It's alive, it's alive!

Nu har vi fått bredbandet inkopplat! Till slut! Visserligen går det inte att få wifi-funktionen att fungera på telefonerna eller paddan men, det löser sig väl så småningom. Googlegooglegoogle..

Ack och suck, broder Tuck, jag har ingen hockeypuck...

Idag ska vi åka på semester ifrån semestern. Jojo, det gäller ju att passa på! Vi befinner oss hos sväronen och om tre timmar ska vi ta tåget till Stockholm och ett hotell där för två dagars avslappning där vi ska göra det som faller oss in. Om något. Eller bara flyta omkring och shoppa lite (jag har t.ex. ett presentkort på Panduro och ett på Åhléns), äta något gott (räkna in två hotellfrukostar vilket ju är ca. 75% av själva grejen med att bo på hotell). Det ska bli jädrigt gott, det tycker jag allt. Det var hur länge sen som helst jag bara var i Stockholm och liksom, var. Typ ungefär när jag bodde där i krokarna. Jag saknar det ibland, så himla skönt att ha allt inpå knuten, möjligheten att göra lite vad man tyckte verkade roligt. Men för all del, Tranås är ju också bra... Och Eskilstuna ligger ju bara en tågtimme bort, man borde utnyttja det mer egentligen.

Den senaste tiden har jag börjat känna mig så d e p p i g. Det är väl ganska troligt att det beror på att det har varit så mycket den senaste månaden, jag vill gärna bara lägga mig i sängen och bara ligga där, men det går ju inte just nu så jag får väl göra det när jag kommer hem.. Eller så får jag ligga på hotellet, Hötorget ligger ju bredvid så jag kan ju gå dit och köpa mig lite snacks och sen lägga mig igen. Lite tråkigt för Peter kanske. Nåväl. Det blir väl som det blir. Peter har en svullen lymfkörtel också, tror vi att det är i alla fall, jag är helt övertygad om att det är cancer och att han kommer att dö inom det närmaste halvåret även om jag läste igår på nätet att just där, där den sitter,  är det allra vanligast att det beror på en infektion eller inflammation i själva körteln. Men, som sagt, det tänker inte jag - bättre att vara förberedd på det värsta så kan det i alla fall inte bli värre (typ) - vilket ju också kan vara en bidragande orsak till min deppighet. Suck.

För övrigt är det väldigt varmt just nu tycker jag. Kanske bör jag ta med badkläder...

På plats

Det är roligt att flytta. Åtminstone när man flyttat klart och kan börja bo in sig och plocka upp saker till sin rätta plats. Roligt är också - framförallt - känslan som säger att HÄR, det är hemma. Jag vet inte om det beror på att vi vantrivdes så i slutet eller om det helt enkelt är så att det här bara är 'The place', oavsett vilket är jag nöjd över att vi hamnat här och det är ju rätt viktigt. Så nu tar vi det lite i taget, det är skönt. Köket och kläder (iaf mina) är uppackat, vardagsrummet börjar ta form (tyvärr ledde ett missförstånd till att en del grejer som skulle hit hamnade i källaren så det behövs lite mer bärande när vi fått upp ångan igen) och jag har hittat mina virkningar. Perfekt! 

