När vi var små var detta höjdpunkten på sommaren. Vi fick inte ha de kläder vi ville ha med oss de sista dagarna innan avresan, vi valde ut vilka band som skulle lyssnas på - utöver de, sedan länge, traditionsenliga "Tintin i Tibet" och "Ture Sventon, privatdetektiv". På avfärdsdagen, som ibland var på kvällen, ibland på morgonen, stuvades vi barn in i bilen medan mamma och pappa tog de sista vändorna med grejer till husvagnen, stänga-av-alla-apparater-och-dra-ur-tv-kontakterna samt pappas sista "runt-huset-och-dra-i-alla-dörrar-för-att-vara-säker-på-att-det-är-låst"-tur. Äntligen avfärd. Ner för gatan och ut till utfarten från området och vidare mot... Just det, "drog-vi-verkligen-ut-strykjärnet?", således tillbaka en extra sväng och sedan, sedan var vi äntligen på väg. Jag tror förresten att turerna som tog sin början på morgonen var när vi barn var lite äldre och vi inte längre hade husvagn, då kunde vi liksom åka hela vägen på en dag även om det tog lite tid, alltså fortsätter min berättelse härmed längre bak i tiden, husvagnstiden!
Det var lite olika, olika år. Ett par år åkte vi till Örebro och parkerade på Mariebergs köpcentrums kundparkering där vi la oss att sova. Fattar ni hur coolt det var? Parkera och övernatta på kundparkeringen?!?! Dagen därpå drog vi en vända på Obs! eller B&W eller något i den stilen, ibland fick vi en Kalle Anka-pocket, och köpte - i alla fall vad jag tror - frukost, innan vi satte fart. Så. Vid den här tiden så brukade vi allmänhet inte köra hela vägen på en gång utan vi gjorde några stopp "låg stilla" brukade mamma och pappa säga, på lite olika platser - Fagersta, Leksand, Hofors, Horndal (?), var några klassiker. Det brukade väl ta ca. en vecka kan jag tänka idag, då visste jag inte alls, men det blev ju väldigt lång väg upp till Farmor och Farfar. Den sista biten av resan blandades förväntan, längtan, spänning, det liksom bubblade i magen. JAA!! Äntligen kom vi till äckeldoften, dvs. Örnsköldsvik och MoDo pappersbruk. Då var det inte långt kvar. Så, av vilken anledning vet jag verkligen inte, brukade vi stanna där över natten. Det var någon liten rastplats blandat med camping som vi stod på innan vi på morgonen/förmiddagen tog de sista milen i ett svep. Sen. Sen var vi framme!!
Att vara hemma hos Farmor och Farfar blev ju, eftersom det just bara var sådär en-två veckor varje sommar, väldigt speciellt och jag minns det i ett nostalgiskt skimmer. Jag och min bror kom in på morgonen och satte oss i vardagsrummet framför Sommarlovsmorgon, vi fick varm choklad och limpsmörgås och varsin bulle, sockerkaka och ibland någon kaka. Det är väldigt fint att minnas. När det var slut på programmen hade även föräldrarna lyckats komma in från husvagnen (vi parkerade i trädgården och sov där, så himla härligt) och frukost nummer två dukades fram: tunnbröd, extrasaltat Bregott, Stureost, sill, ägg, mannagrynsgröt, messmör, hjortronsylt och jag vet inte allt. När detta var avklarat kom nästa grej, förmiddagskaffet. Min faster som bodde på övervåningen i huset hade i allmänhet kommit ner och satt på en stol lite vid sidan av bordet (det stod en stol där tror jag, liksom för henne att sitta på) och fram dukades, förutom kaffet, även kakor och bullar. Vi var aldrig hungriga.
På dagarna lekte jag oftast med min kusin, de bodde ute på landet (dvs. ännu mer på landet än själva huvudbyn) och hade en hel lada där vi lekte och lekte och lekte. Hon hade ofta något djur vilket ju jag tyckte var fantastiskt. Jag tror jag till och med, vid något tillfälle, hade en kanin som var "min" där, jag ville ju gärna ha ett eget djur! Min bror var också med och lekte med lillebroren som ju också var kusin. Vi hoppade i hö, var ute på åkern, fikade lite, åkte hem till farmor och käkade middag och kanske tillbaka igen. Sen besökte vi pappas syskon, eller så kom de till Farmor och Farfar, de som inte bodde i byn vill säga, vi fikade och fikade och fikade och fikade. Och fikade. Männen (pappa och bröder) var ute i skogen och plockade hjortron, kvinnorna (mamma och pappas systrar eller respektive till de manliga syskonen, ni fattar) satt därhemma och rensade de plockade hjortrona och la karten på brickor för att de skulle mogna. Hjortronsylt kokades. (Antagligen fanns där även andra sorters bär för det fanns liksom alltid bär. Och sylt).
Jag tror aldrig vi gjorde någonting annat, vi bara liksom, var och det var så bra. Givetvis ville man ju, som barn, åka till coola ställen som Öland, Halmstad och Danmark men det var vi aldrig (fast på midsommar var vi ofta iväg över helgen, Lidköping var ett återkommande mål) och jag tror faktiskt att vi egentligen inte ville åka någon annanstans. Farmor och Farfar var sommaren.
Och, för att komma till slutklämmen med detta - på måndag ska vi åka dit. Igen. Vi har inte varit där sen min farmor gick bort för 12 år sen. TOLV år. Fattar ni att det inte är klokt?! Livet kom och virvlade in, och åren gick. Nu ska vi dock inte bo på en gräsmatta i husvagn, vi ska bo på hotell! Jojo. Inte på samma ställe, alltså, inte i själva byn utan grannsamhället. Jag gissar att en del förändringar har skett, ganska många antagligen, men jag är rätt säker på att vi kommer att få fika. Och fika lite till.
Spännande :)
SvaraRadera