Det är ju alltid bra att städa i trädgården - tyvärr har jag nu vansinnigt ont i ryggen, speciellt när jag står eller går (vilket ju medför att man ser ut som någon slags vaggande struts när man går). Kul. Verkligen. Det började efter det att jag varit ute på en promenad i förmiddags, så jag vet inte, det kanske var det som var spiken i kistan. Nåväl. Jag hoppas att detta går över inom kort, typ i morgon eller till på onsdag morgon. Det skulle vara ett riktigt h-vete att gå omkring en hel dag på symässan med en ond rygg. Well. Nog om det.
När jag var på väg ut för ovanstående nämnda promenad upptäckte jag att jo, det gick visst att gå ännu längre, vår arga granne har nu satt upp, ni vet sådana där gamla grindar man hade mellan gårdar förr så att hela huset är inhägnat och vägen då, följaktligen, stängd. Gångtrafiken utanför är ju inte precis a la Drottninggatan, det är väl jag och Peter och de gulliga paret som vi har båten hos, som går förbi - inte ens varje dag och oftast när det inte är någon hemma. Jag trodde det var ett skämt (hade inga glajjer på mig först så jag såg inte ordentligt), men tydligen inte. Ingen skada skedd dock, det går ju att gå på andra vägar, men jag fattar verkligen inte grejen - man tror att vuxna människor förstår relationen beteende - verkan. Alltså, beter man sig trevligt och civiliserat, talar lugnt och respektfullt osv. så behöver det inte bli katastrofala följder. Antagligen är det jag som är alltför naiv, när jag tänker på det, ser på Grannfejden t.ex. så inser jag ju att jag tror för gott om mänskligheten...
Som tur är OMGER (med arga mannen som undantaget som bekräftar regeln) jag mig inte med den typen av människor utan av fantastiska vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar