Lite paus

Ibland behöver man lite paus i livet. Det ska jag ha nu. Kanske en dag, kanske en vecka, kanske en timme. Men om ni verkligen vill/måste ha tag i mig, så kan ni ju smsa. Antagligen svarar jag inte om det ringer. Hörs så småningom!

Nytt inlägg

Det är roligt att släktforska men oerhört irriterande när man a/ inte ser vad det står (man kunde ju tro att studier i historia och arkeologi skulle gett vissa kunskaper, speciellt när man skrivit sina uppsatser, men icke så alltså), och b/ inte hittar det man söker efter. Däremellan dock, som sagt, spännande som bara den. Egentligen spelar det inte så stor roll vad man hittar, om det ens hör till den egna forskningen, det är jätteroligt att se och läsa det som finns. Jag hade en liten fördomsfull bild av släktforskare som små grå gubbar, sittande framför gamla dammiga böcker ivrigt hmm:ande. Det är det inte - jag förstår varför man inte börjar förrän man är pensionär, det kräver ju en hel del jobb och jag skulle inte dra mig för att säga att det krävs en viss akademisk kunskap när man håller på. Eller snarare (för jag vill inte vara dryg) så har man stor nytta och glädje av de kunskaper man hämtat på det planet, om man nu gjort det. Man skulle också kunna vända på det och säga att man, om man inte hängt i den akademiska världen tidigare, har väldigt stor nytta av att släktforska. Kanske framförallt i de mer humanistiska delarna.

Nog om detta. Inte för att jag har så mycket annat att skriva - inser jag nu när jag sitter här, men man måste ju variera sig. Alltså så kan jag berätta att slutet närmar sig för Oscar - även känd som det lilla biet - 's bok. Say no more, men ni ska få se en bild på projektet när det är helt klart. Hittills är jag rätt nöjd (!!!!) och det är ju då man ska sluta, annars blir det pannkaka av allt - men - detaljarbetet lämnar en del att önska.

Något annat jag kan berätta? Tja, jag har upptäckt att det är bättre att leva så länge man ligger i sängen och, om inte sover, så halvslumrar, än när man är uppe och vaken. Jag har skrivit det förr: det vore gött om det fanns en knapp! Ställa hjärnan på "OFF" ett tag, så att man kan återhämta sig istället för att tänka, tänka, tänka och klampa över sig själv med stora jättesteg. Jag vet hur och var jag tänker fel, det har jag vetat i många år (eller ja, i alla fall i fem år, typ) men det hjälper inte! Det är ju självklart att jag inget hellre vill än att tänka "rätt", men det är liksom nästan 30 år där jag hela tiden känt att jag inte är tillräcklig, jag har aldrig varit tillräcklig, då är det svårt att helt plötsligt bli tillräcklig - när man samtidigt har det största nederlaget mitt framför ögonen i form av aktivitetsersättning (det snyggare ordet för förtidspension) = beviset för att jag är precis så otillräcklig som jag tänker (och känner) att jag är, jag är precis så misslyckad, precis så värdelös som jag hela tiden vetat om, ergo: de som försöker övertyga mig att jag ska tänka annorlunda har fel, beviset för det är ju uppenbart, nämligen i form av: MIG.

Ålrajt

Jag svek lite idag, jag orkade inte riktigt ta mig iväg kan man säga. Hela veckan har ju varit intensiv, ett tempo som jag inte är van vid alls. Och det är såklart lite tråkigt, jag tycker det är lite dåligt av mig, men, det är ändå bra att jag faktiskt lyssnar lite på mig själv. Hade jag till exempel åkt ändå, hade jag med största sannolikhet legat däckad hela morgondagen och sedan haft ångest över att jag inte vilat ordentligt innan den nya veckan började. Det är lite så jag fungerar. (Eller, lite, det är ganska mycket så jag fungerar).

Något som jag dock faktiskt ÄR idag, är pysselsugen! Jag har suttit och kollat igenom och dragit ur sidor ur förra årets jul-tidningar, alla är genomkollade och högen är klar, så nu känner jag att jag skulle kunna tänka mig att fixa lite julkort, eller något annat kort, eller ja, någonting. Jag inser dock att steg ett måste vara att plocka i ordning lite härinne. Det tråkigaste av allt. Å andra sidan blir det ju lite bättre och lättare att organisera arbetet med det jag nu tänker mig göra. Typ. Men det vore ju ändå roligare om det var färdigt redan. Det är nu man önskar att Hogwarts verkligen finns och att man var elev där, så att man lätt kunde lösa problemet snabbt och enkelt...

Mitt nya hem?

(bilden hittade jag här)

Förändringens vindar verkar blåsa

Det verkar som att inte bara jag har påbörjat lite nya grejer, även blogger har ändrat upplägget på sidan så att det är lite svårt att hitta och hänga med. Men. Man måste ju ta till sig nya grejer även om man som arkeolog föredrar gamla hederliga ting som penna och papper.

Jag har nu fått lite nya tips och ny hjälp kring forskandet av släkten så nu vet jag hur jag kommer vidare och lite mer om hur det fungerar. Toppen, om jag får säga det själv. Det ska bli jätteroligt att fortsätta knopa ihop det där så småningom. Just nu är jag dock så jädra trött så jag orkar inte riktigt hålla ögonen öppna, det har varit väldigt mycket nytt den här veckan, det har satt sina spår. Antagligen vänjer jag väl mig så småningom, det brukar man ju göra, och då blir det ju såklart bättre. I morgon ska jag ju iväg på körfestligheten, då vill det verkligen till att jag är "fit for fight", men jag har beslutat mig för att ta bilen så att jag kan åka hem när jag själv önskar, då behöver jag liksom inte sitta och vänta och tycka att det är jobbigt (om jag nu alls kommer att tycka det, såklart). Det ska bli roligt att lära känna människorna lite mer, då tror jag att det blir lite lättare att ta sig dit i fortsättningen också. Så tror jag.

whoopetiwhoop

Jag kan inte svara på varför jag väljer en så töntig rubrik - det är banne mig svårt att komma på käcka inläggsrubriker hele ti'n!

Idag ska jag dundra iväg mot barndomens stad (alltså by/samhälle): Mullsjö. Jag ska få Dödboken. Ska bli roligt, jag kanske kommer vidare lite längre i min forskning på det sättet. Dock. Efter gårdagens skapande vet jag var släktforskarföreningens lokaler finns så det är bara att jag dundrar dit. Tyvärr har de bara öppet en dag i veckan, men å andra sidan finns ju alltid biblioteket.

Jag håller ju på med några projekt i pysselverkstaden, bland annat en barnbok - i stil med "Mitt första år" - till min kusin. Jag lyckades ju få till bakgrunden på framsidan och sen skulle jag göra "framgrunden" och då fick jag totalt bryt, vilket jag säkert berättat. Så igår, inspirerad av skapandet fick jag lite ny energi och jag kom sådär halvvägs, för, gissa vad?


...nu är själva boken borta. Inlagd på det berömda smarta stället. Say no more. Så, Erika, jag förstår om du börjar ge upp, det gör jag nästan själv, men nu är i alla fall de flesta delar klara, det är i stort sett bara monteringen kvar och hittar jag bara allt som ska monteras, så är den klar snart. Hoppas jag.