Här måste man dubbelklicka

Så himla drygt. I vanliga fall, i alla fall på min egen, fina, rosa dator, så räcker det att man klickar på länken en gång och så vips - är man framme! Det gör man, tydligen, inte här (här = svärföräldrarna), här måste man dubbelklicka har jag upptäckt. Tyvärr kommer jag inte ihåg det från ena minuten till nästa och därför blir jag irriterad hela tiden. Snart ska jag därför sluta skriva här. Men först:

Igår spelade det äldsta brorsbarnet William spel på min telefon. Han är snart sex år. Han är drygt 50 år före mig vad gäller spelförmåga. Jag köpte, på vänners inrådan, spelet "Angry Birds". Mycket roligt spel, åtminstone så länge man klarar banorna. Jag klarade de första nio (?) rätt bra men nu hade jag, sedan ett par veckor eller så, fastnat på den tionde. I går kom alltså William och vips, så var jag några banor fram. Och tydligen finns det lite olika hjälpmedel OCH man kan peta på skärmen så blir en fågel flera fåglar (om jag fattade rätt). Jag känner stor beundran över denna förmåga. I fortsättningen ska jag skicka telefonen med posten så att han kan hjälpa mig vidare, be sin fader skriva ner lite tips och trix och så kan jag spela igen. Eller - det bästa kanske, för då har jag ju själv telefonen och kan använda den för det en telefon från början var tänkt att användas som (kommunikationsmedel - samtal), vore om vi helt enkelt åkte hit sådär en gång i månaden eller så och så sparar jag alla frågor tills dess. Jag ska utarbeta en plan.

Ikväll blir det familjemiddag. Fullt ös alltså. En gissning är att jag kommer att sova som en liten sten i natt. Jag hoppas jag slipper mardrömmar också. Keep your fingers crossed!

Slutligen gratulerar jag min vän Lisa som fyller år idag! Jag hoppas dagen är fin! (För den som undrar så är det också Börje Salmings födelesedag).

Dagens bild nr 8

En person som jag saknar:

Kia - hade det inte varit för att vi varit så dåliga på franska så hade vi kanske aldrig funnit varandra.. 

*********

Igår åt jag, troligtvis, säsongens sista lutfisk. En del kanske inte gillar - jag älskar desto mer. Speciellt med min svärmors fantastiska sås (innehåller grädde, såklart, man märker en viss smakskillnad kontra lättmjölk). I övrigt var det en bra helg, full fart med brorsönerna och lugn och ro med ett glas vin på kvällen. Icke så illa det inte. I vanlig ordning är jag dock totalt utmattad nu och deppigheten har, återigen, infunnit sig. Såklart. Att det fortfarande vägrar ens andas lite vår ute är ju ingenting man gläds särskilt mycket åt - igår när vi åkte hem så drömde vi om den dag då vi kan ta ut vår lilla cafégrupp i solen på framsidan och dricka eftermiddagskaffet sittande ute. Egentligen krävs det inte så mycket mer än att snön försvinner, det behöver inte bli särskilt varmt, bara det är sol - det ligger ju i lä så vi kan nog sitta ute ganska tidigt ändå. Ser ni det framför er? Friskluft? Fågelkvitter och doften av vår? Jag hoppas att mina fröer kommer nu till veckan så kan jag åtminstone sätta igång med odlingen här - jag måste börja med mina tomatplantor så att det blir ordning. Lite längre fram ska vi, vuxet som attan, anlägga ett trädgårdsland - det ska bli så roligt!!! Men först alltså: VÅR!

Just det! Jag tänkte utlysa en liten tävling igen, en tävling för att fira att nedräkningen går ner på tvåsiffrigt om sådär två veckor. Priset återkommer jag med, jag har inte riktigt kommit på det än, men om ni gillar att tävla för tävlandets skull så är det bara att hänga på :-) Det kan ju hända att det blir lättare att få folk att hitta hit när själva priset blir offentliggjort men ni kan ju tipsa i alla fall (om ni nu vill det). Jag misstänker att priset kommer att ha en liten fläkt av amigurumi... 

Dagens bild nr 7

...en bild jag inte lagt ut tidigare (detta är lite svårt för jag kan inte vara absolut 100% säker på att jag inte lagt ut den här bilden men jag tror inte att jag har gjort det:

Bilden är tagen då vi hade en glamourös tjejhelg i Stockholm i december (samma dag som självmordsbombaren misslyckades med det han hade tänkt alltså). I vanlig ordning hade vi egentligen inte så mycket koll på att det hade hänt vid det här tillfället utan det fick vi veta senare (här kan jag också minnas fel, men jag har inget minne av att vi pratade om det medan vi käkade så därför tror jag helt enkelt att vi visste...)

