tisdag 28 augusti 2012

90-talet.se - eller vem fan komponerade modemljudet? del 1


Jag har nu läst klart denna bok - den uppmärksamma kanske noterar att jag inte gett boken något betyg. Det är för att det är svårt att ge en sån här bok ett betyg - tycker i alla fall jag. Välskriven är den ju inte, men, å andra sidan är igenkänningsfaktorn och allt vad det innebär betydligt större och det är väl det som är själva tanken med just den här boken. Boken riktar sig till 80-talister och eftersom jag är född 1979 så räknar jag väl mig som en sådan även om jag, vill jag inflika, även hade en ganska god behållning av Filip och Fredriksbok "Två nötcreme och en moviebox" som är mer inriktad på 80-talet. Hursomhelst, jag tänkte delge er lite godbitar ur boken, godbitar som jag själv känner igen/sätter igång 90-tals nostalgin. Läs den gärna med lite ljuv bakgrundsmusik i form av ett blandband som du kan rota fram ur dina minnesgömmor, du borde ha någon typ av bandspelare i din ägo, även om du är modern. Lite tycker jag att filmtiteln "Back to the future" kan vara introt till nästa del för var det något som fick oss att se en föraning om framtiden, så var det 90-talet. 

"(...) i skuggan av våra lågstadiediscon startade Bert och Ian alltså ett parti. Deras politiska idé gick i huvudsak ut på att det skulle bli lite mer drag under galoscherna. Det var ett parti för "verklighetens folk" som hade "sunt förnuft". De såg sig inte som ett missnöjesparti, utan som ett nöjesparti. Det skulle bli roligare att leva i Sverige. Billigare drinkar på krogen och lägre priser i matvarunbutikerna. Dessutom skulle ensamheten avskaffas". 

Jag minns både Ian och Bert och det lilla gula ansiktet som var partisymbolen, däremot fattade jag väl inte riktigt själva grejen, jag var inte så jättegammal och verkligen inte intresserad av politik på något sätt. Att Ian sen blev rådgivare åt SD känns väl inte som en orimlig tanke när jag nu i efterhand läser och ser på det hela. 

"Försiktigt tryckte man in on-knappen. Man satt som på nålar. Efter att Windows 95 äntligen laddat färdigt öppnades närverksanslutningen och ringde upp. 
Ett klick. Sedan bröt helvetet ut.
didådådådådidi.
eeeeeeeeeeeeeeeeiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiikkkkkrsrrrrrrrrrrrrrrrrrreeeeeeeeeåieeeeåieeeåeeeerrrrkkkkrrrrrrrsssssssssssssiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiåååååååååååeeeeeeeeiiiiiiiiååååååååiiiiiiiiååååååååååååååååiiiiiiiiiiiirrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr osv."

Jag var tydligen inte ensam om att försöka dölja det där ljudet när jag satte igång datorn och skulle surfa (chatta) på kvällarna - en helt omöjlig sak att försöka dölja dock, kudden som man (eller jag) använde för ändamålet hjälpte inte ens lite. Mamma brukade kommentera det hela genom att tala om att telefonräkningen gick upp rätt mycket när jag och min bror var hemma på lov osv. så oavsett om vi fick tyst på det eller ej - kostnaden avslöjade oss i slutändan. "Dagens ungdomar hade med våra internetförutsättningar på 90-talet inte ens kopplat upp sig på nätet. För oss var det dock magiskt".

1997 kom, helt följdriktigt, programformen dokusåpa, som varken krävde fullständiga betyg eller någon som helst arbetslivserfarenhet. (...) Det nya programformatet var byggt på underhållning, men bakom scoutlekar och utröstningar på ön Tengah fanns en allvarlig underton. Att bli känd, det var på allvar."

Minns ju första säsongen av Robinson. Såklart. Martin Melin som väl vann, skulle köpa en fin bil till sig och sin fru, de skulle producera barn, allt var så vackert och gulligt. Sen ångrade han sig, kändisskapet har ju sina nackdelar, och nu tror jag han är gift med Camilla Läckberg. Hursomhelst var det fantastiskt att de befann sig på en ö som ingen, läs i n g e n, någonsin hade satt sin fot på före detta programs intåg (hur man nu kunde veta det).. 

"(...)Windows 95, lärde oss att byta bakgrundsbild och började ge näring åt våra mediadrömmar genom att använda alla, precis alla, effekter i nya Office-paketet. Till ett skolarbete om Estonia använde vi skevande 3D-rubriker i regnbågsfärger med stenstruktur och självklara typsnittet Comic Sans, alternativt Impact".

För en som skrivit sina uppsatser med penna - bläck endast efter att man skrivit en "kladd" med blyerts så var ju detta givetvis riktigt, riktigt stort. Det måste ha varit jobbigt att som lärare behöva läsa alla dessa olika stilar man använde till uppsatserna i gymnasiet (då hade datorerna gjort sitt intåg på riktigt för då skrev man ganska mycket "på datan"). Personligen har jag fortfarande svårt att skriva någonting direkt på datorn, jag vill gärna skriva allting på papper först - med blyerts - innan det verkliga alstret blir till, mina uppsatser på universitetet skrev jag till exempel på det viset. Visst, jag kan se att det finns en poäng med att skriva det direkt i något bra program, men, det är inte samma sak (men så läste jag historia och arkeologi också, vår kursansvarige i arkeologin gillade inte att man skickade mail eller ens ringde (men det var ändå mer okej), det bästa var att komma dit och knacka på dörren, notera att detta var sådär 2004 och de första usb-minnena hade gjort entré. 

MacGyver var en stor kille och han ägnas ett helt eget kapitel i boken och detta måste jag såklart ge smakprov på:

" - En kille med hockeyfrilla och fällkniv desarmerade vår verklighetsuppfattning. Han hatade vapen och han varken drack eller rökte. MacGyver var en trickfilmad pseudopacifistmed alldeles för högt skurna jeans, som aldrig använde mer våld än vad nöden krävde. En inspirerande och ofarlig förebild tyckte våra föräldrar (...).

(---)

MacGyvers CV:

- Har desarmerat en bomb med ett gem.
- Kan upptäcka laserstrålar med cigarettrök.
- Kan förvirra en trafiksignal med en bit av mitt VISA-kort.
- Kan laga ett hål i en luftballong med en karta och gaffatejp.
- Kan tillverka en harpun av ett teleskop, några godisbitar, lite vatten och mina kläder.
- Har byggt en likkista som kan förvandlas till en Jetski.
- Har använt en spegel för att distrahera en helikopterpilot.
- En gång kastade jag in en behållare med syre i en ond killes Jeep.
- Kan tillverka bambu-bazookas som man skjuter lera med.
- Har använt en nål för att desarmera en landmina.
- Har fejkat blodfläckar med rödvin och ketchup.
- Har utvunnit vatten från olja med ett metallrör.
- Har tillverkat en varmluftsballong av ett skjul, ett tält och gasbehållare.
- Har skjutit vinäger och peppar genom ett teleskop.
- Har smitit från polisen en gång genom att hänga under en lastbil.
- Har tillverkat en hjärtdefibrillator av ett par stearinljus och en elkontakt."

Kort sagt: det MacGyver inte kunde göra, det behövdes helt enkelt inte göras.. :-)



Kommer hösten nu? Det var bara tio grader när jag kollade på termometern vid halv tio-tiden nu på morgonen. Mitt boendestöd som kom sen berättade att det bara varit två (2) grader i Horn som ligger utanför Kisa (= inte så långt härifrån). Jag bara undrar: ska inte mina tomater bli färdiga? Bara för att jag nu lyckats få till en ganska munter samling? Visserligen gjorde jag det första julkortet igår (framförhållning) men det betyder ju inte att jag känner att det vore trevligt med höst och frost och nästan snö just nu!! Herrejösses.

Jag har testat att färglägga med akvarellpennor (och vatten då), jag tycker resultatet varierar lite, men, det blir klart bättre än med pennor..

Igår premiär-yogade jag. Tranås gymnastikförenings grupp i Bas-yoga. Det var inte riktigt som när jag yogade förra gången, inte samma ledare (även om hon var med på själva passet faktiskt), så det var lite ovana rörelser så jag blev lite förvirrad för det var en solhälsning som inte alls var den solhälsning jag lärt mig, jätteförvirrande, men jag tror jag ska köra med den jag kan bättre nästa gång. Spelar nog ingen roll, det viktiga är ju att man gör den. Helt klart är i alla fall att jag är riktigt, riktigt otränad, stel som en pinne utom i vissa positioner - helt märkligt. För det mesta är jag väldigt ovig, men sen helt plötsligt så lyckas jag få till en riktigt vig position, i första hand gäller det benen, men samtidigt kan en annan fotparad gå helt åt fanders. Det värsta är att jag får sån vansinnig kramp i fötterna vid exempelvis krigarställningen, jag vet att det är för att jag spänner mig och jag försöker slappna av men det är ju inte helt lätt, ska nog köra något pass här hemma någon gång i veckan så kanske det blir lite bättre. Hursomhelst så verkar det som att gruppträning är min melodi, lättare att motivera sig, även om det igår var knökfullt i den lilla gympasalen (som doftade nostalgi i form av tjockmadrasser och såna där grejer som man hoppade över - vad heter dom?? - ribbstolar och så vidare) så jag fick en killes strumpor i näsan. Jag gissar att det går över när det inte är gratis längre - vid jul lär vi ju vara betydligt färre.. 

Jag kapade också mina ringar igår - blir ju heltomt! Man ser dock att behovet av att förstora ringarna är rätt stort. Jag lyckades, på något sätt, få en riktigt bra bild av detta faktum med mobilkameran (och instagram) såg jag idag:

Ibland får man till det minsann..

lördag 25 augusti 2012

Glasögonormen


Jag gillar dem verkligen! Det är ju fortfarande lite ovant såklart, men gud vad jag tycker att de är snygga!! Nu när jag ändå är inne i förändringens tid så ska jag nästa vecka kapa mina ringar, förlovnings- och vigselringarna. Inte för att vi ska skiljas eller något, men, eftersom jag inte har smala och fina fingrar utan mer prinskorvar nuförtiden så finns ett visst - ett visst - behov att byta storlek. Peter skrämde upp mig igår när han sa att jag kunde få kapa hela fingret så jag låg och tänkte på det hela natten, men, det var ingen fara sa de hos guldsmeden, dock var inte sågarmannen där idag så jag måste alltså vänta tills på måndag. Egentligen vet jag inte varför jag inte gjort det tidigare men man tänker ju, som med kläder, att man snart ska komma i dem igen. Skulle det ske någon gång så är jag inte den som är den, men, tills dess ska man väl vara realist kanske. (Fast jag ska säga att mitt självförtroende faktiskt ökade lite i och med dessa nya ögon, kanske för att jag tänker att jag ser lite mer ut som den akademiker jag ju är).

På måndag ska jag börja med ny yoga också! Vilken fantastisk dag det kommer att bli... 

Tävling!

Nu var det verkligen länge sen jag var med i en tävling och lämpligt nog fick jag ett meddelande på ansiktsboken om en - självklart tänkte jag vinna den.

HÄR kan du också tävla om du vill.

fredag 24 augusti 2012

Inspiration sökes. Nu.

Okej. Give me some inspiration people!! Kan inte komma på någonting som jag vill göra just nu, alltså, jag vet att jag vill sticka men jag vet inte vad!!!! Frustrerad blir man faktiskt. Så. Give it to me!

Ny reseidé har kommit också, såklart, Brasilien (eller Mexico eller Argentina). Plus New York givetvis. Två-i-ett. Som tur är kan vi stöta och blöta våra idéer i ungefär ett år till, innan vi ska försöka få tag i de billigaste och bästa biljetterna, men ett år går fort. Fortare än vad man tror. Hawaii? Kanske lite roligt? Måste kolla upp det..

Mina glasögon har kommit hem nu, de är riktigt bra. Ska vänja mig bara, har bara kollat på tv med dem so far, knappt det, men inte under någon promenad vilket kanske är den största prövningen. Review och bild kommer, förhoppningsvis, inom en inte alltför avlägsen framtid...

måndag 20 augusti 2012

Glasögon

Idag har jag kommit tillrätta med glasögon-problemet. Jag har hittat ett par. Det tog lite tid men till slut blev det de som Peter skrattade åt första gången jag tog på mig dem.. De är väldigt annorlunda jämfört med de jag har nu, framförallt är de större och det är plastbågar. Man skulle kunna säga att de är som fyrkanter. Har försökt hitta en bild på dem men icke - så ni får se när de kommer hem!

fredag 17 augusti 2012

Glasögon och pytonormar

Igår var jag hos optikern. Det var ganska roligt men jag förvånades över att jag såg så dåligt som jag gjorde. Jag ser ändå bra, så mina glas har inte varit så starka men nu behöver jag dubbelt så starka glas (vilket inte var så mycket ändå, sa optikern, eftersom jag inte hade så starka förut, men procentmässigt blev det ju, tja, 100% så det lät ju mycket). Nu ska jag alltså köpa nya glasögon, nya bågar. Jag har lånat hem fem par och givetvis är det de jag gillar allra bäst som är de dyraste, men det är ju inte så konstigt, det är ju så det fungerar. Fördelen med billigare bågar är ju att man kan byta dem lite oftare om man vill, för man har inte lagt så mycket pengar på dem medan man ju gärna vill ha ett par dyrare ett ganska bra tag just för att de kostar en del. Så nu ska jag surfa runt på nätet och se om jag hittar några som är billigare men som ändå har allt som mina favoriter har.. (as if).

Jag har också haft ett snabb-besök av min syster - mycket trevligt. Tyvärr kom hon ju när jag just är som tröttast så jag var nog inte ett så himla roligt sällskap. Jag hade t.ex. tänkt att jag skulle gå upp klockan nio så vi kunde umgås lite mer innan hon åkte men det var ju omöjligt, jag var så trött så jag bara somnade om. Men. En dryg timme blev det i alla fall nu på morgonen/förmiddagen och jag fick en liten promenad på köpet. Min tanke var att jag skulle gå vidare till apoteket men jag hade såklart glömt att ta med plånboken så jag fick vända om.

However - jag vet nu hur jag ska hantera promenader på stan utan att köpa något nu när vi ska spara med hårda handskar, det är ju rätt smart faktiskt. OM man skulle hitta något så får man ju i så fall be att lägga undan det till nästa dag och så får man extra tid på sig att tänka på det, och, antagligen komma fram till att det är onödigt. Bara omaket att be någon lägga undan det kan ju göra att man undviker det.. Syster och jag kollade/halvkollade på Lyxfällan igår, så nu har jag kategorierna under kontroll. När man ser att de skuldsattas kostnader för lån överstiger våran totala inkomst så blir man ju ändå rätt nöjd. Vi har inte mycket lån (csn och ett banklån som jag fick ta när jag skulle renovera tänderna och som det är typ 3500 kvar på samt billånet från sväronen) utan allt övrigt går ju till att spara. Plan två i strategin är att kopiera upp USA-kartan och fästa nålar längs vår resrutt, ni vet som i kriminalserier, för att inspirera. Dessutom kan man ju flytta runt allteftersom man ändrar sig, t.ex. var jag säker på att sydstaterna skulle vara målet men sen läste jag i DN att de fångat in en fem+ meter lång pytonorm med över 100 ägg i Florida så är jag inte lika sugen längre (å andra sidan vet jag väl inte om Grizzlybjörnar är så trevliga de heller).

Ja. Det var det. Nu har jag nog inte något mer att tillägga.

onsdag 15 augusti 2012

Det här med stress

Jag blir alltid överraskad, varje gång den dyker upp ser jag ut som ett frågetecken. Igen. Och igen. Och ännu en gång, jag undrar varför?

Sommaren har ju förflutit ganska bra och rent psykiskt har jag mått förhållandevis bra. Så nu är jag taggad att komma igång med allt nu när allt ska återgå till det normala. Jag pratade med BST igår och vi kom fram till en plan för att komma igång med träning. Sen var jag hos prattanten och vi pratade om att jag kände mig uppvarvad. Sen igår kväll och i morse var jag helt sönderstressad och hade ångest över allt jag hade planerat. Jag orkade inte gå upp för jag orkade inte tänka. Fatta hur man är funtad??

Bra med dagen dock: mina stickcafe-babes var här, mycket trevligt, mycket skratt, skvaller, fika och lite stickning/virkning. Det är verkligen oerhört roligt att träffas, man blir lite glad och man ska ju skratta mycket!

tisdag 14 augusti 2012

Stackars bloggen

Den har blivit lite eftersatt det senaste, känner jag. Det tyder väl på att jag har fullt upp kanske och det händer ju inte var dag. Det har varit besök efter besök och nu har jag också besök - det är jätteroligt, i morgon blir det ytterligare ett besök - stickning också det väldigt roligt. I helgen ska jag dock vara ledig har jag bestämt, jag måste varva ner tror jag, jag känner att jag är på väg att varva upp nu när jag har så mycket att göra hela tiden.

Nu har Veronica kommit till bordet, så nu rundar jag av..

fredag 10 augusti 2012

Nästan inte alls bitter...

Idag var jag och mannen i mitt liv ute på en käck promenad. Efter att ha gått en liten stund så hörde vi att det började åska men eftersom det var långt mellan bullrena (?) så tänkte vi att vi skulle fortsätta i alla fall. Efter ett tag sa vi nöjt att det var bra att vi inte vände eftersom åskan verkade dra förbi. VI SKULLE ALDRIG HA SAGT SÅ!!! Efter ytterligare ett litet tag började det småregna, helt okej, det kan ju vara skönt när man går och det är varmt och så vidare. Några minuter senare började det spöregna, det forsade ner från himlen, vi blev genomblöta på ingen tid alls så för att variera det lite bestämde sig molnen för att börja hagla. Störtskur med hagel. Och sen kom åskan tillbaka. Full fart alltså. När haglet kom ställde vi oss vid en gran och tänkte att det skulle bli lite bättre av det - det blev det inte. Vi halvsprang och snabbgick och frös (inte så mycket att välja på när man står mitt i en skog direkt) och när jag trodde jag skulle ge upp och lägga mig ner direkt på marken kom vi fram till bilen. Totalt genomvåta (som sagt) lade vi golvmattorna i bilen under oss och körde hemåt och när vi väl var hemma, ja, då kröp solen fram och det hade slutat regna.

Vi har i alla fall gjort oss förtjänta av den Red Velvet Cake som Peter har gjort. Vi ska dela den med min svägerska + barn och vän och ytterligare ett barn. I morgon ska vi åka till Astrid Lindgrens värld så då behöver man onekligen lite ny energi. Jag har aldrig varit där tidigare så jag tycker det ska bli kul, det verkar vara ett roligt pläjs.


tisdag 7 augusti 2012

Jo minsann!

Idag fick jag äta upp gårdagens inlägg - ösregn, blåst och ingen telefon. Nota bene, min pratattant erbjöd sig att skjutsa mig hem men jag tackade nej!

Just so you know!

måndag 6 augusti 2012

Pannkaka

Hela Prag-resan blev pannkaka. Det vill säga, den blev inte alls. Tyvärr. På måndagen innan vi for lyckades jag hamna i insulinkoma. Jag hade under dagen tänkt att det var väldigt länge sedan det hände sist och att det var väldigt bra att det var det. Så när vi varit ute på sjön och kom hem så ramlade jag ihop. Det var ju roligt. Eftersom en insulinkoma kan jämföras med ett marathon-lopp när det handlar om energiförbrukning så kan man väl säga att jag blev lite mör. I slutändan semestrade vi således i Eskilstuna vilket inte var så illa det heller. Lite shopping, glassätning och OS. Och så god mat från svärmodern - det är det alltid!

Vi har sedan dess kommit hem och landat - sista veckan på Peters semester och jag har tagit bort stygnen efter minioperationen. Praktiska saker med sådana göromål (som stygnen) är att man får sig en promenad på köpet. Och ett besök på biblioteket. När vi gick hemåt så började det regna och vi mötte bl.a. en kille i sådär 15-20-års åldern (det är ju skitsvårt att gissa faktiskt) som pratade med (som vi antog) förälder i telefonen och sa att det spöregnade så vi gissade att han ville bli hämtad. Jag konstaterade att mina föräldrar aldrig tänkt tanken att de skulle hämta mig bara för att det regnade lite (och det regnade faktiskt lite, det var inte alls något spöregn utan man kunde ta sig hem utan problem även om man inte hade paraply eller liknande). Sen kom jag på att när jag var barn/ungdom så hade man inte ens mobiltelefoner att ringa till sina föräldrar med, om det nu t.ex. regnade. Det var liksom bara att trava hem såvida man inte bestämt att man skulle bli hämtad en viss tid, regn eller ej. Visserligen kunde man ju - om man hade tur - använda sig av sitt eventuella telefonkort som man kunde ringa ifrån en telefonkiosk med, men herregud, det kostade ju pengar och de ville man knappast göra av med i onödan! Näpp, näpp, näpp - så dum var man inte! Hellre blöt än pank. När jag tänker på sådana saker så känns det som att jag är född för minst hundra år sedan, lite som när det inte fanns asfalterade vägar eller ens bilar..


+


=



Bildgenomgången för att hitta dessa tydliga exempel kommer att bli ett helt nytt inlägg känner jag, håll ut bara!!

/avd. på min tid var det allt bättre.


söndag 5 augusti 2012

.

Ett låst inlägg.

Vill ni läsa så skicka er mailadress till mig: asa.nyberg79@gmail.com eller skicka den på fejsboken. Jag kommer att avgöra om jag vill att du ska få läsa det eller inte, jag vill veta att jag kan lita på den som läser och att det inte hamnar hos fel människor.