BarbaStark

Kass bild och det syns inte hur stor han är, men, det som syns är de små riskornen som ska fungera som tyngd i botten. Jag inser att jag ska lägga riset i en påse i nästa barb i syskonskaran. Nu har jag skakat lite på den och nu syns det inte lika mycket (och det ramlar inte ur lika mycket heller). 

Idag har jag hittat en jättefin klänning - av en ren slump - som jag ska ha på min svärfars själva 70-års dag, den som vi ska fira när vi åker på charter i april. Den kräver dock att jag har fått lite bränna på benen så det är tur att vi är där några dagar innan det smäller. Perfekt bolero till också, allt för 225 ynka spänn. Man ska alltid fynda ungefär en månad efter att mellandagsrean börjat, det är ju då man gör de riktiga fynden! Sen har jag fixat en överraskning till min man OCH betalat ett nytt abonnemang för min släktforskning så att jag kan få fram lite mer information och hoppas att jag hittar på lite som jag kan kolla in när vi ska åka till de norrländska delarna av min person. Hemling is the city, till hälften befolkad av släktingar (jag gissar bara här, det kan ju vara fler som jag inte vet om, sysslingar och bryllingar och så vidare). Det ska också finnas en del fornlämningar där och det ska jag också undersöka lite närmare innan vi åker, det är spännande. Gröna kartan kommer att bli min vän på flera sätt i dessa två närbesläktade forskningsområden. Min akademiska sida får lite näring utan tvång och det är ju fantastiskt när sådant händer. 

Dagens bild nr 7

...en bild jag inte lagt ut tidigare (detta är lite svårt för jag kan inte vara absolut 100% säker på att jag inte lagt ut den här bilden men jag tror inte att jag har gjort det:

Bilden är tagen då vi hade en glamourös tjejhelg i Stockholm i december (samma dag som självmordsbombaren misslyckades med det han hade tänkt alltså). I vanlig ordning hade vi egentligen inte så mycket koll på att det hade hänt vid det här tillfället utan det fick vi veta senare (här kan jag också minnas fel, men jag har inget minne av att vi pratade om det medan vi käkade så därför tror jag helt enkelt att vi visste...)

**********

Idag pyser vi iväg till Eskilstuna över helgen. Ska bli trevligt, som vanligt. Vi hinner med mycket på den här sportlovs-veckan minsann. Aktivitet går först. Jeeeijjj! Innan avfärden ska jag träna, men eftersom det inte finns särskilt mycket till dusch där jag tränar (man åker ju liksom alltid hem) så kommer Peter få njuta av min svettiga kropp i bilen - kul för honom, jag märker väl inte så mycket eftersom jag är en del av det hela. (Ni kanske tycker att det är aningen osmakligt att ta upp sådant här i bloggen - till er som (eventuellt) är av den åsikten kan jag väl egentligen inte säga så mycket mer än att, ja, det är som det är). Jag vet inte om det är någonting speciellt som ska firas eller om vi bara ska åka "för att".

Min familj och Peters familj är rätt olika på det viset - han pratar med sina föräldrar minst en gång i veckan och är det något som händer så åker vi oftast dit (födelsedagar osv.) och svärisarna dyker upp här lite då och då, bara för att umgås litegrann och är vi där är det alltid söndagsmiddag (oftast klockan ett eller två) innan vi åker hem igen. Detta är såklart inte dåligt på något sätt men det är den totala motsatsen till min familj. Jag pratar med min mamma kanske max två gånger i månaden (oftast är det nog bara en gång), min pappa pratar jag nog ännu mer sällan med, om han inte behöver barnvakt. Familjemiddagarna är begränsade till en om året (om ens det) och att sådär åka hem till mamman över en helg känns helt bakvänt, det skulle jag aldrig göra (kanske till viss del för att hon flyttat till en helt annan stad och ifrån vårt barndomshem, så man har liksom ingen vän som man kan hälsa på eller så). Någon eller möjligen några gånger per år träffas vi dock (dvs. jag, Peter och mamma) och käkar middag t.ex. om mamma fyller år eller om jag fyller år. Att samlas alla tre barn samtidigt på samma plats verkar dock vara ett helt omöjligt projekt.Antagligen skulle man kunna göra en rätt spännande social och etnologisk studie av dessa två totala motsatser. Hur har ni det i era familjer?

