Rocky

Dagens Rocky-seriestrip i DN fick mig att le stort eftersom jag kände att jag skulle vilja uttrycka mig i den stilen när jag pratar med min diabetesläkare nästa gång och frågan om barn kommer upp. De senaste gångerna har han tagit upp det varje gång jag varit där. Förklarat och berättat och förklarat och berättat och blablabla. "Du är ju i den åldern". Och ja. Jag vet att det är bra om man planerar en graviditet när man har diabetes - blodsockret ska vara perfekt och ja, det är ganska mycket om och kring för att det ska bli så bra som möjligt för barnet. Det är ju jätteviktigt, naturligtvis, det säger sig själv, det är onödigt att äventyra någonting man kan påverka (även om det såklart inte är någon katastrof om man skulle "råka" bli gravid utan att planera det för sådant kan ju hända). Sist jag var där så började han återigen prata om det här och jag log charmigt (dvs. jag överansträngde mig) och sa sedan att vi inte ska ha några barn (nu ska man ju aldrig säga aldrig, men jag kände att eftersom det var något vi diskuterat vid alla möten vi haft hittills så jag har liksom hajjat grejen, och eftersom jag inte tänker skaffa några barn i nuläget). Läkaren såg mycket förvånad ut. (Jag sa det ganska skarpt tror jag, för ja, av ovan nämnda anledningar). Sen sa han "jaha, använder du/ni något skydd?". Jag tittade tillbaka på människan och svarade att "ja, det är väl ganska lämpligt om man inte tänker sig att man ska ha några barn". Helt ärligt, jag tycker inte att han har så mycket att göra med våra sexvanor. Han tittade lite längre på mig, som att han tänkte att jag skulle fortsätta att berätta vad, men eftersom jag inte sa något så gled (till slut) samtalsämnet ut i sanden. Så. För att återknyta till början, så tänkte jag att jag ska ta med mig den här nästa gång:

Jag vet ju att det "normala" är att man vill skaffa barn och jag tycker det är jättebra att mina vänner och andra människor också skaffar barn. Jag tycker om barn, jag leker gärna med dem och skämmer gärna bort dem allt vad jag kan för det är en fördel man har som icke-förälder, man får skämma bort alla sötungar! (Givetvis får man ju hålla sig inom föräldrarnas ramar och inte köpa tre kilo godis till en unge som inte börjat äta godis än). Jag tycker dock det är trist att man får (en läkares) stora, frågande, ögon på sig när man säger att man inte vill ha några barn. Nu hoppas jag att han har skrivit in det i journalen (fast det verkar ju inte som att de läser den i alla fall) så jag slipper höra allt en gång till. Och om inte, så är jag ju beväpnad nu!