Flyttartag

Nu har vi börjat på riktigt och jösses vad tråkigt det är! Eller, tråkigt och tråkigt, men det är segt.. Jag har aldrig varit en person med framförhållning, jag har alltid kört på "ahhh, det är lugnt, jag hinner, det är ju lång tid kvar..". När jag pluggade t.ex. så hårdpluggade jag två-tre dagar innan tentan för att sedan, på själva tentadagen, inte kunna prata eller lyssna på alla runtomkring mig av rädsla för att något viktigt skulle trilla ur minnet! Vi fick, när jag läste Historia A och B, 20-30 frågor att arbeta med och sen kom 4 av dem på tentan.. Ni förstår ju själva vilka kunskaper jag hade i hjärnan. (Nåja). När vi sen kom till C-kursen och uppsatsen på 10 poäng, dvs. 10 veckor (fast jag vet att det är ett annorlunda system nu, men det kan jag inte) att använda till forskning och själva skrivandet.. Behöver jag ens beskriva? Vi hade ändå möten med handledaren så något bör jag ju ha producerat, men inte tog jag 10 veckor på mig. Parallellt med uppsatsskrivandet hade vi ett grupparbete, fyra person i varje grupp. Av någon anledning delades gruppen upp ytterligare, det var något som skulle undersökas på nåt sätt, och det blev rätt tydligt att vi var två av varje karaktär, ingen frågade ens vem vi skulle/ville jobba tillsammans med, det bara, typ, blev. Jag tror (vet) att vi gjorde det de sista en-två dagarna, medan de andra två höll på i flera dagar. (Observera minnena från den tiden är 10+ år).

(Nu ficka jag iofs inte ha med min uppsats i själva den riktiga oppositionen för den var inte helt godkänd (ja, jag ser sambandet) men några veckor senare tentade jag av den med en professor i historia som inte alls hade problem med att godkänna den, och så mycket ändrade jag den inte..)

Paradoxalt nog, i sammanhanget, är att jag när jag läste arkeologi blev godkänd på en kurs där jag inte ens var med på själva redovisningen för att jag hamnat i insulinkoma och hamnade på akuten istället för på universitetet (vilket jag uppmärksammade ambulanspersonalen på genom att säga saker i stil med: "nej, nej! Jag har inte tid, jag måste göra en redovisning!!!" Personalen svarade med det lugnande "jaha, vad pluggar du för något?" samtidigt som jag fick mer sockersprutor och lastades in i ambulansen). När jag pratade med läraren efteråt, tänkte på vad jag skulle göra istället osv., så sa han att jag inte behövde göra något alls eftersom det tydligen "märktes att jag var borta", jag skulle ha haft den sammanfattande inledningen... Godkänd blev jag!

Det jag vill säga med allt detta är, helt enkelt, att trots att vi går in för att fixa allt i god tid så lär vi ändå sitta i helgen och hårdköra!

Vad ska det bli av 'et?

Jag överröser inte bloggen med inlägg direkt, finns inget att skriva om just nu (eller i alla fall har jag inte alltid lust). Men så, igår när jag var och tränade började jag fundera (igen) på vem som kom på att det var bra att göra sadlarna på träningscyklar så obekväma? Spinningcyklar hajar jag (tror jag), där handlar det ju inte så mycket om att sitta ner vad jag förstått men de andra? Jag begriper't inte! Jag har ju fyllning så för mig borde det i alla fall fungera som sådana där kuddar som det finns på cykelbyxor för cyklister som cyklar mycket (och långt) men det hjälper verkligen inte. HUR måste det inte kännas för de som faktiskt är vältränade och som inte har det där "lilla extra"? En halvtimme är vad jag klarar av, då måste jag resa mig upp på slutet.. Har de spinningcyklar som motionscyklar på mitt gym? Jag kan inte minnas att de cyklar jag cyklat på tidigare har varit så sjukt obekväma (eller så vill jag inte minnas). Men jag cyklade i alla fall en mil på den halvtimmen, just sayin'..

En annan sak som jag också tänkte på under mitt tränande var - är det nya shortsmodet boxertrosor? För jag har sett några yngre tjejer (sådana som är trendiga ni vet) och det ser liksom ut som om det är det de har på sig, ett linne och ett par "shorts" som visar halva skinkorna. Jag antar att jag är gammalmodig, men ändå, är det verkligen meningen att det är sådana man ska ha? Hade jag varit 15 så hade jag väl antagligen skrikit förfärligt om min mamma sagt som jag säger nu, tyckt att hon var född på stenåldern och inte fattade en barr, men alltså - verkligen? Lite borde man väl lämna åt fantasin?

Man kan inte få allt

Idag levererades ä n t e l i g e n vår nya tv. Vi har hyrt sista långavsnittet av Downton Abbey från bibblo, förra veckan, måste lämnas i morgon. Gissa vad?! Tv:n funkar inte. Yeeiiiyyy!!! Så nu får vi hålla till godo med vår lilla tjockis med läckra färgskiftningar för detta ändamål. Man får vara glad att det finns större problem i världen...

...t.ex. att jag vill åka till new york typ nu och inte nästa sommar!

Travar på

Just nu sitter jag uppkrupen i soffhörnet och kollar på trav. Jojo, jag skulle vilja säga vuxenpoäng men vet inte om det främst beror på att vi ser det för att vi har besök av sväronen och det är de (äldre) som vill se det.. Faktiskt har jag varit på trav en gång, det var mycket intressant, man ser ju inte hur snabbt hästarna springer när man ser på tv. Vi spelade ju lite när vi var där (= max 100 kr), vår taktik att spela på de roligaste namnen var kanske inte ultimat men lite kul var det ju i alla fall. Och man fick en goodie bag.

Vidare, bronskantade, funderingar!

När jag nu kommit till klarhet vad gäller alkoholens vara eller icke på midsommar har jag nu klättrat till nästa steg: tårtan. Jag var rätt säker på att det skulle bli en traditionell jordgubbstårta men sen började jag googla och nu, nu vet jag inte alls! Det finns så många fina tårtor och jag vill också göra sådana, blommor och blad och prickar och fjärilar och spetsbårder och allt möjligt! Igår såg jag t.ex. en midsommarstång-tårta (dekorerad med olika sugarpaste- och/eller marsipangrejer ovanpå det gröna överdraget) omgiven av ett hav av jordgubbar och idag en mer klassisk vit tårta med blommor, blad och lite slingor.. Det lär ju ta ett antal tårtor innan man får till en så fin, jag måste alltså öva mig - visserligen har jag två födelsedagar innan min egen men det är en kort period vi snackar om, en vecka närmare bestämt. Tre tårtor är för all del trevligt men aningen mastigt tror jag. I och för sig fortsätter kalasandet resten av sommaren så jag kan ju fortsätta öva så att nästa års tårta blir en riktig fest bara den..

Idag har jag hämtat min medalj: 

Fin, eller hur!?!