Det är utomordentligt enkelt att säga till någon att man ska tänka på sig själv i första hand när man märker att om man gör det så är man mest ett besvär för omgivningen. Det är inte så konstigt att man lägger sig platt och gör som den stora massan eftersom det är lättast och inte skadar någon annan på något sätt (eller, ja, det kanske man inte gör om man lyssnar på sig själv alla gånger, men det är så det känns när man möts av suckar och så vidare - ni vet vad jag menar). Ibland tycker jag det är konstigt att andra människor kan göra det de tycker passar just där och då utan att vridas sönder inombords av ångest. Jag vet såklart att det är mycket möjligt att de gör det ändå, det är inget man skyltar med alla gånger direkt, men jag tror att merparten, när det gäller relativt enkla beslut, ändå gör precis det de vill utan att tänka så mycket på det. Om någon annan i min närhet var jag, och tänkte som jag, så hade jag ju självklart inte dömt den personen på det sättet som jag nu ändå gör med mig själv - jag är inte viktig, vad jag vill/tänker/känner är inte viktigt, andra är viktigare, andra ska få som de vill för då blir de glada och mår bra, då kan väl jag stå ut den tid det gäller och kanske må sämre för ett tag, men det är okej eftersom den stora massan ändå är nöjd.
Rörigt för en oinsatt kanske, men det är ju precis det det är, rörigt och ett helt och hållet märkligt resonemang, jag vet det - men det är ändå precis så min sanning ser ut..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar