Pratkvarn

Mitt nya boendestöd är så djävulskt pratig. I ett pratar hon. Aldrig tyst och alltid om ditten och datten och dottern hit och sonen dit, mannen där och resa är jätteroligt. Alltså. Hon är jätterar, gullig, snäll men vi klickar verkligen inte känner jag. Fruktansvärt påfrestande. Mitt förra boendestöd pratade jag ju såklart också mycket med, men det var på ett helt annat sätt, inte alls den här typen av "väninnesnack". Kanske är jag elak, men, jag tycker det är underbart att vi ska flytta snart för då behöver jag bara stå ut i två månader till. I Tranås har de såklart också den här typen av stöd men i en helt annan omfattning och det är upplagt på ett annat sätt. Jag vet ju ingenting exakt om någonting, bara det min prattant berättade om när jag var där i tisdags. Det kommer bli så att vi tar tag i det till hösten eftersom det är en sommar med alla möjliga händelser dessförinnan.

Som jag tidigare meddelat så ska jag ansvara för packandet i samband med flyttandet. Därför ska jag banne mig sätta alla resurser jag har på detta projekt. Det jag först ska göra är att studsa in på ÖB när jag är i stan nästa gång för att uträtta något ärende, och köpa lite flyttkartonger, jag vet att de har sådana där och vi har dumpat ganska många av de vi hade när vi flyttade sist. När jag gjort det, kan jag börja plocka ner sådant vi ändå inte kommer att använda under den tid som är kvar, vilket egentligen bör vara en hel del med tanke på hur lite man faktiskt hinner göra på två månader. Man (vi) gör mycket mindre än vad man tror har jag insett, tiden går så himla fort. Nåväl. Jag kallar projektet "FRAMFÖRHÅLLNING".

Märkligt, märkligt

Att ha en depression av den typ som jag har, som egentligen inte är någon diagnos eller benämnd med ett namn men som mest liknar bipolär sjukdom - dvs. det som tidigare kallats manodepressiv - är att man kan sitta i sin bil, köra hem från sin träningsrunda och vara på gott humör för att två sekunder senare, ungefär när man kör förbi en vägskylt som det står "Mada 6 km" eller något i den stilen, dyker ner i ett tillstånd som är allt annat än positivt. (Förlåt den långa meningen, jag hoppas ni lyckades andas). Detta tillstånd, eller kanske snarare, den här sortens kurvor är verkligen inte någonting jag önskar någon annan i hela världen.

Dansa samba med mig!

Vi fick lägenheten/radhuset!! Vi flyttar in den 1 första juni (eller ja, vi får nycklarna) och får betala från 15:e juni (vilket är dagen då vi åker). We like! Det känns väldigt bra, det måste jag säga. VÄLDIGT bra! Så nu har jag börjat fundera på hur vi ska få plats med de saker vi har.. Här är det ju rätt öppet och ja, man kan säga att möblerna inte syns så tydligt eftersom det är stora ytor. Det är det ju inte i radhuset så jag undrar hur det ska gå. Har kommit fram till att det måste bli ganska många tavellister, det verkar mer praktiskt än att hänga upp dem på väggen - då kan man ändra om lite som man tycker och man kan ha sina snitsiga kokböcker som dekoration i köket. Som exempel. Tyvärr lyckades jag glömma bort att fotografera när vi var där, inte så bra, det hade varit bra om man kunnat se lite hur det ser ut, ni vet hur det är, man glömmer bort! Bra sak dock - som jag minns - är att vi får köpa diskmaskinen som finns där! (Och tvättmaskinen, men det finns inget torkutrymme så det känns ju lite, tja, onödigt). Diskmaskin är en fantastisk uppfinning, det känns som att disken blir renare tycker jag. Trädgårdsplätten är liten så om någon känner att det skulle sitta fint med en gräsklippare så kan ni väl höra av er?!

Att vi bor i stan när vi åker är ytterligare en fördel. På det viset kan vi nämligen ta tåget till Arlanda direkt istället för att först åka till Eskilstuna, lämna bil och ev. katter och sedan därifrån ta tåg och buss och så vidare ut till Arlanda. Förhoppningsvis lyckas vi hitta någon som kan ta hand om katterna under de veckor då vi är borta så att vi inte behöver ta dem till Etuna - vem som helst som är sugen på det kan ju också höra av er så blir vi ännu gladare.

Som avslutning kan jag då säga att den som inte har något att göra under kristi himmelsfärd-helgen som är 2-6 juni och har lust att flytta lite prylar är välkommen att göra det. Vi bjuder på pizza och, om man vill, en (eller för all del fler) flyttöl eller, om man t.ex. kör, någon annan typ av dryck! (Katt, du är undantagen eftersom du (väl) ska flytta själv däromkring).

Nervositet

..sjukt. Jag hatar att inte veta, att inte ha kontroll över vad som kommer att hända och hur och vad som kommer att hända. Ryser är vad man gör. För att ha lite kontroll ändå så mailade jag och talade om att vi skulle kunna tänka oss att ha inflyttningsdatum till den 15 juni - dagen vi åker - om vi kan ha slutdatum här den 15 juli. Det skulle ju helt klart gynna kassan eftersom man då delar upp den dubbla hyran på två och när man är ute i världen är det bra om man inte blir helt pengalös. Bättre än dubbla hyror under en månad om ni frågar mig. Sakförvaringen löser sig ju också på det sättet, ytterligare en fördel.

Men först måste vi ju veta om vi alls får lägenheten. Man vet att man inte har betalningsanmärkningar och liknande, men det hjälper inte, man är lika nervös för det och vem vet om de, trots det, ändå tycker att vi är värdelösa som hyresgäster? Man har ingen aning. Nu blir jag nervös igen. Rättelse: ÄNNU mer nervös.

Det läskiga

Det läskiga med att titta på lägenheter är ju att man aldrig kan veta om man faktiskt FÅR nämnda lägenhet. Alltså. Man vill men man vet inte. Just så är det nu. Vi tycker att radhuset kan bli riktigt bra för oss, men, vi kan inte flytta in förrän i augusti och de vill helst ha någon som kan flytta in första juli. Detta är aningen knepigt för oss eftersom vi inte är i Sverige då, inte två veckor innan och inte en vecka efteråt. Från början sa jag, på skämt, att vi skulle be pappa flytta alla saker (som vi packat innan vi åker) till det nya palatset, vilket det än blir, nu helt plötsligt ser jag att det, åtminstone i teorin, skulle vara en möjlighet. Inte ultimat på något sätt, dessutom ganska genant, men en möjlighet. Faderskapet skulle antagligen ställa upp och göra det, dessutom, och det känns ännu sämre på något vis för att då känns det som att jag bara utnyttjar det.. Men. Det är ju egentligen ett senare problem, det är ju mycket möjligt att vi, när morgondagens annonsblad kommer, börjar om med nya objekt. Det blir det som blir.

En ickeläskig sak som hänt idag är att vi fått hem det här:

Jag var ju tvungen att ta med själva kuvertet från FedEx eftersom jag, sådär coolt, fick signera ett papper för att få själva innehållet..

Motståndarlaget - kan vara bra, kan vara dåligt, jag har ingen aning, men det har egentligen inte någon större betydelse, det är ju själva upplevelsen som är det primära. Nu återstår själva förståelsen av spelet, brännboll kan jag men det är väl inte precis helt samma sak. 

Det här är vår fräsiga lilla Flisa, hon ser cool ut, eller hur?