La vida

Det här med livet är stundtals svårt att förstå. Återigen har jag sjunkit ner i depressionskoman. Livet är meningslöst, jag är ful, alla hatar mig för att jag är så dum i huvudet, jag klarar ingenting, jag är tjock, jag är misslyckad och allt jag blir skitdåligt. Dessutom orkar jag inte göra så mycket heller, så det är inte konstigt att ingen tycker om mig..

Jag fattar ju själv att ingen av dessa tankar hjälper precis, det är snarare tvärtom, jag fattar också att de inte är helt logiska alla gånger (jag vägrar säga att de är helt ologiska eftersom jag ju "vet" att jag är dålig människa). Jag förstår inte riktigt varför det går så mycket upp och ner, från en dag till en annan. Kanske är det inte meningen att man ska förstå det heller, det är inte särskilt relevant, det viktiga kanske är att man accepterar att det är såhär det är, det är så mitt liv ser ut. Och det är ju jävligt roligt att tänka på.

Idag har jag och stödet gått en promenad, det var skönt det, då kom jag i alla fall ut en timme och det tror jag är bra. Jag sitter ibland och pysslar lite med olika saker, just nu ganska mycket julpyssel och igår började jag på en julklapp (stickad pippi-tröja i brunt och vitt). Jag har aldrig stickat en tröja förut, så jag vet inte hur det kommer att gå (jag kommer väl antagligen tänka att den blir för ful, eftersom det är så jag fungerar), man får hoppas att den är godtagbar som julklapp, annars får jag väl köpa en tröja eller sticka en mössa istället.