Flyttartag

Nu har vi börjat på riktigt och jösses vad tråkigt det är! Eller, tråkigt och tråkigt, men det är segt.. Jag har aldrig varit en person med framförhållning, jag har alltid kört på "ahhh, det är lugnt, jag hinner, det är ju lång tid kvar..". När jag pluggade t.ex. så hårdpluggade jag två-tre dagar innan tentan för att sedan, på själva tentadagen, inte kunna prata eller lyssna på alla runtomkring mig av rädsla för att något viktigt skulle trilla ur minnet! Vi fick, när jag läste Historia A och B, 20-30 frågor att arbeta med och sen kom 4 av dem på tentan.. Ni förstår ju själva vilka kunskaper jag hade i hjärnan. (Nåja). När vi sen kom till C-kursen och uppsatsen på 10 poäng, dvs. 10 veckor (fast jag vet att det är ett annorlunda system nu, men det kan jag inte) att använda till forskning och själva skrivandet.. Behöver jag ens beskriva? Vi hade ändå möten med handledaren så något bör jag ju ha producerat, men inte tog jag 10 veckor på mig. Parallellt med uppsatsskrivandet hade vi ett grupparbete, fyra person i varje grupp. Av någon anledning delades gruppen upp ytterligare, det var något som skulle undersökas på nåt sätt, och det blev rätt tydligt att vi var två av varje karaktär, ingen frågade ens vem vi skulle/ville jobba tillsammans med, det bara, typ, blev. Jag tror (vet) att vi gjorde det de sista en-två dagarna, medan de andra två höll på i flera dagar. (Observera minnena från den tiden är 10+ år).

(Nu ficka jag iofs inte ha med min uppsats i själva den riktiga oppositionen för den var inte helt godkänd (ja, jag ser sambandet) men några veckor senare tentade jag av den med en professor i historia som inte alls hade problem med att godkänna den, och så mycket ändrade jag den inte..)

Paradoxalt nog, i sammanhanget, är att jag när jag läste arkeologi blev godkänd på en kurs där jag inte ens var med på själva redovisningen för att jag hamnat i insulinkoma och hamnade på akuten istället för på universitetet (vilket jag uppmärksammade ambulanspersonalen på genom att säga saker i stil med: "nej, nej! Jag har inte tid, jag måste göra en redovisning!!!" Personalen svarade med det lugnande "jaha, vad pluggar du för något?" samtidigt som jag fick mer sockersprutor och lastades in i ambulansen). När jag pratade med läraren efteråt, tänkte på vad jag skulle göra istället osv., så sa han att jag inte behövde göra något alls eftersom det tydligen "märktes att jag var borta", jag skulle ha haft den sammanfattande inledningen... Godkänd blev jag!

Det jag vill säga med allt detta är, helt enkelt, att trots att vi går in för att fixa allt i god tid så lär vi ändå sitta i helgen och hårdköra!

Vad ska det bli av 'et?

Jag överröser inte bloggen med inlägg direkt, finns inget att skriva om just nu (eller i alla fall har jag inte alltid lust). Men så, igår när jag var och tränade började jag fundera (igen) på vem som kom på att det var bra att göra sadlarna på träningscyklar så obekväma? Spinningcyklar hajar jag (tror jag), där handlar det ju inte så mycket om att sitta ner vad jag förstått men de andra? Jag begriper't inte! Jag har ju fyllning så för mig borde det i alla fall fungera som sådana där kuddar som det finns på cykelbyxor för cyklister som cyklar mycket (och långt) men det hjälper verkligen inte. HUR måste det inte kännas för de som faktiskt är vältränade och som inte har det där "lilla extra"? En halvtimme är vad jag klarar av, då måste jag resa mig upp på slutet.. Har de spinningcyklar som motionscyklar på mitt gym? Jag kan inte minnas att de cyklar jag cyklat på tidigare har varit så sjukt obekväma (eller så vill jag inte minnas). Men jag cyklade i alla fall en mil på den halvtimmen, just sayin'..

En annan sak som jag också tänkte på under mitt tränande var - är det nya shortsmodet boxertrosor? För jag har sett några yngre tjejer (sådana som är trendiga ni vet) och det ser liksom ut som om det är det de har på sig, ett linne och ett par "shorts" som visar halva skinkorna. Jag antar att jag är gammalmodig, men ändå, är det verkligen meningen att det är sådana man ska ha? Hade jag varit 15 så hade jag väl antagligen skrikit förfärligt om min mamma sagt som jag säger nu, tyckt att hon var född på stenåldern och inte fattade en barr, men alltså - verkligen? Lite borde man väl lämna åt fantasin?