**********

Idag pyser vi iväg till Eskilstuna över helgen. Ska bli trevligt, som vanligt. Vi hinner med mycket på den här sportlovs-veckan minsann. Aktivitet går först. Jeeeijjj! Innan avfärden ska jag träna, men eftersom det inte finns särskilt mycket till dusch där jag tränar (man åker ju liksom alltid hem) så kommer Peter få njuta av min svettiga kropp i bilen - kul för honom, jag märker väl inte så mycket eftersom jag är en del av det hela. (Ni kanske tycker att det är aningen osmakligt att ta upp sådant här i bloggen - till er som (eventuellt) är av den åsikten kan jag väl egentligen inte säga så mycket mer än att, ja, det är som det är). Jag vet inte om det är någonting speciellt som ska firas eller om vi bara ska åka "för att".

Min familj och Peters familj är rätt olika på det viset - han pratar med sina föräldrar minst en gång i veckan och är det något som händer så åker vi oftast dit (födelsedagar osv.) och svärisarna dyker upp här lite då och då, bara för att umgås litegrann och är vi där är det alltid söndagsmiddag (oftast klockan ett eller två) innan vi åker hem igen. Detta är såklart inte dåligt på något sätt men det är den totala motsatsen till min familj. Jag pratar med min mamma kanske max två gånger i månaden (oftast är det nog bara en gång), min pappa pratar jag nog ännu mer sällan med, om han inte behöver barnvakt. Familjemiddagarna är begränsade till en om året (om ens det) och att sådär åka hem till mamman över en helg känns helt bakvänt, det skulle jag aldrig göra (kanske till viss del för att hon flyttat till en helt annan stad och ifrån vårt barndomshem, så man har liksom ingen vän som man kan hälsa på eller så). Någon eller möjligen några gånger per år träffas vi dock (dvs. jag, Peter och mamma) och käkar middag t.ex. om mamma fyller år eller om jag fyller år. Att samlas alla tre barn samtidigt på samma plats verkar dock vara ett helt omöjligt projekt.Antagligen skulle man kunna göra en rätt spännande social och etnologisk studie av dessa två totala motsatser. Hur har ni det i era familjer?

Igår var jag på biblioteket. De har gallrat bland sina böcker så nu får man bara ta hur många man vill! Som ni förstår är ju detta en optimal situation för den som är som jag och som älskar böcker. Inte för att böcker är så dyra nuförtiden och man hittar mycket, billigt, på antikvariat, second hand och loppisar, men då, när man ska betala så är det ju oftast böcker som man tänkt läsa sen tidigare eller någon man hört om eller ja, någonting sådant. Nu har jag plockat hem böcker som jag förmodligen aldrig hade lånat hem, än mindre köpt dem om det inte var för denna möjlighet. De flesta böcker är förstås inte jättenya (fast det fanns faktiskt en del böcker som var från denna sidan sekelskiftet) och kan antagligen inte köpas i affär längre (förutom i ovan nämnda alternativ såklart) men nu, nu har de fått ny plats hemma hos oss i vårt, än så länge ofärdiga bibliotek där en tapetsering väntar och därför kan vi inte ha bokhyllorna på plats och böckerna blir liggande på golvet men det är BÖCKER. Och det är våra böcker nu. Jag plockade hem 22 stycken, Peter hade gjort en räd i förrgår och fått med sig kanske 5-10 böcker till. Det värsta är att de kommer att SLÄNGA de böcker som inte blir omhändertagna! Fruktansvärt såklart. Jag försökte få Peter att hänga med på en runda till men han tycker att vi redan har tillräckligt. Jag hoppas de har kvar böckerna nästa vecka också, då ska jag ta med mig ett gäng till - det kan ju finnas guldkorn även bland de böcker man aldrig hade trott existerade...

Jag lånade EN bok också (väldigt lite för att vara jag) om Ötzi, ni vet gubben i glaciären. Hörde ett program om killen på radion på väg in till stan och insåg att jag måste läsa om det. Jag visste såklart sedan innan att det är ett exceptionellt arkeologiskt fynd vi snackar om - ett sånt där fynd som de flesta arkeologer aldrig får vara med om. Jag började igår och även om det inte är jordens mest välskrivna bok (snarare tvärtom) så längtar jag till nästa ord hela tiden - mermermermer ni vet. Det är så spännande! När jag är klar ska jag nog skriva en ny teori om vem han var och varför han befann sig just där och varför de som sköt ner honom inte tog med sig kopparyxan eller björnmössan...

Här hittade jag bilden

Helgplaner och bilproblem

Idag bär det av till Eskilstuna. Det är ju som bekant fars dag på söndag och således blir det firande! Vi har inte varit där sen i somras, så det känns som om det är på tiden nu faktiskt. I morse skjutsade jag Peter till bussen (han ska nämligen spendera dagen i Stockholm med ett gäng elever, så han dyker upp i Etuna framåt kvällen) och när jag for hem igen var det inte helt enkelt att ta sig uppför vår backe. Backen tillhör de där riktigt branta exemplaren som liksom inte riktigt är lämpade för snorhalt, tinande, snömodd så jag höll på att (eller höll på och höll på) fastna redan i början av backen. Till slut (när jag halvt om halvt backat rakt ner i diket så jag hade ju inte kunnat backa tillbaka och in på den lilla "in case of"-parkeringen) lyckades jag dock pressa upp lilla bilen och det gick finemang - om än väldigt långsamt - i slutändan. Jag är glad över att det är E4 åtminstone en tredjedel av vägen, resten är stora och bra vägar. Me like.

Nu: packning, duschning och avfärd!

...277...

För den som inte hängt med, så är det lördag idag. Mina senaste dagars entusiasm och speed har försvunnit igen, antagligen kommer de tillbaka någon gång, men de tog nog mycket kraft. Istället är det ack och suck och håglöshet, men, det är inte så illa som det var ganska nyss, och det är ju faktiskt bra. Skönt att bara vara lagom deppig liksom.

Min pappa är från Norrland, det är det kanske en del av er som vet, och således är han en surströmmingsfantast. (Ja, jag vet att inte alla norrlänningar gillar surströmming). Av denna anledning är vi bjudna hem till honom nästa lördag för en surströmmingsstund. Tydligen gillade jag denna rätt när jag var liten, i mellanåren tyckte jag såklart att det var äckligt och roade mig bland köttbullarna. För ungefär tio år sen (!!) åt jag surströmming på någon fest och tyckte inte det var så farligt, ungefär som vällagrad ost, vilket jag verkligen gillar så det ska bli väldigt intressant att se hur det blir och smakar denna gång. Det jag egentligen tänkte att jag skulle säga med det här var att jag har en söt lillebror (jag har egentligen två söta lillebrödrar, detta gäller den yngsta) som är 12 år. Han har ett facebook-konto och idag hade han skrivit "du kommer väl och äter med oss på söndag?" (vi har dividerat fram och tillbaka om vilken dag, och i går kom vi fram till att det blir nästa helg, men det kanske inte han vet om än). Jag tycker det var oerhört sött, jag blev nästan lite rörd. Det är såna saker som gör att man känner sig åtminstone lite värdefull för ett tag..

En helt annan sak är: Jag saknar rönnbär! Det ska ju bli en kall vinter om det finns mängder, och det gör det sannerligen inte här - alltså ingen kall vinter, men heller inga fina bär att trä upp och använda när jag ska höstdekorera dörrkransen. Ett träd utanför som jag kollade in idag har kanske fem, halvsunkiga, klasar och det är verkligen det enda träd jag har sett inom en ganska stor radie. (Det här problemet kom jag fram till nu, har jag nog tagit upp typ igår). Om det är någon som har tråkigt och som har massor av rönnbärsträd med rönnbär i, så är ni välkomna att skörda en ica-kasse och skicka den till mig (jag betalar givetvis). Eftersom de ändå ska torka, så tänker jag att det nog borde fungera ganska bra att skicka.. Om ni vill ha någonting i utbyte, kom med förslag, jag kan t.ex. plocka lite nypon eller virka en mössa eller, ja, någonting som ni tycker är en bra idé!

För övrigt har jag just nu kommit in i en NY-craving-period igen. Jag kollade in våra biljetter och bokning av vårt apartment hostel. Hela hostelet (blir lite märkligt med en svensk ändelse känner jag) är uppbokat nästa vår och sommar (och för den delen även nu), vilket jag tar som ett förhållandevis säkert besked om att det inte är jordens sunkigaste. Jag upptäckte också att man, om man ville, kunde lämna sin tvätt till en allt-i-allo och så fixade han den mot att han fick bra dricks (eller ja, det var väl frivilligt, men vem vill liksom inte ge dricks för en sån tjänst?). Oavsett så finns det ju tvättställen i NY så vi behöver ju inte, egentligen, ta med oss halva garderoben för att vi inte kan tvätta på tre veckor (det hade nog varit omöjligt för så mycket kläder har vi nog inte ens).

Nåväl. Jag längtar.