Nästan inte alls bitter...

Idag var jag och mannen i mitt liv ute på en käck promenad. Efter att ha gått en liten stund så hörde vi att det började åska men eftersom det var långt mellan bullrena (?) så tänkte vi att vi skulle fortsätta i alla fall. Efter ett tag sa vi nöjt att det var bra att vi inte vände eftersom åskan verkade dra förbi. VI SKULLE ALDRIG HA SAGT SÅ!!! Efter ytterligare ett litet tag började det småregna, helt okej, det kan ju vara skönt när man går och det är varmt och så vidare. Några minuter senare började det spöregna, det forsade ner från himlen, vi blev genomblöta på ingen tid alls så för att variera det lite bestämde sig molnen för att börja hagla. Störtskur med hagel. Och sen kom åskan tillbaka. Full fart alltså. När haglet kom ställde vi oss vid en gran och tänkte att det skulle bli lite bättre av det - det blev det inte. Vi halvsprang och snabbgick och frös (inte så mycket att välja på när man står mitt i en skog direkt) och när jag trodde jag skulle ge upp och lägga mig ner direkt på marken kom vi fram till bilen. Totalt genomvåta (som sagt) lade vi golvmattorna i bilen under oss och körde hemåt och när vi väl var hemma, ja, då kröp solen fram och det hade slutat regna.

Vi har i alla fall gjort oss förtjänta av den Red Velvet Cake som Peter har gjort. Vi ska dela den med min svägerska + barn och vän och ytterligare ett barn. I morgon ska vi åka till Astrid Lindgrens värld så då behöver man onekligen lite ny energi. Jag har aldrig varit där tidigare så jag tycker det ska bli kul, det verkar vara ett roligt pläjs.