Sammanfattning av vecka 2.

Egentligen kan jag inte göra en riktigt bra sammanfattning för jag bangade nämligen söndagens pass till följd av helgens alla turer kring Populär Poesis releaseparty i lördags, både jag och Peter satte oss i soffan när alla åkt hem och sen kom vi inte därifrån kan man säga. Men, jag planerar att ta igen det nu till veckan någon dag.

De övriga två passen gick bra, det är bra att jag orkar att utöka intervallerna tycker jag. Jag vet inte vilket som är bäst egentligen - köra fler intervaller eller springa snabbare? Sen funderar jag också på hur det ska bli när de sex veckorna är slut, är det då jag ska börja springa "på riktigt" och typ inte stanna lite då och då? Det är så bra med ett program för då vet man liksom, man har klart för sig vad och hur man ska lägga upp turen. Visserligen fanns det med ett program för vana löpare men jag kan nog inte tycka att jag efter sex veckor skulle vara en van löpare. Men jag får väl se, säkert kan jag hitta fler roliga träningssätt när det gäller löpning. Ja. Som ni märker har jag börjat tycka att det är en rätt okej träningsform, det tycker jag faktiskt. På med dojjorna och ut. Svosh, svosh (nåja...) och så är man klar. Idag läste jag tidningen Runners medan jag satt i väntrummet på ögonmottagningen och då blev jag så inspirerad att jag nu bestämt att mitt mål ska bli Tjejmilen nästa höst. Ni märker ju själva. Jag hoppas att jag kommer få må bra och orka med att fortsätta detta projekt. Jag ser nästan lite fram emot målet..

Utöver detta har jag den här veckan börjat ett boxpass på gymmet. Igår var första gången och det var så jädra jobbigt! Eftersom jag inte är så himlarns smidig, min kropp är ju snarare en valross än en daggmask, så gick vissa övningar sådär och på slutet fick jag andnöd på riktigt (jag har verkligen aldrig fått det förut i hela mitt liv, om jag inte fått en handboll i magen eller så) men det gick över och på slutet var jag med igen. (Jag förstår nu vikten av att andas samtidigt som man slår). Situps med fyra slag var helt kört. Jag kan göra situps normalt sett men det här gick verkligen skitkass, kanske kan jag träna lite här hemma, man bör ju kunna hålla uppe överkroppen i fyra slag liksom.. Fast på det hela taget så tror jag att det kan bli bra, i slutändan, bra komplement till löpningen, man behöver ju styrka också. Ska testa ett spinningpass också, nästa vecka, för att se om jag tycker att det är roligt. Man måste ju faktiskt prova sig fram och jag märker att det ger väldigt mycket, det är skönt att arbeta med musklerna, då vet man att man lever.










Tänk om jag kommer att bli en sån där hurtig jävel som drar ut en löprunda på söndagmorgonen, doppar mig i en sjö och springer hem igen lagom tills frukostdags. Herregud.

Jag har en snäll man

Idag köpte han mig en chokladkaka med torkade jordgubbar. Jag tycker om den, visserligen kanske inte sådär jättenyttigt, speciellt inte i mitt nya liv men vad fasen, det är gott med choklad och sålänge man inte äter det varje dag och hela tiden så är det ju lätt värt en bit. Han vet vad jag uppskattar i livet.. :-)

Jag började också en ny "kurs" på min kurs på folkhögskolan. Samhäll och Historia. Jag tycker det verkar bli roligt, lite mer styrsel på lektionerna vad det verkar. Jag har förvisso inte deltagit ¨på den lektionen förut men jag har ju hört och läraren sa att vi skulle göra "lite andra saker också". Det är skönt när man känner att läraren liksom inte förminskar oss (vilket jag faktiskt tycker att jag kan märka ibland), vi är ju vanliga människor även om vi har olika typer av förhinder. Rektorna presenterade sig också (en ny) och då fick jag lite känslan av att hon tänkte att hon pratade med barn - jag ville lite grann säga till henne att prata med oss som om vi vore vanliga människor eftersom det är just det vi är. Har mycket svårt att tänka mig att hon pratade på samma sätt med de som går förutbildning till polisutbildningen. Det är klart att man ska ta hänsyn till allas olika förutsättningar, och det kanske är svårt att lägga sig på en lagom nivå men man ska absolut inte förminska människor vilket jag lite fick känslan av (och har fått ibland). På det sättet verkade samhällsläraren bra mycket bättre, fokuserad på det som finns i OSS. Själv ska jag hålla ett föredrag/prata om vår utgrävning när jag pluggade arkeologi. Ska bli roligt faktiskt, få lite nytta av den kunskap jag har (kvar) i hjärnan.

Del 4 av 18

Fjärde loppet idag alltså. Jag gjorde ett rookie-misstag när jag inte tog med mig vatten kan jag säga, idag var det ju bra sommar ute igen, solen gassade och jag sprang. Fanns inte skugga någonstans nästan, åtminstone inte i närheten av där jag sprang. Hursomhelst. Upplägget idag var: Gå två minuter, spring tre minuter x 5. Jag gjorde det, fast jag gjorde sju (7) intervaller istället eftersom jag inte riktigt orkade springa hela femte omgången, det gick dock bättre på den sjätte så jag tror att det är utjämnat. Över fem kilometer blev det dessutom! Det tog förstås ca. 50 minuter, men då ska ni veta att jag efter mina sju intervaller dessutom gick ca. 10 minuter hem också. Just sayin'.

Sammanfattningsvis kan jag väl säga att hade det inte varit för värmen så hade jag nog tyckt det var rätt kul faktiskt, lite roligt att märka små, små, små framgångar, för att inte tala om känslan när man är klar (och får dricka vatten)! Det blir som en kick. Men jag tänker då inte ropa hej än, jag är bara på andra veckan, det kan vara nyhetens behag också.

Vecka 1 av 6 - summering

Idag var det dags för del 3 av de aderton. Springa snabbt tio gånger och gå i mer normalt tempo (dvs. inte snabbgå), en minut vardera. Jag tror att det är just det här som gör att jag tycker det är så jädra tråkigt, jag springer för snabbt från första början helt enkelt. Springer man i högt tempo blir man ju trött rätt snabbt och det blev jag ju, såklart, också. Kanske är jag nu en lösning på spåren, kanske har jag helt enkelt gått ut för hårt?

Totalt efter en vecka: Faktiskt roligare än vad jag tänkt mig, lite lättare än vad jag tänkt mig. Jag har lite mer kondition än vad jag trodde. Den här sista grejen, dvs. springa snabbt och långsamt i korta intervaller är nog den tråkigaste biten skulle jag säga, definitivt inte mer än en tvåa. Fast när man är färdig å andra sidan, då är det ju rätt gött! Sen är det ju en smidig motionsform, bara hoppa ut genom dörren och dra igång benen, på det viset lite lättare än att dra till gymmet. Betyget för den här första veckan får bli en trea, varken mer eller mindre, lite sådär lagom svenskt liksom, tre.

Del 2/18 - Stora ting

Igår var det alltså dags för del två i min löpning. Jag begav mig således ut till en idrottsplats och körde varianten, runt runt runt på en grusplan. Det är väl inte den bästa terrängen, det är ju ingen terräng alls, men jag tyckte ändå att det fick fungera. Lite lättare när man ska springa i intervaller tycker jag, ett bra underlag också.

Själva springandet så; det gick väldigt bra tycker jag. Över förväntan, jag sprang till och med två intervaller extra! Jag kände mig följaktligen rätt nöjd. Enligt min app sprang jag i sköldpaddsfart alla kilometrar utom den sista då jag kom upp i farten hare/kanin. Förvånande nog så ökade jag farten varje km, dvs. jag sprang fortare och fortare istället för (som jag trodde) långsammare och långsammare och det är ju absolut något uppmuntrande! Total sträcka: 3.99 km (ja, det är klart att jag hade kunna sprungit de extra metrarna där i slutet men jag såg inte det förrän jag satt i bilen och då var det ju försent. På rolighetsskalan så har jag nog nu kommit upp ett snäpp till 3-3,5 sådär, det är faktiskt inte så trist, det är ju ett rätt praktiskt träningssätt, bara sno på sig dojorna och hoppa ut.. Klar fördel på det viset, man behöver inte ta sig iväg. OM jag skulle få för mig att fortsätta med det här efter projektets slut så måste jag nog överväga att köpa vinterskor för löpning, man vill ju inte precis halka och bryta benen. Men, det ligger ju i framtiden, den dagen den sorgen.