Kryptosvenskar

Jag har haft den äran att läsa lite poesi av Benny Andersen och jag gillar det verkligen, ni kommer att förstå varför när jag nu delger er "Kryptosvenskar":

Finns det något så danskt som potatis?
Potatisen härstammar från Sydamerika.

Finns det något så danskt som Dannebrogen?
Som för länge sedan föll ner från himlen i Estland
och påminner om den schweiziska flaggan.

Klingar något mer äkta danskt
än musiken till sångstycket Elverhöj?
Komponerat av en tysk med talrika inslag
av svenska folkmelodier.

Se upp
för nu blir det svårt:
Finns det något så danskt som danskarna?
Efterkommande till danerna
en folkstam i Sverige
som invaderade vårt land någon gång på 300-talet
medan de ursprungliga danskarna
herulerna
de ädla och tappra
men numerärt underlägsna herulerna
fördrevs av de grymma svenska danerna
och fick hemlösa flacka omkring i dåtidens Europa
i flera hundra år tills några få tusen
av dessa urdanskar lyckades
ta sig upp till Sverige och bosätta sig där
under den tveksamma beteckningen svenskar


Ni får frågan ännu en gång
och tänk noga efter innan ni svarar:
Finns det något så danskt som danskarna?

Det korrekta svaret är:
Ja!
Svenskarna!
De är de autentiska och egentliga danskarna
Likt judarna i öknen dras de ständigt
mot det förlovade landet
som flyter av öl och bacon
men som i sjuhundra år varit ockuperat
Av vilka?
Av svenskarna!
Av oss!

Inte så underligt att Skåne kräver Danmark åter
inte så underligt att många av oss kryptosvenskar
har svårt för att tala redig danska
klipper av ändelser
slukar konsonanter
kräks i syntaxen
så allt låter som rögröd med flöde
inte så underligt att vi knappt förstår varann
inte så underligt att den vanligaste glosan är "Hva?"
Det är ju inte alls vårt språk
Vi är ju inte alls oss
Vi är en hop sketna svenska gästarbetare som kört detta bedårande land i sank
vi skulle ta och dra hem dit vi kommer från
hem till Sverige
Din sol, din himmel, dina ängder gröna
där vi äntligen kunde bekräfta vår sanna identitet
bekänna färg
Vi är gula
vi är blå
Där vi äntligen kunde slå oss själva i fotboll
tvinga oss själva ner på knä i Eurovision Song Contest
Åh som vi längtat och trängtat efter
att äntligen kunna sjunga Bellmanvisor
på originalspråket
vårt rättmätiga språk
inte sprog som det inte alls heter
äntligen får vi ensamrätt på
att vara de enda i världen
som felfritt kan säga
Sjutusensjuhundrasjuttiosju
utan att tappa löständerna
äntligen blir vi befriade från vårt
mördande nationella mindervärdeskomplex
och får lov att visa oss på styva linan
och svinga oss mot skyn
som nordens friaste svanar
äntligen kan vi slippa att ständigt och jämt
lyda under den befängda Jantelagen
som en helknäpp norsk författare
har pådyvlat oss

Äntligen oss själva
äntligen fria
Du gamla du fria
äntligen hemma där vi hör hemma
äntligen kan vi
göra Halvan till Helan
och skåla grandiost med oss själva
när vi infört liberalare alkoholpolitik
dryckesvisorna finns redan
nu gäller det bara att
göra dem trovärdiga

Stora tider förestår
och
If we can make it here
we'll make it ev'rywhere

Och dessutom finns det ju
betydligt mer plats i Sverige




Observera att där det står "Elverhöj" och "rödgröd med flöde" så ska det egentligen vara danska ö, men jag vet inte hur man gör sådana.. (men om ni vet, tveka inte att upplysa mig!)

Utmaningen

Som ni vet så deltog jag i Beas April-utmaning. En hel del gjorde jag och tanken är ju att jag ska visa lite bilder här - men - av någon anledning så vägrar telefonen och/eller datorn att få överföringen att fungera så alla bilder ligger fortfarande i min telefon. Så ni får vänta lite till...

Svärmors födelsedag!

Jojo. Och iväg på solsemester är hon också, men vi säger väl Grattis ändå, eller hur?

Idag har jag fått el och idag är jag jättetrött.. Vissa gånger, som sist t.ex., så hade jag inga problem med att svischa iväg till skapandet på eftermiddagen men idag är jag seg som kola så det lär ju knappast bli så mycket gjort under resten av dagen, jag känner mig mest sugen på att sova (mer än vad jag redan gjort, men jag vill ju helst sova i natt också).

Igår var jag ju iväg till en annan "pysselfabrik", den som socialpsykiatrin (nu vet jag äntligen vad ordet är) har. Det var jätteroligt och jag göt 12 cementklumpar - blommor och stjärnor i muffinsformar - jag är helt klar över att det där ska jag göra här hemma också, det är ju inte alls svårt och klarar ju av att vara ute. Jag har tänkt använda de där klumparna till att rama in vår rabatt så det behövs ju ett antal, vi får väl se om jag köper hem en säck eller om jag gör fler därborta. Jag fick också med mig en kasse med broderigarn, dels för att jag skulle provvirka en muffins som någon hållit på med men inte lyckats få ihop - jag vet inte om min blev särskilt snitsig heller, men den blev ju i alla fall - och sen har de fått förfrågningar om virkade kanelbullar i sin affär (som ni kan läsa lite mer om här) så jag ska fixa några sådana också. De sa att det varit en kvinna där (hon med muffinsen) som de skulle ringa nu när det kom någon som var "expert" på att virka så att hon kunde komma dit och lära sig. Expert är ju dock en sanning med modifikation för inte heller jag fattade riktigt vad som stod i mönstret...

Toodeloo!

Vinnarna!

I hear you - det har tagit väldigt lång tid för vinsterna att bli klara - och - när de blev nästan klara så hade allting blivit fel så nu har jag fixat nya vinster. De kommer dyka upp i slutet av den här veckan, eller nästa vecka, jag hoppas på det förstnämnda men med dagens postgång är ju ingenting självklart..

Idag har jag varit iväg på skapande och stickcafé, riktigt roligt att vara igång lite igen. Jag kände dock att febern steg igen, men efter en Ipren så gick det över. Promenaden osv. gjorde väl sitt till där, tänker jag. Jag blir rosslig direkt i halsen också, när jag är ute, men det är åtminstone betydligt bättre än förut och jag ska ju inte göra så mycket mer den här veckan än att skapa på dagverksamheten i morgon förmiddag. Det bra med de här skapargrupperna är att jag inspireras när jag kommer hem och nu sitter jag och ska försöka börja med pysslandet av svärfars present - ett album med bilder från resan. Lite scrapaktigt. Hoppas jag :-)

Två år

Sug på det här mina vänner: vi ska inte bege oss västerut förrän om två år! Plus en månad sådär. 25 månader, knappt ingenting, en fis i rymden. Anledningen? Min älskade make firar en jämn födelsedag och sådant bör naturligtvis firas ordentligt, så det är vad vi ska göra! (Om ni undrar över exakt ålder så kan jag väl säga att jag själv fyller 35 om två år och Peter är fem år äldre, you do the math).

Som alla förstår innebär ju detta att vi kommer att skramla ihop aningen mer pengar än under ett år - inte särskilt negativt, ingenting är ju gratis. Alltså bestämmer vi oss för att komplettera New York med San Francisco, serien Alcatraz på TV kan vara en bidragande orsak.. Man inser ju dock att det blir väldans knapert att få ihop till en sådan resa på ett år och det var ytterligare en bidragande orsak till beslutet. Såklart ska vi leva knapert ändå, vi behöver ju spara dubbelt så mycket, så ni kommer nog få följa tankegångarna kring det. För att dra till med ytterligare plus - Ettannatnewyork har en systersida om San Francisco så vi lär inte bli fattiga på tips med tanke på hur bra deras NY-tips är.

I övrigt är allt som det varit de senaste dagarna - veckorna - feber, hosta och såklart, världens bästa väder ute (trist när man har feber och inte ska sätta sig i solen).