Igår var jag på biblioteket. De har gallrat bland sina böcker så nu får man bara ta hur många man vill! Som ni förstår är ju detta en optimal situation för den som är som jag och som älskar böcker. Inte för att böcker är så dyra nuförtiden och man hittar mycket, billigt, på antikvariat, second hand och loppisar, men då, när man ska betala så är det ju oftast böcker som man tänkt läsa sen tidigare eller någon man hört om eller ja, någonting sådant. Nu har jag plockat hem böcker som jag förmodligen aldrig hade lånat hem, än mindre köpt dem om det inte var för denna möjlighet. De flesta böcker är förstås inte jättenya (fast det fanns faktiskt en del böcker som var från denna sidan sekelskiftet) och kan antagligen inte köpas i affär längre (förutom i ovan nämnda alternativ såklart) men nu, nu har de fått ny plats hemma hos oss i vårt, än så länge ofärdiga bibliotek där en tapetsering väntar och därför kan vi inte ha bokhyllorna på plats och böckerna blir liggande på golvet men det är BÖCKER. Och det är våra böcker nu. Jag plockade hem 22 stycken, Peter hade gjort en räd i förrgår och fått med sig kanske 5-10 böcker till. Det värsta är att de kommer att SLÄNGA de böcker som inte blir omhändertagna! Fruktansvärt såklart. Jag försökte få Peter att hänga med på en runda till men han tycker att vi redan har tillräckligt. Jag hoppas de har kvar böckerna nästa vecka också, då ska jag ta med mig ett gäng till - det kan ju finnas guldkorn även bland de böcker man aldrig hade trott existerade...

Jag lånade EN bok också (väldigt lite för att vara jag) om Ötzi, ni vet gubben i glaciären. Hörde ett program om killen på radion på väg in till stan och insåg att jag måste läsa om det. Jag visste såklart sedan innan att det är ett exceptionellt arkeologiskt fynd vi snackar om - ett sånt där fynd som de flesta arkeologer aldrig får vara med om. Jag började igår och även om det inte är jordens mest välskrivna bok (snarare tvärtom) så längtar jag till nästa ord hela tiden - mermermermer ni vet. Det är så spännande! När jag är klar ska jag nog skriva en ny teori om vem han var och varför han befann sig just där och varför de som sköt ner honom inte tog med sig kopparyxan eller björnmössan...

Här hittade jag bilden

Historienörden Åsa

Idag har jag och maken varit på utflykt/roadtrip. Vårt första mål blev *trumvirvel* Ödeshög. Jo ni, det är ord och inga visor det. Jag har aldrig varit i själva Ödeshög, dock ett antal gånger på rastplatsen vid E4:an någon av alla de bussfärder mellan Jönköping och Stockholm jag ägnat mig åt genom åren. Vid en första anblick tänkte jag "ojojoj, det var ju riktigt stort", men sen, när vi kollat in den gamla kyrkan så insåg vi väl att, nja, kanske inte ett jätteutbud. Tanken var annars att besöka ett litet café för att ta en fika, det är ju alltid mysigt, men så blev det alltså icke. Istället åkte vi vidare till Alvastra klosterruin. Där fick jag mig en liten glädjestund när jag insåg varför jag tycker att historia och arkeologi är så underbara, fantastiska ämnen. Jag tror inte att det går att beskriva riktigt för någon som inte tillhör historienördarnas sällskap - det är liksom, jag vet inte, känslan av att befinna sig I historien när man är på en speciell plats, man är en del av händelserna man läst om. Minns när vi var i Rom och besökte Forum Romanum och tanken riktigt svindlade när jag tänkte på att Caesar gått på just de stenar som jag gick på. Jo. Som sagt. Historienörd.

Efter denna (omtumlande) upplevelse bland ruiner och lavendel for vi vidare upp på Omberg. På vägen upp till toppen passerade vi ytterligare en fornlämning, nämligen en fornborg. Det som är lite störande när man har läst ämnen som t.ex. arkeologi är att man, när man läser alla de små skyltarna med information, ser massor av fel. Visserligen är arkeologi en vetenskap som ständigt förändras, och det kommer alltid nya tolkningar, nya fynd, nya idéer osv. men jag blir irriterad när man får intrycket av att det som står är sanningen (det står ju i allmänhet ingenting om att det bara är en tolkning). Fornborgar leder ju helt rimligt till tanken på just borgar, när det i själva verket inte alls är självklart att det är det de använts till. Fynden i själva borgarna har inte varit entydiga på det sätt som andra fynd kan vara (typ, ett skelett i en stenhög = grav), och då blir det också orimligt att skriva att de användes som försvarskonstruktioner. Näpp. "Hägnade berg" är ordet (åtminstone var det det när jag läste arkeologi för sex år sen).

