fredag 9 november 2012

Tillökning i familjen

..jorå, tro det eller ej! Jag har fått en böld! Roligt - det är ju det man önskar sig mest av allt om man får välja. Verkligen. I tisdags var jag hos distriktsläkaren som sa "du skulle kommit tidigare" (anledningen till att jag inte kom tidigare var att jag en gång tidigare haft en böld - inte på samma ställe dock - och då bokade jag en tid men när jag kom dit så visade det sig att det inte behövdes eftersom den tömt sig själv). Hursomhelst, det spelar knappast någon roll att jag inte kommit tidigare för jag kommer inte tidigare för det - jag har inte haft feber eller mått dåligt av det förutom att det gjort ont. Penicillin är alltså kuren, igår fick jag komma tillbaka och då fick jag ta blodprov (sänka och något annat) men det var normalt så nu ska jag äta upp all medicin och så får jag väl hoppas på det bästa (fast om det blir dåligt så ska jag söka akut, det är noga med det).

En dålig sak med sånt härn't medicinerande är ju att man inte ska vara så fysisk, alltså, man ska inte träna särskilt hårt vad jag förstått, det kan vara farligt (något med hjärtat?) och ja, ni förstår ju. Det skulle kanske inte vara något problem - förrän igår - då visade det sig att jag ska spela en handbollsmatch i mellandagarna. Jag spelade handboll i min ungdom och det är med det laget jag ska spela, dvs. ungefär 15 år sedan vi sist spelade ihop. Ni förstår ju själva att jag inte riktigt är i schysst form för detta event, konditionen är ju en del, men den kan jag väl jobba lite på genom att promenera - när kuren är slut får jag väl lägga mig i träningsläger här hemma, minst en promenad om dagen och lite zumba-dans framför tvn, dessutom lite hantlar kanske - då får jag upp styrkan i armarna lite. Det svåraste är väl det här med själva bollen, jag antar att det kommer efter ett tag men innan dess så, tja, skulle jag väl behöva en. Funderar på om det räcker med en tennisboll eller liknande, så kan jag stå och passa med mig själv vid husväggen här, då lär man väl i alla fall få till snitsen en aning.. Om det är någon som sitter hemma med en handboll i knät och inte vet vad ni ska göra med den så kan ni väl höra av er och så kan jag kanske få låna den?

Naturligtvis ska det här bli fantastiskt roligt, jag har ju inte ens träffat de här människorna på den här tiden (en och annan kanske, men det är ju mest att man eventuellt sett varandra på stan). En annan del, som är kanske det viktigaste, är att vi kommer att spela den här matchen för att hedra en av våra lagkamrater som omkom i en trafikolycka för ett år sen, det är sådant som man inte kan förstå riktigt. Jag har förvisso inte haft någon kontakt med henne heller, träffat henne på a6 någon gång vet jag, men vi har ju ändå spenderat en hel del tid tillsammans i omklädningsrum, på plan och i bussar så det är klart att man berörs av det. Sen jag fick veta att det var så, så har jag tänkt väldigt mycket på henne - Karin - och på hur mycket och snabbt livet bara förändras och att, även om man som skrivet inte ses, ändå förväntar sig att människor finns därute, varje gång jag är i Jönköping tänker jag att jag kanske kommer att träffa henne trots att jag vet att så inte kommer ske, men ändå, man vill att det ska vara "som vanligt" . Jag tror att hon skulle tycka det var en jätterolig sak att göra, så om det finns ett liv efter döden så är jag övertygad om att hon kommer att titta på när vi spelar (och skratta när vi som är mest ringrostiga försöker att studsa bollen).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar