Vecka 1 av 6 - summering

Idag var det dags för del 3 av de aderton. Springa snabbt tio gånger och gå i mer normalt tempo (dvs. inte snabbgå), en minut vardera. Jag tror att det är just det här som gör att jag tycker det är så jädra tråkigt, jag springer för snabbt från första början helt enkelt. Springer man i högt tempo blir man ju trött rätt snabbt och det blev jag ju, såklart, också. Kanske är jag nu en lösning på spåren, kanske har jag helt enkelt gått ut för hårt?

Totalt efter en vecka: Faktiskt roligare än vad jag tänkt mig, lite lättare än vad jag tänkt mig. Jag har lite mer kondition än vad jag trodde. Den här sista grejen, dvs. springa snabbt och långsamt i korta intervaller är nog den tråkigaste biten skulle jag säga, definitivt inte mer än en tvåa. Fast när man är färdig å andra sidan, då är det ju rätt gött! Sen är det ju en smidig motionsform, bara hoppa ut genom dörren och dra igång benen, på det viset lite lättare än att dra till gymmet. Betyget för den här första veckan får bli en trea, varken mer eller mindre, lite sådär lagom svenskt liksom, tre.

Del 2/18 - Stora ting

Igår var det alltså dags för del två i min löpning. Jag begav mig således ut till en idrottsplats och körde varianten, runt runt runt på en grusplan. Det är väl inte den bästa terrängen, det är ju ingen terräng alls, men jag tyckte ändå att det fick fungera. Lite lättare när man ska springa i intervaller tycker jag, ett bra underlag också.

Själva springandet så; det gick väldigt bra tycker jag. Över förväntan, jag sprang till och med två intervaller extra! Jag kände mig följaktligen rätt nöjd. Enligt min app sprang jag i sköldpaddsfart alla kilometrar utom den sista då jag kom upp i farten hare/kanin. Förvånande nog så ökade jag farten varje km, dvs. jag sprang fortare och fortare istället för (som jag trodde) långsammare och långsammare och det är ju absolut något uppmuntrande! Total sträcka: 3.99 km (ja, det är klart att jag hade kunna sprungit de extra metrarna där i slutet men jag såg inte det förrän jag satt i bilen och då var det ju försent. På rolighetsskalan så har jag nog nu kommit upp ett snäpp till 3-3,5 sådär, det är faktiskt inte så trist, det är ju ett rätt praktiskt träningssätt, bara sno på sig dojorna och hoppa ut.. Klar fördel på det viset, man behöver inte ta sig iväg. OM jag skulle få för mig att fortsätta med det här efter projektets slut så måste jag nog överväga att köpa vinterskor för löpning, man vill ju inte precis halka och bryta benen. Men, det ligger ju i framtiden, den dagen den sorgen.

Träning och kreativitet

Jag började skriva ett inlägg för en stund sen men det blev så fruktansvärt tråkigt. Herregud - det hade kunnat bli en hel uppsats om ett stort sår jag kliat upp på ena armen. Det gör jävligt ont, det är egentligen det enda man kan säga om den saken, men jag ska dra mig ut i morgon på springturen i alla fall (dessutom, då har nog smärtan lagt sig lite mer). Hade tänkt ta ett gympass i dag men det gick om intet, fast jag var och shoppade på Coop, det är ju en liten promenad i alla fall..

Härom veckan var jag ute på stan och mötte några från skolan och vi började prata om vad vi ska göra på skapandet i hösten, de pratade om att någon lärare hade massa knappar och att vi kunde göra något av det. Jag fick då i uppdrag att försöka komma på en idé. Det har väl gått sådär kan man säga, jag sitter här och funderar men jag vet inte riktigt. Det får ju inte vara för dyrt heller, alltså materialet i övrigt. Funderar på om man kan göra någon slags tavla? Självklara saker som armband och sådär är ju klart, men alla har ju inte förmågan att göra små pilliga saker (en del har t.ex. fysiska funktionshinder) utan man borde ju kunna göra något större. Tänkte igår att man kanske kunde använda det som mosaik? Eller om man gör betonggrejer? Som utsmyckning liksom. Jag tycker att jag borde få lön för att jag kommer på idéerna, men jag tror inte jag kan kräva det och det är klart att man ska dela med sig av kreativiteten, alla människor behöver kreativitet i livet tror jag, sen kan den ju se olika ut beroende på vem man är och vad man gillar.

