måndag 28 februari 2011

Well, well, well...

Jag hör på ett radioprogram på sr.se som heter "Alla älskar Stig". En Sverigedemokrat säger att niquab är en extremism och att svenska kvinnor ska ha rätt att klä sig som de vill, med bara armar och ben. Varför, undrar jag, har inte invandrarkvinnor rätt att inte klä sig i niquab eller vad de nu föredrar? (Vad jag förstår är det väl heller inte så att de klär sig i niquab alltid heller utan hemma hos den egna familjen klär de sig som de flesta andra). Jag säger inte att det inte finns förtryck av kvinnor för det finns det, men det är inte bara invandrade som förtrycker sina kvinnor och jag tycker absolut det är fel att hävda att alla invandrare misshandlar och förtrycker sina kvinnor när det, självklart, inte är så. Man borde väl i princip slänga ut även de svenska män som misshandlar sina kvinnor också - de kan ju handla om misshandel av kvinnor som klär sig "som en hora" med kort kjol och linne med bar mage exempelvis, de har ju rätt till det också. Faktiskt. Personligen är jag inte helt glad i att gå omkring i bara ben och armar året runt. När det är såhär kalla vintrar som den här så tror jag banne mig att en niquab hade varit att föredra faktiskt!!

Nu ska jag lyssna vidare..

Man löser heller inte saker med mer resurser - det viktiga är att man motverkar mångkulturen. Intressant teori, eller?

Dagens bild nr 15

Alltså. En bild på mig själv. Igen:

söndag 27 februari 2011

Dagens bild nr 14

En person som jag vill umgås med:

Person och person - jag vill umgås med sommaren!!

Tävling:

I brist på tävlanden i min anordnade tävling tänker jag nu gå över till att tävla själv - då kan jag ju vinna något om jag har tur och det tänker jag verkligen hoppas att jag har för det här är något som jag verkligen skulle vilja ha och som jag kanske inte hade ens kommit på om det inte vore för denna tävling!


Pröva din lycka du också!!

lördag 26 februari 2011

Dagens bild nr 13

En bild som påminner mig om gamla tider. Svårt. Jag vet inte hur jag ska tolka det med min begränsade (alltså tidsmässigt) fotobudget på den här datorn..

Det här är min fiol, den påminner om gamla tider eftersom det är väldigt länge sen jag spelade på den (men jag minns fortfarande stråkdragen i "O helga natt") något inte bara dammet och stråken kan vittna om...

fredag 25 februari 2011

Dagens bild nr 12

En bild på min vardag. Hm.

In the middle of nowhere...

********
Det är plusgrader idag! Hör och häpna! Det måste varit min fröplantering igår som gjorde grejen!! Visserligen så blåser det kallt, men det tycker jag är en bisak, det viktiga är att vi befinner oss på rätt sida nollan. 

Dagen idag har börjat sådär lagom bra - dvs. med ångest. Skönt. Ett tag trodde jag den hade flytt men nu är allt normalt igen. (Jag hoppas ni förstår ironin). Igår var jag hos min prattant och vi pratade (tro det om ni vill) om någon eventuell form av sysselsättning i form av en kurs i självutveckling eller något. Jag hittade en som jag tyckte verkade bra, men den var placerad på en folkhögskola som jag tror låg i Värmland eller något och jag vet inte heller om jag skulle få gå den - regler kring sjukersättningen ni vet. Det kan dock finnas på närmare håll, vi har ju exempelvis Sommens folkhögskola här i stan, någon i Nässjö-trakten eller, också, i Jönköping. Det kunde ju vara en grej att testa för att se om det alls skulle fungera. Bäst vore kanske om jag kunde få till det så att det passar med mina boendestöds-tider så att jag kunde få lite stöttning i att bara komma dit vilket kan vara ett problem för mig annars. Vi får se. Hon skulle kolla runt lite (prattanten alltså) för att se vad som är möjligt och så vidare. 

En bra sak med dagen: Jag har fått en check på 214 kronor för en räkning jag tydligen inte skulle betalat som jag kan hämta ut, det är ju lite roligt, sådant händer ju inte precis varje dag. Rätt ner i NY-sparbössan åker de när vi kommer hem (måste jag betala för att få ut dem? Det händer ju ibland).

Så slutligen - min tävling!! Hallå!?!? Är det verkligen inte en själ där ute som vill vara med? (Veronica t.ex. jag har för mig att du missade en annan jag hade). Det är ju skittråkigt att fixa en frihetsgudinna om ingen vill ha den - ni kanske inte samlar på sådana, men ändå, come on, tävlingar är ju alltid roligt ;-)



Den 7 mars klockan 23.59 är sista dag/timme/minut att anmäla sig till den tävling som uppmärksammar att vi går ner på tvåsiffrigt inför resan till New York.
En avbild av ovanstående dam blir priset för den som vinner och jag hoppas ni vill delta - och tipsa andra om att delta!

För att ha en chans vill jag att ni kommenterar det här inlägget och skriver er mailadress. Ni behöver inte ha en blogg själva, ni som har blogg får jättegärna tipsa om denna tävling även om jag den här gången inte kommer att ge en extra lott för besväret - ni gör som ni vill, jag är tacksam för deltagandet oavsett!!



torsdag 24 februari 2011

Dagens bild nr 11

Någon jag kan berätta allt för:

Mannen i mitt liv, såklart, Peter - här på sin svensexa (eller slutet av den) så det är inte jag som har tagit bilden faktiskt men det gör inget tycker jag!

onsdag 23 februari 2011

Dagens bild nr 10

någon jag tycker är väldigt snäll är vår lilla katt Flisan - irriterande som få, men väldigt snäll!

***********

Så vill jag också flagga för min tävling! Hittills är det 0 anmälda, så om du anmäler dig så har du en rejält stor chans att vinna!!



Den 7 mars klockan 23.59 är sista dag/timme/minut att anmäla sig till den tävling som uppmärksammar att vi går ner på tvåsiffrigt inför resan till New York.
En avbild av ovanstående dam blir priset för den som vinner och jag hoppas ni vill delta - och tipsa andra om att delta!

För att ha en chans vill jag att ni kommenterar det här inlägget och skriver er mailadress. Ni behöver inte ha en blogg själva, ni som har blogg får jättegärna tipsa om denna tävling även om jag den här gången inte kommer att ge en extra lott för besväret - ni gör som ni vill, jag är tacksam för deltagandet oavsett!!

tisdag 22 februari 2011

Dagens bild nr 9

Någon i min släkt:

Min morbror aka "Moddo Kenneth"

Tävling!


Den 7 mars klockan 23.59 är sista dag/timme/minut att anmäla sig till den tävling som uppmärksammar att vi går ner på tvåsiffrigt inför resan till New York.
En avbild av ovanstående dam blir priset för den som vinner och jag hoppas ni vill delta - och tipsa andra om att delta!

För att ha en chans vill jag att ni kommenterar det här inlägget och skriver er mailadress. Ni behöver inte ha en blogg själva, ni som har blogg får jättegärna tipsa om denna tävling även om jag den här gången inte kommer att ge en extra lott för besväret - ni gör som ni vill, jag är tacksam för deltagandet oavsett!!

måndag 21 februari 2011

Dagens bild nr 8

En person som jag saknar:

Kia - hade det inte varit för att vi varit så dåliga på franska så hade vi kanske aldrig funnit varandra.. 

*********

Igår åt jag, troligtvis, säsongens sista lutfisk. En del kanske inte gillar - jag älskar desto mer. Speciellt med min svärmors fantastiska sås (innehåller grädde, såklart, man märker en viss smakskillnad kontra lättmjölk). I övrigt var det en bra helg, full fart med brorsönerna och lugn och ro med ett glas vin på kvällen. Icke så illa det inte. I vanlig ordning är jag dock totalt utmattad nu och deppigheten har, återigen, infunnit sig. Såklart. Att det fortfarande vägrar ens andas lite vår ute är ju ingenting man gläds särskilt mycket åt - igår när vi åkte hem så drömde vi om den dag då vi kan ta ut vår lilla cafégrupp i solen på framsidan och dricka eftermiddagskaffet sittande ute. Egentligen krävs det inte så mycket mer än att snön försvinner, det behöver inte bli särskilt varmt, bara det är sol - det ligger ju i lä så vi kan nog sitta ute ganska tidigt ändå. Ser ni det framför er? Friskluft? Fågelkvitter och doften av vår? Jag hoppas att mina fröer kommer nu till veckan så kan jag åtminstone sätta igång med odlingen här - jag måste börja med mina tomatplantor så att det blir ordning. Lite längre fram ska vi, vuxet som attan, anlägga ett trädgårdsland - det ska bli så roligt!!! Men först alltså: VÅR!

Just det! Jag tänkte utlysa en liten tävling igen, en tävling för att fira att nedräkningen går ner på tvåsiffrigt om sådär två veckor. Priset återkommer jag med, jag har inte riktigt kommit på det än, men om ni gillar att tävla för tävlandets skull så är det bara att hänga på :-) Det kan ju hända att det blir lättare att få folk att hitta hit när själva priset blir offentliggjort men ni kan ju tipsa i alla fall (om ni nu vill det). Jag misstänker att priset kommer att ha en liten fläkt av amigurumi... 


fredag 18 februari 2011

Dagens bild nr 7

...en bild jag inte lagt ut tidigare (detta är lite svårt för jag kan inte vara absolut 100% säker på att jag inte lagt ut den här bilden men jag tror inte att jag har gjort det:

Bilden är tagen då vi hade en glamourös tjejhelg i Stockholm i december (samma dag som självmordsbombaren misslyckades med det han hade tänkt alltså). I vanlig ordning hade vi egentligen inte så mycket koll på att det hade hänt vid det här tillfället utan det fick vi veta senare (här kan jag också minnas fel, men jag har inget minne av att vi pratade om det medan vi käkade så därför tror jag helt enkelt att vi visste...)

**********
Idag pyser vi iväg till Eskilstuna över helgen. Ska bli trevligt, som vanligt. Vi hinner med mycket på den här sportlovs-veckan minsann. Aktivitet går först. Jeeeijjj! Innan avfärden ska jag träna, men eftersom det inte finns särskilt mycket till dusch där jag tränar (man åker ju liksom alltid hem) så kommer Peter få njuta av min svettiga kropp i bilen - kul för honom, jag märker väl inte så mycket eftersom jag är en del av det hela. (Ni kanske tycker att det är aningen osmakligt att ta upp sådant här i bloggen - till er som (eventuellt) är av den åsikten kan jag väl egentligen inte säga så mycket mer än att, ja, det är som det är). Jag vet inte om det är någonting speciellt som ska firas eller om vi bara ska åka "för att".

Min familj och Peters familj är rätt olika på det viset - han pratar med sina föräldrar minst en gång i veckan och är det något som händer så åker vi oftast dit (födelsedagar osv.) och svärisarna dyker upp här lite då och då, bara för att umgås litegrann och är vi där är det alltid söndagsmiddag (oftast klockan ett eller två) innan vi åker hem igen. Detta är såklart inte dåligt på något sätt men det är den totala motsatsen till min familj. Jag pratar med min mamma kanske max två gånger i månaden (oftast är det nog bara en gång), min pappa pratar jag nog ännu mer sällan med, om han inte behöver barnvakt. Familjemiddagarna är begränsade till en om året (om ens det) och att sådär åka hem till mamman över en helg känns helt bakvänt, det skulle jag aldrig göra (kanske till viss del för att hon flyttat till en helt annan stad och ifrån vårt barndomshem, så man har liksom ingen vän som man kan hälsa på eller så). Någon eller möjligen några gånger per år träffas vi dock (dvs. jag, Peter och mamma) och käkar middag t.ex. om mamma fyller år eller om jag fyller år. Att samlas alla tre barn samtidigt på samma plats verkar dock vara ett helt omöjligt projekt.Antagligen skulle man kunna göra en rätt spännande social och etnologisk studie av dessa två totala motsatser. Hur har ni det i era familjer?

Igår var jag på biblioteket. De har gallrat bland sina böcker så nu får man bara ta hur många man vill! Som ni förstår är ju detta en optimal situation för den som är som jag och som älskar böcker. Inte för att böcker är så dyra nuförtiden och man hittar mycket, billigt, på antikvariat, second hand och loppisar, men då, när man ska betala så är det ju oftast böcker som man tänkt läsa sen tidigare eller någon man hört om eller ja, någonting sådant. Nu har jag plockat hem böcker som jag förmodligen aldrig hade lånat hem, än mindre köpt dem om det inte var för denna möjlighet. De flesta böcker är förstås inte jättenya (fast det fanns faktiskt en del böcker som var från denna sidan sekelskiftet) och kan antagligen inte köpas i affär längre (förutom i ovan nämnda alternativ såklart) men nu, nu har de fått ny plats hemma hos oss i vårt, än så länge ofärdiga bibliotek där en tapetsering väntar och därför kan vi inte ha bokhyllorna på plats och böckerna blir liggande på golvet men det är BÖCKER. Och det är våra böcker nu. Jag plockade hem 22 stycken, Peter hade gjort en räd i förrgår och fått med sig kanske 5-10 böcker till. Det värsta är att de kommer att SLÄNGA de böcker som inte blir omhändertagna! Fruktansvärt såklart. Jag försökte få Peter att hänga med på en runda till men han tycker att vi redan har tillräckligt. Jag hoppas de har kvar böckerna nästa vecka också, då ska jag ta med mig ett gäng till - det kan ju finnas guldkorn även bland de böcker man aldrig hade trott existerade...

Jag lånade EN bok också (väldigt lite för att vara jag) om Ötzi, ni vet gubben i glaciären. Hörde ett program om killen på radion på väg in till stan och insåg att jag måste läsa om det. Jag visste såklart sedan innan att det är ett exceptionellt arkeologiskt fynd vi snackar om - ett sånt där fynd som de flesta arkeologer aldrig får vara med om. Jag började igår och även om det inte är jordens mest välskrivna bok (snarare tvärtom) så längtar jag till nästa ord hela tiden - mermermermer ni vet. Det är så spännande! När jag är klar ska jag nog skriva en ny teori om vem han var och varför han befann sig just där och varför de som sköt ner honom inte tog med sig kopparyxan eller björnmössan...

Här hittade jag bilden



onsdag 16 februari 2011

Dagens bild nr 6 och överraskningsavslöjande!

En bild på mig och en vän som jag inte umgåtts med på länge - som ni ser är det jag och TRE vänner! Det ska egentligen vara med ytterligare en vän på bilden men den vännen har jag inget kort - åtminstone inte ett som jag vet vart det är - på. Vi började umgås, på riktigt, i högstadiet. Vi hade sedan tidigare träffats i den bästa scoutpatrullen "Myggan" (utom den vän som inte är med på bilden) och här är vi samlade - fyra av fem - på samma gång på vår bröllopsfest 2008. Jag har träffat dem alla sen dess men tillsammans allihop var nog just den här gången. Alla fem har vi väl inte träffats på över tio år (vilket ju är hemskt egentligen, det är inte som att vi bor så väldigt långt ifrån varandra). 

*********

Överraskningen visade sig vara en kryssning på Birka Paradise! Romantiskt som bara den - och - framför allt, ett par timmar i bubbelpool och deras sol samt bastu med utsikt över is i Stockholms skärgård. Man känner sig onekligen en aning mer uppåt efter denna happening. Det som förvånar mig väldigt mycket är alla dessa pensionärer!!! De är galna, verkligen galna! Lite då och då hör man ju äldre människor beklaga sig över "dagens ungdom" - så även på kryssningen: "skönt att det inte är så mycket ungdomar med, de skräpar ner så mycket och lever om" är ett exempel. Frågar mig då: VAD är det som gör pensionärernas beteende vid buffén så mycket bättre?? Som den väluppfostrade människa man ändå är ställer man sig såklart i kö. En del gamlingar gör ju det också men de flesta inte - det är djungelns lag som gäller tydligen. Det finns typ fyra olika "bord" med samma innehåll för att göra det lättare att ta mat utan att belasta bara ett ställe med uppläggning om ni förstår vad jag menar. Smart är det. Tyvärr hjälper det inte mycket - man måste ändå skynda sig som skam för att vem vet - maten kanske kan ta slut, det är trots allt första sittningen (ironi). Man blir ihopklämd som en ketchupflaska där man försöker ta sig fram med tallriken över huvudet.

Vid gårdagens frukost förvånades jag över att en dam var så hungrig efter bröd att hon dels pressade sig in i kön och dessutom inte orkade anstränga sig för att skära av en lagom bit utan vred om baguetten och rev åt sig en (stor) bit. Va?? Varför?? Vad är det som kan hända om man ställer sig i kön? (Köa är de ju i allmänhet väldigt bra på i övrigt, så långt fram som möjligt, annars kan det hända att man aningen missar båten eller inte kommer av om man inte ställer sig vid landgångsplatsen ungefär 1-1,5 timme innan man är i land. Utöver detta ohyfsade uppträdande så är det ett evigt gnällande - kaffet tog slut och "man måste väl kunna få sig en kopp kaffe" ("och jag fick bara ett snorkigt svar av den jag sa till" (som jag såg var ansvarig för att tömma brickställen så jag gissar att disken var dennes stora ansvar)). Ja, det ska man absolut få, men eftersom det är fullt krig hela tiden så hinner kaffet inte rinna ner i själva automaterna - personalen står och fyller på kaffepulver konstant men det är ingen som orkar vänta på det, tydligen. 

Utöver detta så verkar "dagens pensionärer" hinka i sig omåttliga mängder alkohol. En kundvagn fylld med gin och whiskey var inte direkt en ovanlig syn. Vin på det och kanske lite olika likörer. Nu är väl förvisso varken jag eller Peter några stordrinkare på det viset att det egentligen skulle löna sig att köpa drycken på båten i stället för på systemet men jag kan ändå berätta att vårt inköp av gin-drinkar (sådana som finns i 33-centilitersburkar) när vi var i Tallinn 2009 räckte bra länge, ungefär till i augusti förra året då jag och mamman åkte till Riga och jag där köpte en ny låda. Den är fortfarande mer än halvfull. Vid det tillfället köpte jag också två bag-in-box som fortfarande inte är i närheten av att vara slut. Den whiskeyn jag köpte till Peter behöver vi inte ens nämna, även om han fick whiskeyglas i julklapp. Som avrundning på den här redogörelsen kan jag dessutom meddela att ett gulligt litet par stod och kollade noggrant på flaskorna för att ta reda på hur många centiliter det var och hur mycket alkohol det var - ungefär som man själv gjorde. 





...när man var 16-17, gick på gymnasiet och var tvungen att få ut så mycket procent som möjligt när man skulle få någon att köpa ut åt en. Finvin - släng dig i väggen, det är alkoholen som betyder något! (Jag vill inte ens tänka på när vi drack vinet "Diamant" som, fick vi reda på senare, var en typisk A-lagare-flaska eftersom den var billig (och, får man förmoda, hyfsat högt alkoholinnehåll). Det var det äckligaste av äckliga viner jag någonsin druckit - och det finns fortfarande kvar!!). Körsbärsvin i kombination med svartvinbärsvin är heller ingen kombo jag rekomenderar..


"...inslag av vått ylle och russin" (från vinguiden.se)

söndag 13 februari 2011

Dagens bild nr 5 samt konstateranden

Eftersom jag inte har gamla bilder på hårddisken (eller cd eller någonting annat modernt) så blir det en avfotograferad bild ifrån min ungdom. Den här bilden är tagen när jag varit på någon slags cirkus/drama-grej med dagis. Jag minns, förutom ansiktsmålningen, att vi fick springa över golvet och skrika "hej, följt av något namn" samtidigt som vi hälsade med en armen. 

*******
Så till konstaterandet. Efter gårdagens bekännelse-inlägg så känner jag mig matt. Jag känner mig urladdad. Jag har haft alla de här tankarna inom mig väldigt länge (längre än vad jag trodde) och nu har jag luftat dem. Så nu känner jag mig jättenere. För att jag inte mår bra och trivs som det är. Löjligt. Mest vill jag gråta. Slå på mig själv för att jag är otacksam och dessutom ful. En dålig människa. 

Imorgon väntar överraskningen från maken. Således vet jag fortfarande inte vad det handlar om men en ledtråd är att jag ska ha med mig badkläder - för att man måste ha med sig badkläder - vem är det som ska tvinga mig att bada?? Tur i sammanhanget är ju att jag avverkade skogen på benen igår, annars hade ett bad varit helt otänkbart (och då är jag ändå inte på något vis någon som tycker att det är fel att inte raka benen, man gör ju som man själv vill liksom). Jag tror hursomhelst att, om det är möjligt, jag ska unna mig en Strawberry daiquiri - det är gott. 

lördag 12 februari 2011

Dagens bild nr 4 - en konstig del av mitt liv:

Ni ser ju själva hur roligt hästen har åt den här tiden...

Den konstiga delen av mitt liv tycker jag är nu faktiskt. Konstig därför att jag är så, vad ska man kalla det, ostabil? Osäker? Ja, något åt det hållet. Jag älskar ju det här huset, det gör jag, det är jättefint inuti, det är en lagom trädgård och på sommaren är det fint. Grannarna och hyresvärden är bra (undantaget den arga mannen såklart, han är ju mest arg), vi har en båt som vi kan åka iväg ut på sjön med och katterna trivs. Peter trivs också bra. Jag trivs väl också, på ett sätt i alla fall. Det som ständigt gnagt mig, fast jag inte vill erkänna det eftersom det skulle vara ytterligare ett misslyckande (visserligen har jag samlat en hel hög av sådana nu så ett mer eller mindre kanske inte spelar någon roll, men vill man vara smart och snajdig och så, så kan man inte misslyckas. Igen. Notera också gärna att det är just JAG som är misslyckad, ingen annan, inte Peter - han är ju så bra som en människa någonsin kan vara, jag älskar honom mest av allt). Jag känner mig så ensam! Jag saknar lite liv och rörelse, jag saknar det där att kunna gå iväg någonstans som man känner för, inte bara den gamla vanliga rundan, jag vill vara lite - friare kanske är rätt ord - att göra det som faller mig in. Spontanitet ni vet. Jag hatar att behöva planera in allting, framför allt för att jag aldrig i förväg kan veta hur jag känner mig just den dagen - kanske har jag inte någon lust/ork att hoppa ur sängen, kanske skulle jag vilja dra iväg till Ödeshög och köpa glass eller någonting annat. Detta är ju genomförbart nu också, problemet är bara att jag just måste planera in det, jag måste köra iväg Peter på morgonen, hem igen eftersom man sällan susar iväg klockan halv åtta - åtta på morgonen och sen, igen, ut på vägen dit vart man nu ska, kanske biblioteket vilket i sin tur måste passas in i Peters schema så att han kan följa med hem. Han kan visserligen vänta, det gör han också, men det är ju svårt att känna sig bekväm i att göra något när man vet att man ska hämta någon. Men jag känner mig skyldig för att jag ens tänker såhär, varför ska jag alltid krångla till allting? Det är väl bra som det är liksom - det är ju inte vinter hela året och Peter har ju lov, då kan jag vara hur spontan jag vill. (Fast då vill jag ju umgås med honom eftersom han är hemma och vi inte behöver stressa och det är ju jätteskönt att ha sällskap). Så konstigt är det alltså. Just i den här delen av livet...

fredag 11 februari 2011

Läsare

Vem är du/ni som befinner er i Moldavien och som läser min blogg? (Det vore ju roligt att veta tycker jag :-) )

Dagens bild nr 3 samt lite känsloyttringar

Jag börjar med dagens bild som är en familjemedlem:

(syster)

Nu kommer känslorna (på en och samma gång): Jag HATAR snön nu, den är rolig och fin när det är slutet av november, december och januari. Nu är den bara en detalj som försvårar tillvaron. Speciellt om man bor på landet. Den är ivägen, man halkar, det går inte att ta sig en liten spontan promenad för det är isigt överallt (och i stan grusas det åtminstone), man är beroende av att det inte blir för moddigt för då kommer man inte upp med bilen, eller så blir man beroende av att det inte dyker upp en annan bil när man är på väg uppåt och på det viset fastnar i en snövall och inte kommer loss och därför blir man tio minuter försenad till exempelvis sin träning. Man kan heller inte räkna med att man överhuvudtaget kommer iväg när det yr snö ute. Det är ingen picknick att köra på vägarna när det är snö överallt och svinhalt. En tur till ett träningspass (återigen) blir ett helt företag och när man väl kommer fram (om man nu överhuvudtaget kommer just fram) så är man så irriterad och spänd att man helt tappar fokus och man hänger inte med alls. Utöver problemen med strömmen har vi följande: värme, man måste elda som f-n för att få varmt och skönt vatten när man ska duscha, att både diska och duscha på samma dag är inte att tänka på (om man nu inte eldar mellan tillfällena såklart) i värsta fall blir hälften av disken flottig eftersom varmvattnet tog slut men man fortsatte diska för att, tja, när man ändå håller på liksom eller så tvingas man duscha kallt andra halvan av duschningen för att sedan kliva in i handduken och jogga runt för att få upp värmen (eftersom det inte är tillräckligt varmt i resten av huset). Elen är ytterligare ett problem. Nu har det förvisso varit ganska bra ett tag, ungefär sen nyår och det är ju fantastiskt det må jag ändå säga. En stor nackdel är ju dock när det är kallt och elen försvinner - då kan man nämligen inte elda eftersom fläkten/pumpen eller vad det nu heter inte fungerar. Skönt. Svalt. I och för sig kan det ju vara praktiskt om man har mycket mat som behöver frysas, då kan man bara ha det på diskbänken och det fryser av sig självt. 

Jag är SÅ FÖRBANNAT trött på det här!!! Man är helt beroende av väder och av bilen för att man alls ska kunna leva! Jo, man kan ju gå promenader, man kan plocka blommor och sådant (om det inte är snö utan sommar såklart) men det där med en spontan öl på en uteservering, ett spontanbesök på bion, en sväng till träningslokalen för att testa ett nytt pass, en spontanpromenad utan att halka på vägen och bryta hela kroppen, att kunna ta sig till affärer och exempelvis besök hos läkare/prattant/försäkringskassan eller biblioteket måste PLANERAS in eftersom man behöver ha bilen. Aaaarrrrrrrrrgggggghhhhhh!!!!

torsdag 10 februari 2011

ICA reklamfilm Svenska tacotalet v. 6 2011

Jag hittade till en nationalistisk sida på nätet, en som jag inte varit inne på tidigare alltså - många har jag kollat in på för att se och läsa hur kategoriseringen av människor ser ut, vad som är svenskt, vad är inte svenskt, hur bra uppfinningar gjorde tyskarna under andra världskriget och hade de hjälp av utomjordingar och så vidare. Jag försöker i vanlig ordning får någon förklaring, någon reda i begreppen och ja, se hur man tolkar historieskrivningar på hur konstiga sätt som helst. Nåväl. Idag läste jag den här meningen, apropå släktforskning: "mina förfädrar måste nog ha varit bland de första svenskar som bosatte sig i Finland". Ja. För det är ju inte möjligt att förfädren kan ha varit finnar från början och bott på den platsen i några hundra år, eller - vilket gud såklart förbjude - att de kom från ett nomadfolk som kommit någonstans bortifrån Mongoliet, Kina eller något suspekt ställe som definitivt inte är Sverige. Fast det är klart, det är väl inte möjligt eftersom personen är den svenskaste av alla svenskar och således inte KAN ha något annat än svenska förfäder (och Sverige har ju som bekant alltid sett ut som nu, med gränser och allt, ingenting har förändrats någonsin).

onsdag 9 februari 2011

Dagens bild nr 2

En bild på mig alltså...

"60000 kronor i månaden och fri lägenhet i Stockholm!"

Ibland, IBLAND, undrar man hur många hamstrar som totalt springer i SD's hjul - och kanske framförallt - hur många som är borta...

söndag 6 februari 2011

Snodd lista

från den bästa Katten - en fotolista! Ska bli mycket roligt att ta sig an den:
  1. Någon du umgås väldigt mycket med.
  2. En bild på dig själv
  3. En bild på någon i din familj
  4. En bild på en konstig tid i ditt liv.
  5. En gammal bild på dig själv.
  6. En bild på dig och en vän du inte umgåtts med på länge.
  7. En bild som du aldrig lagt upp.
  8. En person som du saknar.
  9. Någon i din släkt.
  10. Någon du tycker är väldigt snäll.
  11. En person du kan berätta allt för.
  12. En bild på din vardag.
  13. En bild som påminner dig om gamla tider.
  14. En person som du vill umgås med.
  15. En bild på dig själv.
  16. En ovanlig bild.
  17. En bild på din fritid.
  18. En person som alltid ställer upp för dig.
  19. En bild på en tid du saknar.
  20. En bild från i somras.
  21. En bild som gör dig glad.
  22. Någon/några som du alltid har roligt med.
  23. En bild som du alltid skrattar åt.
  24. En tokig bild.
  25. Den nyaste bilden på dig själv

fredag 4 februari 2011

Surt.

Jag kommer inte åt internet från min telefon, eller, wi-fi eller vad det heter (den ansluter inte till vårt nätverk). Antagligen (igen) gör jag fel så jag anklagar ingen, men lite tråkigt blir det ju. Som tur har jag den roliga katten Tom.

Därför går jag och lägger mig nu. God natt.

Teknikens minsta under..

..bör vara jag. Herremingud säger jag! HUR kunde jag tro att en iphone skulle vara en enkel match (fast jag tror inte jag trodde det, egentligen)?? Alltså. Jag vet inte. Det känns lite som om det gjorde på mina matte/fysik/kemilektioner i skolan. Jag inser att jag får börja smått och sedan gå vidare - det där med den roliga, härmande katten har jag ingen aning om hur jag ska få från datorn ner i telefonen. Antagligen är det väldigt lätt men det är ju å andra sidan ungefär allt när man kan det. Tur att jag har min andra telefon kvar - i en övergångperiod (från nu till påsk, då ska jag nämligen ge bort telefonen till min bästa Kia som har en mobil från 1800-talet. Nu bor hon i Stockholm och behöver verkligen hotta upp det lite med en färgskärm) måste jag nog ha båda. Jag skämtar inte. Förhoppningsvis har jag lärt mig hur det fungerar fram tills vi åker till NY (vilket jag har lagt in i kalendern i telefonen. Som om jag skulle glömma det.) så jag kan ta sådana där fräsiga bilder och lägga upp på facebook och skriva "en liten midsommarhälsning från Yankee Stadium" och sådär. Mitt första projekt blir att lyckas skicka sms samt lära mig ringa. Jorå. 










Min pappa är typ, gymnasieingenjör. (Vilket betyder att de enda gener jag ärvt från honom är de som bestämmer det yttre och de som gör mig bra på att packa många grejer i ett bagage på en bil).

torsdag 3 februari 2011

Tips:

Jag har ju tidigare nämnt Ketchupmammans blogg en gång eller två, en rolig blogg. Nu har jag hittat en till (via ketchupmamman såklart) som går i samma stil, så, gillar ni det ena kanske ni också gillar det andra. Testa så får ni se!

Idag har vi fått nya flygbiljetter. De har flyttat avgången bakåt - en hel kvart!! Och eventuellt kan de ha flyttat fram återresan lika mycket, men det är jag inte helt säker på, man har liksom mest koll på när man ska åka så att man är på plats i god tid. I vilket fall har vi nu nyutskrivna, på ej återanvänt papper (vilket vi brukar använda i allmänhet, baksidan på de papper man inte läser är ju lika bra som nytt) för att det ska se snyggt ut. Rejält liksom. Som att man är värsta globetrottern. "Tjajagflygerturochreturnewyorktregångeriveckan" ungefär. Jetlag? Nej, jag är så vaaaaan (ler överseende åt sådana korkade frågor). Världsmedborgare. Sverige är för litet för oss. Och så vidare.

Det blåser här idag. Storm. Eller så låter det bara som det, jag är lite rädd att hela huset ska blåsa bort (jag såg i Fuskbyggarna att det faktiskt finns hantverkare som inte sätter fast huset i grunden (Eskilstunabo såklart, man kan aldrig lita på dem). Jag har svårt att förstå att man har samvete att göra sådant. Hur kan man, på allvar, ägna sig åt den typen av verksamhet? Ingen empati? Var är deras föräldrar? Vad har de lärt sina barn? Mycket märkligt.

Idag hoppas jag: att sim-kortet till min ajjfäonn har kommit med posten. Jag fick ett meddelande från Telia att min order blivit skickad idag. Själva telefonen kom i förrgår så jag vet inte i vilken grad det där egentligen stämmer..

onsdag 2 februari 2011

Amigurumi

Jag tänkte att jag ville producera en amigurumi (jag har äntligen lärt mig stava till det), men jag vet inte riktigt vad. Än. Eller, man kan säga att jag vet mängder av olika saker som jag kan tänka mig, det finns ju som bekant ungefär en miljon ställen där man kan hitta beskrivningar i kvadrat och det har jag såklart gjort också, men sen är det det där med ordningen. Var är min lagoma amigurumigarns-virknål? Va? Någonstans i mitt huvud ringer en klocka som säger "du har lagt det på ett smart ställe ihop med alla andra amigurumivarelser du hittills gjort halvfärdiga". Bra så. Men var?

I efterdyningarna av vinsten igår så har jag idag tävlat om en lyxweekend för två personer (mig och en vän) i New York. Jag vill inte säga vem vännen är ifall han eller hon skulle dundra in här dock kan sägas att denne vän är väl värd en sådan lyxresa, det är helt klart, lugn och ro och lyx - välbehövligt tror jag. Jag tror inte att jag kommer ha en sådan tur (det har man ju sällan) men å andra sidan, tävlar man inte alls så är man ju helt säker på att man inte vinner.

Nu ska jag snart dundra ner och göra lite middag - jag ska ju iväg på Zumba idag och för en gångs skull tänkte jag att jag dels skulle vara ute i god tid och dels att jag skulle äta lite tidigare för att undvika att få håll i den vilda dansen. En gissning är att vi inte kommer att få upp bilen för backen idag och det är ytterligare en orsak till att man bör vara ute i god tid för att halka nerför backen - hur det blir när jag kommer hem vill jag inte ens tänka på, men jag har i alla fall pannlampan med mig, så mycket kan jag säga om den saken..

Ps. Jag har siktat mer gräs idag - det finns något under snön, det gör det, det gör det!!!

tisdag 1 februari 2011

Hurra!!

Jag har vunnit en tävling!! Nu kommer jag bli riktigt bildskön - väldans bra! *dansar samba*

Änteligen är det februari!

På något vis känns det bra att januari är slut - en så trög månad. En del skulle kanske säga att den framförallt är trög för att det blir ett långt glapp mellan lönen den 23:e december och den 25-27:e januari när man i allmänhet får lön, så icke paret Nyberg! Vi tycker att den tiden gått ganska bra, däremot är ju nu februari riktigt knivig rent ekonomiskt, men, så är det bara 134 dagar kvar tills vi lyfter från Arlanda! Om 134 dagar sitter vi just nu (förhoppningsvis) i ett flygplan på väg upp mot Grönland (det känns liksom som den första milstolpen på vägen). Vi och våra två dollar. 1 3 4 dagar. Det känns så lite, samtidigt som det känns väldigt mycket - 4 månader däremot (eller ja, fyra och en halv) känns som ingenting. Av det lär vi oss att allt beror på hur man ser på saker och ting. 

Jag har just avslutat boken Niceville som jag väl nämnt tidigare, ni kan läsa om den i bokbloggen så småningom men jag vill bara flagga extremt mycket för den redan nu!! Läs! Och låna den gärna på vanligt lånevis, alltså inte kortlån på en vecka som jag gjort, det innebar att jag fick läsa som attan i natt och därför har jag sovit mycket mindre än vad jag tänkte. Som tur är, är det Peters TV-kväll ikväll (House - jag har inte fastnat för den serien) och jag kan krypa till kojs redan vid 21 om jag vill det. Skönt. Dessutom ingen tid att passa på förmiddagen, så jag kan sova ett bra tag om jag känner att det vore roligt (roligt och roligt, det beror ju helt på vad man drömmer, igår natt t.ex. gav jag Peter en snyting, kanske inte så roligt för honom som för mig). (Alltså, jag gav honom en snyting på riktigt).

Nu har jag planerat att ta mig an ett verk av en historierevisionist. Ska bli mycket intressant, jag gissar - kanske en aning fördomsfullt - att det kanske kan få även (vissa) Sverigedemokrater att verka lite smarta rent av...