Att träna och Sveriges dödbok - två inte helt skilda ämnen..

Alltså. Jag tänkte när jag stod i simhallen "att simma är nog en bra början eftersom jag inte vill böja och bända inne på gymmet innan jag fått en bra instruktion, då kan man komma igång lite mjukt och slippa träningsvärk". Moahahahaaa!! Jag säger bara: att ilsimma 40 längder för att hinna innan bassängen stänger när man legat lågt vad gäller träning hela sommaren (dvs. inte tränat överhuvudtaget) är inte helt smärtfritt. Eller. När man ligger i vattnet är det smärtfritt, såklart, det är väl därför man säger att simning är en lindrig träningsform som funkar även om man har ont i kroppen. Jag har APont i armarna. Jösses Amalia! Jag vill inte ens tänka på hur det kommer att kännas i morgon!! Det är nog tur att jag inte ska instrueras förrän nästa vecka, det är vad jag har att säga om den saken.

Nu ska jag ta min illgröna, på biblioteket lånade, bok om släktforskning och försöka reda ut om jag är till en hundradel eller någonting ditåt, adlig. Jojo, jag säger då det, man hittar litegrann när man studerar husförhörslängder och födelseböcker. (Till jul önskar jag mig förövrigt Sveriges dödbok, om någon skulle ha svårt att komma på en lämplig julklapp (om någon ens har lust att köpa en alls)).

Ett och annat.

Ni borde börja släktforska om ni inte redan gör det! Jag uppmanar er! Det är fantastiskt roligt, och då har jag bara börjat. Mitt problem nu är att jag har så mycket jag vill kolla upp genast och direkt att all information liksom sprids över hela skrivbordet (där ju också resten av det pysselbohag som inte är nedpackat i kartonger, verkar befinna sig). Jag har fått tips om ett program, men just nu är det inte högprioriterat på inköpslistan. Däremot har jag klurat ut att jag kan skriva ett namn (alltså en person) överst på varje blad i ett kollegieblock, där jag plitar ner lite uppgifter som kan vara viktiga, husförhörslängds-nummer, syskon och annat. Dessutom, håll i er, har jag kommit fram till att Farfar och hans familj (mamma, pappa, syskon osv.) börjar från början i blocket, medan Farmor och hennes familj börjar längst bak i blocket och dessutom upp-och-ner. Sug på den!

För övrigt har det väl varit sådär de senaste dagarna, det har varit en hel del ångest den senaste tiden, jag antar att det är en sån nedgång helt enkelt. I morgon tänkte jag dock försöka komma igång med träningen igen, t.o.m. maken ska göra en insats efter jobbet (vilket betyder att vi går dit samtidigt, lite lättare med motivationen. Eventuellt.). Jag brukar må lite bättre när jag tränar, då känner jag att jag i alla fall har gjort någonting och det är oftast ett plus. Det ska överlag bli skönt att komma igång med rutinerna igen, det blir liksom si och så med den saken när man är ledig. Jag ska nog försöka med ett litet schema tror jag, det har ju inte fungerat så bra tidigare, stressen har slagit ut mig helt, men man måste ju försöka åtminstone. Alltså:

Projekt vecka 33 (??):

- träna, åtminstone två gånger
- släktforska några timmar (inte så svårt dock, men det är bra med en uppmaning)
- sticka
- brodera
- promenad varje dag (den behöver inte vara lång, bara den är)
- försöka komma på någon sysselsättning som får mig att låta yngre än 82 år (det är tur att vi är två, Kia!).

Till söstra mi: Fick du inte mitt sms eller? ;-) Vi har lite grejer i källaren faktiskt, lite glas, lite gardiner, lite blomkrukor och sådär. Bara att komma hit och hämta med andra ord!