Dagens bild nr 7

...en bild jag inte lagt ut tidigare (detta är lite svårt för jag kan inte vara absolut 100% säker på att jag inte lagt ut den här bilden men jag tror inte att jag har gjort det:

Bilden är tagen då vi hade en glamourös tjejhelg i Stockholm i december (samma dag som självmordsbombaren misslyckades med det han hade tänkt alltså). I vanlig ordning hade vi egentligen inte så mycket koll på att det hade hänt vid det här tillfället utan det fick vi veta senare (här kan jag också minnas fel, men jag har inget minne av att vi pratade om det medan vi käkade så därför tror jag helt enkelt att vi visste...)

**********

Idag pyser vi iväg till Eskilstuna över helgen. Ska bli trevligt, som vanligt. Vi hinner med mycket på den här sportlovs-veckan minsann. Aktivitet går först. Jeeeijjj! Innan avfärden ska jag träna, men eftersom det inte finns särskilt mycket till dusch där jag tränar (man åker ju liksom alltid hem) så kommer Peter få njuta av min svettiga kropp i bilen - kul för honom, jag märker väl inte så mycket eftersom jag är en del av det hela. (Ni kanske tycker att det är aningen osmakligt att ta upp sådant här i bloggen - till er som (eventuellt) är av den åsikten kan jag väl egentligen inte säga så mycket mer än att, ja, det är som det är). Jag vet inte om det är någonting speciellt som ska firas eller om vi bara ska åka "för att".

Min familj och Peters familj är rätt olika på det viset - han pratar med sina föräldrar minst en gång i veckan och är det något som händer så åker vi oftast dit (födelsedagar osv.) och svärisarna dyker upp här lite då och då, bara för att umgås litegrann och är vi där är det alltid söndagsmiddag (oftast klockan ett eller två) innan vi åker hem igen. Detta är såklart inte dåligt på något sätt men det är den totala motsatsen till min familj. Jag pratar med min mamma kanske max två gånger i månaden (oftast är det nog bara en gång), min pappa pratar jag nog ännu mer sällan med, om han inte behöver barnvakt. Familjemiddagarna är begränsade till en om året (om ens det) och att sådär åka hem till mamman över en helg känns helt bakvänt, det skulle jag aldrig göra (kanske till viss del för att hon flyttat till en helt annan stad och ifrån vårt barndomshem, så man har liksom ingen vän som man kan hälsa på eller så). Någon eller möjligen några gånger per år träffas vi dock (dvs. jag, Peter och mamma) och käkar middag t.ex. om mamma fyller år eller om jag fyller år. Att samlas alla tre barn samtidigt på samma plats verkar dock vara ett helt omöjligt projekt.Antagligen skulle man kunna göra en rätt spännande social och etnologisk studie av dessa två totala motsatser. Hur har ni det i era familjer?

Igår var jag på biblioteket. De har gallrat bland sina böcker så nu får man bara ta hur många man vill! Som ni förstår är ju detta en optimal situation för den som är som jag och som älskar böcker. Inte för att böcker är så dyra nuförtiden och man hittar mycket, billigt, på antikvariat, second hand och loppisar, men då, när man ska betala så är det ju oftast böcker som man tänkt läsa sen tidigare eller någon man hört om eller ja, någonting sådant. Nu har jag plockat hem böcker som jag förmodligen aldrig hade lånat hem, än mindre köpt dem om det inte var för denna möjlighet. De flesta böcker är förstås inte jättenya (fast det fanns faktiskt en del böcker som var från denna sidan sekelskiftet) och kan antagligen inte köpas i affär längre (förutom i ovan nämnda alternativ såklart) men nu, nu har de fått ny plats hemma hos oss i vårt, än så länge ofärdiga bibliotek där en tapetsering väntar och därför kan vi inte ha bokhyllorna på plats och böckerna blir liggande på golvet men det är BÖCKER. Och det är våra böcker nu. Jag plockade hem 22 stycken, Peter hade gjort en räd i förrgår och fått med sig kanske 5-10 böcker till. Det värsta är att de kommer att SLÄNGA de böcker som inte blir omhändertagna! Fruktansvärt såklart. Jag försökte få Peter att hänga med på en runda till men han tycker att vi redan har tillräckligt. Jag hoppas de har kvar böckerna nästa vecka också, då ska jag ta med mig ett gäng till - det kan ju finnas guldkorn även bland de böcker man aldrig hade trott existerade...

Jag lånade EN bok också (väldigt lite för att vara jag) om Ötzi, ni vet gubben i glaciären. Hörde ett program om killen på radion på väg in till stan och insåg att jag måste läsa om det. Jag visste såklart sedan innan att det är ett exceptionellt arkeologiskt fynd vi snackar om - ett sånt där fynd som de flesta arkeologer aldrig får vara med om. Jag började igår och även om det inte är jordens mest välskrivna bok (snarare tvärtom) så längtar jag till nästa ord hela tiden - mermermermer ni vet. Det är så spännande! När jag är klar ska jag nog skriva en ny teori om vem han var och varför han befann sig just där och varför de som sköt ner honom inte tog med sig kopparyxan eller björnmössan...

Här hittade jag bilden