Nu har den stora käpphästen anlänt. Alla studenter (eller som någonsin studerat) vet vad jag pratar om - CSN.
Tadaaaa!!
Nej. Det är naturligtvis ingen överraskning, jag visste ju att det skulle ske i samma ögonblick som jag visste att jag skulle studera. Men herreguuuuuuud så krångligt det är! Jag har ju tidigare studerat och den senaste gången jag ansökte om studiemedel så blev jag beviljad men det var ungefär samtidigt som väggen, sen gjorde jag ett försök några år senare men då hann jag inte börja innan, tja, det var dags igen. Så nu då. Det går inte att leva på gamla meriter minsann. Nononononooooo.. Det har i n g e n betydelse att de redan har informationen som de ber om en gång till. Det står t.o.m. i brevet att de har informationen, men de vill ändå ha ett uttalande. Igen. Plus att jag ska skicka in ett papper. Igen. Alltså, jag förstår naturligtvis att det är viktigt att hålla koll, man ska inte få bidrag och bidrag samtidigt, man ska också ha klarat sina poäng sen tidigare. Den utbildning det gäller påbörjade jag och fick pengar för, på vårterminen sen hoppade jag (av olika anledningar) av. Naturligtvis meddelade jag CSN detta och tog inte ut mer studiemedel den terminen, alltså, jag gick inte och lyfte CSN-pengar samtidigt som jag jobbade och struntade i att ta poäng. I det fallet hade det varit helt naturligt att jag inte fick några pengar, med all rätt. Nu är det ju inte så, utan jag pluggade och när jag slutade så slutade jag också att ta emot pengar från CSN. Enkelt. (Eller, jag vet ju att det finns människor som faktiskt inte gör så, men jag visste ju att jag kanske (förmodligen) skulle vilja plugga någonting annat i förlängningen så jag vill ju inte slösa pengar i onödan. Och jag skickade in ett intyg vid förra gången jag ansökte om pengar, typ 99% säker, men det kanske har försvunnit sen dess.
Bittert. BITTERT. Och det värsta är naturligtvis att jag inte är säker på att jag faktiskt får några pengar ändå. De kanske har ändrat sig sen sist. Och om det blir så, ja, då går allt åt helvete, då vet jag inte vad jag ska göra. Och också: kan man bli kompis med CSN igen sen, i så fall, typ till nästa termin när jag plockat alla poäng för den här terminen? Eller måste jag ta ett helt års poäng? Eller är det kört för alltid, trots att jag har veckor kvar? (Det kan det ju inte vara?). I så fall kan jag kanske ta ett banklån och säkra upp det här året med eventuellt, det är väl egentligen det alternativet jag har. 9-10 månader, säg 75 000. Det tycker jag de borde gå med på. Banken alltså. Förutsättningarna för att jag ska betala tillbaka dom pengarna ser ju ändå rätt bra ut, även om jag skulle falla tillbaka till min sjukskrivning, eftersom jag hoppas på att det resulterar i ett jobb i slutändan. Det borde gå.
Klart det går. Det löser sig! Jag måste tänka positivt! (Något som nuförtiden inte känns som ett skämt, åtminstone inte alltid). Här kommer Åsa - the teacher from heaven!
Peace!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar