..för då blir man sittande. Så nu ska jag bara skriva det här inlägget för att tala om det och för att tala om att jag ska gå till simhallen och simma mina metrar. Jag tycker banne mig det är skitkul att simma fram och tillbaka där i vattnet. Värsta sälen. Dessutom promenad dit och hem, när vädret är såhär fint så får man ju liksom både lite mer träningsträning (simningen alltså) och lite frisk luft och d-vitaminer. We like! Under tiden kan man tänka på olika saker. Till exempel kan man tänka på att man vill åka till New York och så kan man planera hur man ska spara pengar på bästa sätt, vad man ska undvika när det gäller inköp och kanske det roligaste: vad man ska göra när man väl kommer till stan igen!! Det är det bästa!
Nu går jag.
Hej då.
Visar inlägg med etikett träning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett träning. Visa alla inlägg
måndag 5 mars 2012
fredag 19 augusti 2011
Las kattas!
Våra små sötkatter. De kan bråka på ganska bra ibland, slåss och fräsa, men nu när lillFlisan är dömd till att vara inomhus har någonting intressant skett! Elsa har slutat gå ut, och hon har mer än gärna gått ut - om inte annat för att uträtta sina behov, men icke längre! Vi funderar på varför? Kanske är det så att de trots allt är så pass beroende av varandra att Elsa inte vill gå ut om inte Flisan också kommer ut. Någon slags försvarsinstinkt? Man blir inte ensam om slagsmålen? Ja, inte vet jag, vi lär väl märka om någon vecka eller så, när Flisan får gå ut igen (förhoppningsvis).
Igår var jag och simmade igen, det var fantastiskt trevligt (jag var själv i motionssimmarlängorna nästan hela tiden) och jag slapp träningsvärk. Kände mig som Therese Alshammar nästan (nåja, det finns väl en hel del som skiljer oss åt vad gäller det yttre, men i alla fall). Har ni läst på ansiktsboken så kanske ni redan har läst följande historia och om inte, så blir det en ny! Det kom en cool kille som såg hyfsat vältränad ut, silverfärgad badmössa och coola sådana där små simglasögon i vit-genomskinlig färg. En riktig simentusiast, tänkte jag och började fundera på i vilken länga jag skulle lägga mig. Sen började han simma och jag insåg att han inte var vältränad för att han simmar mycket. Å andra sidan, det är ju många som inte är det (jag till exempel), så egentligen bekom det mig inte så särskilt mycket (inte alls). Det roliga var, att när jag varvat honom ett par gånger, så började han hålla på med en massa annat istället för att simma! Han hängde sig lite i de där startgrejerna (men okej, det kan ju vara bra styrketräning, så det var inte orimligt på något sätt), ett varv vände han halvvägs och simmade jämsides med mig tillbaka. Det absolut roligaste var dock att han, medan jag simmade de sista 15 längderna, stod och viftade med armarna från sida till sida, ni vet, sådär med armarna rakt ut från kroppen, i den grunda delen. Jag kan förstå att man vill göra det ett litet tag, för det är ju ändå rätt tungt att simma, speciellt om man inte är van, men just längden kändes lite, ptja, överdriven.. Kanske är det också så att den typen av träning är väldigt bra för någonting, när man gör det i vattnet, MEN jag kunde inte låta bli att känna mig lite frän som verkade knäcka honom lite :-) (och om ni vet att det finns en anledning till den typen av träning behöver ni väl inte låtsas om det utan låt mig leva i villfarelsen att jag är en bra simmare!).
Ikväll är jag gräsänka, Peter ska iväg och prata skriveri med sina grabbar. Jag funderar på vad jag ska göra, vilka filmer jag ska se (jag och Peter brukar alltid ta tillfället i akt, när den andre är borta, att kolla på de filmer man vet att den andra inte är så förtjust i). Eventuellt ska jag köra på den billigare kategorin "5 för 100 kronor", men jag vet inte om eller när jag ska hinna se alla de filmerna, så på det sättet känns det ju lite onödigt, jag brukar somna rätt tidigt, speciellt när jag är själv hemma. Samtidigt - det är ganska lite bra på tvn, så det kan ju vara bra med lite alternativ. Myskväll står hursomhelst på programmet i afton. Oavsett antal filmer - någon som har något tips på en gammal goding?
Myskatterna!
Igår var jag och simmade igen, det var fantastiskt trevligt (jag var själv i motionssimmarlängorna nästan hela tiden) och jag slapp träningsvärk. Kände mig som Therese Alshammar nästan (nåja, det finns väl en hel del som skiljer oss åt vad gäller det yttre, men i alla fall). Har ni läst på ansiktsboken så kanske ni redan har läst följande historia och om inte, så blir det en ny! Det kom en cool kille som såg hyfsat vältränad ut, silverfärgad badmössa och coola sådana där små simglasögon i vit-genomskinlig färg. En riktig simentusiast, tänkte jag och började fundera på i vilken länga jag skulle lägga mig. Sen började han simma och jag insåg att han inte var vältränad för att han simmar mycket. Å andra sidan, det är ju många som inte är det (jag till exempel), så egentligen bekom det mig inte så särskilt mycket (inte alls). Det roliga var, att när jag varvat honom ett par gånger, så började han hålla på med en massa annat istället för att simma! Han hängde sig lite i de där startgrejerna (men okej, det kan ju vara bra styrketräning, så det var inte orimligt på något sätt), ett varv vände han halvvägs och simmade jämsides med mig tillbaka. Det absolut roligaste var dock att han, medan jag simmade de sista 15 längderna, stod och viftade med armarna från sida till sida, ni vet, sådär med armarna rakt ut från kroppen, i den grunda delen. Jag kan förstå att man vill göra det ett litet tag, för det är ju ändå rätt tungt att simma, speciellt om man inte är van, men just längden kändes lite, ptja, överdriven.. Kanske är det också så att den typen av träning är väldigt bra för någonting, när man gör det i vattnet, MEN jag kunde inte låta bli att känna mig lite frän som verkade knäcka honom lite :-) (och om ni vet att det finns en anledning till den typen av träning behöver ni väl inte låtsas om det utan låt mig leva i villfarelsen att jag är en bra simmare!).
måndag 15 augusti 2011
Att träna och Sveriges dödbok - två inte helt skilda ämnen..
Alltså. Jag tänkte när jag stod i simhallen "att simma är nog en bra början eftersom jag inte vill böja och bända inne på gymmet innan jag fått en bra instruktion, då kan man komma igång lite mjukt och slippa träningsvärk". Moahahahaaa!! Jag säger bara: att ilsimma 40 längder för att hinna innan bassängen stänger när man legat lågt vad gäller träning hela sommaren (dvs. inte tränat överhuvudtaget) är inte helt smärtfritt. Eller. När man ligger i vattnet är det smärtfritt, såklart, det är väl därför man säger att simning är en lindrig träningsform som funkar även om man har ont i kroppen. Jag har APont i armarna. Jösses Amalia! Jag vill inte ens tänka på hur det kommer att kännas i morgon!! Det är nog tur att jag inte ska instrueras förrän nästa vecka, det är vad jag har att säga om den saken.
Nu ska jag ta min illgröna, på biblioteket lånade, bok om släktforskning och försöka reda ut om jag är till en hundradel eller någonting ditåt, adlig. Jojo, jag säger då det, man hittar litegrann när man studerar husförhörslängder och födelseböcker. (Till jul önskar jag mig förövrigt Sveriges dödbok, om någon skulle ha svårt att komma på en lämplig julklapp (om någon ens har lust att köpa en alls)).
Nu ska jag ta min illgröna, på biblioteket lånade, bok om släktforskning och försöka reda ut om jag är till en hundradel eller någonting ditåt, adlig. Jojo, jag säger då det, man hittar litegrann när man studerar husförhörslängder och födelseböcker. (Till jul önskar jag mig förövrigt Sveriges dödbok, om någon skulle ha svårt att komma på en lämplig julklapp (om någon ens har lust att köpa en alls)).
söndag 14 augusti 2011
Ett och annat.
Ni borde börja släktforska om ni inte redan gör det! Jag uppmanar er! Det är fantastiskt roligt, och då har jag bara börjat. Mitt problem nu är att jag har så mycket jag vill kolla upp genast och direkt att all information liksom sprids över hela skrivbordet (där ju också resten av det pysselbohag som inte är nedpackat i kartonger, verkar befinna sig). Jag har fått tips om ett program, men just nu är det inte högprioriterat på inköpslistan. Däremot har jag klurat ut att jag kan skriva ett namn (alltså en person) överst på varje blad i ett kollegieblock, där jag plitar ner lite uppgifter som kan vara viktiga, husförhörslängds-nummer, syskon och annat. Dessutom, håll i er, har jag kommit fram till att Farfar och hans familj (mamma, pappa, syskon osv.) börjar från början i blocket, medan Farmor och hennes familj börjar längst bak i blocket och dessutom upp-och-ner. Sug på den!
För övrigt har det väl varit sådär de senaste dagarna, det har varit en hel del ångest den senaste tiden, jag antar att det är en sån nedgång helt enkelt. I morgon tänkte jag dock försöka komma igång med träningen igen, t.o.m. maken ska göra en insats efter jobbet (vilket betyder att vi går dit samtidigt, lite lättare med motivationen. Eventuellt.). Jag brukar må lite bättre när jag tränar, då känner jag att jag i alla fall har gjort någonting och det är oftast ett plus. Det ska överlag bli skönt att komma igång med rutinerna igen, det blir liksom si och så med den saken när man är ledig. Jag ska nog försöka med ett litet schema tror jag, det har ju inte fungerat så bra tidigare, stressen har slagit ut mig helt, men man måste ju försöka åtminstone. Alltså:
Projekt vecka 33 (??):
- träna, åtminstone två gånger
- släktforska några timmar (inte så svårt dock, men det är bra med en uppmaning)
- sticka
- brodera
- promenad varje dag (den behöver inte vara lång, bara den är)
- försöka komma på någon sysselsättning som får mig att låta yngre än 82 år (det är tur att vi är två, Kia!).
Till söstra mi: Fick du inte mitt sms eller? ;-) Vi har lite grejer i källaren faktiskt, lite glas, lite gardiner, lite blomkrukor och sådär. Bara att komma hit och hämta med andra ord!
För övrigt har det väl varit sådär de senaste dagarna, det har varit en hel del ångest den senaste tiden, jag antar att det är en sån nedgång helt enkelt. I morgon tänkte jag dock försöka komma igång med träningen igen, t.o.m. maken ska göra en insats efter jobbet (vilket betyder att vi går dit samtidigt, lite lättare med motivationen. Eventuellt.). Jag brukar må lite bättre när jag tränar, då känner jag att jag i alla fall har gjort någonting och det är oftast ett plus. Det ska överlag bli skönt att komma igång med rutinerna igen, det blir liksom si och så med den saken när man är ledig. Jag ska nog försöka med ett litet schema tror jag, det har ju inte fungerat så bra tidigare, stressen har slagit ut mig helt, men man måste ju försöka åtminstone. Alltså:
Projekt vecka 33 (??):
- träna, åtminstone två gånger
- släktforska några timmar (inte så svårt dock, men det är bra med en uppmaning)
- sticka
- brodera
- promenad varje dag (den behöver inte vara lång, bara den är)
- försöka komma på någon sysselsättning som får mig att låta yngre än 82 år (det är tur att vi är två, Kia!).
Till söstra mi: Fick du inte mitt sms eller? ;-) Vi har lite grejer i källaren faktiskt, lite glas, lite gardiner, lite blomkrukor och sådär. Bara att komma hit och hämta med andra ord!
fredag 29 juli 2011
Nu har jag verkligen något att berätta också. På riktigt!
Vi fick en del pengar över när vi var i New York (tro det om ni vill). Så. Utöver vår planering och vårt sparande inför nästa sommares Roadtrip i norra Sverige så bestämde vi oss raskt för att vara lite wild and crazy och beställa en charterresa till Fuerteventura. Jojo. Dra på trissor. Åsa ska på C H A R T E R! Jag har aldrig varit på charter någonsin i mitt 32-åriga liv! Det närmaste jag kommit är Sällskapsresan 1. Och nu ska vi t.o.m. köra på All inclusive. Vad ger ni mig för det? En stor anledning till beslutet var antalet rönnbär på träden (skitmycket) som visar på att det ska bli en kall vinter (tydligen) samt faderskapets muntra ord "det sägs ju att det blir tre, på varandra följande, kalla (svåra?) vintrar i rad. Och jag gillar vintern - det är verkligen fantastiskt att vi fått så bra vintrar i två år nu, jag gillar det, MEN man behöver sol. Värme. Jag tror aldrig jag varit så trött på allt som jag var i vintras och det vill jag ju inte vara med om en gång till. Alltså. Ett brejk i Spanien i höjd med västra Sahara, det borde ju bli ganska okej väder.. Dessutom får vi ju mer glädje av min tub med SPF 50 som vi köpte på Coney Island.
Nu ska jag ta steg två i mina beslutar-tag och kolla upp träningsmöjligheterna på ett av gymmen i den här staden. Jag säger det igen: Jojo. Dra på trissor.
Nu ska jag ta steg två i mina beslutar-tag och kolla upp träningsmöjligheterna på ett av gymmen i den här staden. Jag säger det igen: Jojo. Dra på trissor.
fredag 6 maj 2011
Livet i Hestra en fredag i maj.
Uuuuhhhäää - i natt har jag drömt mardrömmar. INTE roligt. Verkligen inte. Jag ville inte somna om, men det gjorde jag ju ändå och då bara fortsatte det. Jag får ångest bara av att tänka på det nu, faktiskt. Att man påverkas så mycket är ju knäppt..
En annan sak som jag fått ångest utav är det här med viktminskningsgrejandet. Jag vet att jag inte skulle skriva om det men nu tänker jag skriva för att jag ska berätta att jag inte längre hänger i själva forumet. Och varför? Jo, steget mellan att trilla ner i ätstörningsträsket igen visade sig inte vara så särskilt stort och därför - och här är det braiga - tog jag beslutet (med hjälp av maken) att sluta med det där och gå vidare, äta nyttigt och motionera. HÄLSOSAMT. Man måste ju äta om man ska orka liksom. Det är inte värt problemen som skulle bli om jag inte slutat - i tid! Det är också sunt, inser jag, att jag tar det här beslutet. Det är ett friskhetstecken som heter duga. Så på det viset är det ganska skönt. Så nu vet ni det.
Igår var det yoga, nästa pass kommer att bli om två veckor och då en halvtimme längre. Nästan två timmar yoga alltså. Det är någon ny variant som handlar om muskler och ligament eller någonting i den stilen. Det heter såklart något snitsigt yoga-namn men det minns ju inte jag. I början var jag ju skeptisk till att passet var 75 minuter långt, nu tycker jag att det ska bli skönt att det blir 1h och 45 minuter. Vi ska kanske göra någon övning med andningen som fokus, jag är ju dålig på att andas (rätt alltså, annars andas jag ju för att få luft), så jag tycker det vore en bra idé. Igår körde vi lite mer meditation än vanligt - det är coolt, men svårt. Å andra sidan så måste man ju börja någonstans. Jag insåg att vår framtida källare kommer att vara perfekt att ha som yoga-ställe! Inget stök, inga katter som stör och stort utrymme. Jag hoppas jag kommer att bli en guru.
I helgen väntar lite flyttstök tänker jag mig. Det är faktiskt inte särskilt många helger kvar innan det är dags, tre närmare bestämt. Jag tänkte ta tag i porslinet, vi kommer inte att ha besök innan dess - as far as I know - så varför ska man släpa runt på femtioelva tallrikar och muggar och bestick osv. undrar jag? Ner i kartongerna bara. Det blir mindre disk på det sättet också, man måste ju liksom diska upp det lilla man har till sitt förfogande och då blir det ju - inte så mycket. Idén verkar helt genialisk ju mer jag tänker på det. Faktiskt.
En annan sak som jag fått ångest utav är det här med viktminskningsgrejandet. Jag vet att jag inte skulle skriva om det men nu tänker jag skriva för att jag ska berätta att jag inte längre hänger i själva forumet. Och varför? Jo, steget mellan att trilla ner i ätstörningsträsket igen visade sig inte vara så särskilt stort och därför - och här är det braiga - tog jag beslutet (med hjälp av maken) att sluta med det där och gå vidare, äta nyttigt och motionera. HÄLSOSAMT. Man måste ju äta om man ska orka liksom. Det är inte värt problemen som skulle bli om jag inte slutat - i tid! Det är också sunt, inser jag, att jag tar det här beslutet. Det är ett friskhetstecken som heter duga. Så på det viset är det ganska skönt. Så nu vet ni det.
Igår var det yoga, nästa pass kommer att bli om två veckor och då en halvtimme längre. Nästan två timmar yoga alltså. Det är någon ny variant som handlar om muskler och ligament eller någonting i den stilen. Det heter såklart något snitsigt yoga-namn men det minns ju inte jag. I början var jag ju skeptisk till att passet var 75 minuter långt, nu tycker jag att det ska bli skönt att det blir 1h och 45 minuter. Vi ska kanske göra någon övning med andningen som fokus, jag är ju dålig på att andas (rätt alltså, annars andas jag ju för att få luft), så jag tycker det vore en bra idé. Igår körde vi lite mer meditation än vanligt - det är coolt, men svårt. Å andra sidan så måste man ju börja någonstans. Jag insåg att vår framtida källare kommer att vara perfekt att ha som yoga-ställe! Inget stök, inga katter som stör och stort utrymme. Jag hoppas jag kommer att bli en guru.
I helgen väntar lite flyttstök tänker jag mig. Det är faktiskt inte särskilt många helger kvar innan det är dags, tre närmare bestämt. Jag tänkte ta tag i porslinet, vi kommer inte att ha besök innan dess - as far as I know - så varför ska man släpa runt på femtioelva tallrikar och muggar och bestick osv. undrar jag? Ner i kartongerna bara. Det blir mindre disk på det sättet också, man måste ju liksom diska upp det lilla man har till sitt förfogande och då blir det ju - inte så mycket. Idén verkar helt genialisk ju mer jag tänker på det. Faktiskt.
måndag 2 maj 2011
Maj. Det är MAJ!!
Alltså. Fattar ni? Maj!! Vid varje månadsskifte känner jag att jag upprepar, nästan som ett mantra, "när gick den här tiden"?? Om bara tretton dagar är det en månad kvar tills vi åker. Hajja! En månad (dvs. en och en halv månad just nu). Och idag om en månad börjar vi flytta. Herregud säger jag. Herregud!! Snart är det jul igen. (Jag är alltså (snart) 32 och inte 92 vilket man kanske kan förledas att tro).
Ikväll ska jag dansa Afro-power. Jag funderar på om jag ska gå vidare i livet och köra lite gym till hösten och komplettera med yoga. Yoga tycker jag är det roligaste, men jag saknar (tro det om ni vill, för det var just det här som jag tyckte var bra från början) att inte kunna gå när jag har lust. Jag har ju hela dagarna till mitt förfogande och det skulle kännas schysst om jag kunde göra det under dagtid istället, nu när vi ska flytta till storstaden. Då skulle jag kunna ha ett projekt med mitt boendestöd, till exempel. Well. Det är långt till hösten (uppenbarligen inte särskilt, med tanke på bloggstarten) så kanske kan jag vänta ett tag med att bestämma. Men tänka får man ju. Genom att träna på gym skulle jag ju också kunna - rent hypotetiskt alltså - träna i sommar också. Jag vill väldigt gärna känna den där euforin som min vän Katt känner när hon är ute och springer men jag gör verkligen inte det. Promenader - ja. Springa/jogga - så jä--a tråkigt. Oavsett. Beslutet skjuter jag på framtiden. Minst två månader. MINST. (Man behöver faktiskt sommarlov också. Även om man är hemma och är sjukskriven/ersatt).
Maj. Det är verkligen Maj. Shit...
Ikväll ska jag dansa Afro-power. Jag funderar på om jag ska gå vidare i livet och köra lite gym till hösten och komplettera med yoga. Yoga tycker jag är det roligaste, men jag saknar (tro det om ni vill, för det var just det här som jag tyckte var bra från början) att inte kunna gå när jag har lust. Jag har ju hela dagarna till mitt förfogande och det skulle kännas schysst om jag kunde göra det under dagtid istället, nu när vi ska flytta till storstaden. Då skulle jag kunna ha ett projekt med mitt boendestöd, till exempel. Well. Det är långt till hösten (uppenbarligen inte särskilt, med tanke på bloggstarten) så kanske kan jag vänta ett tag med att bestämma. Men tänka får man ju. Genom att träna på gym skulle jag ju också kunna - rent hypotetiskt alltså - träna i sommar också. Jag vill väldigt gärna känna den där euforin som min vän Katt känner när hon är ute och springer men jag gör verkligen inte det. Promenader - ja. Springa/jogga - så jä--a tråkigt. Oavsett. Beslutet skjuter jag på framtiden. Minst två månader. MINST. (Man behöver faktiskt sommarlov också. Även om man är hemma och är sjukskriven/ersatt).
Maj. Det är verkligen Maj. Shit...
fredag 29 april 2011
305:e inlägget
Det är ju inte klokt. 305. Och det är bara i den här bloggen - mina tidigare bloggar är ju försvunna och ingen vet hur det stod till med inläggen där..
Idag är det alltså fredag - om ni missat det. Bröllop i England. 47 dagar kvar tills vi åker. 1 månad och tre dagar tills vi börjar flytten. Dollarn är fortfarande på väg ner och kan i bästa fall sjunka så lågt som till 5,80, något som inte hänt sedan 1992 tydligen. Stark krona och svag dollar är en bra kombo kan man lätt konstatera. Solen sken här alldeles för en stund sen, jag tänkte att jag då kunde kliva ut i solen och sätta mig i solstolen och läsa den bok jag läser just nu, en bok om självmordsbombare. (Just nu är jag inne i en period där jag vill läsa lite facklitteratur i första hand). Nu har dock solen klivit bakom molnen igen och jag blir således inomhus ett tag till. Som sista dags-redovisning kan jag nu tala om att jag ska till tandläkaren på tisdag. Tjohooo! (Jag har halva priset på mina besök fram till den 31 maj, så det gäller ju att köra stenhårt).
Veckan hittills har varit ganska kass, det är liksom verkligen bara deppo och ångest. Jag hatar verkligen att vakna av att man skakar för att man är så orolig och får ångest av det man drömmer. Ibland lugnar det ner sig av sig själv, ibland inte och då blir det ju tablettdags. Att vakna med ångesten molande i magen är heller inte en stor hit, den försvinner oftast inte av sig själv däremot och då får man hoppas på en tablett och det bästa. Min prattant sa häromdagen att det finns vissa studier som visar på att personer med depressioner andas annorlunda. Inte bara i ångestsammanhang utan i övrigt också. Det skulle kunna förklara varför jag alltid måste andas dubbelt så många gånger som resten av deltagarna när vi kör lite "andasin-andasut" på träningarna - jag får liksom andnöd medan de andra är helt tillfreds med andetagen. Jag har fått andningsövningar, jag hoppas jag ska lyckas få in dem som rutin i vardagen men det är inte helt enkelt. Dels måste man ju göra övningarna och framförallt måste man KOMMA IHÅG att man ska göra övningarna. Det senare kan man säga är mitt problem.
I morgon är det som bekant Valborgsmässoafton. Vintern ra. Sköna maj välkommen. Glad såsom fågeln i morgonstunden. Jag funderar på hur vi ska fira denna happening. I ungdomens dagar så var det t.ex. "Festivalborg" och lite senare blev det exempelvis "Backhäv" och ännu senare lite allmänt studentfestande (Popaganda på Stockholms Universitet, tror jag var på Valborg). Från första början var det såklart också elden. Man kanske skulle ta upp den traditionen och lägga till lite god mat och sådär - allt enligt principen "kan det firas så SKA det firas". Vad ska ni göra?
Idag är det alltså fredag - om ni missat det. Bröllop i England. 47 dagar kvar tills vi åker. 1 månad och tre dagar tills vi börjar flytten. Dollarn är fortfarande på väg ner och kan i bästa fall sjunka så lågt som till 5,80, något som inte hänt sedan 1992 tydligen. Stark krona och svag dollar är en bra kombo kan man lätt konstatera. Solen sken här alldeles för en stund sen, jag tänkte att jag då kunde kliva ut i solen och sätta mig i solstolen och läsa den bok jag läser just nu, en bok om självmordsbombare. (Just nu är jag inne i en period där jag vill läsa lite facklitteratur i första hand). Nu har dock solen klivit bakom molnen igen och jag blir således inomhus ett tag till. Som sista dags-redovisning kan jag nu tala om att jag ska till tandläkaren på tisdag. Tjohooo! (Jag har halva priset på mina besök fram till den 31 maj, så det gäller ju att köra stenhårt).
Veckan hittills har varit ganska kass, det är liksom verkligen bara deppo och ångest. Jag hatar verkligen att vakna av att man skakar för att man är så orolig och får ångest av det man drömmer. Ibland lugnar det ner sig av sig själv, ibland inte och då blir det ju tablettdags. Att vakna med ångesten molande i magen är heller inte en stor hit, den försvinner oftast inte av sig själv däremot och då får man hoppas på en tablett och det bästa. Min prattant sa häromdagen att det finns vissa studier som visar på att personer med depressioner andas annorlunda. Inte bara i ångestsammanhang utan i övrigt också. Det skulle kunna förklara varför jag alltid måste andas dubbelt så många gånger som resten av deltagarna när vi kör lite "andasin-andasut" på träningarna - jag får liksom andnöd medan de andra är helt tillfreds med andetagen. Jag har fått andningsövningar, jag hoppas jag ska lyckas få in dem som rutin i vardagen men det är inte helt enkelt. Dels måste man ju göra övningarna och framförallt måste man KOMMA IHÅG att man ska göra övningarna. Det senare kan man säga är mitt problem.
I morgon är det som bekant Valborgsmässoafton. Vintern ra. Sköna maj välkommen. Glad såsom fågeln i morgonstunden. Jag funderar på hur vi ska fira denna happening. I ungdomens dagar så var det t.ex. "Festivalborg" och lite senare blev det exempelvis "Backhäv" och ännu senare lite allmänt studentfestande (Popaganda på Stockholms Universitet, tror jag var på Valborg). Från första början var det såklart också elden. Man kanske skulle ta upp den traditionen och lägga till lite god mat och sådär - allt enligt principen "kan det firas så SKA det firas". Vad ska ni göra?
tisdag 19 april 2011
Bara 950 pix!!
Jag har fått en ny tand! I vanlig ordning så vet inte tandläkaren om den här lagningen kommer att räcka fullt ut eller om hon kommer att bli tvungen att antingen dra ut den eller rotfylla den. Kanske det billiga priset beror på det? Hon frågade om hon skulle göra en provisorisk lagning - det är jag väldigt allergisk mot dock, då får man ändå bara den halvlagad och sen måste man göra om det, garanterat. I morgon ska jag till tandsköterskan som ska göra en undersökning, muntert som bara den, och sen trodde tandläkaren att det är sådär två tänder som jag borde laga innan vi åker iväg. Det är okej med mig, jag har inte direkt lust att få tandvärk när vi är i New York. För närvarande är jag dock lite öm i käken, det är mindre skönt, men jag hoppas verkligen att det kommer att bli normalt igen så småningom.
Idag har jag också joggat. För er som känner er coola och joggar i vanliga fall kan det kanske verka futtigt men för mig är det verkligen fränt. Jag tycker och har aldrig tyckt att jogging är någonting som tillför något i mitt liv. Idag kände jag dock - eller, egentligen sen i helgen - att jag inte hade tränat på ett tag och den kommande veckan är det ju påsk och det vet alla vad det innebär i öppettids-väg så därför vore en joggingtur ett trivsamt (???) alternativ. Bara det att känna att man vill träna för att man saknar träningen (och alltså tycker det är roligt att träna) och inte för att man tycker att man måste (man ska aldrig träna för att man "måste") är en stor happening tycker jag. Vad gäller då motionsformen? Det var rätt trevligt, ändå, för att vara jogging. Jag tänkte att jag ville vara sådär cool som vältränade människor i allmänhet är och testade raskt lite intervall-övningar. Springa upp och gå ner. Jobbigt. Sen tog jag en liten avslappnad (jag kan ju åtminstone intala mig att jag är van och vältränad) tur inne i skogen, fram till den branta nerförsbacken där jag vände för att undvika den branta uppförsbacken på tillbakavägen, och tillbaka hem. Jag försökte låtsas att jag knappt andades och ett tag tänkte jag (väldigt rutinerat) jogga på stället medan jag tog upp posten ur brevlådan och sedan lägga de sista tio metrarna bakom mig, nöjd och belåten. Någonstans där kan man väl säga att min ork dog och det tuffa, spänstiga joggandet på ställen blev till intet. Men ändå. Jag har joggat. (Om någon tycker sig ana en viss ironi i det här inlägget så är det helt korrekt och i sin ordning...)
Nu ska jag äta. Det är också viktigt att göra när man tränar. Kyckling. Klyftpotatis - ptjo, inte så illa, inte så illa.
Förresten har jag tänkt att skapa en FB-grupp till förmån för oss med dåliga tänder och för att försöka påverka eliten till att lägga tänderna i högkostnadsskyddet också. Nuförtiden är det ju den vägen man går - en grupp på facebook och du är i hamn liksom. Jag hoppas det, om inte annat, resulterar i att Fredrik Reinfeldt ger mig ett bidrag på 20 000 till att rusta upp i mitt gap - eller, om han hellre vill (då slipper han nämligen bidra med lika mycket om några år igen), bekosta porslins/stifttänder till rubbet. Vad tror ni? Har jag en chans?
Idag har jag också joggat. För er som känner er coola och joggar i vanliga fall kan det kanske verka futtigt men för mig är det verkligen fränt. Jag tycker och har aldrig tyckt att jogging är någonting som tillför något i mitt liv. Idag kände jag dock - eller, egentligen sen i helgen - att jag inte hade tränat på ett tag och den kommande veckan är det ju påsk och det vet alla vad det innebär i öppettids-väg så därför vore en joggingtur ett trivsamt (???) alternativ. Bara det att känna att man vill träna för att man saknar träningen (och alltså tycker det är roligt att träna) och inte för att man tycker att man måste (man ska aldrig träna för att man "måste") är en stor happening tycker jag. Vad gäller då motionsformen? Det var rätt trevligt, ändå, för att vara jogging. Jag tänkte att jag ville vara sådär cool som vältränade människor i allmänhet är och testade raskt lite intervall-övningar. Springa upp och gå ner. Jobbigt. Sen tog jag en liten avslappnad (jag kan ju åtminstone intala mig att jag är van och vältränad) tur inne i skogen, fram till den branta nerförsbacken där jag vände för att undvika den branta uppförsbacken på tillbakavägen, och tillbaka hem. Jag försökte låtsas att jag knappt andades och ett tag tänkte jag (väldigt rutinerat) jogga på stället medan jag tog upp posten ur brevlådan och sedan lägga de sista tio metrarna bakom mig, nöjd och belåten. Någonstans där kan man väl säga att min ork dog och det tuffa, spänstiga joggandet på ställen blev till intet. Men ändå. Jag har joggat. (Om någon tycker sig ana en viss ironi i det här inlägget så är det helt korrekt och i sin ordning...)
Nu ska jag äta. Det är också viktigt att göra när man tränar. Kyckling. Klyftpotatis - ptjo, inte så illa, inte så illa.
Förresten har jag tänkt att skapa en FB-grupp till förmån för oss med dåliga tänder och för att försöka påverka eliten till att lägga tänderna i högkostnadsskyddet också. Nuförtiden är det ju den vägen man går - en grupp på facebook och du är i hamn liksom. Jag hoppas det, om inte annat, resulterar i att Fredrik Reinfeldt ger mig ett bidrag på 20 000 till att rusta upp i mitt gap - eller, om han hellre vill (då slipper han nämligen bidra med lika mycket om några år igen), bekosta porslins/stifttänder till rubbet. Vad tror ni? Har jag en chans?
fredag 8 april 2011
Sittin' on the dock of the bay..
Det jag egentligen skulle uttrycka var att vi om två månader och en vecka sitter högt upp i luften i ett flygplan och är på väg till New York, men jag hade ingen bra strof som kunde symbolisera det, där för blev det den här - Sittin' - sitter. Ja. Ni fattar.
Igår orkade jag inte yoga. Jag var hos prattant, jag var och handlade, jag slängde skräp och på förmiddagen packade jag kartonger med boendestödet (mitt gamla, det var jätteroligt). Apropå boendestöd så kan jag tala om att jag under våren kommer att träffa den ansvariga för Tranås boendestöd tillsammans med min prattant. För att sätta igång matchen liksom, bollen i rullning och så vidare. Det känns bra, då vet jag att det kommer att det inte blir sådär att jag hamnar i ett tomrum bara för att vi flyttar. En parantes i sammanhanget, min trötthet var själva utgångspunkten. Det är en sån där tung trötthet, man liksom orkar knappt andas. Det känns som om det har varit full fart hela veckan. För en normal människa skulle jag tro att veckan skulle vara att betrakta som väldigt lugn men för mig, som är onormal i kvadrat, är det det inte. Det har varit träning, boendestöd, fixa, dona, städa och ja, fullt ös. Så. Träningspasset idag känns sådär tröttsamt. Jag tror dock att det kommer att vara skönt när det är gjort, det brukar ju vara det, men alltså - transportsträckan kommer ju bli trehundra mil. När jag kommer hem ska jag försöka tvinga mig till antingen pizza eller tacos. Fredagsmys så det förslår som ni märker!!
Idag har jag mottagit jättejättefina ljuspåsar av min vän Veronica, hon har sytt dem alldeles själv, två påskpåsar och en New York-påse. Och ett hjärta. Jag ska ta bilder på dem så att ni kan se själva, förhoppningsvis lägger hon ut några fler på Tradera och då kan ni själva få en i er ägo!
Igår orkade jag inte yoga. Jag var hos prattant, jag var och handlade, jag slängde skräp och på förmiddagen packade jag kartonger med boendestödet (mitt gamla, det var jätteroligt). Apropå boendestöd så kan jag tala om att jag under våren kommer att träffa den ansvariga för Tranås boendestöd tillsammans med min prattant. För att sätta igång matchen liksom, bollen i rullning och så vidare. Det känns bra, då vet jag att det kommer att det inte blir sådär att jag hamnar i ett tomrum bara för att vi flyttar. En parantes i sammanhanget, min trötthet var själva utgångspunkten. Det är en sån där tung trötthet, man liksom orkar knappt andas. Det känns som om det har varit full fart hela veckan. För en normal människa skulle jag tro att veckan skulle vara att betrakta som väldigt lugn men för mig, som är onormal i kvadrat, är det det inte. Det har varit träning, boendestöd, fixa, dona, städa och ja, fullt ös. Så. Träningspasset idag känns sådär tröttsamt. Jag tror dock att det kommer att vara skönt när det är gjort, det brukar ju vara det, men alltså - transportsträckan kommer ju bli trehundra mil. När jag kommer hem ska jag försöka tvinga mig till antingen pizza eller tacos. Fredagsmys så det förslår som ni märker!!
Idag har jag mottagit jättejättefina ljuspåsar av min vän Veronica, hon har sytt dem alldeles själv, två påskpåsar och en New York-påse. Och ett hjärta. Jag ska ta bilder på dem så att ni kan se själva, förhoppningsvis lägger hon ut några fler på Tradera och då kan ni själva få en i er ägo!
måndag 21 mars 2011
Åter en måndag
Och nästa vecka är det sommartid (väl?). Dock - det blåser som fasen ute idag, men det är VARMT. Jo. Jag kände det när jag skulle hämta posten och hade t-shirt (och ett par leggings, visserligen bor jag på landet och det är inte så mycket folk runtomkring, men någon gräns har ju även jag) - tidigare har det blåst isande kallt och man har liksom sprungit in igen. Idag icke så, alltså. Det var ljummet! Blåsten också! Ljummet! Det är ju knappt man tror att det är sant. Man är så ovan. En ansiktsboksvän är i London och har skrivit att hon knappt behövde jacka - det borde väl egentligen betyda att det vädret flyttar sig över hit, borde det inte? Tar den här vägen också? Just nu bådar det ju gott i alla fall.
Idag är annars en sunkig dag. Jag känner mig bara sådär - heldeppig - jag orkade inte gå ur sängen knappt. Sådana dagar är inte roliga. Ville bara sova och sova och sova. Och i morgon kommer boendestödet. Suck. Hon är så j---la tjatig. Alltså, jag vet inte, hon är jättesnäll och rar men hon pratar så mycket och ja, jag vet inte, det känns som om hon har mer som en väninnesyn på det hela. Jag pratade väldigt mycket med mitt förra boendestöd också, fast det var på ett helt annat sätt, framförallt var nog hon mer reserverad - klart hon berättade om sin fritid, men inte sådär väldigt djupgående. Eller jag vet inte, jag kan inte formulera det riktigt, men de är inte lika varandra. Jag vet inte hur de andra som har boendestöd är, det varierar väl ungefär lika mycket som antalet personer, men jag vet inte, det känns just nu som väldigt jobbigt. Jag vet att det är bra, och jag känner att de gånger som hon (eller i alla fall mitt förra) är här så har jag varit lite gladare. Nu har jag mest bara ångest inför besöken. Men samtidigt så ska jag väl ge det lite tid, vi har ju knappt lärt känna varandra än (eller snarare, jag har lärt känna henne och hela hennes familj och bekantskapskrets), så det kanske blir bättre.
Uhg. Ska iväg och träna sen tänkte jag, men jag har verkligen ingen ork eller lust. Antagligen så är det just därför jag ska iväg och göra det, men bluäöh. Fast det var roligt sist, det nya afropowerpasset, så varför inte - det är ju ofta roligare när man väl är där. Mest längtar jag dock efter yoga-passet. Det är det bästa!
Idag är annars en sunkig dag. Jag känner mig bara sådär - heldeppig - jag orkade inte gå ur sängen knappt. Sådana dagar är inte roliga. Ville bara sova och sova och sova. Och i morgon kommer boendestödet. Suck. Hon är så j---la tjatig. Alltså, jag vet inte, hon är jättesnäll och rar men hon pratar så mycket och ja, jag vet inte, det känns som om hon har mer som en väninnesyn på det hela. Jag pratade väldigt mycket med mitt förra boendestöd också, fast det var på ett helt annat sätt, framförallt var nog hon mer reserverad - klart hon berättade om sin fritid, men inte sådär väldigt djupgående. Eller jag vet inte, jag kan inte formulera det riktigt, men de är inte lika varandra. Jag vet inte hur de andra som har boendestöd är, det varierar väl ungefär lika mycket som antalet personer, men jag vet inte, det känns just nu som väldigt jobbigt. Jag vet att det är bra, och jag känner att de gånger som hon (eller i alla fall mitt förra) är här så har jag varit lite gladare. Nu har jag mest bara ångest inför besöken. Men samtidigt så ska jag väl ge det lite tid, vi har ju knappt lärt känna varandra än (eller snarare, jag har lärt känna henne och hela hennes familj och bekantskapskrets), så det kanske blir bättre.
Uhg. Ska iväg och träna sen tänkte jag, men jag har verkligen ingen ork eller lust. Antagligen så är det just därför jag ska iväg och göra det, men bluäöh. Fast det var roligt sist, det nya afropowerpasset, så varför inte - det är ju ofta roligare när man väl är där. Mest längtar jag dock efter yoga-passet. Det är det bästa!
fredag 18 mars 2011
Trodde jag verkligen att det skulle bli vår nu? EGENTLIGEN?
Självklart inte. Vad tänkte jag på egentligen??? Det är ju bara halva mars (plus lite till) som gått och än är det lång tid kvar av vintern! I natt har det kommit mer, så mycket mer att jag i morse vaknade av att grannen skottade vägen. Ni fattar ju själva. Katterna blev helförvirrade när de, glatt, ställde sig vid altandörren och skulle studsa ut i den glada våren - ingen vår? Bara vitt? Vänd om, vänd om, tycktes de tänka. Och gjorde också. Personligen ville jag gärna ligga kvar inne i det mörka sovrummet - det enda rummet med heltäckande mörkerrullgardin - men som ni märker sitter jag nu här.
Träningen ikväll är också inställd. Inte för att det är snö i och för sig, vilket hade varit en godtagbar anledning enligt min mening, utan för att ledaren är sjuk. Jag ska därför försöka köra ett litet yogapass på egen hand. I beskrivningen står det att man ska befinna sig i ett öppet rum (det har vi ju gott om) som helst ska vara dammfritt. Well, den som skrev det har uppenbarligen inte två katter som fäller vinterpäls, det är väl vad jag har att säga om den saken. Fast jag tror inte jag ska misslyckas för det, jag är så van vid dammet att jag misstänker att effekten skulle bli värre om jag hade det dammfritt.
Men jag vet. Jag ska inte klaga. Det är faktiskt bara väder det handlar om, inte jordbävningar, tsunamis, havererade kärnkraftverk och demonstrationer mot regeringen. I morgon ska vi till bönnera i Falköping och spela spel, det är roligt, och tids nog blir det väl vår. Kanske.
(Ja. Jag försöker intala mig själv att det är så det är. Att det är så jag tycker. Den aggressiva sidan av mig som förbannar snön trycker jag ner i toaletten. Typ.)
Träningen ikväll är också inställd. Inte för att det är snö i och för sig, vilket hade varit en godtagbar anledning enligt min mening, utan för att ledaren är sjuk. Jag ska därför försöka köra ett litet yogapass på egen hand. I beskrivningen står det att man ska befinna sig i ett öppet rum (det har vi ju gott om) som helst ska vara dammfritt. Well, den som skrev det har uppenbarligen inte två katter som fäller vinterpäls, det är väl vad jag har att säga om den saken. Fast jag tror inte jag ska misslyckas för det, jag är så van vid dammet att jag misstänker att effekten skulle bli värre om jag hade det dammfritt.
Men jag vet. Jag ska inte klaga. Det är faktiskt bara väder det handlar om, inte jordbävningar, tsunamis, havererade kärnkraftverk och demonstrationer mot regeringen. I morgon ska vi till bönnera i Falköping och spela spel, det är roligt, och tids nog blir det väl vår. Kanske.
(Ja. Jag försöker intala mig själv att det är så det är. Att det är så jag tycker. Den aggressiva sidan av mig som förbannar snön trycker jag ner i toaletten. Typ.)
torsdag 17 mars 2011
VVPT!!
Min bloggvän Therese och jag har startat en ny klubb. VågaVägraPlattTv. Snart är tjock-tv:n ett minne blott.. Sorgligt. Men vår är "still going strong" och den kommer definitivt inte bytas ut mot en platt "baraföratt". Aldrig i livet. Jag lovar er att en platt-tv går sönder bra mycket fortare än tjockisarna - ungefär som med mobiltelefonerna (5110 - come back!!). Tänk när vi sitter på ålderdomshemmen om 70 år (eller ja, där var jag kanske lite väl entusiastisk 102 år är det ju inte så många som blir) och talar om för ungdomarna (ni hör ju, jag är redan halvvägs dit) att det på vår tid fanns tjocka tv-apparater där man fick gå fram och T R Y C K A på knapparna för att byta kanal. Och det fanns bara två kanaler. Dessutom. Det modernaste var liksom den där pilen i högra hörnet som visade när ett nytt program började i andra kanalen. "Det ni!" kommer vi säga, triumferande, till de chockade ungdomarna. "Så var det på vår tid! Man fick ingenting gratis!" (Om man vill läsa mer om det här så rekomenderar jag "Två nötcréme och en moviebox" av Fredrik och Filip - jag skrattar lika mycket varje gång jag läser den, speciellt stycket om det klassiska utruset mot Glassbilen).
Nu ska jag fundera på om jag har något mer att berätta för er idag.
...
...
...
...
...
...
...
...
...
Nej. Inte egentligen. Jag har varit på Yoga - jag älskar yoga, det är det bästa på hela veckan. Antagligen är min reaktion på den yrande snön när jag kom ut från lokalen något hämmad av det lugna och harmoniska inre som Yogan gav mig. Om det inte hade varit för den, hade ni snarast mötts av ett inlägg i stil med "faråthelveteförbannadesnöjävelsjävelshelvetesfanbajskorv"!
Som tur är, är jag lugn som en filbunke.
Nu ska jag fundera på om jag har något mer att berätta för er idag.
...
...
...
...
...
...
...
...
...
Nej. Inte egentligen. Jag har varit på Yoga - jag älskar yoga, det är det bästa på hela veckan. Antagligen är min reaktion på den yrande snön när jag kom ut från lokalen något hämmad av det lugna och harmoniska inre som Yogan gav mig. Om det inte hade varit för den, hade ni snarast mötts av ett inlägg i stil med "faråthelveteförbannadesnöjävelsjävelshelvetesfanbajskorv"!
