sin julklapp till. Julklappen ska ha ett värde av minst 100:- (exklusive porto) och vara framme hos sin mottagare senast den 12:e december. För att få tips om vad man kan köpa kan man kika in på sin mottagares blogg! Om julklappen skulle försvinna på vägen till mottagaren förbinder du dig att skicka en ny.

Lägg upp en liten smygbild på julklappen du köpt i din blogg så alla kan snoka runt bland bloggarna och försöka lista ut vem man fått sin julklapp av. Sedan lägger du upp en bild på julklappen du fått när du öppnat den. Jag kommer den 27:e december presentera vem som skickat till vem så då får ni se om ni gissat rätt!

Vem kan vara med?
Alla som är bosatta i Sverige (för att undvika dyra portokostnader) och har en blogg (för att den som ska köpa din julklapp ska kunna få inspiration och för att du ska kunna lägga upp en smygbild på julklappen du köpt samt presentera julklappen som du fått) kan delta.

Hur anmäler jag mig?
Anmäl dig till julflickan@gmail.com senast den 31:a oktober. I mailet skriver du ditt namn, din adress och din bloggadress.


*********************

Nu vet ni alltså vart ni kan hitta mig när valet är över och jag helhjärtat kan fokusera på det riktigt viktiga i livet: JULEN!

Surströmmingens lördag

Igår såg jag ju då valdebatten, slutdebatten. Tror någon att jag nu är fullkomligt övertygad om vilket parti som ska få min röst?


Nej.


Jag slits verkligen fram och tillbaka. Jag vet att inte hela valet står och fallerar med min röst, men det är nog så viktigt, det är väldigt viktigt. Det är rent av jätteviktigt. Jag förundrades igår över frågor om sjukförsäkringen. Givetvis, jag säger givetvis är det fruktansvärt att människor blir lidande på alla de sätt som vi hört på radio och tv, och läst om i tidningarna. Jag lider med de människor som drabbas. Jag tycker det är bra att alliansen erkänner att de har misslyckats till viss del med det här, och att de vill arbeta för att det ska bli bättre. Jag tillhör ju själv en av de som har blivit utförsäkrad och fått sjukersättning och jag tycker faktiskt att själva tanken och meningen med systemet är bra. Det är viktigt att man har möjlighet att få hjälp ut i arbetslivet i den mån det är möjligt, för många människor (egentligen oavsett om de är sjuka eller ej) så tror jag att jobbet har väldigt stor betydelse för välmåendet. Återigen, OM DET ÄR MÖJLIGT för personen, givetvis ska ingen som inte klarar av ett jobb tvingas ut i arbetslivet. Det är ju lite trist dock om det faktiskt visar sig att personen klarar av ett jobb på kanske 12,5 % efter 10 år och då inte ha möjlighet att göra det. Men självklart ska man också få vara sjuk och bli frisk i den takt det går - stressa fram någonting gör ju inte det bättre. Ofta undrar jag: Är jag verkligen den enda människa i hela landet som har positiv erfarenhet av sjukförsäkringssystemt? Jag vet ju förvisso inte hur det såg ut innan, eftersom det här hände nu i vintras, men jag har ju blivit beviljad sjukersättning, och det gick jättesmidigt. Vilka finns det flest av egentligen: de som har bra erfarenheter och de som har dåliga? Det känns ju som att jag är helt unik... I sammanhanget måste jag också tillägga ett problem: det är mycket märkligt att en läkare som aldrig någonsin har träffat den sjukskrivne ska göra en bedömning av dennes arbetsförmåga. Hur kan det ens vara möjligt? Och hur kan det komma sig att denna läkare helt kan ignorera andra läkares intygande (som i vissa fall är flera stycken) om att personen faktiskt är så sjuk som de skriver, som har träffat och sett personens problem. DET är ju helt galet. Tänk om man låg där med ett ben som var brutet och en benpipa kikar ut lite käckt och så ringer man försäkringskassans läkare och frågar om han tror det är brutet, men nejdå, inte alls säger han, du kan glatt skutta vidare på din studsmatta!

Det fanns bra idéer om integrationen, jag gillade flera av förslagen - det är lite synd att min C-uppsats i Historia och som handlade om just integrationspolitiken i Sverige skrevs redan 2003, det var liksom lite för tidigt för den debatt som är idag. Hade det varit idag hade jag ju lätt fått en doktorandtjänst! (Eller, det tycker i alla fall jag själv, det de inser idag har i flera år funnits i min arkiverade uppsats på Stockholms Universitet).

En lite oroväckande sak var Mona Sahlins svar när hon pratat om en avhoppad Moderat med Fredrik Reinfeldt och han kontrade med att hon säkert visste att det ibland hände att partikamrater hoppade av: "Det är jag van vid". Inte den längsta pommes friten på tallriken direkt...

Och såg ni att Maud Olofsson hade en sne näsborre?? Jag kunde inte riktigt lyssna på vad hon sa, jag såg bara näsborren. I den mån jag hörde någonting så tyckte jag att hon bara sa samma sak. Gång på gång. Entreprenörskap! Jan Björklund i sin tur hade roliga öron..

Nåväl. Jag tror att jag är ganska klar över vilka partier det inte blir, men jag har ändå kvar sådär tre stycken.




Vad gäller surströmmingen så väntas en sådan festlighet under kvällen. Som tur är ska jag också ge bort bullar.

fredag 17 september 2010

Vessla eller kamel?

Jag vet inte vad jag ska rösta på!! Fortfarande inte!! Det har aldrig hänt förut att jag varit såhär velig.. Eventuellt kommer jag att komma till röstlokalen när den öppnar på söndag morgon och sen bo där, i mitt lilla bås, hela dagen och sen får de släpa mig till lådorna för att jag ska lämna kuverten. Det är verkligen tur att slutdebatten är ikväll, jag ska sitta som klistrad (hoppas jag inte behöver gå på toaletten) hela tiden. Lätt! Peter får fixa krubb och dryck.. (Vi ska äta Västerbottenpaj, inspirerade av "Halv 8 hos mig").


Ps. Jag tror vi ska få svärföräldersbesök typ nästa vecka....

...271...

Jag hoppas verkligen att jag räknar rätt vad gäller dagarna. Hoppas. Tänk vad ledsen man skulle bli om det helt plötsligt visar sig att jag räknat fel och det egentligen ska vara tio dagar till? Då får jag sitta där på Arlanda och se på flyg som lyfter och landar och sova på en mjuk och varm bänk med väskan som huvudkudde (jag har gjort det en gång, men det var bara en natt). Surt.

Idag har jag bestämt mig för att det ska bli en hemmadag. Jorå. Jag ska bara syssla med prylar i hemmet (t.ex. sitta vid datorn). OCH jag ska dessutom vila, fast jag sov länge. Hur det ska fungera vet jag inte än, men jag ska ändå försöka genomföra det.

Jag vet inte om ni läst ketchupmammans blogg förut i ert liv, men den är verkligen jätterolig! En del kanske hänger sig på ordet mamma, men det - mina vänner - ska ni inte alls göra. Jag har inga barn, jag planerar inga barn men den är hysteriskt kul nästan jämt! Jag säger detta för att ni 1/ska gå in på bloggen och läsa den, för annars kommer ni ha så mycket tråkigare, och 2/ska rösta på henne i Veckorevyns Blog Awards där hon är, kan man säga, en riktig outsider! (Plus - hon tycker det är lite jobbigt att be läsarna rösta, så därför vidarebefordrar jag det också).

torsdag 16 september 2010

...272...

Gårdagens inlägg var mitt hundrade. Jag hade tänkt utlysa en tävling, men jag hade ingen bra vinst. Idag har jag dock kommit på en, men jag måste först se om mitt pyssel blir som jag har tänkt, i så fall blir det en tävling. Om inte, ja, då blir det inget. Eller så får ni vinna en bit av det gummiband jag fått av sjukgymnasten för att träna min onda nacke/skulderblad. (Jag förstår att ni hoppas att jag inte ska lyckas med mitt pyssel - moahahahahaa).

Som ni kanske kan ana, så är jag fortsatt speedad. Igår kom jag på idén att jag ska åka Vasaloppet. Realist är jag dock, min form är inte vad den borde (snarare är den på kanske -78), så jag siktar på Tjejvasan 2012 och sen tar jag Vasaloppet 2013. Typ. Jag inser, jag inser verkligen att det kanske är lite att ta i. Mitt boendestöd tyckte att jag skulle fokusera på nuet istället, och jag vet att hon kanske har rätt, men ändå. (Hon tyckte också det var roligt att jag för några veckor sen bara såg allt i svart och knappt orkade ta mig ur sängen). Man skulle ju kunna tänka att det här stadiet eller vad man nu ska säga, är toppen, men jag är inte så säker på det. Visserligen är det ju bra att man får saker och ting gjorda, men det kanske inte är helt optimalt att man har en lista på sjutusen saker som man måste göra dels för att a/det kanske kommer en dag när man är tillbaka i ryggläge och b/man lever i framtiden och inte här och nu. Det här med tre saker om dagen varav en är promenad eller träning och ett krav är en timmes vila. MINST, är ju en bra idé och jag förstår precis varför (t.ex. för att jag inte ska gå in i hårdträning inför Vasaloppet 2013 redan nu). Men fatta vad störigt det är när man har myror i hela kroppen och får råångest så fort man känner att man antingen inte hinner med allt man ska göra, när man känner att man är så trött att man nästan stupar fast man samtidigt är helt speedad inuti och bara måstemåstemåste göra "bara det här" också. Men. Jag är i alla fall duktig och skriver upp tre saker i min kalender för varje dag och sen försöker jag att inte göra mer och jag försöker att vila minst en timme (vilket ju kanske är det allra svåraste). Dessutom skriver jag ner hur dagen har varit helt kort, med bara några ord eller korta meningar.

Som jag skrev i en tråd i ett forum: Jag är som Tom (i Tom och Jerry) när han har dynamit i arslet.

onsdag 15 september 2010

...273...

Idag: HYPERstressad. Inombords. Natten: Jag drömde om allting jag har idéer om att göra. Nu: Har jag inte gjort någonting, mer än att gå upp (jag var så trött efter nattens stress) och käka frulle. Nu har jag tänkt att jag ska diska, lassa in ett ton ved (eller i alla fall så det räcker till en eldning) och sen ska jag gå ut på en promenad också. Phew. Sen måste jag ju vila efter det. Moahh - jag har ju massor av idéer om vad jag vill göra. Men. Pyssel räknas väl inte till saker man uträttar - t.ex. om jag sitter i soffan och broderar/stickar/virkar? Det kan det ju verkligen inte göra.... Jag sitter ju still!!

Okej. Jag vet att just den där "tre"-regeln är bra för att jag inte ska göra för mycket och sjunka ner just i djupet igen, men vad fasen, jag blir ju lika stressad av att inte göra något, så då kanske det är bättre att göra någonting? (Nej, jag vet, det finns en poäng i att göra allting lagom, men det är ju inte lagom att bara göra tre saker? Eller?)





Var det någon som sa sjukdomsinsikt?

måndag 13 september 2010

...275...

Jag känner att jag hoppar från ämne till ämne ganska friskt i den här bloggen - men det är ju det som är så bra med att det är just min blogg!

Det är det här med valet. Ju mer insatt man (dvs. jag) blir, och som jag sagt tidigare, såhär insatt har jag nog aldrig varit tidigare, ju svårare blir det. Alltså, man ser plus där man tidigare alltid bara sett minus och man ser minus där man tidigare bara sett plus. När jag var ute på dagens promenad (duktig) hörde jag ett radioprogram med en skrikande programledare i P1 (minns inte vad programmet hett) där förre Center-ledaren Olof Johansson var någon slags side-kick. Han, Olof alltså, att han tyckte det varit bra om politikerna försökte enas om någonting och sedan se saken ifrån den andres synvinkel (jag tror ni fattar hur jag/han menar) för att då lär man sig väldigt mycket och man blir lite mer medveten om hur någon annan tänker. Att liksom se alla saker som man faktiskt tycker ganska lika om, och hur man kan utveckla sitt samarbete där. Sen är det ju klart att det finns olika partier för att man inte tycker lika i alla frågor, och så ska det naturligtvis vara - men istället för denna ständiga pajkastning. Bra side-kickande!

Ett område där jag under den här tiden blivit mycket kunnigare är Sveriges finanspolitik (vem kunde tro det) och hur man har hanterat krisen och på vilka sätt man har löst problem, hur man skiljer sig gentemot exempelvis Grekland som har stora problem med sin ekonomi. Det är ju hur intressant som helst! Och, faktiskt, spännande. Man får en helt annan inblick i hur saker och ting är beroende av varandra, varför det är möjligt att göra på det här viset men inte på det här, och vad som händer om man agerar på ett visst sätt jämfört med om man hade gjort det motsatta osv. Jag ska bli finansminister när jag blir stor! (Tyvärr vet jag inte för vilket parti ännu).

söndag 12 september 2010

...276...

Alltså. Jag har verkligen fått riktiga jul-cravings!! Allt jag ser överallt är jul och julpyssel! "Hmmm.. Vad ska jag göra med den här kapsylen - jo kanske en julgroda! Eller den här stekpannan? Jo, jag lägger risgryn blandat med klister och målar allt vitt! Sen kan jag använda den här lilla kökshandduken och göra en tomte som sitter och käkar av gröten! Toppen!! osv.osv.osv." Så idag när jag var inne och härjade bland postorderkatalogssidorna för att hitta bh:ar som inte går sönder efter två månader (dvs. icke-Ullared) så råkade (?) jag slinka förbi julpyntet också. Det är tur att vi har flyttat, för det betyder att vi måste utöka och omforma vårt julpyntande. Alltså blev det också två pappersstjärnor att hänga i antingen ett fönster eller två, beroende på hur stora de är. Billiga var de, och dessutom snygga (och om de ser annorlunda ut i verkligheten så är det bara att slänga tillbaka dem). En annan julinsikt jag fått idag är: Varför ska jag envisas med att vänta så länge som möjligt med att börja med julgrejerna? Jag älskar ju julen, om jag börjar redan i september så får jag ju 3,5 månad fylld av jul istället för att knö in allting under december och bli stressad?!? Det finns ju ingen logik i det! Dock bör jag vänta med julmusten och pepparkakorna till första advent (vilken, som tur är, inträffar redan den 28:e november i år!) - det finns ju dessutom till försäljning hela januari sen, och det blir bara billigare och billigare ju längre tiden går (efter jul alltså). All in all kommer jag ha nästan ett halvår jul - och sen är det bara fem månader kvar tills vi åker till NY. Toppen, eller hur?



Bh:arna var också schyssta, snygga och billiga. Toppen - igen!

lördag 11 september 2010

...277...

För den som inte hängt med, så är det lördag idag. Mina senaste dagars entusiasm och speed har försvunnit igen, antagligen kommer de tillbaka någon gång, men de tog nog mycket kraft. Istället är det ack och suck och håglöshet, men, det är inte så illa som det var ganska nyss, och det är ju faktiskt bra. Skönt att bara vara lagom deppig liksom.

Min pappa är från Norrland, det är det kanske en del av er som vet, och således är han en surströmmingsfantast. (Ja, jag vet att inte alla norrlänningar gillar surströmming). Av denna anledning är vi bjudna hem till honom nästa lördag för en surströmmingsstund. Tydligen gillade jag denna rätt när jag var liten, i mellanåren tyckte jag såklart att det var äckligt och roade mig bland köttbullarna. För ungefär tio år sen (!!) åt jag surströmming på någon fest och tyckte inte det var så farligt, ungefär som vällagrad ost, vilket jag verkligen gillar så det ska bli väldigt intressant att se hur det blir och smakar denna gång. Det jag egentligen tänkte att jag skulle säga med det här var att jag har en söt lillebror (jag har egentligen två söta lillebrödrar, detta gäller den yngsta) som är 12 år. Han har ett facebook-konto och idag hade han skrivit "du kommer väl och äter med oss på söndag?" (vi har dividerat fram och tillbaka om vilken dag, och i går kom vi fram till att det blir nästa helg, men det kanske inte han vet om än). Jag tycker det var oerhört sött, jag blev nästan lite rörd. Det är såna saker som gör att man känner sig åtminstone lite värdefull för ett tag..

En helt annan sak är: Jag saknar rönnbär! Det ska ju bli en kall vinter om det finns mängder, och det gör det sannerligen inte här - alltså ingen kall vinter, men heller inga fina bär att trä upp och använda när jag ska höstdekorera dörrkransen. Ett träd utanför som jag kollade in idag har kanske fem, halvsunkiga, klasar och det är verkligen det enda träd jag har sett inom en ganska stor radie. (Det här problemet kom jag fram till nu, har jag nog tagit upp typ igår). Om det är någon som har tråkigt och som har massor av rönnbärsträd med rönnbär i, så är ni välkomna att skörda en ica-kasse och skicka den till mig (jag betalar givetvis). Eftersom de ändå ska torka, så tänker jag att det nog borde fungera ganska bra att skicka.. Om ni vill ha någonting i utbyte, kom med förslag, jag kan t.ex. plocka lite nypon eller virka en mössa eller, ja, någonting som ni tycker är en bra idé!

För övrigt har jag just nu kommit in i en NY-craving-period igen. Jag kollade in våra biljetter och bokning av vårt apartment hostel. Hela hostelet (blir lite märkligt med en svensk ändelse känner jag) är uppbokat nästa vår och sommar (och för den delen även nu), vilket jag tar som ett förhållandevis säkert besked om att det inte är jordens sunkigaste. Jag upptäckte också att man, om man ville, kunde lämna sin tvätt till en allt-i-allo och så fixade han den mot att han fick bra dricks (eller ja, det var väl frivilligt, men vem vill liksom inte ge dricks för en sån tjänst?). Oavsett så finns det ju tvättställen i NY så vi behöver ju inte, egentligen, ta med oss halva garderoben för att vi inte kan tvätta på tre veckor (det hade nog varit omöjligt för så mycket kläder har vi nog inte ens).

Nåväl. Jag längtar.

fredag 10 september 2010

dag 278

...och jag har fått en award minsann! Från kusinvitamin - det är väldigt roligt!


Nu ska jag berätta tio sanningar om mig själv för er.

1. Jag lånar sjukt mycket böcker på biblioteket, ofta har jag minst 20 stycken hemma. Givetvis läser jag inte ens hälften, men känslan av att ha alla dessa böcker är härlig (att vi dessutom har ett eget litet bibliotek med massor av olästa böcker ignorerar jag glatt!)

2. Just i detta nu dricker jag kaffe och äter en sockerkaksskiva.

3. Jag skulle någon gång gärna försöka mig på att skaffa mig en jägarexamen. När jag har råd.

4. Jag har alltid flera pysselprojekt igång, just nu en virkad filt, virkande av barba-familjen, virkning av ett pepparkakshus, broderi av små julstrumpor samt julkort.

5. Mina syskon tycker att jag är en kvinnlig Gustav Svensson (ni vet, "Svenssons, Svenssons"), speciellt när det är jul. Oavsett var man firar julen, så ska det vara som det alltid har varit!

6. Om jag fick en miljon som jag måste spendera på en sak, skulle jag åka till Panduros lager i Malmö (tror jag) och köpa upp ett stort lager med pyssel. Förmodligen skulle det räcka för resten av livet.

7. Det enda sanningar jag tänker på när jag ska komma på vad jag ska skriva handlar om julen.

8. Jag backade in i en trottoarkant när jag körde upp, men, jag klarade mig!

9. Jag tycker att min man är lite dålig på att ge mig blommor (eller liknande).

10. Jag tycker det är skitsvårt att komma på tio sanningar om mig själv!

Denna award ska ju såklart också skickas vidare, och jag tycker egentligen att alla ni som läser här är värda den! Ta den, och fyll ut era bloggar med den!!

torsdag 9 september 2010

...279...

Valaffischen för de rödgröna är intressant upptäckte jag idag. Jag satt i godan ro och läste DN och såg att ingen av partiledarna tittar åt samma håll! Är det en slump eller har det någon betydelse och isåfall: VAD betyder det? Att de tittar åt olika håll för att alla har varsitt område och tillsammans täcker man in rubbet? Att de tittar åt olika håll för att de inte kommer överens om vilken politik de ska föra? Var jag inte förvirrad och hade ångest för vad jag ska välja förut, så är jag det nu. Inte ens språkrören, Peter Eriksson och Maria Wetterstrand (som förövrigt gick i Peters parallellklass, har jag för mig) ser åt samma håll och de borde väl i rimlighetens namn göra det?

onsdag 8 september 2010

...280...

Ja. Egentligen tänkte jag skriva någonting som var smart och liksom lite fränt. Nu har jag inte en aning om vad det skulle vara..

För att bara tala om hur det gick med bilkörandet under slutet av gårdagen kan jag säga att jag fick backa runt ett gathörn och smidigt göra en liten fickparkering (eller ja, en halv, eller kanske väldigt liten - bara köra in framför en bil). På väg hem så var det återigen kossor på vägen, de såg mest förvånade ut.

Samtalet gick bra, vi kom överens om att jag ska lägga in en timmes vila mitt på dagen. Speciellt nu när jag är så speedad. Jag lånade två ljudböcker på biblioteket igår, så nu kan jag lyssna på dem under min vila, det kan vara sövande. Vi kom också överens om att ett lite dagsschema var en bra idé, men inte med för många saker, på sin höjd tre. Utöver det att satsa på att få in rutiner på dagarna, t.ex. en promenad. När det fungerar så kan man börja fundera på andra saker..

Fortfarande vet jag inte hur det ska bli med julgranen. Men jag vet att vi har en spark ute i skräphögen, så jag kan i alla fall göra ett fint arrangemang där. Den ren jag ska tillverka kan kanske tjäna som draghjälp.

tisdag 7 september 2010

...281...

Eventuellt har jag fått en förklaring till flugorna. I morse gick det nämligen omkring massor av kor på vägen - vår väg är lite avstängd, så det är lite knepigt att åka bil igenom, men det finns såklart en bom som man kan öppna. Hursomhelst, detta beror uppenbarligen på att korna ska gå omkring i skogen. Jag är ganska dålig på kor och sådant, men om någon vet så får ni gärna förklara varför man gör så?

Förutom ko-upplevelsen har jag också fått utnyttja mina förarkunskaper. Kossorna på väg upp i backen är bara början. Jag skjutsade mannen till skolan - poliskontroll (nu fick jag förvisso köra förbi, men i alla fall), dessutom massor av störiga, cyklande gymnasieungdomar som inte har något trafikvett, också de på väg till skolan. Tillbaka hemma parkerade jag utanför stängslet med en halv fickparkering, eftersom mitt boendestöd stod parkerad där också. Efter frukosten begav vi oss till Österbymo - en liten räv som inte var ett dugg rädd för bilar (kanske hade hans mamma försvunnit). När jag kom hem och skulle köra uppför backen och hem kom mötet med stor lastbil på liten grusväg och jag fick backa (faktiskt riktigt snyggt om jag får säga det själv) tillbaka upp till infarten från stora vägen. Snart ska jag bege mig in till staden för samtal. För säkerhets skull tänker jag åka i god tid, för jag antar att det kommer att hända någonting längs vägen.

Något annat är följande: Jag mår lite bättre nu. Eller. Jag är ganska speedad känner jag. Jag läste igenom förra årets julnummer av 101 nya idéer och således har jag också ungefär tusen idéer som jag vill genomföra. Bland annat ska jag bygga en ren, plocka rönnbär, fixa egna ståltrådsdekorationer, göra femton andra sorters pyssel, minst en dörrkrans och dekorationer av allehanda slag. Jag insåg att det kommer en ny tidning snart, och vårt hus kommer ha ett överflöd av julpynt, men det är så jag fungerar. När jag väl har bra perioder, då vill jag göra allt! Gärna nu och på en gång. Jag VET att jag måste försöka att inte planera och tänka att jag ska göra allting, men det är så svårt. Jag vet ju inte om/när jag dippar igen, och då är det bäst att ha gjort så mycket som möjligt. (Ja, det är fullt rimligt att det kan vara så att just denna hysteriska jakt på projekt gör att jag dippar, eftersom jag inte tycks ha någon spärr och således blir det lite för mycket av det goda). En tanke, som jag tänkte vädra med prattanten idag, är att man kanske skulle kunna göra upp en planering dag för dag. Jag skulle i så fall planera dagen på kvällen innan. Det blir mer strukturerat på det sättet. En nackdel är dock att jag, de gånger jag prövat olika varianter av detta tidigare, blir så besviken när det är en dålig dag och tycker jag är helt värdelös som inte klarar av någonting. Balansgång är ordet.

Ett problem som jag har, som har uppstått när jag har funderat på julen och julfirandet, är: var ska vi egentligen ha julgranen? I vardagsrummet, som för mig är en ganska naturlig plats är takhöjden bara två meter medan granen är 2.10 (plastgran eftersom jag är allergisk). I köksdelen är ju takhöjden väldigt hög, så en gran på 2.10 ser ut som en liten krukväxt. Ska man köpa en lägre gran eller ska man försöka hitta en som är längre? Det kan ni fundera på...

måndag 6 september 2010

...282...

När man är kattägare är det inte helt ovanligt att man hittar en och annan död mus i trädgården lite då och då. Att hitta levande små möss är desto ovanligare, men det var just vad jag gjorde idag!

Visst är de söta?!? Jag tror dock inte de tyckte att jag var särskilt söt, för just efter den här bilden så skuttade båda två in i gräset.

Utöver katter och möss har vi också flugor till förbannelse här inne. Ett tag var alla borta, men nu verkar det som att de har blivit återupplivade igen. Vi har hört att tomatplantor ska hålla flugor på avstånd, likaså den köttätande växten vi köpte i blomsteraffären. Detta verkar tyvärr inte gälla våra flugor där det enda som verkligen funkar är flugsmällan. Av just denna anledning så hoppas jag att det blir kallt snart, så de går och lägger sig (igen?).

söndag 5 september 2010

muähhähhähähää

Igår var det en sådär ganska bra dag. (Nåja, jag höll på att få bryt när jag var på apoteket och det var jättelång kö och alla stod och pratade om sin semester med apotekspersonalen så jag blev skitstressad). Men, en kväll i goda vänners lag var bra bot. Jag fick också den äran att testa alkoholfritt vin, både vitt och rött (det var jag som körde nämligen) och insåg att jo, alkoholen gör visst skillnad på smaken. Vi var på en härlig skotsk pub (Pipes of Scotland) som jag trivdes bra på, de hade en miljon sorters öl (och whiskey, men vem bryr sig om whiskey?) så det ska bli roligt att tuta dit en gång när jag inte kör!

Nåväl. Dagen idag har jag varit så trött. Jag orkade inte vakna eller gå upp och jag drömde hemska drömmar. Det var jobbigt. Nu är jag slut. Jag är ledsen och bara blöööö. Peter tittar anklagande på mig när han går förbi med dammsugaren (eller ja, jag vet ju att han inte gör det egentligen, men jag lägger väl mina egna bilder av mig själv på honom och så blir det som det blir).

Idag är det dagen för mitt favorituttryck: helvetesjävlaförbannadeskit!

lördag 4 september 2010

...284...

Dagens inlägg är det 90:nde. Det ska fru Nyberg fira med att åka till Tranås och traska in på apotekt. Jorå. Stora grejer på G som ni märker..

