Jag blir alltid överraskad, varje gång den dyker upp ser jag ut som ett frågetecken. Igen. Och igen. Och ännu en gång, jag undrar varför?
Sommaren har ju förflutit ganska bra och rent psykiskt har jag mått förhållandevis bra. Så nu är jag taggad att komma igång med allt nu när allt ska återgå till det normala. Jag pratade med BST igår och vi kom fram till en plan för att komma igång med träning. Sen var jag hos prattanten och vi pratade om att jag kände mig uppvarvad. Sen igår kväll och i morse var jag helt sönderstressad och hade ångest över allt jag hade planerat. Jag orkade inte gå upp för jag orkade inte tänka. Fatta hur man är funtad??
Bra med dagen dock: mina stickcafe-babes var här, mycket trevligt, mycket skratt, skvaller, fika och lite stickning/virkning. Det är verkligen oerhört roligt att träffas, man blir lite glad och man ska ju skratta mycket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar