Jag har nu läst klart denna bok - den uppmärksamma kanske noterar att jag inte gett boken något betyg. Det är för att det är svårt att ge en sån här bok ett betyg - tycker i alla fall jag. Välskriven är den ju inte, men, å andra sidan är igenkänningsfaktorn och allt vad det innebär betydligt större och det är väl det som är själva tanken med just den här boken. Boken riktar sig till 80-talister och eftersom jag är född 1979 så räknar jag väl mig som en sådan även om jag, vill jag inflika, även hade en ganska god behållning av Filip och Fredriksbok "Två nötcreme och en moviebox" som är mer inriktad på 80-talet. Hursomhelst, jag tänkte delge er lite godbitar ur boken, godbitar som jag själv känner igen/sätter igång 90-tals nostalgin. Läs den gärna med lite ljuv bakgrundsmusik i form av ett blandband som du kan rota fram ur dina minnesgömmor, du borde ha någon typ av bandspelare i din ägo, även om du är modern. Lite tycker jag att filmtiteln "Back to the future" kan vara introt till nästa del för var det något som fick oss att se en föraning om framtiden, så var det 90-talet.
"(...) i skuggan av våra lågstadiediscon startade Bert och Ian alltså ett parti. Deras politiska idé gick i huvudsak ut på att det skulle bli lite mer drag under galoscherna. Det var ett parti för "verklighetens folk" som hade "sunt förnuft". De såg sig inte som ett missnöjesparti, utan som ett nöjesparti. Det skulle bli roligare att leva i Sverige. Billigare drinkar på krogen och lägre priser i matvarunbutikerna. Dessutom skulle ensamheten avskaffas".
Jag minns både Ian och Bert och det lilla gula ansiktet som var partisymbolen, däremot fattade jag väl inte riktigt själva grejen, jag var inte så jättegammal och verkligen inte intresserad av politik på något sätt. Att Ian sen blev rådgivare åt SD känns väl inte som en orimlig tanke när jag nu i efterhand läser och ser på det hela.
"Försiktigt tryckte man in on-knappen. Man satt som på nålar. Efter att Windows 95 äntligen laddat färdigt öppnades närverksanslutningen och ringde upp.
Ett klick. Sedan bröt helvetet ut.
didådådådådidi.
eeeeeeeeeeeeeeeeiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiikkkkkrsrrrrrrrrrrrrrrrrrreeeeeeeeeåieeeeåieeeåeeeerrrrkkkkrrrrrrrsssssssssssssiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiåååååååååååeeeeeeeeiiiiiiiiååååååååiiiiiiiiååååååååååååååååiiiiiiiiiiiirrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr osv."
Jag var tydligen inte ensam om att försöka dölja det där ljudet när jag satte igång datorn och skulle surfa (chatta) på kvällarna - en helt omöjlig sak att försöka dölja dock, kudden som man (eller jag) använde för ändamålet hjälpte inte ens lite. Mamma brukade kommentera det hela genom att tala om att telefonräkningen gick upp rätt mycket när jag och min bror var hemma på lov osv. så oavsett om vi fick tyst på det eller ej - kostnaden avslöjade oss i slutändan. "Dagens ungdomar hade med våra internetförutsättningar på 90-talet inte ens kopplat upp sig på nätet. För oss var det dock magiskt".
1997 kom, helt följdriktigt, programformen dokusåpa, som varken krävde fullständiga betyg eller någon som helst arbetslivserfarenhet. (...) Det nya programformatet var byggt på underhållning, men bakom scoutlekar och utröstningar på ön Tengah fanns en allvarlig underton. Att bli känd, det var på allvar."
Minns ju första säsongen av Robinson. Såklart. Martin Melin som väl vann, skulle köpa en fin bil till sig och sin fru, de skulle producera barn, allt var så vackert och gulligt. Sen ångrade han sig, kändisskapet har ju sina nackdelar, och nu tror jag han är gift med Camilla Läckberg. Hursomhelst var det fantastiskt att de befann sig på en ö som ingen, läs i n g e n, någonsin hade satt sin fot på före detta programs intåg (hur man nu kunde veta det)..
"(...)Windows 95, lärde oss att byta bakgrundsbild och började ge näring åt våra mediadrömmar genom att använda alla, precis alla, effekter i nya Office-paketet. Till ett skolarbete om Estonia använde vi skevande 3D-rubriker i regnbågsfärger med stenstruktur och självklara typsnittet Comic Sans, alternativt Impact".
För en som skrivit sina uppsatser med penna - bläck endast efter att man skrivit en "kladd" med blyerts så var ju detta givetvis riktigt, riktigt stort. Det måste ha varit jobbigt att som lärare behöva läsa alla dessa olika stilar man använde till uppsatserna i gymnasiet (då hade datorerna gjort sitt intåg på riktigt för då skrev man ganska mycket "på datan"). Personligen har jag fortfarande svårt att skriva någonting direkt på datorn, jag vill gärna skriva allting på papper först - med blyerts - innan det verkliga alstret blir till, mina uppsatser på universitetet skrev jag till exempel på det viset. Visst, jag kan se att det finns en poäng med att skriva det direkt i något bra program, men, det är inte samma sak (men så läste jag historia och arkeologi också, vår kursansvarige i arkeologin gillade inte att man skickade mail eller ens ringde (men det var ändå mer okej), det bästa var att komma dit och knacka på dörren, notera att detta var sådär 2004 och de första usb-minnena hade gjort entré.
MacGyver var en stor kille och han ägnas ett helt eget kapitel i boken och detta måste jag såklart ge smakprov på:
" - En kille med hockeyfrilla och fällkniv desarmerade vår verklighetsuppfattning. Han hatade vapen och han varken drack eller rökte. MacGyver var en trickfilmad pseudopacifistmed alldeles för högt skurna jeans, som aldrig använde mer våld än vad nöden krävde. En inspirerande och ofarlig förebild tyckte våra föräldrar (...).
(---)
MacGyvers CV:
- Har desarmerat en bomb med ett gem.
- Kan upptäcka laserstrålar med cigarettrök.
- Kan förvirra en trafiksignal med en bit av mitt VISA-kort.
- Kan laga ett hål i en luftballong med en karta och gaffatejp.
- Kan tillverka en harpun av ett teleskop, några godisbitar, lite vatten och mina kläder.
- Har byggt en likkista som kan förvandlas till en Jetski.
- Har använt en spegel för att distrahera en helikopterpilot.
- En gång kastade jag in en behållare med syre i en ond killes Jeep.
- Kan tillverka bambu-bazookas som man skjuter lera med.
- Har använt en nål för att desarmera en landmina.
- Har fejkat blodfläckar med rödvin och ketchup.
- Har utvunnit vatten från olja med ett metallrör.
- Har tillverkat en varmluftsballong av ett skjul, ett tält och gasbehållare.
- Har skjutit vinäger och peppar genom ett teleskop.
- Har smitit från polisen en gång genom att hänga under en lastbil.
- Har tillverkat en hjärtdefibrillator av ett par stearinljus och en elkontakt."
Kort sagt: det MacGyver inte kunde göra, det behövdes helt enkelt inte göras.. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar