onsdag 11 januari 2012

Typ ett inlägg

Ibland är de här nymodigheterna som t.ex. ajjfånen rätt praktiska. När man inte har lust att sätta igång datorn och hålla på så kan man ändå traska in och skriva ner en tanke eller fler. (Drar man igång hela datorn så blir man ju dessutom ofta sittande och slösurfar ett tag.)Ur en arkeologs synvinkel är jag rent av ett datasnille, min kursansvarige svarade inte på mail, det var telefon eller - ännu hellre - face to face. Joråsåattehh.

Annars så har det varit, och är, en dag i ångestens tecken. Kul. I morgon ska jag till prattanten och då måste vi nog försöka komma fram till om det ska bli el eller inte för nu känns det verkligen som om det vore bra om någonting hände. Vi pratade om det innan jul och då tänkte vi att vi skulle se hur det kändes nu, efter julen och resan och så. Ingen större skillnad, snarast ingen skillnad alls.

Det här med elbehandling är ju lite kontroversiellt men jag tycker ändå att det är värt ett försök, på mig brukar det ju ha en väldigt bra effekt. Nu är det två år sen jag avslutade den senaste behandlingen. När vi bodde i Jönköping fick jag det lite oftare och jag har tänkt att de kanske var lite väl entusiastiska fast samtidigt måste jag nog säga att det gjorde att det var lite stabilare då. Alltså, jag kunde var mer aktiv på ett annat sätt än vad jag känner att jag är nu. Det kan ju säkert också vara att jag minns fel eller inte minns allt precis som det var, troligt rent av, men ändå... Nåväl, oavsett vilket så känner jag nu att det krävs att någonting sker, det jävliga är ju att man sitter låst i sin uppgivenhet och orkeslöshet och "ingen bryr sig ändå så skitsamma, jag är ändå värdelös"-tänket. Kanske borde jag ta med mig Peter? Eller boendestöd? Eller skriva ner det? Hon skulle ju kunna läsa här kanske (fast det vill jag nog inte). Eller så skiter jag i det, det brukar ju bli bättre efter ett tag, det har vi ju sagt i ett halvår nu, jag klarar nog ett tag till. Eller, kanske i alla fall?

De kanske kan ge mig en resa till new york? Bot som bot liksom.

1 kommentar:

  1. Ha ha så skönt att jag har ett till mattesnille på min sida *ler* Hoppas att du får tillstånd en förändring, följer ett par bloggar där det skrivits om just elbehandlingarna, en upplevde det obehagligt och att det försämrade måendet och depressionen, menan en anna tyckte det var förlösande... ja så jag håller tummarna för dig oavsett vad det blir. Vill ju att du ska må bra <3 KRAM

    SvaraRadera