En annan sak som jag ska göra grundar sig på ett tydligt faktum: Jag har verkligen inga långärmade överdelar i min garderob!! Jag ser min makes långa rad av skjortor och mer skjortor - sen ser jag min rad med klänningar, klänningar, två linnen och ja, det är det liksom. Jag har såklart vanliga linnen och jag har koftor av olika slag - men - handen på hjärtat, hur roligt är det när man ska gå ut och käka middag med sina vänner? Eller för den delen, gå ut och ta en öl och vara tvungen att släpa på en kofta och en jacka? Bestört över min garderobsbrist är vad jag är! Hur blev det såhär, det är vad jag undrar? Tranås är förvisso inte klädaffärernas Mecka, men det borde ju finnas ETT långärmat plagg, det är ju för bövelen höst!








Men jag har i alla fall snygga skor.

fredag 3 september 2010

...285...

Idag känns allting lite lättare. Dock känner jag mig lite speedad, jag vill liksom hinna med så mycket som möjligt så länge det går - och samtidigt tänker jag att NU, NU är det bra igen. Min prattant sa: "och försök att bara ta det lugnt, ungefär som när du har en fysisk skada eller sjukdom, kör inte på i 180 för att det går, utan låt det ta lite tid att återhämta dig". Lätt sagt, svårare gjort. Men jag försöker. 1 timme och 11 minuter har jag t.ex. spenderat i telefon med bästa Kian. Vi skulle bestämma var vi ska äta i morgon när vi ska träffas allihop i Jönköping och utarbeta lite planer för hösten. I slutändan kom vi fram till Twin City eftersom det finns ganska många val av mat och vi har ganska olika smak allihop. Vi kom också fram till att det var få roliga förrätter men å andra sidan bra efterrätter och det är ju toppen!

Det kom förbi två små flickor och sålde jultidningar. De sålde majblommor i våras, då hade jag just köpt en ute på stan. Nu kunde jag gottgöra detta, och köpte två saker - jag kan dock inte säga vad, för jag ska ge bort en av dem i julklapp (kanske den andra också, man vet inte). Jag minns när jag sålde jultidningar, jag var aldrig någon storsäljare - de här två hade fyllt nästan en hel sida (ni vet hur de ser ut) med namn och streck. Jag hoppas de säljer rubbet och får högsta belöning! (Jag fick en genomskinlig freestyle ett år. Den gick sönder efter några månader, men, den var ju jädrigt fräck!).

torsdag 2 september 2010

...286...

Tror ni att jag har fått något svar? Moahahahahahahaaaaa - inte ens ett litet! Egentligen tvekar jag inte så mycket vad gäller det som skrivits, det jag skrev från början har liksom bekräftats när jag läst igenom FK's papper. Det är också ganska tydligt syndrom på just Familjeliv - blir man motbevisad, så råkar man helt enkelt bara komma bort ifrån tråden och/eller så svarar man på ett helt annat inlägg och ja, "glömmer" bort att man ens diskuterade. Man skulle gott kunna tänka sig att kapa bort Familjeliv från sitt liv, utan problem, men eftersom jag hänger i en tråd för deprimerade och diverse andra tillhörande sjukdomar så stannar jag ändå kvar och det är helt omöjligt att inte läsa alla korkade trådar, och jag ska vara ärlig, det kan vara extremt underhållande!

Hittills idag har jag hängt med boendestödet som vanligt. Vi har varit ute på en promenad, totalt den här veckan hittills har jag varit på tre promenader. För er kanske det låter som en piss i Missisippi, men för mig är det ganska stort. Jag ska försöka känna mig lite stolt någon gång. Under denna promenad så kom jag fram till ett beslut angående julen. (En del kanske tycker att jag är lite väl tidigt ute för planläggning av detta firande, men jag tycker att det känns bra att besluta och bestämma och sen veta vad man har att sikta mot - blir det annorlunda och man ändrar sig så är det ju inte som att någonting är skrivet i sten). Det här är min plan:

Julafton: Jag och Peter, Elsa och Flisan hemma i vårt eget hem, med vår egen julgran, vårt egna godisbord, vår egen mat och vår egen glögg och våra egna nötter. Massor av Julmust och kanske en julöl till Peter. Mysigt och varmt, tända ljus, katternas favoritmjukmat (de äter annars mest torrfoder) och Kalle Anka, Karl-Bertil Jonsson och Svensson, Svensson. Julmusik i bakgrunden såklart.

Juldagen: Min mamma och mina syskon (under förutsättning att syskonen tagit sig hem och inte hunnit åka tillbaka igen) kommer till oss, käkar överbliven julmat (julmat blir alltid över), spelar ett spel eller två, kollar in någon juldagsfilm på TV, käkar godis och kakor och dricker mer glögg och julmust.