Del 1 av 18

Idag var det dags för premiärturen. Jag var såklart nervös och jag tänkte att det aldrig skulle gå och hoppades av hela mitt hjärta och själ att jag inte skulle möta någon. Hur gick det då?

Jo. Jag traskade iväg, sen kom jag fram till min startpunkt och tryckte igång klockan på mobilen. Hej och hå, rask gång. Samtidigt såg jag två människor med en styck barnvagn trava iväg in på den runda jag tänkt mig. Såklart. Efter de två raska minuterna kom alltså den riktiga prövningen - löpning (jag vet inte varför det inte heter joggning så ofta nuförtiden, det hette det ju förr, nu är det löpning och spring som gäller)! Sakta. Och tro det eller ej, jag klarade av att springa hela mina tre minuter! Sen var det samma visa tre gånger till, den sista springturen var jävligt seg ska jag säga, men, jag härdade ut! Fattar ni?!?! Jag orkade springa 4x3 minuter! Gången däremellan räknar jag inte, den är ju liksom självklar (men dock lite extra cred eftersom jag gick till startpunkten och jag gick hem från slutpunkten). Helt otroligt om ni frågar mig. Jag är sjukt stolt över mig själv!

Rolighetsfaktorn? Tja, under själva springandet var det inte särskilt roligt, kanske en tvåa på sin höjd. Efteråt däremot var det ju desto roligare (som ni märker), helt klart en femma. Totalt sett blir det två och en halv. På söndag kommer jag att göra ett sammanfattande poängutdelning över vecka 1, jag är själv rätt nyfiken på vad det kommer att visa faktiskt...

Kripcalpeöls

Idag har det hänt en mycket spännande sak. Jag var och tränade, tänkte, jag kör lite styrka idag. Det gjorde jag också, såklart, och sen tänkte jag att jag skulle varva ner på crosstrainern (eller som jag hellre säger: skidmaskinen). Jag började, lugnt och försiktigt, sen fick jag kramp under fötterna - rent överjävligt verkligen, så jag pausade (trodde jag, men det trodde inte själva datagrejet) och tänkte sen, okej, jag kör tre minuter till så att jag kommer upp i tio minuter totalt, det är ju rätt lagom tid för att varva ner. Först kände jag att krampen kom smygande så jag försökte slappna av och liksom sänka ner fötterna (fattar ni ungefär vad jag menar är jag glad) och då släppte det, så då tänkte jag, ja, men jag kör tio minuter nu då. Sen gick det av bara farten och till slut lyckades jag totalt få det till 45 minuter!! Jag känner mig oerhört stolt, jag kände mig pigg hela tiden! Det är ju sällan slutet av träningen tar en sådan vändning, åtminstone gör inte min träning det, så det är därför jag måste skryta lite...

Jag har börjat prenumerera på Iform, först var det främst för att jag skulle få en gratis jacka, en sån där sportig grej men nu har jag upptäckt att jag faktiskt gillar tidningen, man blir så inspirerad och det behöver man ju verkligen, speciellt för att man ska orka komma igång nu efter sommaren om man, som jag, liksom låtit träningen ligga på is nästan hela tiden. Som jag väl berättat flera gånger tidigare så har jag ju länge försökt få till den här löpningen som alla talar om och efter att ha läst det senaste numret så ska jag nu göra mitt sista försök. 6 veckor enligt ett program, tre gånger i veckan. Om jag därefter fortfarande inte tycker det är roligt så ska jag släppa det helt, då är det utanför min karta. Då ger jag upp min löparillusion. Om jag håller ut - och det ska jag banne mig göra - så får jag, oavsett hur det går, köpa nya träningskläder. Bra deal. Det stod dessutom att det var viktigt att redan från början fastställa vilka dagar man ska köra på och för min del blir det: Tisdag, Fredag och Söndag. Kanske borde jag skriva ner några rader om varje gång här också, liksom dokumentera lite för mig själv och eventuella läsare (jag tror ni är väldigt få).