Som tur är, är jag lugn som en filbunke.
lördag 5 mars 2011
Möss i sovrummet?
Jag är ganska väldigt övertygad om att fröken Flisan har jagat möss i natt. I SOVRUMMET! Först tänkte jag att det kanske var en leksak, men, eftersom det lät sådär härligt som det gör när små möss springer och Flisan glatt hoppade både fram och tillbaka så är jag, ja, rätt säker. Peter frågade om jag hade hittat musen - nej, det har jag inte och jag misstänker att det kan bli svårt eftersom den stackarn antagligen blev uppäten när leken var slut, de brukar ju liksom bli det. Så, även om jag återigen (hade) hittat lusten att bo i det här huset så kan jag säga att så är det icke längre. Jag tänker flytta. Peter kan ju bo kvar om han vill, men jag vägrar faktiskt att bo i ett musbo. That's that.
Igår var jag och tränade. Det verkar som att det blir färre och färre hela tiden, på typ alla pass. Det kanske är ett normalt fenomen sådär när julen lagt sig långt bak i huvudet, vad vet jag, jag har ju inte tränat pass förut men överhuvudtaget så brukar det väl vara en ganska rejäl uppgång i och med alla nyårslöften. Igår var det dock förståeligt, jag tyckte det var skittråkigt och skitjobbigt. Noll motivation. Men man är ju inte i topp alla dagar så egentligen behöver man knappast vara förvånad.
Nu ska jag tänka på New York igen. Det är i alla fall roligt - vi ska nämligen städa sen och då kan man behöva känna sig lite peppad. (Jag vet inte om just det sambandet är klockrent men vad fasen..)
fredag 4 mars 2011
Jag glömde bort att jag skulle skriva en rubrik också.
Inatt har jag sovit och sedan vaknat redan innan klockan nio. För er kanske det är ynkligt och lyxigt att kunna sova så länge en vardag (sen kan man ju tycka vad som helst om anledningen). Jag funderar på om det beror på yogan eller om jag bara var, typ, pigg? Jag gillade i alla fall yogan, det var skönt med ett träningspass som inte var så träningspassigt. Svagt ljus, tända ljus, inte så svettigt, lugn röst (till skillnad från "höger - vänster - höger - höger!! samtidigt som man håller på att dö).
Jag är fortfarande helt knäppt resfebrig! Jag fattar inte, ska det fortsätta såhär i tre månader kommer det ju bli galet. Antagligen är det bara en "fas". Det jag undrar, och kanske kan någon av er har ett bra svar, är vad som är billigast: växla pengar på bank eller växlingskontor. Anledningen till att jag undrar är att dollarn är ganska låg nu och man vet ju aldrig om den går upp (eller ner) tills vi åker och gör den det så är det ju schysst att ha växlat inte lite cash så att man får lite mer pengar. Ni fattar vad jag menar. Igår låg den på 6,30 när jag vaknade och då fick man betala 6,53 på Forex. Bank eller annan typ av bank är alltså frågan?
Ytterligare en fråga jag har är: Ostronmiddag dagen man landat? Om man aldrig har käkat ostron och är sådär härligt jet-lagad, trött och frän som man ju ofta blir efter en åtta-timmars flygtur? Det känns inte helt rätt, eller? (I och för sig har de annan mat på stället, jag fick tipset från ettannatnewyork, det ligger nära vårt hostel). Eller är det bättre med en jordnötssmör-macka och en cinnamon/sugar-pretzel? Ja, ni märker ju att det är mycket man måste ta ställning till, såhär långt i förväg...
onsdag 2 februari 2011
Amigurumi
Jag tänkte att jag ville producera en amigurumi (jag har äntligen lärt mig stava till det), men jag vet inte riktigt vad. Än. Eller, man kan säga att jag vet mängder av olika saker som jag kan tänka mig, det finns ju som bekant ungefär en miljon ställen där man kan hitta beskrivningar i kvadrat och det har jag såklart gjort också, men sen är det det där med ordningen. Var är min lagoma amigurumigarns-virknål? Va? Någonstans i mitt huvud ringer en klocka som säger "du har lagt det på ett smart ställe ihop med alla andra amigurumivarelser du hittills gjort halvfärdiga". Bra så. Men var?
I efterdyningarna av vinsten igår så har jag idag tävlat om en lyxweekend för två personer (mig och en vän) i New York. Jag vill inte säga vem vännen är ifall han eller hon skulle dundra in här dock kan sägas att denne vän är väl värd en sådan lyxresa, det är helt klart, lugn och ro och lyx - välbehövligt tror jag. Jag tror inte att jag kommer ha en sådan tur (det har man ju sällan) men å andra sidan, tävlar man inte alls så är man ju helt säker på att man inte vinner.
Nu ska jag snart dundra ner och göra lite middag - jag ska ju iväg på Zumba idag och för en gångs skull tänkte jag att jag dels skulle vara ute i god tid och dels att jag skulle äta lite tidigare för att undvika att få håll i den vilda dansen. En gissning är att vi inte kommer att få upp bilen för backen idag och det är ytterligare en orsak till att man bör vara ute i god tid för att halka nerför backen - hur det blir när jag kommer hem vill jag inte ens tänka på, men jag har i alla fall pannlampan med mig, så mycket kan jag säga om den saken..
Ps. Jag har siktat mer gräs idag - det finns något under snön, det gör det, det gör det!!!
I efterdyningarna av vinsten igår så har jag idag tävlat om en lyxweekend för två personer (mig och en vän) i New York. Jag vill inte säga vem vännen är ifall han eller hon skulle dundra in här dock kan sägas att denne vän är väl värd en sådan lyxresa, det är helt klart, lugn och ro och lyx - välbehövligt tror jag. Jag tror inte att jag kommer ha en sådan tur (det har man ju sällan) men å andra sidan, tävlar man inte alls så är man ju helt säker på att man inte vinner.
Nu ska jag snart dundra ner och göra lite middag - jag ska ju iväg på Zumba idag och för en gångs skull tänkte jag att jag dels skulle vara ute i god tid och dels att jag skulle äta lite tidigare för att undvika att få håll i den vilda dansen. En gissning är att vi inte kommer att få upp bilen för backen idag och det är ytterligare en orsak till att man bör vara ute i god tid för att halka nerför backen - hur det blir när jag kommer hem vill jag inte ens tänka på, men jag har i alla fall pannlampan med mig, så mycket kan jag säga om den saken..
Ps. Jag har siktat mer gräs idag - det finns något under snön, det gör det, det gör det!!!
lördag 22 januari 2011
Smärta!
Jag tränade ju något slags "pump" igår. Det låter oerhört tufft och modernt (tycker jag, som ju ändå snart är 32 men vill känna mig sådär ungdomligt cool). Tyvärr glömde de tala om att det var grymt jobbigt för lårmuskler. Fattar ni att trappan ner är fullständigt knäckande? Vem kom på att man ska träna saker som GÖR ONT - framförallt efteråt, när det redan är gjort och det är försent?!? (Det kanske är det som är grejen, man ska inte veta vad man ger sig in på). Borde finnas varningsskyltar.
Idag lyser solen och idag kommer också våra vänner hit på besök. Det ska bli mycket trevlig. Så. Egentligen är det väl dags att sätta lite fart på sig själv och dammsugaren, jag ska dock in en sväng till stan vilket ju faktiskt innebär att jag måste sätta lite fart på PETER och dammsugaren!
Så. Nu måste jag bege mig. Nerför trappan. Igen. Suck.
Idag lyser solen och idag kommer också våra vänner hit på besök. Det ska bli mycket trevlig. Så. Egentligen är det väl dags att sätta lite fart på sig själv och dammsugaren, jag ska dock in en sväng till stan vilket ju faktiskt innebär att jag måste sätta lite fart på PETER och dammsugaren!
Så. Nu måste jag bege mig. Nerför trappan. Igen. Suck.
tisdag 18 januari 2011
Vårvårvår
När jag nu kollar på bloggen så måste jag säga: Jag är nöjd! Väldigt vårfin om jag får säga det själv!
Tyvärr blev det ingen yoga - inställt. Kul. Eventuellt ska jag gå på styrketräning en annan dag istället, fast, det beror verkligen på om jag har och framför allt: lust.
Tyvärr blev det ingen yoga - inställt. Kul. Eventuellt ska jag gå på styrketräning en annan dag istället, fast, det beror verkligen på om jag har och framför allt: lust.
måndag 17 januari 2011
Framförhållning
Framförhållning är lite min grej. Kanske för att jag inte har så mycket för mig somliga dagar.. Så. Nu har jag börjat planera för resan som vi ska göra när vi varit i New York. Vi snackar då inte till hösten, vintern utan möjligen till nästa sommar, nästnästa vinter eller nästnästa sommar. Ni fattar principen. Eftersom en resa till New York på egen hand tar en viss tid för planering i anspråk har vi tänkt att vi ska testa en resa där vi inte behöver planera alls. Ål inklusiv. Följaktligen har jag nu hittat det ultimata ressättet - som ni märker är det en annan ytterlighet, nämligen pensionärsresesättet. Ska det va' så ska det va', det är vad jag tycker, man kan ju inte göra en "normal" resa med bara frukost på ett schysst hotell vid medelhavet (charter - fast jag har aldrig varit på charter faktiskt, så jag vet inte hur det är) och en paraplydrink i handen. På det här sättet så får man ju se lite av varje, icke så dåligt.
För övrigt så är det måndag idag. Om ni inte visste. Jag satt och käkade frukost till TVn och jag såg en märklig reklam från TV-shop. Nu är väl TV-shops reklam inte speciellt känd för sina genomtänkta och seriösa annonser, men den här var ju knäpp (åtminstone om man är en reflekterande människa som inte går på vad som helst). Alltså. Det var någon slags träningsmaskin, som det ju ofta är, som man skulle stå på knäna och röra sig från sida till sida på någon slags anordning som underlättade det hela (alltså, urusel förklaring, jag vet, men det är inte själva prylen som är huvuddelen i den här reflektionen). Som "jag har lyckats"-person hade de en simmerska som hade varit med i det amerikanska OS-laget i simning 2008. Vad hon gjort därefter är oklart men nu hade hon tränat med den här grejen och hoppades få vara med 2012 också. Alltså. Elittränade människor har väl lite ett helt annat sätt att träna, alltså, hennes simträning kompletteras antagligen med kondition och styrka och viftande med armar. Det är ju deras jobb liksom och är man med i OS-sammanhang så känns det väl som att man borde ha ganska bra förutsättningar för sin träning utan att man behöver köpa en märklig makapär från TV-shop? Am I wrong? (Eller är det så att Michael Phelps inte alls simmar när han tränar utan han bara står där och gungar fram och tillbaka för att sedan studsa ner i bassängen och vinna varje lopp med på en ny världsrekord-tid??)
Nej. Tacka vet jag kryssningar!
För övrigt så är det måndag idag. Om ni inte visste. Jag satt och käkade frukost till TVn och jag såg en märklig reklam från TV-shop. Nu är väl TV-shops reklam inte speciellt känd för sina genomtänkta och seriösa annonser, men den här var ju knäpp (åtminstone om man är en reflekterande människa som inte går på vad som helst). Alltså. Det var någon slags träningsmaskin, som det ju ofta är, som man skulle stå på knäna och röra sig från sida till sida på någon slags anordning som underlättade det hela (alltså, urusel förklaring, jag vet, men det är inte själva prylen som är huvuddelen i den här reflektionen). Som "jag har lyckats"-person hade de en simmerska som hade varit med i det amerikanska OS-laget i simning 2008. Vad hon gjort därefter är oklart men nu hade hon tränat med den här grejen och hoppades få vara med 2012 också. Alltså. Elittränade människor har väl lite ett helt annat sätt att träna, alltså, hennes simträning kompletteras antagligen med kondition och styrka och viftande med armar. Det är ju deras jobb liksom och är man med i OS-sammanhang så känns det väl som att man borde ha ganska bra förutsättningar för sin träning utan att man behöver köpa en märklig makapär från TV-shop? Am I wrong? (Eller är det så att Michael Phelps inte alls simmar när han tränar utan han bara står där och gungar fram och tillbaka för att sedan studsa ner i bassängen och vinna varje lopp med på en ny världsrekord-tid??)
Nej. Tacka vet jag kryssningar!
(bild lånad hos wondercruises.se)
söndag 16 januari 2011
Vår?
Alltså. Jag verkligen, verkligen längtar efter vår nu. I alla bloggar (eller kanske inte alla, men många i alla fall) ser jag ljus och tulpaner. Pga. vår åtstramade budget blir det inte några tulpaner (allt som handlas är mat, därutöver enbart löpande räkningar och bensin), istället ser jag fram mot resan till NY (såklart), fler tänder som ska lagas samt en överraskning som jag ska få på alla hjärtans-dag. Coolt.
Icke desto mindre - ett vårlikare hem bör väl inte vara helt omöjligt tycker jag och av den anledningen tänkte jag börja brodera en somrigare duk idag. Dessutom kanske det är dags att ta ner granen och ljusstakarna - fast jag tycker det är så mysigt, åtminstone med granen. Vi har heller inte överdrivet många fönsterlampor och av ovan nämnda anledning blir det inga heller, man får hålla till godo med det som finns helt enkelt. Nu blir jag lite taggad dock, så jag tror jag tar med mig datorn ner och kör på min sommarspel-lista för att få upp värmen ytterligare. Vädret utanför: blåst och snösmältning är ju inte överdrivet inbjudande så ett försök till vår inomhus kanske rentav motiveras ännu mer.
Jo. Så får det bli.
Jag har också tagit beslutet att testa yogan - min kusin har testat, hon tyckte det var för långsamt och därför tror jag att jag bör testa det, jag tror min prattant skulle utbrista i ett "Halleluja" om hon visste det (återkommer med resultatet av berättandet när jag varit där nästa gång).
Ps. Givetvis ska även bloggen få bli vårlikare - men jag väntar tills huset är färdigt!
Icke desto mindre - ett vårlikare hem bör väl inte vara helt omöjligt tycker jag och av den anledningen tänkte jag börja brodera en somrigare duk idag. Dessutom kanske det är dags att ta ner granen och ljusstakarna - fast jag tycker det är så mysigt, åtminstone med granen. Vi har heller inte överdrivet många fönsterlampor och av ovan nämnda anledning blir det inga heller, man får hålla till godo med det som finns helt enkelt. Nu blir jag lite taggad dock, så jag tror jag tar med mig datorn ner och kör på min sommarspel-lista för att få upp värmen ytterligare. Vädret utanför: blåst och snösmältning är ju inte överdrivet inbjudande så ett försök till vår inomhus kanske rentav motiveras ännu mer.
Jo. Så får det bli.
Jag har också tagit beslutet att testa yogan - min kusin har testat, hon tyckte det var för långsamt och därför tror jag att jag bör testa det, jag tror min prattant skulle utbrista i ett "Halleluja" om hon visste det (återkommer med resultatet av berättandet när jag varit där nästa gång).
Ps. Givetvis ska även bloggen få bli vårlikare - men jag väntar tills huset är färdigt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)