Den har blivit lite eftersatt det senaste, känner jag. Det tyder väl på att jag har fullt upp kanske och det händer ju inte var dag. Det har varit besök efter besök och nu har jag också besök - det är jätteroligt, i morgon blir det ytterligare ett besök - stickning också det väldigt roligt. I helgen ska jag dock vara ledig har jag bestämt, jag måste varva ner tror jag, jag känner att jag är på väg att varva upp nu när jag har så mycket att göra hela tiden.
Nu har Veronica kommit till bordet, så nu rundar jag av..
tisdag 14 augusti 2012
fredag 10 augusti 2012
Nästan inte alls bitter...
Idag var jag och mannen i mitt liv ute på en käck promenad. Efter att ha gått en liten stund så hörde vi att det började åska men eftersom det var långt mellan bullrena (?) så tänkte vi att vi skulle fortsätta i alla fall. Efter ett tag sa vi nöjt att det var bra att vi inte vände eftersom åskan verkade dra förbi. VI SKULLE ALDRIG HA SAGT SÅ!!! Efter ytterligare ett litet tag började det småregna, helt okej, det kan ju vara skönt när man går och det är varmt och så vidare. Några minuter senare började det spöregna, det forsade ner från himlen, vi blev genomblöta på ingen tid alls så för att variera det lite bestämde sig molnen för att börja hagla. Störtskur med hagel. Och sen kom åskan tillbaka. Full fart alltså. När haglet kom ställde vi oss vid en gran och tänkte att det skulle bli lite bättre av det - det blev det inte. Vi halvsprang och snabbgick och frös (inte så mycket att välja på när man står mitt i en skog direkt) och när jag trodde jag skulle ge upp och lägga mig ner direkt på marken kom vi fram till bilen. Totalt genomvåta (som sagt) lade vi golvmattorna i bilen under oss och körde hemåt och när vi väl var hemma, ja, då kröp solen fram och det hade slutat regna.
Vi har i alla fall gjort oss förtjänta av den Red Velvet Cake som Peter har gjort. Vi ska dela den med min svägerska + barn och vän och ytterligare ett barn. I morgon ska vi åka till Astrid Lindgrens värld så då behöver man onekligen lite ny energi. Jag har aldrig varit där tidigare så jag tycker det ska bli kul, det verkar vara ett roligt pläjs.
Vi har i alla fall gjort oss förtjänta av den Red Velvet Cake som Peter har gjort. Vi ska dela den med min svägerska + barn och vän och ytterligare ett barn. I morgon ska vi åka till Astrid Lindgrens värld så då behöver man onekligen lite ny energi. Jag har aldrig varit där tidigare så jag tycker det ska bli kul, det verkar vara ett roligt pläjs.
tisdag 7 augusti 2012
Jo minsann!
Idag fick jag äta upp gårdagens inlägg - ösregn, blåst och ingen telefon. Nota bene, min pratattant erbjöd sig att skjutsa mig hem men jag tackade nej!
Just so you know!
Just so you know!
måndag 6 augusti 2012
Pannkaka
Hela Prag-resan blev pannkaka. Det vill säga, den blev inte alls. Tyvärr. På måndagen innan vi for lyckades jag hamna i insulinkoma. Jag hade under dagen tänkt att det var väldigt länge sedan det hände sist och att det var väldigt bra att det var det. Så när vi varit ute på sjön och kom hem så ramlade jag ihop. Det var ju roligt. Eftersom en insulinkoma kan jämföras med ett marathon-lopp när det handlar om energiförbrukning så kan man väl säga att jag blev lite mör. I slutändan semestrade vi således i Eskilstuna vilket inte var så illa det heller. Lite shopping, glassätning och OS. Och så god mat från svärmodern - det är det alltid!
Vi har sedan dess kommit hem och landat - sista veckan på Peters semester och jag har tagit bort stygnen efter minioperationen. Praktiska saker med sådana göromål (som stygnen) är att man får sig en promenad på köpet. Och ett besök på biblioteket. När vi gick hemåt så började det regna och vi mötte bl.a. en kille i sådär 15-20-års åldern (det är ju skitsvårt att gissa faktiskt) som pratade med (som vi antog) förälder i telefonen och sa att det spöregnade så vi gissade att han ville bli hämtad. Jag konstaterade att mina föräldrar aldrig tänkt tanken att de skulle hämta mig bara för att det regnade lite (och det regnade faktiskt lite, det var inte alls något spöregn utan man kunde ta sig hem utan problem även om man inte hade paraply eller liknande). Sen kom jag på att när jag var barn/ungdom så hade man inte ens mobiltelefoner att ringa till sina föräldrar med, om det nu t.ex. regnade. Det var liksom bara att trava hem såvida man inte bestämt att man skulle bli hämtad en viss tid, regn eller ej. Visserligen kunde man ju - om man hade tur - använda sig av sitt eventuella telefonkort som man kunde ringa ifrån en telefonkiosk med, men herregud, det kostade ju pengar och de ville man knappast göra av med i onödan! Näpp, näpp, näpp - så dum var man inte! Hellre blöt än pank. När jag tänker på sådana saker så känns det som att jag är född för minst hundra år sedan, lite som när det inte fanns asfalterade vägar eller ens bilar..
Vi har sedan dess kommit hem och landat - sista veckan på Peters semester och jag har tagit bort stygnen efter minioperationen. Praktiska saker med sådana göromål (som stygnen) är att man får sig en promenad på köpet. Och ett besök på biblioteket. När vi gick hemåt så började det regna och vi mötte bl.a. en kille i sådär 15-20-års åldern (det är ju skitsvårt att gissa faktiskt) som pratade med (som vi antog) förälder i telefonen och sa att det spöregnade så vi gissade att han ville bli hämtad. Jag konstaterade att mina föräldrar aldrig tänkt tanken att de skulle hämta mig bara för att det regnade lite (och det regnade faktiskt lite, det var inte alls något spöregn utan man kunde ta sig hem utan problem även om man inte hade paraply eller liknande). Sen kom jag på att när jag var barn/ungdom så hade man inte ens mobiltelefoner att ringa till sina föräldrar med, om det nu t.ex. regnade. Det var liksom bara att trava hem såvida man inte bestämt att man skulle bli hämtad en viss tid, regn eller ej. Visserligen kunde man ju - om man hade tur - använda sig av sitt eventuella telefonkort som man kunde ringa ifrån en telefonkiosk med, men herregud, det kostade ju pengar och de ville man knappast göra av med i onödan! Näpp, näpp, näpp - så dum var man inte! Hellre blöt än pank. När jag tänker på sådana saker så känns det som att jag är född för minst hundra år sedan, lite som när det inte fanns asfalterade vägar eller ens bilar..
+
=
Bildgenomgången för att hitta dessa tydliga exempel kommer att bli ett helt nytt inlägg känner jag, håll ut bara!!
/avd. på min tid var det allt bättre.
söndag 5 augusti 2012
.
Ett låst inlägg.
Vill ni läsa så skicka er mailadress till mig: asa.nyberg79@gmail.com eller skicka den på fejsboken. Jag kommer att avgöra om jag vill att du ska få läsa det eller inte, jag vill veta att jag kan lita på den som läser och att det inte hamnar hos fel människor.
Vill ni läsa så skicka er mailadress till mig: asa.nyberg79@gmail.com eller skicka den på fejsboken. Jag kommer att avgöra om jag vill att du ska få läsa det eller inte, jag vill veta att jag kan lita på den som läser och att det inte hamnar hos fel människor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)