Vi har sedan dess kommit hem och landat - sista veckan på Peters semester och jag har tagit bort stygnen efter minioperationen. Praktiska saker med sådana göromål (som stygnen) är att man får sig en promenad på köpet. Och ett besök på biblioteket. När vi gick hemåt så började det regna och vi mötte bl.a. en kille i sådär 15-20-års åldern (det är ju skitsvårt att gissa faktiskt) som pratade med (som vi antog) förälder i telefonen och sa att det spöregnade så vi gissade att han ville bli hämtad. Jag konstaterade att mina föräldrar aldrig tänkt tanken att de skulle hämta mig bara för att det regnade lite (och det regnade faktiskt lite, det var inte alls något spöregn utan man kunde ta sig hem utan problem även om man inte hade paraply eller liknande). Sen kom jag på att när jag var barn/ungdom så hade man inte ens mobiltelefoner att ringa till sina föräldrar med, om det nu t.ex. regnade. Det var liksom bara att trava hem såvida man inte bestämt att man skulle bli hämtad en viss tid, regn eller ej. Visserligen kunde man ju - om man hade tur - använda sig av sitt eventuella telefonkort som man kunde ringa ifrån en telefonkiosk med, men herregud, det kostade ju pengar och de ville man knappast göra av med i onödan! Näpp, näpp, näpp - så dum var man inte! Hellre blöt än pank. När jag tänker på sådana saker så känns det som att jag är född för minst hundra år sedan, lite som när det inte fanns asfalterade vägar eller ens bilar..
+
=
Bildgenomgången för att hitta dessa tydliga exempel kommer att bli ett helt nytt inlägg känner jag, håll ut bara!!
/avd. på min tid var det allt bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar