Man ska aldrig sätta sig framför datorn när man har en plan med dagen

..för då blir man sittande. Så nu ska jag bara skriva det här inlägget för att tala om det och för att tala om att jag ska gå till simhallen och simma mina metrar. Jag tycker banne mig det är skitkul att simma fram och tillbaka där i vattnet. Värsta sälen. Dessutom promenad dit och hem, när vädret är såhär fint så får man ju liksom både lite mer träningsträning (simningen alltså) och lite frisk luft och d-vitaminer. We like! Under tiden kan man tänka på olika saker. Till exempel kan man tänka på att man vill åka till New York och så kan man planera hur man ska spara pengar på bästa sätt, vad man ska undvika när det gäller inköp och kanske det roligaste: vad man ska göra när man väl kommer till stan igen!! Det är det bästa!

Nu går jag.


Hej då.

Vasaloppssöndag

Ni har väl inte missat att idag är det Vasaloppssöndagen! Jag gillar Vasaloppet, det är det bästa, och idag blev det både tredje-gången-i-rad-vinnaren Jörgen Brink (vilket jag hoppades på från början) OCH han gjorde det på rekordtid också, jag tror det var 3.38.41 eller någonting liknande (det kan ni ju kolla upp om ni inte vet och är väldigt nyfikna) utan medvind. Roligt var det och jag drack givetvis blåbärssoppa. Tyvärr glömde jag ju bort att det ska vara bullar också, så det fick bli vanligt bröd, jag får väl ta igen det när jag får till ett bullbak någon gång i framtiden...

Efter målgång tog vi tag i vårt pysselrum. Vi höll på ett rätt bra tag igår men allt blev inte riktigt klart, men, det är det nu! Och det är så fint! Framförallt känns det väldigt konstigt att det är sån ordning eftersom vi inte har haft någonting ens i närheten, någonsin.. Ett tema vi har är - givetvis - New York. Det låg rätt mycket vykort, knappar och grejer som vi fick upp. Härligt. Bra att motivera sparandet med, det kan jag säga. När vi satt och kaffepausade på baksidan, i solen, tänkte jag att det väl för all del kan vara tjusigt med lite blommor (typ Pelargoner), men om vi ska spara ihop pengar till en resa under nästa år så lär man ju riktigt ta tag i snålheten. Vi får väl se, en blomma kan ju vara rätt trevligt ändå, muntrar upp i tristessen som ju väntan efter resan faktiskt är..

Nu är jag faktiskt riktigt trött. Tidig morgon eftersom man vill se starten, städning på det och ja, nu är orken slut. Nu när jag mår så mycket bättre är det bra att jag ändå faktiskt känner av att orken tar slut och att jag lugnar ner mig och gör nada istället, en riktig framgång ska sägas!

Jag tänkte att jag skulle skriva några rader.

Det här med NY är ju en ständigt återkommande punkt i den här bloggen som ni vet. Jag har sedan vi kom hem i somras skrivit ungefär hundra inlägg om när vi ska åka igen, jul, sommar, 2013, 2014, eventuellt med resa till västkusten osv.osv. Nu har vi återigen bestämt oss för nyår 2013/14. Nu har jag till och med skrivit det på sparburken, så då måste det bli så, då är det på riktigt. Det skulle ju kunna betyda att vi kanske kunde hinna med ett besök i någon europeisk storstad vilket egentligen vore bättre, det är ju betydligt närmare att åka till London t.ex.

Å andra sidan, New York är ju alltid New York, det går inte att komma ifrån. Att spara i två år för en sådan resa är ju rätt kul faktiskt.

Nu börjas det

Igen. Varför inte satsa allt sparande på en resa till New York nästa sommar? Va? Kan det någonsin bli en dålig idé?

Längtan

Jag vill faktiskt åka till New York. Efter att ha läst DN's resebilaga i går och rotat fram Vagabond-tidningar med New York-reportage så är jag New York-sjuk igen. Vem bryr sig om resten av världen? Hela världen finns ju i New York! Målet med nästa resa är att utforska Brooklyn, Queens, Bronx, Harlem och såklart, New Jersey (cake boss) och Staten Island('s gallerior). DN tipsade om ett schysst, nytt hostel i Williamsburg, Brooklyn och eftersom det är mycket billigare än att bo på själva Manhattan så kan man ju vara där länge. Visserligen behöver man åka mer tunnelbana, men det gör man ju även om man bor på Manhattan, så i det stora hela blir det ju ändå billigare att betala några hundra mindre per natt. Så nu ska jag botanisera bland New York-böckerna på bibliotekets hyllor och från årsskiftet (man får ju vara realist ändå, det är jul och vi ska åka till solen) så blir det extrem åtstramning av ekonomin, extrem alltså, så att en resa inte behöver bli inom alltför avlägsen framtid. Om jag börjar må bättre och kanske t.o.m kan börja jobba innan dess (vilket ju såklart är det ideala, inte fulltid kanske, men ändå), är det ju bara bra, då kan jag ju casha in lite mer pengar och det blir ännu kortare tills det blir av. (Man vet ju faktiskt aldrig - speciellt inte eftersom det inte finns något avresedatum som gör att man är "begränsad" av det - och även om så vore, just den biten går ju före allt annat).

Jag är trött

Nu är det tydligen dags för en riktig trötthetsperiod. Jag skulle vilja bygga in mig i sängen faktiskt. Skönt och mjukt och varmt. Det känns som om oron och ångesten minskar om jag bara ligger här i sängen - ingenting stör mig och jag kan bara ta det lugnt. Eventuellt kan det ju vara så att det är just det jag behöver.. (Det skulle t.ex. min prattant säga). Så det är väl min plan helt enkelt. Bosätta mig i sängen om jag inte vill se något på TV eller om jag vill göra någonting annat såklart - inget är skrivet i sten. Jag tror den där icke-skrivna stenen är viktig för mig, det blir sju resor värre om man liksom inte orkar med det man beslutat - speciellt inte när det är andra människor inblandade - men jösses vad svårt det är att göra det som är lagom för en själv.. På söndag har vi dock planerat en väldigt trevlig utflykt (vi hoppas att vi kommer iväg men gör vi inte det så gör vi inte *intalar*) till Huskvarna där vi ska skyffla in kakor och glass i alla oändlighet (eller tills de stänger i alla fall). Gött.

Igår betalade vi sluträkningen för vår charterresa - jag är spänd. Speciellt spänd blev jag när jag förra helgen (?) läste i aftonbladet att det inte fanns ett färdigt hotell när resenärerna - i det här fallet en barnfamilj - kom till platsen. Det var ett annat företag, så jag hoppas ju att det inte händer samma sak för oss. Att det inte ser ut som på de flashiga bilderna på nätet kan man ju gissa sig till, det brukar det sällan göra, men bara det finns en säng, air condition och lite sol och bad så är jag nöjd. Det var bra att betala skiten också, då vet man ungefär var vi ligger i sparkassan inför nästa vinters New York-resa för nu har vi verkligen, verkligen, verkligen huggit in det i sten att vi ska åka iväg då. Christmas in New York. Men det blir väl inte tre veckor precis, men bara lite tid i himmelriket är ju trevligt..

Producerat

Till mitt lilla kusinbarn Oscar har jag under en tid producerat en liten bok som han kan ha när han blir stor och se sin livshistoria i skrift - såhär gjorde man förr i tiden, ungefär - och eftersom det varit en överraskning så har det ju inte varit läge att visa den i bild förut, men här kommer den:

 Steg 1: (i tre steg) från tråkig färg till prickig bakgrund!

 Steg 2: som man, med all rätt, kan kalla ett stilla(??) psykbryt..

 Steg 3: Slutligen - vilket jag många gånger frågade mig om det ens skulle hända - en färdig produkt!

Som tur var hade jag Flisan till "hjälp", hon undersökte röran på pyssel/databordet genom att ta sig längst in, längst bak - såklart - man ska alltid utmana sig själv, hälsar hon..

***********

I övrigt kommer jag var dag närmare och närmare insikten att det är för lång tid att vänta två och ett halvt år på att komma iväg till New York igen. Jag inser dessutom att vi faktiskt inte behöver vara där i tre veckor utan kan nöja oss med kanske en vecka i juletid - lite billigare, kanske inte lite bättre, men ändå, man får lite New York till livs och står kanske ut lite mer, tills tillfället kommer nästa gång.. Eventuellt.

These vagabond shoes

Jag har sett två filmer som utspelar sig i New York. Behöver jag säga mer? (Men jag gör det ändå: jag måste åka dit igen, helst snart och genast, men jag nöjer mig med ett tidsspann på, tja, två tre år? Kanske? Om jag inte vinner på Triss (risken för det är dock minimal eftersom jag nästan aldrig köper Trisslotter (eller andra lotter).)

Kategorin övrigt? Jag läser en underbar bok, Majgull Axelssons senaste "Moderspassion". Love, love, love och ännu mer love. Jag brukar reta Peter lite för att han och hans skrivarklubb är aningens aning pretentiösa (ganska stor aning), de vill skriva de svåra böckerna och en del av de bitar text jag läst är liksom för framtvingade. Så när jag läste den här boken insåg jag att det är såhär det ska skrivas, det är det här sättet som är stort. Språket är inte svårt på något sätt, men sättet att skriva och historien som - här vill jag av någon anledning skriva: böljande - vävs ihop till en fantastisk matta som det krävs riktig och äkta talang för att skriva. Det är inte framtvingat och tänkt att vara speciellt ämnat för Horace Engdahl (utgår jag ifrån, men jag kan ju ha fel där), det är inte meningen att man ska känna sig dum i huvudet, det är meningen att man ska njuta. En läsupplevelse som gör att man aldrig vill sluta läsa böcker (det vill jag ju inte i vilket fall, men om man nu tycker att det är tråkigt med böcker - jag har hört att sådana människor finns). När Peters grabbar skriver som Majgull, DÅ mina vänner, snackar vi högklassiga texter. (För övrigt tycker jag att Peter är den minst pretentiösa, jag tycker att han skriver fantastiskt bra - och det är inte för att jag är gift med honom, det är verkligen bra, det han skriver - och han har talang. Han skulle absolut kunna bli den manliga motsvarigheten till Majgull Axelsson, tillsammans med Carl-Johan Vallgren).

Dessutom har jag läst arkeologi ihop med hennes son.

Lite fler bilder

Jag begriper't inte

Igen och igen och igen återkommer jag till ämnet, men, hur i h-te kan tiden gå så fort?? Vad är felet? Uäh. Jag får lite ångest. Eller rättare sagt, min hjärna är så uppvarvad att min ångest ökar lavinartat och jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det (visst kan jag trycka i mig en massa piller, men det är ju ingen lösning i längden). Tur att jag har tid hos prattanten i morgon (fast det känns som om jag inte har den tiden). Helst vill jag bara lägga mig ner och gömma mig i en och en halv vecka eller så, då är allt antingen överflyttat eller på väg att överflyttas. Därefter är det ju en vecka av lugn (alltså förberedelser inför resan - sådär lugnt) innan det bär av igen. När vi väl kommer till New York är vi väl helt slut och sover hela första veckan.. Jag längtar faktiskt sjukt mycket efter den där tröttheten som blir när man är jet-laggad. Man sover så grymt bra! Lägg därtill några Reese's, pretzels, Starbuck's islatte och Diet Dr Pepper. Antagligen kommer jag vara rätt nöjd.

Nu är det alltså bara att hoppas att det 1/ kommer en ängel från ovan som packar, flyttar och städar åt oss, samt 2/ askmolnet lugnar ner sig.

En månad kvar!

Idag är det en månad, exakt, kvar tills vi åker. Om en månad sitter vi i flygplanet och har säkert fått lunch. Kollar på en film eller spelar Sudoku kanske. Det känns helt overkligt, en månad går så fort!! För att liksom fira den här dagen lite extra har vi förlagt mappen med alla biljetter och sådär, man vill ju ha lite spänning i livet. För Peter är det viktigt eftersom han håller på och skriver ett schema som han ska lämna till sin rektor (Sture) för att få vissa delar betalda som fortbildning. Det är rätt bra, dels blir det ju billigare men det är ju bra för att vi ändå skulle göra de saker som Peter får betalt för och sommaren är liksom den tid på året som en lärare kan vara ledig en längre period och göra av med en del av sina student-pengar (alltså när man är handledare åt en lärarstudent) istället för att ta ut dem i lön och få ut ungefär hälften (efter att ha betalt alla skatter och avgifter). Jag ska dock erkänna, jag är lite nervös över att mappen är borta, det är jag. Speciellt med tanke på flytten.. Om vi packar ner den (lite sådär i förbigående utan att reflektera över vad det är man packar ner - det händer ju åtminstone här i familjen Nyberg) så blir det ett projekt för att hitta den rätta kartongen. Bra förvisso, då kommer ju allt upp och till sina platser men ändå. Man vill ju vet vart allt är.

För att fira den här dagen ska jag alltså färga mitt hår rött. Jag hoppas det blir okej, om inte annat. Jag drömde om det i natt men då blev det egentligen inte så mycket mer än slingor.

Shit. Vi får verkligen hoppas att vi också hinner få musikalbiljetterna innan vi flyttar. Helst. Om vi flyttat är jag inte säker på att de kommer fram till rätt adress. Bör nog skicka ett mail om det.

Snart påsklov (för Peter).

Jag har bestämt mig för att hänga på till Etuna. Jag kan ju faktiskt sova där med. Och orkar jag inte, så orkar jag inte. Det var faktiskt länge sen jag mådde såhär dåligt (vilket ju är tur), det är kanske därför det känns dubbelt så jobbigt.. Att starta dagen med två oxascand utan att ångesten ger med sig så mycket mer än för en timme är inte roligt. Fokus blir således att ta det ena steget efter det andra. Om ens det. Jag tänkte att jag kunde köra när vi ska åka - nu tänker jag att jag är glad om jag tar mig ut till bilen. Ständigt undrar jag: hur kan det bli såhär, vad är det som gör att det är såhär, varför blir det så för just mig?

Ja. Man måste få gnälla ibland. Men det är åtminstone bara exakt två månader kvar tills vi åker. We like!

Vi ska åka till Liseberg i New Jersey!

Check this out!

När jag var barn var jag verkligen extremt feg och vågade inte åka någonting förutom barn-bergochdalbanan samt tekoppen. Det tar jag igen nu när jag blivit stor.




I'm just sayin'.

Sittin' on the dock of the bay..

Det jag egentligen skulle uttrycka var att vi om två månader och en vecka sitter högt upp i luften i ett flygplan och är på väg till New York, men jag hade ingen bra strof som kunde symbolisera det, där för blev det den här - Sittin' - sitter. Ja. Ni fattar.

Igår orkade jag inte yoga. Jag var hos prattant, jag var och handlade, jag slängde skräp och på förmiddagen packade jag kartonger med boendestödet (mitt gamla, det var jätteroligt). Apropå boendestöd så kan jag tala om att jag under våren kommer att träffa den ansvariga för Tranås boendestöd tillsammans med min prattant. För att sätta igång matchen liksom, bollen i rullning och så vidare. Det känns bra, då vet jag att det kommer att det inte blir sådär att jag hamnar i ett tomrum bara för att vi flyttar. En parantes i sammanhanget, min trötthet var själva utgångspunkten. Det är en sån där tung trötthet, man liksom orkar knappt andas. Det känns som om det har varit full fart hela veckan. För en normal människa skulle jag tro att veckan skulle vara att betrakta som väldigt lugn men för mig, som är onormal i kvadrat, är det det inte. Det har varit träning, boendestöd, fixa, dona, städa och ja, fullt ös. Så. Träningspasset idag känns sådär tröttsamt. Jag tror dock att det kommer att vara skönt när det är gjort, det brukar ju vara det, men alltså - transportsträckan kommer ju bli trehundra mil. När jag kommer hem ska jag försöka tvinga mig till antingen pizza eller tacos. Fredagsmys så det förslår som ni märker!!

Idag har jag mottagit jättejättefina ljuspåsar av min vän Veronica, hon har sytt dem alldeles själv, två påskpåsar och en New York-påse. Och ett hjärta. Jag ska ta bilder på dem så att ni kan se själva, förhoppningsvis lägger hon ut några fler på Tradera och då kan ni själva få en i er ägo!

Det läskiga

Det läskiga med att titta på lägenheter är ju att man aldrig kan veta om man faktiskt FÅR nämnda lägenhet. Alltså. Man vill men man vet inte. Just så är det nu. Vi tycker att radhuset kan bli riktigt bra för oss, men, vi kan inte flytta in förrän i augusti och de vill helst ha någon som kan flytta in första juli. Detta är aningen knepigt för oss eftersom vi inte är i Sverige då, inte två veckor innan och inte en vecka efteråt. Från början sa jag, på skämt, att vi skulle be pappa flytta alla saker (som vi packat innan vi åker) till det nya palatset, vilket det än blir, nu helt plötsligt ser jag att det, åtminstone i teorin, skulle vara en möjlighet. Inte ultimat på något sätt, dessutom ganska genant, men en möjlighet. Faderskapet skulle antagligen ställa upp och göra det, dessutom, och det känns ännu sämre på något vis för att då känns det som att jag bara utnyttjar det.. Men. Det är ju egentligen ett senare problem, det är ju mycket möjligt att vi, när morgondagens annonsblad kommer, börjar om med nya objekt. Det blir det som blir.

En ickeläskig sak som hänt idag är att vi fått hem det här:

Jag var ju tvungen att ta med själva kuvertet från FedEx eftersom jag, sådär coolt, fick signera ett papper för att få själva innehållet..

Motståndarlaget - kan vara bra, kan vara dåligt, jag har ingen aning, men det har egentligen inte någon större betydelse, det är ju själva upplevelsen som är det primära. Nu återstår själva förståelsen av spelet, brännboll kan jag men det är väl inte precis helt samma sak. 

Det här är vår fräsiga lilla Flisa, hon ser cool ut, eller hur? 

Dagens bild nr 18

..någon som alltid ställer upp för dig:

Det får bli två som alltid ställer upp för mig (det finns ju fler): Tanja och självaste maken (om inte han ställde upp för mig så vore vi illa ute). På nyårsafton såg de ut såhär!

**********

Dagen till ära har jag gjort en liten räd i min garderob. Jag rensade ut lite. Nu vet jag att jag behöver följande: trosor, bh, strumpor (fast på sommarhalvåret använder jag inte så mycket strumpor så det där kan vara lite sådär på lut), linnen - jag har förvisso ganska okej med linnen, tyvärr är det en hel del av dem som är ljusa i färgen och därför har lite fläckar, jag kan följaktligen inte använda dem någon annanstans än här, långärmade tröjor/koftor i lätta tyger (dvs. de bör inte blir så varma), trekvarts byxor och leggings. Det här behovet hänger ju ihop med NY-resan som ni säkert förstår, men vissa (aka. de flesta) av sakerna kan man ju faktiskt behöva både innan och efter den resan. En del saker ska jag såklart inhandla väl på plats, mycket smidigare, slipper släpa på för mycket men en del skulle vara trevligt att ha från början om man t.ex. inte skulle hitta just det man söker.. 

Fråga nummer två: borde vi inte ta med en extra väska kanske, vi ska ju ändå vara borta i tre veckor och även om det kan vara lite jobbigt att släpa på från flygplatsen och in till hostelet så är det ju bra om man kan förvara de grejer man inhandlar någonstans. Egentligen vet jag inte om det är så mycket att fråga om, det verkar rätt logiskt - jag kan fråga om: ska vi ha med varsin extra väska? (Jag har för mig att man får ha två styckan á 20 kg). Ytterligare fråga i sammanhanget - borde vi ta med en dator? Jag är kluven. 

Förlåt mitt ständiga tjat om denna resa, jag vet att det är tråkigt att höra på för andra, men jag måste ju reflektera och frågor kan på bra sätt få svar såhär i sajberspäjs. Jag hoppas ni ska härda ut. 

Just i detta nu, för ungefär tre minuter sen, hände det som på något sätt borde signalera att våren är i antågande: Elsa kom in från fönstret mot taket, andra våningen. Det brukar hon göra ibland, men bara när hon kan gå på taket (förståeligt) och nu var det alltså årets premiär. Ska vi våga hoppas?

Möss i sovrummet?

Ni glömmer väl inte tävlingen?!?!?

Jag är ganska väldigt övertygad om att fröken Flisan har jagat möss i natt. I SOVRUMMET! Först tänkte jag att det kanske var en leksak, men, eftersom det lät sådär härligt som det gör när små möss springer och Flisan glatt hoppade både fram och tillbaka så är jag, ja, rätt säker. Peter frågade om jag hade hittat musen - nej, det har jag inte och jag misstänker att det kan bli svårt eftersom den stackarn antagligen blev uppäten när leken var slut, de brukar ju liksom bli det. Så, även om jag återigen (hade) hittat lusten att bo i det här huset så kan jag säga att så är det icke längre. Jag tänker flytta. Peter kan ju bo kvar om han vill, men jag vägrar faktiskt att bo i ett musbo. That's that. 

Igår var jag och tränade. Det verkar som att det blir färre och färre hela tiden, på typ alla pass. Det kanske är ett normalt fenomen sådär när julen lagt sig långt bak i huvudet, vad vet jag, jag har ju inte tränat pass förut men överhuvudtaget så brukar det väl vara en ganska rejäl uppgång i och med alla nyårslöften. Igår var det dock förståeligt, jag tyckte det var skittråkigt och skitjobbigt. Noll motivation. Men man är ju inte i topp alla dagar så egentligen behöver man knappast vara förvånad. 

Nu ska jag tänka på New York igen. Det är i alla fall roligt - vi ska nämligen städa sen och då kan man behöva känna sig lite peppad. (Jag vet inte om just det sambandet är klockrent men vad fasen..)

Jag glömde bort att jag skulle skriva en rubrik också.

TÄVLA!

Inatt har jag sovit och sedan vaknat redan innan klockan nio. För er kanske det är ynkligt och lyxigt att kunna sova så länge en vardag (sen kan man ju tycka vad som helst om anledningen). Jag funderar på om det beror på yogan eller om jag bara var, typ, pigg? Jag gillade i alla fall yogan, det var skönt med ett träningspass som inte var så träningspassigt. Svagt ljus, tända ljus, inte så svettigt, lugn röst (till skillnad från "höger - vänster - höger - höger!! samtidigt som man håller på att dö).

Jag är fortfarande helt knäppt resfebrig! Jag fattar inte, ska det fortsätta såhär i tre månader kommer det ju bli galet. Antagligen är det bara en "fas". Det jag undrar, och kanske kan någon av er har ett bra svar, är vad som är billigast: växla pengar på bank eller växlingskontor. Anledningen till att jag undrar är att dollarn är ganska låg nu och man vet ju aldrig om den går upp (eller ner) tills vi åker och gör den det så är det ju schysst att ha växlat inte lite cash så att man får lite mer pengar. Ni fattar vad jag menar. Igår låg den på 6,30 när jag vaknade och då fick man betala 6,53 på Forex. Bank eller annan typ av bank är alltså frågan?

Ytterligare en fråga jag har är: Ostronmiddag dagen man landat? Om man aldrig har käkat ostron och är sådär härligt jet-lagad, trött och frän som man ju ofta blir efter en åtta-timmars flygtur? Det känns inte helt rätt, eller? (I och för sig har de annan mat på stället, jag fick tipset från ettannatnewyork, det ligger nära vårt hostel). Eller är det bättre med en jordnötssmör-macka och en cinnamon/sugar-pretzel? Ja, ni märker ju att det är mycket man måste ta ställning till, såhär långt i förväg...

Amigurumi

Jag tänkte att jag ville producera en amigurumi (jag har äntligen lärt mig stava till det), men jag vet inte riktigt vad. Än. Eller, man kan säga att jag vet mängder av olika saker som jag kan tänka mig, det finns ju som bekant ungefär en miljon ställen där man kan hitta beskrivningar i kvadrat och det har jag såklart gjort också, men sen är det det där med ordningen. Var är min lagoma amigurumigarns-virknål? Va? Någonstans i mitt huvud ringer en klocka som säger "du har lagt det på ett smart ställe ihop med alla andra amigurumivarelser du hittills gjort halvfärdiga". Bra så. Men var?

I efterdyningarna av vinsten igår så har jag idag tävlat om en lyxweekend för två personer (mig och en vän) i New York. Jag vill inte säga vem vännen är ifall han eller hon skulle dundra in här dock kan sägas att denne vän är väl värd en sådan lyxresa, det är helt klart, lugn och ro och lyx - välbehövligt tror jag. Jag tror inte att jag kommer ha en sådan tur (det har man ju sällan) men å andra sidan, tävlar man inte alls så är man ju helt säker på att man inte vinner.

Nu ska jag snart dundra ner och göra lite middag - jag ska ju iväg på Zumba idag och för en gångs skull tänkte jag att jag dels skulle vara ute i god tid och dels att jag skulle äta lite tidigare för att undvika att få håll i den vilda dansen. En gissning är att vi inte kommer att få upp bilen för backen idag och det är ytterligare en orsak till att man bör vara ute i god tid för att halka nerför backen - hur det blir när jag kommer hem vill jag inte ens tänka på, men jag har i alla fall pannlampan med mig, så mycket kan jag säga om den saken..

Ps. Jag har siktat mer gräs idag - det finns något under snön, det gör det, det gör det!!!

Änteligen är det februari!

På något vis känns det bra att januari är slut - en så trög månad. En del skulle kanske säga att den framförallt är trög för att det blir ett långt glapp mellan lönen den 23:e december och den 25-27:e januari när man i allmänhet får lön, så icke paret Nyberg! Vi tycker att den tiden gått ganska bra, däremot är ju nu februari riktigt knivig rent ekonomiskt, men, så är det bara 134 dagar kvar tills vi lyfter från Arlanda! Om 134 dagar sitter vi just nu (förhoppningsvis) i ett flygplan på väg upp mot Grönland (det känns liksom som den första milstolpen på vägen). Vi och våra två dollar. 1 3 4 dagar. Det känns så lite, samtidigt som det känns väldigt mycket - 4 månader däremot (eller ja, fyra och en halv) känns som ingenting. Av det lär vi oss att allt beror på hur man ser på saker och ting. 

Jag har just avslutat boken Niceville som jag väl nämnt tidigare, ni kan läsa om den i bokbloggen så småningom men jag vill bara flagga extremt mycket för den redan nu!! Läs! Och låna den gärna på vanligt lånevis, alltså inte kortlån på en vecka som jag gjort, det innebar att jag fick läsa som attan i natt och därför har jag sovit mycket mindre än vad jag tänkte. Som tur är, är det Peters TV-kväll ikväll (House - jag har inte fastnat för den serien) och jag kan krypa till kojs redan vid 21 om jag vill det. Skönt. Dessutom ingen tid att passa på förmiddagen, så jag kan sova ett bra tag om jag känner att det vore roligt (roligt och roligt, det beror ju helt på vad man drömmer, igår natt t.ex. gav jag Peter en snyting, kanske inte så roligt för honom som för mig). (Alltså, jag gav honom en snyting på riktigt).

Nu har jag planerat att ta mig an ett verk av en historierevisionist. Ska bli mycket intressant, jag gissar - kanske en aning fördomsfullt - att det kanske kan få även (vissa) Sverigedemokrater att verka lite smarta rent av...