Vasaloppssöndag

Ni har väl inte missat att idag är det Vasaloppssöndagen! Jag gillar Vasaloppet, det är det bästa, och idag blev det både tredje-gången-i-rad-vinnaren Jörgen Brink (vilket jag hoppades på från början) OCH han gjorde det på rekordtid också, jag tror det var 3.38.41 eller någonting liknande (det kan ni ju kolla upp om ni inte vet och är väldigt nyfikna) utan medvind. Roligt var det och jag drack givetvis blåbärssoppa. Tyvärr glömde jag ju bort att det ska vara bullar också, så det fick bli vanligt bröd, jag får väl ta igen det när jag får till ett bullbak någon gång i framtiden...

Efter målgång tog vi tag i vårt pysselrum. Vi höll på ett rätt bra tag igår men allt blev inte riktigt klart, men, det är det nu! Och det är så fint! Framförallt känns det väldigt konstigt att det är sån ordning eftersom vi inte har haft någonting ens i närheten, någonsin.. Ett tema vi har är - givetvis - New York. Det låg rätt mycket vykort, knappar och grejer som vi fick upp. Härligt. Bra att motivera sparandet med, det kan jag säga. När vi satt och kaffepausade på baksidan, i solen, tänkte jag att det väl för all del kan vara tjusigt med lite blommor (typ Pelargoner), men om vi ska spara ihop pengar till en resa under nästa år så lär man ju riktigt ta tag i snålheten. Vi får väl se, en blomma kan ju vara rätt trevligt ändå, muntrar upp i tristessen som ju väntan efter resan faktiskt är..

Nu är jag faktiskt riktigt trött. Tidig morgon eftersom man vill se starten, städning på det och ja, nu är orken slut. Nu när jag mår så mycket bättre är det bra att jag ändå faktiskt känner av att orken tar slut och att jag lugnar ner mig och gör nada istället, en riktig framgång ska sägas!

four nine nine

Nu sitter ni verkligen löst om ni vill vara med i tävlingen men inte har anmält er för det här är inlägg nummer 499!

Idag var det ECT. Jag sov skitdåligt och vaknade varannan timme i natt - jag var orolig för att jag inte skulle vakna/att klockan skulle ringa. Det gjorde den dock. Såklart, jag hade ju ställt både min vanliga (och nya) väckarklocka och telefonen. Det hade ju varit typiskt om de glömt beställa taxi till mig i det läget, men, turligt nog så kom den glidande så fint.. Väl på plats tog det ändå lite extra tid eftersom mina kärl inte tyckte att det var någon höjdare att medverka när narkospersonalen skulle sätta nålen, det tog sju stick innan de hittade rätt, sådär roligt men jag är ändå rätt van eftersom jag brukar vara svårstucken. Nästa gång ska jag emellertid ta med mitt värmehjärta (eller, det är väl Peters egentligen) som jag kan lägga på handen och då brukar det bli lite bättre, åtminstone funkade det ganska bra när jag fick använda sådana inför ECT-behandlingarna i Jönköping.

Igår fick jag inte bara två (!) semlor - Peter hade en utomordentligt bra anledning till att han köpte fyra stycken istället för bara två, men den har jag glömt - utan också boken "The Stig-Helmer Stories" av min fina make. Alla som känner mig vet ju att Sällskapsresorna och Stig-Helmer är en stor favorit så givetvis stod den här boken högt på min önskelista och när jag nu bläddrat igenom de första sidorna så inser jag att vi ska åka till Sällskapsresan 1-ön när vi åker på födelsedagsresan, nämligen, San Agustin! Fattar ni det eller? Jag har hört ryktas att den där restaurangen där de går på "tonga-tonga" faktiskt fortfarande lever, med samma ägare, behöver jag säga mer? Nästan i stil med en New York-resa (som jag nu hittat ett nytt alternativ till)..

Återkomsten

I dubbel bemärkelse kan man ju säga. Både från helgens bravader på Syfestival och hemma hos sväronen och av energin. Livet är helt plötsligt fantastiskt! Fattar ni hur det kan fungera så? Det är ju helt knäppt, jag fattar det då inte. Eller. Fattar gör jag ju såklart, men helt otroligt att det faktiskt fungerar! Så, nu sitter jag här och ska klara av min surfrunda och sen, sen ska jag fortsätta städa (jag började tillsammans med boendestödet), dra på Spotify och rocka loss helt enkelt.

Och ja. Jag återkommer med fynden. Såklart.

496

..och ni är fortfarande bara tre som tävlar! 

Nu har jag verkligen börjat må bättre och det är så skönt. Jag kommer att få underhålls-ECT framöver, vi får se hur länge och ofta. Nu sitter jag emellertid med färg i håret som ska få en lite rödare ton, jag ska plocka ihop lite kläder och lite garner som ska få följa med mig på min resa till Stockholm, Kia och Syfestivalen som vi ska besöka i morgon. Ska bli jätteroligt - speciellt som jag mår så bra nu! Jag har lite idéer om vad jag ska kolla efter men vi får väl se vad som blir slutresultatet - jag lovar att jag ska visa det för er!

(en nackdel med att färga håret rött är att man får små läckra orange fläckar över axlar och händer...)

Via min kusins blogg har jag hittat till den här sidan där jag i sin tur hittat den här tröjan:

Jag tycker ju inte det själv, men, jag tänker att om jag har detta linne så kommer jag ju åtminstone ibland se mig själv framför spegeln och det kan ju inte vara dåligt. Jag är rätt säker på att den kommer att få bo här snart! Jag tycker ni ska kika in för det finns massor av härliga saker att finna!

Nu till något annat (men ändå i samma bransch). Om ni har mig som vän på ansiktsboken så har ni redan sett det - om inte - här kommer den senaste cupcake-mössan:

Den här är nog faktiskt den som jag är mest nöjd med hittills - någon som vill ha en? (eller kanske ha en att ge bort, beroende på ålder osv.)

Jag hittade också en bild på den här lilla sötnöten - Flisan..

Jag är trött

Nu är det tydligen dags för en riktig trötthetsperiod. Jag skulle vilja bygga in mig i sängen faktiskt. Skönt och mjukt och varmt. Det känns som om oron och ångesten minskar om jag bara ligger här i sängen - ingenting stör mig och jag kan bara ta det lugnt. Eventuellt kan det ju vara så att det är just det jag behöver.. (Det skulle t.ex. min prattant säga). Så det är väl min plan helt enkelt. Bosätta mig i sängen om jag inte vill se något på TV eller om jag vill göra någonting annat såklart - inget är skrivet i sten. Jag tror den där icke-skrivna stenen är viktig för mig, det blir sju resor värre om man liksom inte orkar med det man beslutat - speciellt inte när det är andra människor inblandade - men jösses vad svårt det är att göra det som är lagom för en själv.. På söndag har vi dock planerat en väldigt trevlig utflykt (vi hoppas att vi kommer iväg men gör vi inte det så gör vi inte *intalar*) till Huskvarna där vi ska skyffla in kakor och glass i alla oändlighet (eller tills de stänger i alla fall). Gött.

Igår betalade vi sluträkningen för vår charterresa - jag är spänd. Speciellt spänd blev jag när jag förra helgen (?) läste i aftonbladet att det inte fanns ett färdigt hotell när resenärerna - i det här fallet en barnfamilj - kom till platsen. Det var ett annat företag, så jag hoppas ju att det inte händer samma sak för oss. Att det inte ser ut som på de flashiga bilderna på nätet kan man ju gissa sig till, det brukar det sällan göra, men bara det finns en säng, air condition och lite sol och bad så är jag nöjd. Det var bra att betala skiten också, då vet man ungefär var vi ligger i sparkassan inför nästa vinters New York-resa för nu har vi verkligen, verkligen, verkligen huggit in det i sten att vi ska åka iväg då. Christmas in New York. Men det blir väl inte tre veckor precis, men bara lite tid i himmelriket är ju trevligt..

Rocky

Dagens Rocky-seriestrip i DN fick mig att le stort eftersom jag kände att jag skulle vilja uttrycka mig i den stilen när jag pratar med min diabetesläkare nästa gång och frågan om barn kommer upp. De senaste gångerna har han tagit upp det varje gång jag varit där. Förklarat och berättat och förklarat och berättat och blablabla. "Du är ju i den åldern". Och ja. Jag vet att det är bra om man planerar en graviditet när man har diabetes - blodsockret ska vara perfekt och ja, det är ganska mycket om och kring för att det ska bli så bra som möjligt för barnet. Det är ju jätteviktigt, naturligtvis, det säger sig själv, det är onödigt att äventyra någonting man kan påverka (även om det såklart inte är någon katastrof om man skulle "råka" bli gravid utan att planera det för sådant kan ju hända). Sist jag var där så började han återigen prata om det här och jag log charmigt (dvs. jag överansträngde mig) och sa sedan att vi inte ska ha några barn (nu ska man ju aldrig säga aldrig, men jag kände att eftersom det var något vi diskuterat vid alla möten vi haft hittills så jag har liksom hajjat grejen, och eftersom jag inte tänker skaffa några barn i nuläget). Läkaren såg mycket förvånad ut. (Jag sa det ganska skarpt tror jag, för ja, av ovan nämnda anledningar). Sen sa han "jaha, använder du/ni något skydd?". Jag tittade tillbaka på människan och svarade att "ja, det är väl ganska lämpligt om man inte tänker sig att man ska ha några barn". Helt ärligt, jag tycker inte att han har så mycket att göra med våra sexvanor. Han tittade lite längre på mig, som att han tänkte att jag skulle fortsätta att berätta vad, men eftersom jag inte sa något så gled (till slut) samtalsämnet ut i sanden. Så. För att återknyta till början, så tänkte jag att jag ska ta med mig den här nästa gång:

Jag vet ju att det "normala" är att man vill skaffa barn och jag tycker det är jättebra att mina vänner och andra människor också skaffar barn. Jag tycker om barn, jag leker gärna med dem och skämmer gärna bort dem allt vad jag kan för det är en fördel man har som icke-förälder, man får skämma bort alla sötungar! (Givetvis får man ju hålla sig inom föräldrarnas ramar och inte köpa tre kilo godis till en unge som inte börjat äta godis än). Jag tycker dock det är trist att man får (en läkares) stora, frågande, ögon på sig när man säger att man inte vill ha några barn. Nu hoppas jag att han har skrivit in det i journalen (fast det verkar ju inte som att de läser den i alla fall) så jag slipper höra allt en gång till. Och om inte, så är jag ju beväpnad nu!

Producerat

Till mitt lilla kusinbarn Oscar har jag under en tid producerat en liten bok som han kan ha när han blir stor och se sin livshistoria i skrift - såhär gjorde man förr i tiden, ungefär - och eftersom det varit en överraskning så har det ju inte varit läge att visa den i bild förut, men här kommer den:

 Steg 1: (i tre steg) från tråkig färg till prickig bakgrund!

 Steg 2: som man, med all rätt, kan kalla ett stilla(??) psykbryt..

 Steg 3: Slutligen - vilket jag många gånger frågade mig om det ens skulle hända - en färdig produkt!

Som tur var hade jag Flisan till "hjälp", hon undersökte röran på pyssel/databordet genom att ta sig längst in, längst bak - såklart - man ska alltid utmana sig själv, hälsar hon..

***********

I övrigt kommer jag var dag närmare och närmare insikten att det är för lång tid att vänta två och ett halvt år på att komma iväg till New York igen. Jag inser dessutom att vi faktiskt inte behöver vara där i tre veckor utan kan nöja oss med kanske en vecka i juletid - lite billigare, kanske inte lite bättre, men ändå, man får lite New York till livs och står kanske ut lite mer, tills tillfället kommer nästa gång.. Eventuellt.

Dobedidoojagmenardobedidooojagmenardobidobidobidobidoooo

Idag har jag hunnit med att få en ny - snygg - tand och att träffa boendestödsgruppen, eller snarare delar av den, egentligen en del av gruppen. Jag tror hon hette Lisa. Och såklart ansvarig för det hela. Det gick bra, de var trevliga och vi kom fram till ett bra upplägg sådär till att börja med. De ska komma tisdag och onsdag för transport till de skoliga aktiviteterna. Eftersom jag ofta drar mig undan och "sjukanmäler" mig för att jag inte orkar eller vågar eller ja, någonting ditåt, det är ytterst sällan jag är sjuk i alla fall, så tycker jag att det är ett bra moment. Sen ska de komma på torsdag och fredag och då blir det lite andra sysslor här hemma istället. Det ska bli intressant att se hur det funkar med en hel liten grupp. Alltså, det är inte så att det kommer tre personer på en gång utan det är en i taget, men de går på schema så det är olika från gång till annan beroende på vem som jobbar. Det blir nog bra tror jag.

En viktig happening är att jag igår var på kör-övning för första gången sen gymnasiet ungefär. SÅ roligt! Jag kände mig ganska nervös (dvs. nervvrak) innan, men de var trevliga och på lördag ska det bli körfest så då får jag lära känna dem lite mer - det ska bli roligt, fast jag är såklart ännu mer nervös över det, jag tänker ju hela tiden i termer av "de tycker jag är ful" (spelar det någon roll när det är sjunga vi ska göra, inte gå på catwalken?), "de skrattar åt mig", "de fattar att jag bara är ett skämt", "de tycker jag är dum i huvudet" osv.osv. Men. Jag ska gå in för att ta mig dit, det kommer säkert gå bra när man är på plats och det är ju framförallt väldigt bra att lära känna dem man ska spendera tid med på söndagarna. Körledaren var rolig och bra, hon tyckte att det såg ut som att jag klarade mig bra och att jag verkade hänga med väldigt bra för att vara första gången på ett helt nytt verk, och det var såklart roligt att få lite beröm. På lördag kommer jag att få en stäm-skiva så att jag kan lära mig min stämma ordentligt och kanske kommer jag göra mitt första uppträde om lite drygt en månad (den 9 oktober, om någon vill komma). Den första konserten är nästnästa helg och innan dess är det ingen övning, så jag tror att det kan tänkas bli aningen tight. Men roligt som sagt. Och fyra julkonserter!!! (Julsånger är alltid julsånger och julkonserter är alltid härliga!).

Inskolning

Jeeeiiijjj! På torsdag ska jag skolas in på Folkhögskolan! Det visar sig att jag i första hand kommer att vara där på onsdags-eftermiddagar då det är skapande som gäller. Det ska bli roligt, lite spännande, som att börja skolan på nytt liksom.. Jag hoppas ju såklart att det ska gå bra också, men eftersom det är en eftermiddag i veckan så tycker jag att jag, för det mesta, borde klara av det..

Nu har det slutat regna, så nu ska jag dra ner på stan och uträtta mina ärenden. Hoppas jag hittar en anslagstavla.

Se på den, se på den, se på den

Jag har uträttat storverk om jag får säga det själv:

Storverk 1: Jag har skrivit ett mail till en ansvarig för den här kursen på den lokala folkhögskolan. Jag hoppas att jag kan komma i fråga för det där, jag tror att jag får det även för FK, jag pratade om det med min prattant i våras. Så. Att jag har hivat i väg ett mail är inte illa.

Storverk 2: Jag mailade tidigare i somras till Tranås Kammarkör. Jag har ju sjungit i kör väldigt mycket i min ungdom och jag har alltid älskat musik, så jag tänkte att det var lika bra att slå på stort och gå rakt på Kammarkören (inte för att jag egentligen vet eller tror att det är svårare än någon annan kör, men den är rätt känd i staden). Idag fick jag svar och jag är välkommen dit nästa Söndag! Jag är redan lite nervös, men det ska bli så himlarns roligt! Ni får gärna pusha mig lite framåt helgen för att jag verkligen ska gå dit och inte banga för tusende gången (eller i alla fall tredje).

När man packar upp flyttlådor är det viktigt att man fokuserar på att ta upp de viktigaste sakerna först..

***

Dagens Doris - ur dagens DN.

Gårdagens stora nyhet i Tranås (och enligt maken även på Expressen och Aftonbladets löpsedlar) att en cyklist fått fortkörningsböter för att han cyklat i 58 km/h på Storgatan (där det för övrigt, har vägkontoret bestämt, råder någon slags "vivisarallahänsyntillallaochlåterallagåochköraförstmenintesamtidigt"-mentalitet, eller, ska göra i alla fall). Jojo. Det händer då inte varje dag, det läste jag i dagens DN att någon på Trafikverket (eller vad det nu heter) hade sagt. Fattar ni? Tranås? I DN? Det var ju rätt stort när det visade sig att självmordsbombaren i Stockholm var ifrån stan, men det här! Det är rejäla grejer det! (Och jag tycker att det var ett bra beslut - fordon som fordon liksom, man får inte köra fortare än hastighetsgränsen oavsett om det är cykel, moped eller bil (eller MC) - möjligen med undantag för tävlingen Sommen Runt som cyklas varje år, men då är det ju arrangerat på ett annat sätt än en vanlig vardag). Jag tror människan fick betala 1200 spänn. Det man undrar är ju hur denna figur ens lyckades komma upp i så hög fart på den sträckan, speciellt med tanke på ovan nämnda, finurliga (???) regel.. 

Nationaldagen

Jojo. Förra året körde jag runt som en galning för att få tag på blågula dammsugare (alltså kakan, ni vet), men när jag inte lyckades så körde jag på blågult koncept. Det blev en smörgåstårta (ganska svenskt) av hönökaka (blågult tryck) jag fixade någon typ av blågul dryck och som avslutning blev det ostkaka (gult) med blåbärssylt. I år blir det nog pannkakstårta för vi har kvar pannkakor sen igår och att utnyttja budgeten känns inte så roligt med tanke på vad som väntar.. Fira kan man ju faktiskt göra ändå!!

Hos EANY har jag hittat mitt födelsedags-häng. Choklad och vinbar - kan det bli annat än bra? Jag tror inte! Ska bli mysigt tycker jag, även om jag inte är en vinkännare av rang (choklad däremot, det är min bransch). Fortfarande har vi inte hört någonting om hostelet, jag har legat och funderat över det i natt och det lutar väl åt att vi, om vi inte hör någonting, avbokar och satsar på ett annat ställe - vi har ju lite alternativ nu i alla fall.

Nu: fortsatt upplock.

det här tycker jag var en roligare version än bara en vanlig flagga...

Vi ska åka till Liseberg i New Jersey!

Check this out!

När jag var barn var jag verkligen extremt feg och vågade inte åka någonting förutom barn-bergochdalbanan samt tekoppen. Det tar jag igen nu när jag blivit stor.




I'm just sayin'.

Tips till er som känner er manade att ge mig (oss) en inflyttningspresent för miljonte gången:

HÄR hittar ni både ursprungsbilden och shoppingmöjligheten!

Helgplaner och bilproblem

Idag bär det av till Eskilstuna. Det är ju som bekant fars dag på söndag och således blir det firande! Vi har inte varit där sen i somras, så det känns som om det är på tiden nu faktiskt. I morse skjutsade jag Peter till bussen (han ska nämligen spendera dagen i Stockholm med ett gäng elever, så han dyker upp i Etuna framåt kvällen) och när jag for hem igen var det inte helt enkelt att ta sig uppför vår backe. Backen tillhör de där riktigt branta exemplaren som liksom inte riktigt är lämpade för snorhalt, tinande, snömodd så jag höll på att (eller höll på och höll på) fastna redan i början av backen. Till slut (när jag halvt om halvt backat rakt ner i diket så jag hade ju inte kunnat backa tillbaka och in på den lilla "in case of"-parkeringen) lyckades jag dock pressa upp lilla bilen och det gick finemang - om än väldigt långsamt - i slutändan. Jag är glad över att det är E4 åtminstone en tredjedel av vägen, resten är stora och bra vägar. Me like.

Nu: packning, duschning och avfärd!

Historienörden Åsa

Idag har jag och maken varit på utflykt/roadtrip. Vårt första mål blev *trumvirvel* Ödeshög. Jo ni, det är ord och inga visor det. Jag har aldrig varit i själva Ödeshög, dock ett antal gånger på rastplatsen vid E4:an någon av alla de bussfärder mellan Jönköping och Stockholm jag ägnat mig åt genom åren. Vid en första anblick tänkte jag "ojojoj, det var ju riktigt stort", men sen, när vi kollat in den gamla kyrkan så insåg vi väl att, nja, kanske inte ett jätteutbud. Tanken var annars att besöka ett litet café för att ta en fika, det är ju alltid mysigt, men så blev det alltså icke. Istället åkte vi vidare till Alvastra klosterruin. Där fick jag mig en liten glädjestund när jag insåg varför jag tycker att historia och arkeologi är så underbara, fantastiska ämnen. Jag tror inte att det går att beskriva riktigt för någon som inte tillhör historienördarnas sällskap - det är liksom, jag vet inte, känslan av att befinna sig I historien när man är på en speciell plats, man är en del av händelserna man läst om. Minns när vi var i Rom och besökte Forum Romanum och tanken riktigt svindlade när jag tänkte på att Caesar gått på just de stenar som jag gick på. Jo. Som sagt. Historienörd.

Efter denna (omtumlande) upplevelse bland ruiner och lavendel for vi vidare upp på Omberg. På vägen upp till toppen passerade vi ytterligare en fornlämning, nämligen en fornborg. Det som är lite störande när man har läst ämnen som t.ex. arkeologi är att man, när man läser alla de små skyltarna med information, ser massor av fel. Visserligen är arkeologi en vetenskap som ständigt förändras, och det kommer alltid nya tolkningar, nya fynd, nya idéer osv. men jag blir irriterad när man får intrycket av att det som står är sanningen (det står ju i allmänhet ingenting om att det bara är en tolkning). Fornborgar leder ju helt rimligt till tanken på just borgar, när det i själva verket inte alls är självklart att det är det de använts till. Fynden i själva borgarna har inte varit entydiga på det sätt som andra fynd kan vara (typ, ett skelett i en stenhög = grav), och då blir det också orimligt att skriva att de användes som försvarskonstruktioner. Näpp. "Hägnade berg" är ordet (åtminstone var det det när jag läste arkeologi för sex år sen).

Hursomhelst. Väl uppe på själva toppen var utsikten helt fantastisk! Man såg ju åt alla håll, långt, långt. Tyvärr var det lite disigt, speciellt över Vättern, så där såg man mest bara vatten, men inte så mycket mer. Men, åt de andra tre hållen såg man ju mer. Vi insåg att vi borde ha en kikare, för det satt små skyltar runt kanten på utsiktstornet som pekade ut olika ställen (kyrkor, vattentorn osv), men eftersom det var så långt borta, så var det ju jättesvårt att se vad som var vad. Det var härligt att vädret var sådär perfekt höstigt, klart och soligt med eldiga färger på träden. Säkert fick vi många bra bilder, men eftersom jag bestämt mig för att bara uppleva så vet jag inte det (än).

Vårt sista stopp blev vid Rökstenen, den berömda runstenen från 800-talet. Man kan ju tycka att jag borde ha kollat in den för länge sen när jag nu bor så nära som jag gör, men ni vet ju hur det är - när man bor nära någonting och vet att det finns där, så tänker man inte så mycket på det och gör något annat istället. Texten på stenen är ju lång, som säkert alla vet, och betydelsen av den, eller snarare, tolkningen av den är omtvistad. Det känns lite som om den är som den heliga Graalen. Eftersom jag nu har tid till mitt förfogande är min plan (naturligtvis) att komma med lösningen på det hela. Vad är det egentligen gubben menar - och varför skriver han i skiffer? Eventuellt kan det bli en "Da Vinci koden" i svensk tappning.

På hemvägen såg jag ytterligare ett arkeologiskt fynd - eller kanske snarare blivande sådant - nämligen en husvagn som är rysligt ovanlig. En Polar i brunt! Om man är i husvagnssvängen, eller, var det för 20 år sen så vet man att jo, en sådan var ovanlig. Vi hade en sådan. EN gång, på de åren såg vi en likadan (och då åkte vi ändå tur och retur Norrland varenda sommar i många år). Jag tror att jag har sett en efter det och nu, då, den här. Fyra stycken totalt. Den arkeolog som gräver fram en sådan om 1000 år, han blir lycklig han!

En fredagsafton

Det blir inte många knop en fredagkväll, det ska ni veta. Till största delen för att jag är för trött och för less på allting. Jag har massor av pyssel i fingrarna, men orkar liksom inte sätta igång med något. Jag vill göra julpyssel en masse liksom. Kanske borde jag gå upp vid halv sju på morgonen och sätta igång med pysslandet direkt så har jag sådär 12 timmar till mitt förfogande.. Tja. Det kan väl åtminstone inte bli sämre av det, antar jag, frågan är väl om jag inte tröttnar?

Nästa vecka kommer mitt boendestöd ha med sig ett annat boendestöd som ska vikariera när det ordinarie är på semester en vecka. Det är såklart bra att man får någon annan, men jag tycker inte om det. Det är så privat det här med boendestödet, åtminstone för mig. Jag har just vant mig vid att ha en människa omkring mig två dagar i veckan, någon som liksom ser allt härinne, men som accepterar och säger "vi gör det vi gör". Naturligtvis är det inte så att det nya stödet kommer att gå fram som en bulldozer de två tillfällena som hon är här, det tror jag verkligen inte, men det känns ändå inte bra. Säkerligen kommer det gå bra, och jag kommer att överleva, men det gör det inte lättare just nu i alla fall. Det kan bero på att jag tycker att det är mörkt överallt, men, det är jobbigt och krävande att släppa in någon ny människa så tätt inpå för bara två tillfällen. Jag vet att det är ologiskt, men jag tänker att de sen kommer sitta och skratta åt mig på kafferasten, för att jag är så värdelös, ful och äcklig som inte klarar av någonting. Tycka att det är fånigt att jag är sjuk på det sätt jag är sjuk, för det borde jag verkligen inte vara, jag är ju ung. (Jo, antagligen applicerar jag bara min egen syn på mig själv på dem).

En bra sak dock: Ikväll börjar den nya säsongen av "Modern Family" - Me like. A lot!

Julblogg!

Den här roliga bloggen hittade jag idag, och en julswap är en julswap och en julswap kan aldrig vara dålig!

I år tänkte jag ta på mig ansvaret att arrangera en julswap. Jag lovar att ta mitt arrangörsansvar på allra största ansvar och att göra allt jag kan för att vi ska få en lyckad swap! Visst är ni med??

Vad är en julswap?

En julswap är ett arrangemang som innebär att ett antal personer byter julklapp med varandra.

Hur går det till?

Senast den 15:e november skickar jag ut ett mail till alla deltagare med uppgifter om vem man ska skicka sin julklapp till. Julklappen ska ha ett värde av minst 100:- (exklusive porto) och vara framme hos sin mottagare senast den 12:e december. För att få tips om vad man kan köpa kan man kika in på sin mottagares blogg! Om julklappen skulle försvinna på vägen till mottagaren förbinder du dig att skicka en ny.

Lägg upp en liten smygbild på julklappen du köpt i din blogg så alla kan snoka runt bland bloggarna och försöka lista ut vem man fått sin julklapp av. Sedan lägger du upp en bild på julklappen du fått när du öppnat den. Jag kommer den 27:e december presentera vem som skickat till vem så då får ni se om ni gissat rätt!

Vem kan vara med?

Alla som är bosatta i Sverige (för att undvika dyra portokostnader) och har en blogg (för att den som ska köpa din julklapp ska kunna få inspiration och för att du ska kunna lägga upp en smygbild på julklappen du köpt samt presentera julklappen som du fått) kan delta.

Hur anmäler jag mig?

Anmäl dig till julflickan@gmail.com senast den 31:a oktober. I mailet skriver du ditt namn, din adress och din bloggadress.

*********************

Nu vet ni alltså vart ni kan hitta mig när valet är över och jag helhjärtat kan fokusera på det riktigt viktiga i livet: JULEN!

...286...

Tror ni att jag har fått något svar? Moahahahahahahaaaaa - inte ens ett litet! Egentligen tvekar jag inte så mycket vad gäller det som skrivits, det jag skrev från början har liksom bekräftats när jag läst igenom FK's papper. Det är också ganska tydligt syndrom på just Familjeliv - blir man motbevisad, så råkar man helt enkelt bara komma bort ifrån tråden och/eller så svarar man på ett helt annat inlägg och ja, "glömmer" bort att man ens diskuterade. Man skulle gott kunna tänka sig att kapa bort Familjeliv från sitt liv, utan problem, men eftersom jag hänger i en tråd för deprimerade och diverse andra tillhörande sjukdomar så stannar jag ändå kvar och det är helt omöjligt att inte läsa alla korkade trådar, och jag ska vara ärlig, det kan vara extremt underhållande!

Hittills idag har jag hängt med boendestödet som vanligt. Vi har varit ute på en promenad, totalt den här veckan hittills har jag varit på tre promenader. För er kanske det låter som en piss i Missisippi, men för mig är det ganska stort. Jag ska försöka känna mig lite stolt någon gång. Under denna promenad så kom jag fram till ett beslut angående julen. (En del kanske tycker att jag är lite väl tidigt ute för planläggning av detta firande, men jag tycker att det känns bra att besluta och bestämma och sen veta vad man har att sikta mot - blir det annorlunda och man ändrar sig så är det ju inte som att någonting är skrivet i sten). Det här är min plan:

Julafton: Jag och Peter, Elsa och Flisan hemma i vårt eget hem, med vår egen julgran, vårt egna godisbord, vår egen mat och vår egen glögg och våra egna nötter. Massor av Julmust och kanske en julöl till Peter. Mysigt och varmt, tända ljus, katternas favoritmjukmat (de äter annars mest torrfoder) och Kalle Anka, Karl-Bertil Jonsson och Svensson, Svensson. Julmusik i bakgrunden såklart.

Juldagen: Min mamma och mina syskon (under förutsättning att syskonen tagit sig hem och inte hunnit åka tillbaka igen) kommer till oss, käkar överbliven julmat (julmat blir alltid över), spelar ett spel eller två, kollar in någon juldagsfilm på TV, käkar godis och kakor och dricker mer glögg och julmust.

Annandagen: Vi åker till Eskilstuna och käkar kalkonmiddag hos Peters föräldrar tillsammans med svägerska och svågrar och barn, barnen blir glada för att de får fler julklappar trots att julaftonen är över, vi får god mat och umgås glatt med alla familjemedlemmar. Jag tror att det också kan bli en del fika och godis. För säkerhetsskull tar vid med extra julmust. Därefter stannar vi ett par dagar innan vi åker hem igen och tar oss an förberedelserna inför Nyårsaftonen.

Detta är alltså min plan. Min make får väl göra vad han vill, men såhär tänker jag göra.

Julfirande är ju ett fenomen utan dess like. Man ska göra allt på ett sätt (det är jag själv en stor anhängare av) och man måste alltid vara tillsammans med andra (gärna så många släktmedlemmar som möjligt) vilket jag inte är en lika stor anhängare av. Om man säger att man bara vill fira jul med sin man och sina katter ser folk rent skräckslagna ut och frågar om resten av familjen bor utomlands eller om man är osams (det kan hända att jag överdriver lite). Men faktiskt. Ju mer jag har tänkt på det så har jag insett att det faktiskt inte är så att man prompt måste träffas just på julafton - det finns 364 andra dagar på året, som faktiskt är lika värdefulla och som är precis lika bra till att träffas på. Herregud, det är ju inte precis som vi ska flyga till månen.. (Mina syskon skulle kanske just nu tänka "men gud, har hon slagit i huvudet, fått en ny personlighet??? Men, ni kan vara lugna, jag tänker inte frångå traditionerna på det sättet, det ska minsann fixas marsipanfigurer även om ingen äter upp dom, likaså ischoklad - allt är precis som vanligt, bara det att de medverkande bara är fyra - varav två katter).