Usch, usch, usch. Det är allt jag har att säga. Jag mår inte särskilt bra alltså (surprise). Jag försöker liksom att engagera mig själv - pusha lite - men det går inte alls idag. Och i morgon ska vi iväg igen och jag vet inte om jag orkar - samtidigt vill man ju göra saker. Det är så lätt att tänka (och säga, för det finns det ju de som gör) att man ska rycka upp sig och ta tag i det, men det är f-n inte så! Det är som att bestiga Mount Everest utan syrgas. Det enda jag har lust att äta t.ex. är frukt. När jag var iväg på en shoppingrunda så skulle jag käka buffé och det jag satsade på var: nudlar med currysås, av allt som fanns (kina/tacobuffé), NUDLAR och currysås! Det här är vad jag önskar mig: att Nobels medicinpris ska delas ut till den som upptäckt hur man botar depressioner.
Ingenting intresserar mig, jag orkar knappt prata känns det som, jag lyckas dock sticka - tro det eller ej - och har kommit en bit på min nyckelpige-grytlapp, det är bra att koncentrera sig på något annat kanske. Pratade med prattanten om det igår, hon tror det är en bra grej att åtminstone göra det, det kan ta fokus från destruktiva tankar och sådär. Antagligen har hon rätt. Om jag lyckas hålla uppe stick-glöden så ska jag nog få ihop ett antal grytlappar (fast man kan ju hoppas att jag inte får det, då betyder ju det att jag mår bättre). Mest funderar jag dock på om jag ska lägga mig på bordet, jämte Elsa, och sova.
Samma här idag. Styrkekram!
SvaraRadera