...tur att det snart är december (även om den sista rutan är rätt mysig).
Här hemma är det inte många knop som gäller. I förra veckan kändes det lite som att det kanske ljusnade litelitelitelitegrann. Sen dunkade mörkret mig i huvudet igen så, tja, det känns ju inte vidare värst. Tillsammans med BST och i helgen maken så har vi fått till lite advent, men det känns ändå värdelöst. Jag vill liksom orka själv, jag vill tycka att det är sådär vanligt mysigt och roligt som jag brukar tycka och känna det. Det gör mig så ledsen att det är såhär. Så den här veckan kommer det - oavsett mående - bli lugn och ro för på fredag ska jag åka med Tanja till Stockholm och hälsa på Kia och julshoppa lite. Mysigt. Och bra att jag lärt mig lite om mig själv i alla fall? (Dvs. jag vilar hela veckan innan. Tragiskt men sant).
Lite virkat blir det nog ändå. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar