måndag 31 oktober 2011

Längtan

Jag vill faktiskt åka till New York. Efter att ha läst DN's resebilaga i går och rotat fram Vagabond-tidningar med New York-reportage så är jag New York-sjuk igen. Vem bryr sig om resten av världen? Hela världen finns ju i New York! Målet med nästa resa är att utforska Brooklyn, Queens, Bronx, Harlem och såklart, New Jersey (cake boss) och Staten Island('s gallerior). DN tipsade om ett schysst, nytt hostel i Williamsburg, Brooklyn och eftersom det är mycket billigare än att bo själva Manhattan så kan man ju vara där länge. Visserligen behöver man åka mer tunnelbana, men det gör man ju även om man bor på Manhattan, så i det stora hela blir det ju ändå billigare att betala några hundra mindre per natt. Så nu ska jag botanisera bland New York-böckerna på bibliotekets hyllor och från årsskiftet (man får ju vara realist ändå, det är jul och vi ska åka till solen) så blir det extrem åtstramning av ekonomin, extrem alltså, så att en resa inte behöver bli inom alltför avlägsen framtid. Om jag börjar må bättre och kanske t.o.m kan börja jobba innan dess (vilket ju såklart är det ideala, inte fulltid kanske, men ändå), är det ju bara bra, då kan jag ju casha in lite mer pengar och det blir ännu kortare tills det blir av. (Man vet ju faktiskt aldrig - speciellt inte eftersom det inte finns något avresedatum som gör att man är "begränsad" av det - och även om så vore, just den biten går ju före allt annat).

söndag 30 oktober 2011

Turistens klagan

..är inte det en av de bästa låtarna? Liksom jag tycker att LP-skivorna borde få en revival så tycker jag bara bättre om Cornelis - jag ska försöka hitta några av hans plattor. Just turisten tycker jag är så fin och när barnen skrattar börjar jag nästan grina för jag tycker det låter så underbart. När jag var liten så pratade mamma alltid om just det och jag tyckte såklart att hon var skittöntig, löjligt att bli rörd över en låt liksom. Så icke numer. Just nu kör jag Cornelis blandat med Larz-Kristerz (man kan bara inte inte gilla deras dräkter, vilket väl är den främsta anledningen till att jag lyssnar på deras dansbandsmusik som jag inte är någon större fan av i vanliga fall), Hoppa Hulle och Iron Maiden. Bland annat. Och på tal om låtar så minns ni kanske mitt inlägg om Falköpingsbönner? Igår tänkte jag av någon anledning på mina godbitar och så kom den där trallvänliga låten i huvudet igen, inte så märkligt dock, det märkliga blev senare på kvällen när vi kollad på den nya serien "Boardwalk Empire" (utspelar sig i Atlantic City (antagligen i en studio), där vi ju var i somras). Det började i stort sett med att de skulle begrava en spritflaska (det handlar om förbudstiden i USA) och g i v e t v i s trumpetar de på just den låten. Självklart är det inte just den Ti'ahölmska versionen som menas, men för en annan blev det, tja, fel..

Nog om detta.

Nu till helgen som kommer ska jag på Syfestivalen på Älvsjömässan. Det ska bli roligt - jag ska leta efter lite bra garner att virka amigurumisar med, bra till julklappar t.ex. Sen finns det ju annat än garn också, tovad ull, papper och pärlor och grejer som kan vara bra när man ska skapa fina kort. Stämplar (jag ska verkligen försöka hitta en snygg "Välkommen" och/eller "Inbjudan"-stämpel för det saknar jag i mitt förråd som ändå är ganska stort) hoppas jag att de har, det hade de förra året. Så, är det någon som önskar sig någonting från festivalen så kan ni ju smsa eller lämna ett meddelande här så kan jag försöka att få tag på den eller de grejerna!

Sällskapet kommer förhoppningsvis vara både mina mycket ädla och goda vänner Kia och Veronica, båda boende i Storstaden. Jag älskar att åka till Stockholm, jag känner mig liksom lite hemma där, det är där jag bott längst sen jag flyttade hemifrån (ja, förutom nu då, när jag bott i Tranås med omnejd i flera år) och det är så roligt att komma dit. Kanske gillar jag det så mycket för att det liksom det var då jag levde som en vanlig och normal människa, innan den där betongväggen ställde sig i vägen, när jag studsade upp ur sängen och drog till universitetet, KB och gick på krogen. Jag trivdes helt enkelt med mitt liv, det var relativt problemfritt jämfört med nu. Givetvis var inte allt guld och gröna skogar, men det är så jag minns det och därför känns det som att jag blir "Stockholms-Åsa" när jag kommer dit och det är skönt. Så - mina vapendragare, om ni läser det här - visst går vi och tar en fika/matbit när vi släpat oss runt på mässan ett par, tre varv??

lördag 29 oktober 2011

Halloween

Det kom en söt liten grupp barn (eller kanske jag ska säga läskig) för en stund sedan - jag såg dem inte själv, men jag hörde deras ystra rop! Nu tror ni alla att ni redan har fullt klart för er vad de ropade och kanske har ni rätt, troligtvis har ni fel, de skrek nämligen "Bus eller ... F R U K T!!!!". En annan, som var jag, satt härom dagen och gnölade om att barnen med all säkerhet inte skulle nöja sig med frukt nuförtiden, det är bara godis eller pengar som gäller, muttrade jag lite världsvant sådär. Tji fick jag således. Tyvärr hade jag ju inte köpt på mig massor av äpplen och clementiner utan förberett med en plåtburk full med klubbor (bra eftersom de är inslagna och eftersom de är lakrits och fruktsmak så är risken för att någon drabbas av ett allergianfall pga. nötter eller något annat i den stilen, mindre) så det var vad de fick. Men. Jag hörde inte att de besviket ropade "N E E E E J J J E E H H!! Vi vill bara ha fruuuuuuuuuuuuuuuuuuuukt!!!!" så antagligen gick det bra ändå, och som sagt, det var ju fruktsmaker...

tisdag 25 oktober 2011

Gamla godingar

När jag idag planterade lite lökar (Amaryllis och Tazetter) lyssnade jag på min moders gamla LP-skiva - vinyl alltså. Nu undrar jag: VARFÖR lyssnar man inte mer på vinyl? (För er som är unga så kan jag tala om att en LP är det som fanns före CD-skivorna. Svarta plast skivor med spår där musiken låg. Man spelade med en skivspelare och ett stift som rörde sig i spåren och då blev det musik - en enkel förklaring på hur det fungerade, ganska ofullständig sådan, men här är en bild på hur de såg ut i alla fall:


När CD-skivorna gjorde sitt intåg så var väl just det raspfria ljudet grejen, men nu är det ju just det som gör att det är så behagligt gött att lyssna på en LP! Innan idag så hade jag väl inte lyssnat ordentligt på kanske 10 år men nu är jag frälst. Jag hade, eftersom det är en trend just nu, tänkt anamma de fräsiga skålarna som är gjorda av gamla skivor men det lär jag knappast göra nu. Näpp. Nästa gång jag är på Erikshjälpen (eller annan second hand) så ska jag botanisera och förhoppningsvis hitta en rolig skiva. En sak till som är härlig är ju att framsidorna är så härliga, såhär ser skivomslaget ut på den skiva jag spelade idag:

Det är första-spåret som heter "This guy's in love with you" och vem som helst kan ju räkna ut hur skivbolaget tänkte när de valde en bild där Herb Alpert satt mot en trävägg och med sina sammetsbruna ögon längtansfullt tittar mot horisonten (dit han är på väg med sin vackra flicka osv.) - hur många kvinnliga köpare kan motstå det?? 

Min mamma har ganska många LP-skivor (fler med Herb också) även om hon rensade ut en del när hon flyttade. En skiva som jag önskar - och trodde - att hon hade sparat är den som hennes kusin Dennis gav ut (Dennis som jag förövrigt träffade i somras när vi var på väg till Malmö och lunchade i Ljungby, min mammas hemstad). Den är så galet härligt snygg - 70-talet i sitt verkliga esse och jag lyckades hitta en bild på nätet vilket jag är fantastiskt glad för, inte bara för att jag blir nostalgisk utan för att ni nu också har möjlighet att få se den:

Visst undrar man varför hon rensade bort den här godingen??
(här lånade jag bilden)




torsdag 20 oktober 2011

Nu kommer det osa, bara så ni vet!

(säg inte att jag inte varnade er



Det finns ett broderi hos fuldesign.se som jag ska beställa eller försöka komma åt vid nästa besök hos Designtorget. Motivet är ett ordspråk som lyder som följer: "HELVETES JÄVLA SKIT" (jag brukar, för styrkans skull, även lägga dit ett "förbannade" före ordet "skit"). Jag tänker brodera det och tänker ta fram det, hänga upp det på väl synlig plats när jag mår som jag gör just nu - det skulle kanske minska oset är hemma en aning, svordomar låter ju inget vidare - då kan jag stå framför den och läsa om och om och om igen.



(övrig tid ska den få hänga ovanför mitt pysselbord där samma harang nyttjas rätt ofta när jag
tillverkar saker).

Det är verkligen rent överjävligt, jag önskar jag skämtade. Ångesten har förvisso dämpat sig lite och det är ju bra, men istället har håglösheten, mörkret, destruktiviteten, orkeslösheten och andra härligheter som gör att allting känns meningslöst. Jag ska få lite sön tabletter att testa för att se om sömnen hjälper till lite därefter, om det nu inte skulle funka vilket jag såklart hoppas att det ska, börjar funderingar kring ECT skulle jag tro. Det är faktiskt nästan två år sedan sista serien vilket är fantastiskt, så det kanske en sista utväg. Hoppas såklart på att det släpper innan dess!

Peters skrift

Om någon har missat det, så finns makens understreckare här. Och som svar på vad en understreckare är så vet jag inte. Jag har försökt få ur maken ett svar, men han säger bara att det är "under strecket" (och det är ju verkligen svårt att lista ut på egen hand) - vilket streck undrar man såklart, men det kanske är ett streck som bara finns i SvD, eller så är det ett allmänt dagstidnings-streck. Kanske.

tisdag 18 oktober 2011

Saker man funderar över ibland:

- Jag ser ibland på programmet "Gränsbevakarna" som handlar om gränsbevakarna på flygplatser i Australien. I alla program tror jag det är minst en person/ett sällskap som har extremt svårt att förstå att mat betyder mat och allt som man stoppar i munnen. De kan liksom inte fatta att de inte får ta med alla sina matpaket - framförallt de där de kan finnas frö och insekter - in. Det är aldrig deras fel att de inte fattat utan alltid alla andras. Hur svårt kan det vara? Själv tycker jag passkontroll och sådant som man måste igenom när man reser utomlands är ganska läskigt och jag skulle ju absolut inte ställa mig och tjafsa med en gränskontrollant/tulltjänsteman även om jag kanske skulle tycka det vore trist att jag inte fick ta med någonting som var förbjudet, men det är ju jag som resenär som har ansvaret för min packning och mina eventuella misstag, det kan jag knappast klandra den personal som bara gör sitt jobb..

- Varför är Zlatan föremål för sådan beundran? Jag har aldrig fattat det. Jag är inte någon extrem fotbollssupporter, kollar hellre på hockey, men det jag har sett av hans spel är inte precis exceptionellt, han springer ju knappt! EM-kvalet mot Holland häromdagen var han ju inte med och Sverige vann som bekant den matchen. Kommentatorerna pratade om att laget vunnit fler matcher utan Zlatan. Exakt. Kanske lite reflektion vore på sin plats där? Alltså, han är säkert en skicklig spelare, annars hade han väl inte tjänat så mycket som han gör och varit så eftertraktad men uppenbarligen så klarar sig det Svenska landslaget väldigt bra utan honom så varför ska han vara med?

- Varför man inte kommer ihåg det man hade tänkt skriva att man funderade över när man väl får tummen ur och skriver det inlägg som man tänkt på under en tid...

söndag 16 oktober 2011

Kölsvåart...

Det som är nackdelen med att umgås med Falköpingsbor är att man börjar tänka på deras dialekt - speciellt som de ibland pratar väldigt mycket sådan. (När Peter träffade dem första gången så frågade han mig efteråt om de verkligen pratade så på riktigt eller om de gjorde sig till, så då förstår ni). Vår gode vän Lars har ett antal märkliga favoritlåtar och en som förekom igår var "Stycka en käring" med Pipex (eller ja, den förekommer ungefär på 98% av våra sammankomster) och jag hade tänkt dela den här från Youtube men det lyckades jag ju inte få till så ni får söka själva. Hursomhelst så är den ett lysande exempel på hur denna dialekt låter, jag transkriberar gärna här, men det går ju inte att verkligen h ö r a hur det låter (och det kan finnas en poäng med det också). Här kommer ett litet smakprov:

"Vi s'a stöcka ena käring ikväll, vi s'a stöcka ena käring ikväll, vi s'a stöcka ena käring ikväll, här på törget i Ti'ahölm"

Så nu sitter den här dialekten/"låten" i hjärnan och med rubriken vill jag säga att håret inte bara blev mörkt, det blev jättemörkt, ungefär svart. Jag blev lite förvånad när jag kollade mig i spegeln i morse, men jag skulle tro att det släpper lite nästa gång jag duschar, min erfarenhet säger mig det..

lördag 15 oktober 2011

Här sitter jag och färgar håret..

Eller tja, väntar på att håret ska färga sig med gegget jag slängde i för en stund sedan. Spännande. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så blir färgen mörkt brun - det är åtminstone målet, jag tyckte det såg lite blått ut när jag såg färgen på huden... (Fast det är å andra sidan inte huden som ska färgas, så det betyder (förhoppningsvis) inte så mycket).

Idag ska vi fara iväg på utflykt till storstaden Jönköping där vi ska träffa bönnera från Falköping. Ska bli roligt, jag hoppas jag orkar med det - vi får antagligen se närmare i morgon. Jag börjar vänja mig vid att det är så, men jag skulle önska att jag inte tänkte så mycket på det, se det som en naturlig begränsning på något sätt. Uttrycket känns inte helt rätt, man vill inte vara begränsad, men det kanske vore bra om man är medveten om dem och rättar livet efter dem om det i sin tur att livet fungerar bättre i slutändan. Förstår ni hur jag menar? Jag sätter alltid måttstocken för högt och så blir det pladask-fall.. Balansgång.

fredag 14 oktober 2011

En överraskning kom med posten!

..och det här var vad som gömde sig i det kuvertet:



Den som ansträngt sig är min barndomsvän Veronica - så himlarns gulligt av 'na! Jag hoppas att jag ska kunna tillverka några schyssta alster av godbitarna och lovar att jag återkommer med bildbevis när någonting har hänt i den vägen. Jag har ju en del andra papper också, så kombinationerna är oändliga och det är ju toppen! TACK, återigen, och som sagt - Tranås är perfekt om man pendlar och har vänner på lite olika håll i landet, dessutom kan man ju, om man är två, samåka för att hälsa på andra vänner. I'm just sayin'.

Status i övrigt: oförändrad.

torsdag 13 oktober 2011

Nässpray

Det verkar verkligen inte klokt det här. Jag är så trött på dagarna, så mycket ångest och såhär mycket ångestdämpande har jag inte ätit på tid och evighet - känns det som. Men såklart är det bra att det finns, det ger ju lite lugn. När jag är ensam är det värst. Inte ensamheten i sig, för jag tycker det kan vara rätt skönt att vara själv, få vara i fred liksom. När Peter är hemma är det bättre och när BST är här så är det väl också okej, problemet där är att jag tycker det känns som om de förväntar sig att jag mår ganska så bra - såklart för att jag går in i min roll som den käcka och glada, jag gör det som försvar tror jag, när jag inte känner personen tillräckligt bra. Jag hoppas att den här nedåtgående spiralen beror på att jag är förkyld för jag känner mig ganska febrig och får ingen luft genom näsan när jag sover vilket ju i sin tur kan vara ytterligare en förklaring till att jag inte sover ordentligt. Man kan ju tycka att jag borde kommit på att det finns nässpray men det gjorde jag inte förrän ungefär nu - ibland är man mer dum i huvudet än vanligt...

måndag 10 oktober 2011

Pissväder

Ute och inne, kan man väl säga. Helt värdelöst, helt. Idag köpte jag mörkbrun hårfärg för att kunna färga håret så att det mer passar min sinnesstämning (och för att det ser så tråkigt ut i största allmänhet). Det händer en del roliga saker runtomkring - Peters understreckare i SvD t.ex. men jag orkar inte tycka det är roligt. Eller. Jag tycker såklart det är roligt, men har verkligen svårt för att, jag vet inte hur man ska beskriva det egentligen, ta till mig glädjen. Det enda jag längtar efter är att få gå och lägga mig. Hos prattanten idag så kände jag att jag inte riktigt heller kan förmedla hur jag känner. Igår tänkte jag att jag, på något sätt, alltid lagt mig själv sist i högen och därför så kan jag nu - trots att jag verkligen, verkligen mår pissdåligt (typ Ann Heberleins bok "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva") så kan jag inte tillåta mig att dra täcket över huvudet och grina eller ja, bara låta det vara som det är. Den där känslan av att man alltid ska verka så stark, så glad och käck liksom, som jag alltid har varit - att blotta själen som är trasig är ingenting jag är van vid, ingenting jag har gjort. Så på det sättet hamnar jag väl i någon typ av återvändsgränd där jag mår så himla dåligt men inte riktigt kan förmedla det till andra. Jag antar att jag är rädd för vad som ska hända om jag visar att jag faktiskt är sårbar, jag är rädd för att andra (vilka "andra" är, är väl kanske lite lagom flytande sådär) ska tänka att jag är fånig och inte alls mår så dåligt, det finns andra som mår så mycket värre och jag har verkligen inte rätt att låta mig själv må dåligt osv.osv.osv. Här öppnar jag ju upp, som ni märker, men sen när det verkligen gäller, i verkligheten, när jag inte är dold bakom skärmen, så är skyddet uppe igen. Och det säger sig självt, hur ska någon annan veta att det inte är bra, när det faktiskt också kan vara så att det ÄR bra, jag kan må bra också och jag kan må bra från ena dagen till nästa - däri ligger ju bipoläritetens dilemma - och när jag mår bra har jag definitivt ingen lust att prata om när jag mår dåligt. Ett klassiskt moment 22 alltså. (Nu har det väl i och för sig varit såhär en längre tid, men jag vet inte hur jag ska förmedla det här till prattanten. Jag vet att hon fattar att jag mår dåligt, så problemet ligger inte där, men för att liksom förklara vad jag tänker och hur jag tänker - om jag inte förklarar det så kan hon ju heller inte hjälpa mig. Jag ser mina tankefällor, jag kan se hur och vad jag tänker fel, men det jag tänker eller känner eller bådeoch är ändå det som är, och jag tror inte jag får fram det riktigt.)

En bra sak att göra dock: sticka och virka. Jag har fixat en basker, en halsduk och handledsvärmare som jag ska skicka vidare till hjälpstickan.se och har påbörjat en mormors-ruta som jag tänker ska bli en hel filt som också ska dit. Jag har en del garn som bara ligger och inte blir någonting vettigt ruta gigantus kan ju vara roligt. Jag hittade också en bra bok på biblioteket idag, jag har nämligen ett mönster på vantar som jag inte vet hur man ska fixa tummen på, men jag tror att det går att få hjälp i den boken, så kanske kan jag klura ut det och komma vidare med själva vanten - med tanke på årstiden så kan det ju vara skönt med ett par vantar snart...

lördag 8 oktober 2011

Fortsättning på ajjfån-strulet:

Man kunde ju tro, att allt var frid och fröjd efter det här inlägget, men, ingenting är någonsin som man tror. Mms:et skickades mycket riktigt, dock har det inte kommit till Peters telefon. Mycket intressant. Jag undrar vart det har tagit vägen? Med tanke på det klena Telia-stödet min telefon har, så tror jag att de har en liten vrå i sitt fikarum där alla mms som inte hittat fram ligger på en dataskärm för att underhålla de hårt arbetande Telianerna. När jag nu på eftermiddagen var ute och gick så kom jag på att problemet kanske ligger i att det är ett stort berg här intill och att signalen har svårt att ta sig över det, men egentligen känns det orimligt eftersom Peters telefon funkar finfint (men han har ju också ett annat abonnemang). Jag blir så himla förbannad så jag nästan studsar på gatan, slår händerna i huvudet och bryter ihop helt när jag lyssnar på Cornelis Vreeswijk's "Brev från kolonien" och låten hackar sig fram ungefär såhär: "Hejsan morsan, he*paus*jsan stabben, här ä*paus*r brev från älsklingsg*paus*rabben, vi ha*paus*r kul på kolonien, vi bo*paus*r tjugoåtta gan*paus*gst*paus*ergrabbar i e*paus*n.. osv. Låten i sig har ju egna avhuggna ord, men då är det ju meningen att det ska vara så!!!!

JA. Jag vet att det är ett riktigt I-landsproblem, men jag blir (tyvärr) inte mindre irriterad för det. När livet i övrigt är pissigt så blir sådana här grejer ännu större, för mig. Och så tycker jag faktiskt att om man har en telefon och ett abonnemang så ska det fungera, man betalar ju för det liksom.. Men. Man ska ju se positivt på saker och ting och på det här sättet så blir det en liten följetong här i bloggen, har jag ingenting vettigt att skriva (som t.ex. nu) så kan jag alltid skriva om detta enorma problem. Älta i år och år och år. Det låter väl fantastiskt underbart!! (Jag skulle rent av vilja sträcka mig så långt som att säga att det bara är förnamnet!)

Oktoberlördag

..och det är ganska kyligt ute faktiskt. Förra helgen var det ju varmt som bara den och nu, nu är det freezing cold så fort man petar ut näsan genom dörren. Jag ska trots det ta mig en tur ut på gatorna, just nu håller jag på att ladda mobilen/musiken. Det är fint väder, solen skiner och himlen är klarblå (bortsett från de stora bulliga molnen jag ser lite längre bortåt), dessutom har jag hört/läst i andra julgalningars bloggar att det finns Julmust i affärerna! Jag såg ingen igår, när jag snubblade igenom ICA, men å andra sidan så var jag inte så inne på att det skulle finnas. Alltså finns det en anledning att svänga in i en affär eller två, beroende på om jag hittar en flaska någonstans. 

Nu verkar det som att blogspot beslutat sig för att det är dags att krångla lite, så ett helt stycke som jag skrivit här är nu borta - härligt! Kontentan av det var i alla fall att jag gjort lite höst ute på trappan och här kommer lite bilder:





torsdag 6 oktober 2011

BTW

(coolt med förkortningen, eller hur??)

Är det någon som vet (och om du läser det här Henrik, så vet jag att du har förklarat och du är lite av min iphone/teknik-guru, men eftersom jag följt dina riktlinjer och det ändå inte funkar så utnyttjar jag detta forum en sväng också) varför det inte går att mms från min telefon? Det går inte att skicka mms till den heller - och jo - själva funktionen är "ON" så det ska liksom fungera. Jag har stängt av och satt på den ett flertal gånger utan att det blir någon reaktion. Vad är felet? (ja, det är klart jag kan gå till en hemsida och kolla upp problemet, men det är ju lite roligt att veta ens vänners dolda talanger!

Tillägg:

Min telefon skickade just ett mms! Det är ju inte klokt. Jag var ungefär en millimeter ifrån att skriva ett "draåthelvetejävlateliahelvete" (åter, förlåt språket) och just då sa det "wooouuuuhhhp" och mms:et hade gått iväg på riktigt! Utan att det kom upp en liten röd cirkel med ett utropstecken i! Sen kan man väl i och för sig säga att Telia lämnar en hel del övrigt att önska vad gäller mottagning/täckning ändå - det sägs ju ska vara den bästa i landet (eller var det bara i forntiden?) men här, i stan, i Tranås, ganska centralt - definitivt mer centralt än ute i bushen där vi bodde förut, där mottagningen/täckningen var toppen - är den riktigt taskig. Det gäller inte bara 3G utan också själva telefonen. Det går bra mycket bättre att logga in på vårt trådlösa nätverk än att koppla upp telefonen via 3G, det kan jag säga - att prata i telefonen går bara om man råkar ställa sig på rätt plats i rätt tid. (Och vi sa ju då upp vårt fasta abonnemang när vi flyttade eftersom vi tänkte att vi ändå skulle bo i stan och där är det ju bra täckning och "mestpratarvijuimobilennärviringersådetärjubaradyrtattsläparuntpådetefterhängsnafasta-alternativet.












Kanske ska jag skicka ett arg-mail ändå. Ju mer jag tänker på det, desto mer känns det som rätt alternativ, nu förstår jag ju varför det ingår fri surf i abonnemanget...

Äntligen!

Idag kom väl svaret som alla litteraturnördar och intresserade i allmänhet väntat på:




TOMAS TRANSTRÖMER får årets Nobelpris i litteratur! Detta firar jag här i bloggen med att ge er lite att läsa som passar bra en dag som denna:

STORM

Plötsligt möter vandraren här den gamla 
jätteeken, lik en förstenad älg med
milsvid krona framför septemberhavets 
                                svartgröna fästning.

Nordlig storm. Det är i den tid när rönnbärs-
klasar mognar. Vaken i mörkret hör man
stjärnbilderna stampa i sina spiltor
                                högt över trädet.

**********

Så. Nu är ju frågan vad det egentligen är i det där brevet från Svenska Akademien? Det är uppenbarligen inte priset (12 miljoner vore annars rätt välkommet, det tycker jag..). Kanske är det en inbjudan till Nobelfesten? Fatta hur roligt det vore (och popularpoesi.se är ju ändå en sida som handlar om poesi, ni ser väl sambandet)?!?! Om jag får följa med - och det lär jag ju få, alla politiker får ju ta med sina respektive, det är väl endast kungafamiljen som är restriktiv på det sättet, så ska jag kosta på mig att färga håret på salong (goodbye hårfärg i kartong) och hyra mig en riktigt snygg balklänning (jag tror inte jag kan använda min brudklänning för ändamålet även om den är snygg, dels är den sannolikt alldeles för lite och dels, tja, det är en brudklänning). Kanske man kunde fixa en likadan fast i en annan färg? Inte så dumt. Kanske går jag händelserna en liten aning i förväg, men vad sjutton, drömma kan man ju göra! Ingenting är omöjligt (vilket ju ofta har varit mitt ledord den senaste tiden, som ni säkert noterat.. (OBS! Ironi)).

Förövrigt? Well, not much. Jag fortsätter sträva i Pär Lagerkvist's spår av ångest och regnet öser ner. Dessutom har jag ett skavsår på lilltån. Och så tycker jag att det är alldeles för få (inga) som beställer de rosa (eller valfri färg) banden som jag virkar med mina bara små händer... (Ja. Det är klart det är meningen att ni ska få dåligt samvete). I morgon ska jag klippa mig, jag hoppas att Peter hämtat ut inbjudan då, så jag vet vad jag ska rätta mig efter... :-D

onsdag 5 oktober 2011

Såhär i nobelpristid..

..är det inte dags att citera en av dem? (nejrå, Englund har inte delgivit mig årets vinnare även om det - förvisso till Peter men ändå - ligger ett brev från svenska akademin på posten och väntar (ytterligare en parentes blir såklart frågan om de numer skickar pengarna direkt med paket?)):


Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!


Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar,
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.

Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
mina händer river jag såriga, ömma
mot berg och mörknad skog,
mot himlens svarta järn
och mot den kalla jorden!

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.












..och hur har er dag varit?

tisdag 4 oktober 2011

Om ni vill

..så kan ni ju får se hur själva bandet ser ut:


Rosa

Som alla vet är oktober lika med rosa bandet. Alltså har jag virkat ett litet rosa band som jag tänkte att jag kunde sälja för att sedan skicka ett (två, tre, fyra eller flera) till den som skänker pengar till min insamling. Inte så dumt, eller hur? Jag tänker mig att ett band kostar 50 kronor och att du, genom att skriva en kommentar talar om att hur mycket du skänkt och hur många band du vill ha. (Jag är inte säker på hur den här insamlingen som jag startat fungerar, det är antagligen möjligt att du redan där skriver ditt namn och då lär jag ju se det ändå, men för säkerhets skull).

(Jag är lite osäker på om man får göra såhär, men det kör jag på så länge, annars får jag väl komma på något annat snajdigt sätt). 


However. Det finns många sorters cancer och jag tycker det är synd att de som uppmärksammas hårdast är Bröstcancer och Prostatacancer - jag antar att det är för att de är vanligast - så därför tänker jag att jag också kan tillverka band enligt denna lista. Vill du ha någon av dessa färger (istället eller också) så skriver du också det i din kommentar.



Är du osäker eller säker på att jag i n t e har din adress så mailar du den helt enkelt till asa.nyberg79@gmail.com!

måndag 3 oktober 2011

Bobobombombabyboom!

Ni blir kanske lite förvånade över min entusiasm, speciellt ni som läste detta inlägg. Kanske tänker ni "vad nu, vad nu? har hon ändrat inställning och blivit gravid lite huxflux?". Jag lugnar er genast: Ta det lugnt. Här finns det inga bullar i ugnen - varken bildligt eller bokstavligt, så att säga. Däremot har två par i vänskapskretsen nedkommit med varsitt litet gossebarn, en styck Douglas och en styck Anton födda den 2:a och 3:e oktober. Mycket praktiskt att komma ihåg! (Och väl tajmat om man nu känner båda paren, men det är det kanske inte så många som gör egentligen). Hursomhelst: GRATTIS till er, två familjer, känn er träffade! (Och om någon mer känner er träffade, har fått barn nyligen eller så, grattis till er också!).


söndag 2 oktober 2011

Teven.

Kan någon människa tala om för mig vad som hände med TV-utbudet? Jag kommer låta gammal och grinig nu, men, var det inte bättre förr?? När det inte fanns så många kanaler och play-funktioner på nätet? Jag tänker: på den tiden (och det är faktiskt inte länge sen, jag har ju upplevt den blinkande pilen uppe i hörnet när det bara fanns två kanaler och då var man tvungen att resa på sig och gå fram till tv:n för att byta kanal. Exempelvis) så var man ju tvungen att göra saker med kvalitet, man var tvungen att ha bra program och bra filmer. Fattar ni vad jag menar? Det är liksom, tja, om man har tur ETT program per kväll som man verkligen, verkligen vill se. Och ännu värre tycker jag det är på helgerna, då är det liksom ingenting.. (Eller, nu ljuger jag, för det är ju Starke Man klockan 21 och det tycker jag är roligt). I övrigt alltså väldigt lite. Jag längtar tills man uppfinner tidsmaskinen så att jag kan åka tillbaka till TV:ns storhetstid och titta på Notknäckarna, Lennart Hyland, Gäster med gester (nej, den version vi ser idag är INTE samma sak), Goda Grannar, Varuhuset, Ordentliga julkalendrar och Sportnytt med ett blinkande, pixligt R när det blev mål.. Det var tider det, vill jag lova!

Idag var vi ju annars på Kak- och Glassbuffé, jag har aldrig varit på sånt tidigare men det var mycket trevligt och väldigt gott! Glassen var ju himmelrike och kakorna gick inte direkt av för hackor de heller. Dessutom var det en jättefin miljö, fin natur och mysigt ställe. Det jag sett fram mest emot (förutom glassen) var ostkakan och den var verkligen toppen! Tyvärr var den så toppen att den liksom blev ett lock och efter det kunde jag inte njuta av de kakor jag hade kvar (man borde sparat den till sist, helt enkelt, det fanns så mycket gott..), men, självklart - jag skulle lätt åka dit igen, man är ju dum på det sättet!