Annandagen: Vi åker till Eskilstuna och käkar kalkonmiddag hos Peters föräldrar tillsammans med svägerska och svågrar och barn, barnen blir glada för att de får fler julklappar trots att julaftonen är över, vi får god mat och umgås glatt med alla familjemedlemmar. Jag tror att det också kan bli en del fika och godis. För säkerhetsskull tar vid med extra julmust. Därefter stannar vi ett par dagar innan vi åker hem igen och tar oss an förberedelserna inför Nyårsaftonen.

Detta är alltså min plan. Min make får väl göra vad han vill, men såhär tänker jag göra.

Julfirande är ju ett fenomen utan dess like. Man ska göra allt på ett sätt (det är jag själv en stor anhängare av) och man måste alltid vara tillsammans med andra (gärna så många släktmedlemmar som möjligt) vilket jag inte är en lika stor anhängare av. Om man säger att man bara vill fira jul med sin man och sina katter ser folk rent skräckslagna ut och frågar om resten av familjen bor utomlands eller om man är osams (det kan hända att jag överdriver lite). Men faktiskt. Ju mer jag har tänkt på det så har jag insett att det faktiskt inte är så att man prompt måste träffas just på julafton - det finns 364 andra dagar på året, som faktiskt är lika värdefulla och som är precis lika bra till att träffas på. Herregud, det är ju inte precis som vi ska flyga till månen.. (Mina syskon skulle kanske just nu tänka "men gud, har hon slagit i huvudet, fått en ny personlighet??? Men, ni kan vara lugna, jag tänker inte frångå traditionerna på det sättet, det ska minsann fixas marsipanfigurer även om ingen äter upp dom, likaså ischoklad - allt är precis som vanligt, bara det att de medverkande bara är fyra - varav två katter).

onsdag 1 september 2010

...287...

Jag återkommer ofta till det här i bloggen har jag märkt, men, FATTAR ni hur fort tiden går??? Det är obegripligt - och det är redan september!

Idag är en dålig dag, jag orkade inte gå upp och när jag väl gick upp orkade jag inte göra någon mat, fast till slut fixade jag kaffe och mackor. Sen har jag suttit här. Jag skulle förstås kunnat ligga kvar fortfarande, men det gör jag ju inte, så det är ju bra. Jag har debatterat inne på Familjeliv litegrann. Det är alltid roligt, man märker ju att det finns en viss jargong där, antingen håller man med den som startat tråden eller så gör man det inte, och gör man det inte så ligger man risigt till! Det kan också vara det omvända, dvs. trådstartaren ligger risigt till för att han/hon startat en tråd som alla blir irriterade på och talar trådstartaren till rätta. Det man kan vara säker på är att man alltid kommer att få mothugg!

Dagens diskussion (eller ja, den jag var inne i, det finns ju ungefär en miljon) handlade om sjukersättning och hur dåligt det blivit med alliansen osvosvosv. Själv har jag ju fått uppfattningen att det här systemet är bra mycket bättre än det med sjukpensionen. Jag blev ju utförsäkrad vid årsskiftet och det var ju en ganska seg väntan på att få veta om jag fortfarande var tillräckligt sjuk för att få bli frisk i min egen takt eller om jag var tillräckligt frisk för att börja jobba. (Ja, jag vet att jag är lite kategorisk). Resultatet blev alltså sjukersättning till 100% och det beslutet är giltigt i tre år. Under dessa tre åren kan det ju hända att jag blir frisk(are) och har möjlighet att gå ut i arbete, deltid, halvtid eller heltid och behålla en viss del av sjukersättningen (naturligtvis inte om jag jobbar 100%). Efter dessa tre år ( januari 2013) görs en ny bedömning och så vidare. Tydligen har jag fattat allting fel, det är nämligen så att jag inte alls har dessa möjligheter utan att jag kommer antingen bli helt utförsäkrad (igen?) 2012 och därefter kommer jag att antingen bli tvungen att jobba heltid direkt eller så kommer jag bli sjukpensionär på heltid och för alltid. Det kan ju för all del tänkas att Försäkringskassan, min prattant och min läkare har helt fel, den möjligheten finns ju oavsett vad det handlar om, men har jag verkligen missuppfattat allting? Jag trodde nämligen att det var tvärtom - med de tidigare reglerna blev man sjukpensionär och sedan var man det, oavsett om man blev frisk senare i livet. Har jag missuppfattat alltihop?? Är all information jag fått helt felaktig?

För övrigt tror jag att många har svårt att skilja på sjukersättning och sjukpenning/sjukskrivning.