Hursomhelst. Väl uppe på själva toppen var utsikten helt fantastisk! Man såg ju åt alla håll, långt, långt. Tyvärr var det lite disigt, speciellt över Vättern, så där såg man mest bara vatten, men inte så mycket mer. Men, åt de andra tre hållen såg man ju mer. Vi insåg att vi borde ha en kikare, för det satt små skyltar runt kanten på utsiktstornet som pekade ut olika ställen (kyrkor, vattentorn osv), men eftersom det var så långt borta, så var det ju jättesvårt att se vad som var vad. Det var härligt att vädret var sådär perfekt höstigt, klart och soligt med eldiga färger på träden. Säkert fick vi många bra bilder, men eftersom jag bestämt mig för att bara uppleva så vet jag inte det (än).

Vårt sista stopp blev vid Rökstenen, den berömda runstenen från 800-talet. Man kan ju tycka att jag borde ha kollat in den för länge sen när jag nu bor så nära som jag gör, men ni vet ju hur det är - när man bor nära någonting och vet att det finns där, så tänker man inte så mycket på det och gör något annat istället. Texten på stenen är ju lång, som säkert alla vet, och betydelsen av den, eller snarare, tolkningen av den är omtvistad. Det känns lite som om den är som den heliga Graalen. Eftersom jag nu har tid till mitt förfogande är min plan (naturligtvis) att komma med lösningen på det hela. Vad är det egentligen gubben menar - och varför skriver han i skiffer? Eventuellt kan det bli en "Da Vinci koden" i svensk tappning.

På hemvägen såg jag ytterligare ett arkeologiskt fynd - eller kanske snarare blivande sådant - nämligen en husvagn som är rysligt ovanlig. En Polar i brunt! Om man är i husvagnssvängen, eller, var det för 20 år sen så vet man att jo, en sådan var ovanlig. Vi hade en sådan. EN gång, på de åren såg vi en likadan (och då åkte vi ändå tur och retur Norrland varenda sommar i många år). Jag tror att jag har sett en efter det och nu, då, den här. Fyra stycken totalt. Den arkeolog som gräver fram en sådan om 1000 år, han blir lycklig han!

Lördagen i Eskilstuna (gnäll för rätt uttal)

Så var det då lördag igen. Tiden går så snabbt, så idag har jag köpt en kalender! Perfekt för då kan jag skriva och räkna ner dagarna tills vi åker till New York (detta var faktiskt det huvudsakliga skälet till inköpet)! Utöver det tänkte jag skriva ner olika happenings á la prattantsbesök, boendestöd, träning hos sjukgymnast samt en positiv sak om mig själv varje dag. (Och så har jag sett till att den har tillräckligt stor plats även för resedagboksinlägg). Besatthetens ansikte lyser igenom.

Vi har gjort följande hittills - ätit glass på "Slagsta glass" som tydligen är väldigt speciell. Jag tycker den inte är något särskilt - det går att få mycket godare mjukglass på andra ställen (exempelvis i Lekeryd), men är man ifrån den här staden så är det alltså världens paradis. Inte konstigt att dialekten befinner sig i gnällbältet om ni frågar mig.. Dessutom var vi på Myrorna och fyndade en kasse med böcker för 120 (aka 240) kronor. Fantastiskt! Jag glömmer ofta bort hur billigt man faktiskt KAN få tag på böcker - när jag nu är i min engelskspråkiga läsperiod är det ju toppen att få tre pocketböcker för 15 spänn! Utöver de böckerna hittade jag också en om makramé, en om virkning och en stor, härlig, ypperlig bok om arkeologi av arkeologernas arkeolog - Göran Burenhult.

De senaste dagarna har varit riktigt pissiga faktiskt - jag har knaprat ångestdämpande och kämpat med att hålla mig vid ytan. På tisdag ska jag till prattanten för att se vad som ska hända härnäst - den här nedgången som nu varat ganska länge är ju inte särskilt bra för någon, och det tar väldigt, väldigt mycket energi faktiskt. Idag är det dock lite bättre och det är skönt. Resterande timmar av idag ska vi nog inte göra någonting speciellt mer än att bara ta det lugnt.