Tack så mycket

...alla ni snälla för kommentarerna om filten! Ni stärker mitt självförtroende ska ni veta!

Vi åkte till bröllopet. Det var så fantastiskt vackert! Världens vackraste klänning! Och de var så glada och allt var jättejättefint! Sen svek mig modet och vi skippade middagen, men det kändes ändå bra att ha varit på vigseln. Nöjd var jag inte, men jag accepterade läget.

Idag ska det bära iväg till Eskilstuna och svärfamiljen. Vi ska egentligen inte göra ett dugg, bara ta det lugnt. Det ska bli skönt - det känns välbehövligt just nu. En sak ska vi förresten göra - vi ska åka till Stockholm och träffa den allra bästaste lillasystern som förövrigt fyller 24 år idag!!

Måndag. IGEN.

Med den här farten som tiden plötsligt fått (minns den tid då en helg tycktes oändlig) så är det ju verkligen knappt någon tid kvar tills vi ska resa iväg (kanske bäst att börja packa direkt?). Det känns ju förstås både bra med tanke på att det är så roligt att resa iväg och dåligt med tanke på att det går ännu fortare när man har roligt. Dock ska jag säga att det känns helt overkligt att vi faktiskt har bokat. Det känns är liksom...knäppt. Fast, det är ju såklart egentligen superbra eftersom man får resan för ett så bra pris. Framförhållning är mitt recept!

I övrigt så är det varmt, varmt och ännu varmare. Jag är klar med filten till bebisLea - det fattas bara fästandet av trådar (vilket ju är det allra tråkigaste). Jag hade tänkt börja min tillverkning av barbafamiljen nu, men sen kom jag på att jag nog ska virka ett band med en blomma att ha till min klänning som jag ska ha på lördag då vi ska på bröllop. Jag har helt plötsligt blivit beroende av att ha band i midjehöjd på klänningarna (eller förresten, snarare under bysten). Att klämma dit en blomma också är ju toppen över i. När det gäller bröllopet så har jag för övrigt också lyckats få mig att tänka ut en bra lösning - även där framförhållning alltså. Själva vigseln är självklar. Den SKA jag klara av. Allt därutöver är en bonus. Det är dumt att kräva för mycket av sig själv, men också dumt att kräva för lite. Den gyllene medelvägen.

Våra grannar hästarna har tydligen varit på rymmen idag också. De har nog för lite bete, trodde både ägarna och de tillfälliga vaktarna. Vi har ju mött dem de tidigare dagarna då de betat i vår trädgård, men inte idag. Spåren visar dock att de tyckt att vår rabatt och mina pelargoner är spännande. Hur de kommit ur hagarna som har elstängsel är det ingen som riktigt vet, men uppenbarligen klarar de av det fint. Jag tycker ändå det är mysigt när de kommer, för de är snälla och rara och man får klappa hur mycket man vill. Fast jag kan ju förstås förstå att det för ägarna och tillfälliga vakter inte är lika roligt...

Dagen efter dagen B

Jag tycker att det var ett väldigt kärleksfullt bröllop med underbara vackra tal (speciellt Daniels till Victoria) - en och annan tår kom det allt.. Klänningen var ju såklart vacker, väldigt klassisk - jag hade önskat liiiiiiite mer fräs på den, men, man kan inte få allt och en kronprinsessa kanske inte kan välja exakt vilken fräsig klänning hon vill. Jag gillade Madeleines klänning ännu mer - den var ju fantastiskt snygg! En sån skulle jag gärna ha i min garderob (jag vet visserligen inte när jag skulle använda den, men ändå, den skulle vara som ett konstverk). Tårtan ska vi ju inte tala om - snacka om konstverk! Och den såg god ut - när de skurit den första tårtbiten.

Jag tycker också att Pappa Olle Westlings tal slog Kungens med hästlängder! Vackert och personligt och skojsamt. Perfekt!

Deppigheten är fortfarande närvarande här hemma, dock inte helt så extrem som den kan vara, och det är väldigt skönt. Idag ska jag ägna mig åt mitt midsommarprojekt och det får ju ändå ses som ett friskhetstecken. Peter är just på en intervju för Tranås Tidning så jag har hela huset för mig själv och kan sprida ut mig överallt!