...

Nu kommer det mörka hålet, jag känner det, jag känner att det inte är en sån där som bara drar över. Det är olika känslor noterar jag, har inte tänkt på det så mycket förut men just nu vart det väldigt påtagligt. Ska försöka hålla tag i min träning i alla fall, den känns ändå rätt viktig. Bättre lite än inget. Typ.


Men jag har i alla fall kommit upp i frikort för medicinen. Det kan ju vara bra när man mår sämre, det kan ju resultera i lite högre doser. Kanske.

Klatschigt!

Klart det ska bli lite påskigt här, det tycker jag. Visserligen är det några veckor kvar, men för sjutton, vi behöver lite glada färger! Speciellt som det började snöa idag igen. Kallt - okej, snö - inte okej. Men å andra sidan, det är ju bra att man bara har vädret att klaga på, man får vara glad för det lilla..

Kvinnodagen idag

Jojomänsan. Man borde kanske bry sig lite, engagera sig, skriva ett skarpt och på samma gång roligt inlägg. Typ. Eftersom jag inte orkar det kommer här istället en lista över saker jag funderar på idag:

- Borde vi inte åka till New York i alla fall?
- Jag vill åka till New York, det är ju liksom, New York!
- Peter fick ett mail från Strand (den stora second hand-bokaffären vi kan stanna i en hel dag, eller fler), är det ett tecken på att vi bör åka dit?
- Kanske vi kunde lyckas få tag på en biljett till en musikal?

..ja, det är väl typ det. Jag orkar visst inte tänka så mycket mer vad det verkar. Synd, det hade varit roligt. Fick för mig att jag skulle sitta här och vara kreativ, göra kort osv. men nu har jag landat i ett stadium av antiklimax. Tråkigt. Men kanske jag ska måla något istället? Jag saknar mina bokstavsstämplar (jag har lånat ut dem, de lär väl komma tillbaka så småningom, jag saknar dem inte så mycket annars - bara när jag kommer på saker som jag vill göra med bokstäver (och det vet man ju, man saknar inte kon förrän båset är tomt, det kan man vara säker på).

..sen undrar jag också, kommer jag att få ett påskägg i år?














(med ett en biljett till new york?)

Searching for Sugar Man

Alltså. Nu har jag sett den (i lördags).. Jag tror jag har hört att den inte ens gick på biografer (i allmänhet?) i Sverige innan den fick sin Oscar, det kan kanske förklara att den gick vid halv ett på en lördag eftermiddag, den gick enbart den tiden. Nu spelar det inte så stor roll för det var en underbar film! Det är lite svårt i och för sig, att kalla en dokumentär för underbar, men den var liksom riktigt bra, sådär så att jag ville sitta kvar i biofåtöljen och hoppas på att det skulle komma en fortsättning.

Listen and learn. Typ.

Det här skäms jag över..

Men ibland känns det skönt att erkänna sådana saker också. The thing is: När jag mår sämre så kan jag ibland bli så fruktansvärt irriterad och störd över att andra människor gnäller. Då kommer tankar i stil med: " Skärp dig för i helvete, det handlar om att du måste handla en dag senare än vanligt, det är inte ens ett problem.." eller "Men vad fan, du gnäller om att du råkat äta lite för mycket fast du är helt normalt byggd och tränar ordentligt" eller "Åh, vad jobbigt det måste vara att behöva jobba igen, fast du har varit ledig i tre dagar och behöver jobba helg". Typ sådana saker (observera att det är påhittade tankar, alltså, det handlar inte om någon speciell person som ondgjort sig över något av dessa exempel). Jag är medveten om att allt utgår ifrån de egna förutsättningar som alla har, vad som är jobbigt för en är rena lättjan för en annan och så ÄR de ju i livet, det är normalt, vi är ju olika! Och jag vet ju det, det är väl därför jag själv hamnar i gnället, för det är ju precis samma sak jag gör själv just nu.. Men jag tycker ändå synd om mig själv och kräks över att människor inte fattar hur bra dom har det, att en extra påse godis en gång i halvåret knappast är en katastrof, exempelvis orkar du ta dig ur sängen för att skaffa dig den där j-la påsen..

Så. Nu vet ni vilket mode jag är inställd på idag..