Nu kommer det mörka hålet, jag känner det, jag känner att det inte är en sån där som bara drar över. Det är olika känslor noterar jag, har inte tänkt på det så mycket förut men just nu vart det väldigt påtagligt. Ska försöka hålla tag i min träning i alla fall, den känns ändå rätt viktig. Bättre lite än inget. Typ.
Men jag har i alla fall kommit upp i frikort för medicinen. Det kan ju vara bra när man mår sämre, det kan ju resultera i lite högre doser. Kanske.
Kramar om <3 Å duktig du är med träningen, på den punkten har jag helt tappat konceptet är jag rädd... Å övervintrande pelargoner, det lär aldrig jag få uppleva, tre försök å alla lika döda... KRAM
SvaraRadera