Längtan

Jag vill faktiskt åka till New York. Efter att ha läst DN's resebilaga i går och rotat fram Vagabond-tidningar med New York-reportage så är jag New York-sjuk igen. Vem bryr sig om resten av världen? Hela världen finns ju i New York! Målet med nästa resa är att utforska Brooklyn, Queens, Bronx, Harlem och såklart, New Jersey (cake boss) och Staten Island('s gallerior). DN tipsade om ett schysst, nytt hostel i Williamsburg, Brooklyn och eftersom det är mycket billigare än att bo på själva Manhattan så kan man ju vara där länge. Visserligen behöver man åka mer tunnelbana, men det gör man ju även om man bor på Manhattan, så i det stora hela blir det ju ändå billigare att betala några hundra mindre per natt. Så nu ska jag botanisera bland New York-böckerna på bibliotekets hyllor och från årsskiftet (man får ju vara realist ändå, det är jul och vi ska åka till solen) så blir det extrem åtstramning av ekonomin, extrem alltså, så att en resa inte behöver bli inom alltför avlägsen framtid. Om jag börjar må bättre och kanske t.o.m kan börja jobba innan dess (vilket ju såklart är det ideala, inte fulltid kanske, men ändå), är det ju bara bra, då kan jag ju casha in lite mer pengar och det blir ännu kortare tills det blir av. (Man vet ju faktiskt aldrig - speciellt inte eftersom det inte finns något avresedatum som gör att man är "begränsad" av det - och även om så vore, just den biten går ju före allt annat).

Turistens klagan

..är inte det en av de bästa låtarna? Liksom jag tycker att LP-skivorna borde få en revival så tycker jag bara bättre om Cornelis - jag ska försöka hitta några av hans plattor. Just turisten tycker jag är så fin och när barnen skrattar börjar jag nästan grina för jag tycker det låter så underbart. När jag var liten så pratade mamma alltid om just det och jag tyckte såklart att hon var skittöntig, löjligt att bli rörd över en låt liksom. Så icke numer. Just nu kör jag Cornelis blandat med Larz-Kristerz (man kan bara inte inte gilla deras dräkter, vilket väl är den främsta anledningen till att jag lyssnar på deras dansbandsmusik som jag inte är någon större fan av i vanliga fall), Hoppa Hulle och Iron Maiden. Bland annat. Och på tal om låtar så minns ni kanske mitt inlägg om Falköpingsbönner? Igår tänkte jag av någon anledning på mina godbitar och så kom den där trallvänliga låten i huvudet igen, inte så märkligt dock, det märkliga blev senare på kvällen när vi kollad på den nya serien "Boardwalk Empire" (utspelar sig i Atlantic City (antagligen i en studio), där vi ju var i somras). Det började i stort sett med att de skulle begrava en spritflaska (det handlar om förbudstiden i USA) och g i v e t v i s trumpetar de på just den låten. Självklart är det inte just den Ti'ahölmska versionen som menas, men för en annan blev det, tja, fel..

Nog om detta.

Nu till helgen som kommer ska jag på Syfestivalen på Älvsjömässan. Det ska bli roligt - jag ska leta efter lite bra garner att virka amigurumisar med, bra till julklappar t.ex. Sen finns det ju annat än garn också, tovad ull, papper och pärlor och grejer som kan vara bra när man ska skapa fina kort. Stämplar (jag ska verkligen försöka hitta en snygg "Välkommen" och/eller "Inbjudan"-stämpel för det saknar jag i mitt förråd som ändå är ganska stort) hoppas jag att de har, det hade de förra året. Så, är det någon som önskar sig någonting från festivalen så kan ni ju smsa eller lämna ett meddelande här så kan jag försöka att få tag på den eller de grejerna!

Sällskapet kommer förhoppningsvis vara både mina mycket ädla och goda vänner Kia och Veronica, båda boende i Storstaden. Jag älskar att åka till Stockholm, jag känner mig liksom lite hemma där, det är där jag bott längst sen jag flyttade hemifrån (ja, förutom nu då, när jag bott i Tranås med omnejd i flera år) och det är så roligt att komma dit. Kanske gillar jag det så mycket för att det liksom det var då jag levde som en vanlig och normal människa, innan den där betongväggen ställde sig i vägen, när jag studsade upp ur sängen och drog till universitetet, KB och gick på krogen. Jag trivdes helt enkelt med mitt liv, det var relativt problemfritt jämfört med nu. Givetvis var inte allt guld och gröna skogar, men det är så jag minns det och därför känns det som att jag blir "Stockholms-Åsa" när jag kommer dit och det är skönt. Så - mina vapendragare, om ni läser det här - visst går vi och tar en fika/matbit när vi släpat oss runt på mässan ett par, tre varv??

Halloween

Det kom en söt liten grupp barn (eller kanske jag ska säga läskig) för en stund sedan - jag såg dem inte själv, men jag hörde deras ystra rop! Nu tror ni alla att ni redan har fullt klart för er vad de ropade och kanske har ni rätt, troligtvis har ni fel, de skrek nämligen "Bus eller ... F R U K T!!!!". En annan, som var jag, satt härom dagen och gnölade om att barnen med all säkerhet inte skulle nöja sig med frukt nuförtiden, det är bara godis eller pengar som gäller, muttrade jag lite världsvant sådär. Tji fick jag således. Tyvärr hade jag ju inte köpt på mig massor av äpplen och clementiner utan förberett med en plåtburk full med klubbor (bra eftersom de är inslagna och eftersom de är lakrits och fruktsmak så är risken för att någon drabbas av ett allergianfall pga. nötter eller något annat i den stilen, mindre) så det var vad de fick. Men. Jag hörde inte att de besviket ropade "N E E E E J J J E E H H!! Vi vill bara ha fruuuuuuuuuuuuuuuuuuuukt!!!!" så antagligen gick det bra ändå, och som sagt, det var ju fruktsmaker...

Gamla godingar

När jag idag planterade lite lökar (Amaryllis och Tazetter) lyssnade jag på min moders gamla LP-skiva - vinyl alltså. Nu undrar jag: VARFÖR lyssnar man inte mer på vinyl? (För er som är unga så kan jag tala om att en LP är det som fanns före CD-skivorna. Svarta plast skivor med spår där musiken låg. Man spelade med en skivspelare och ett stift som rörde sig i spåren och då blev det musik - en enkel förklaring på hur det fungerade, ganska ofullständig sådan, men här är en bild på hur de såg ut i alla fall:

När CD-skivorna gjorde sitt intåg så var väl just det raspfria ljudet grejen, men nu är det ju just det som gör att det är så behagligt gött att lyssna på en LP! Innan idag så hade jag väl inte lyssnat ordentligt på kanske 10 år men nu är jag frälst. Jag hade, eftersom det är en trend just nu, tänkt anamma de fräsiga skålarna som är gjorda av gamla skivor men det lär jag knappast göra nu. Näpp. Nästa gång jag är på Erikshjälpen (eller annan second hand) så ska jag botanisera och förhoppningsvis hitta en rolig skiva. En sak till som är härlig är ju att framsidorna är så härliga, såhär ser skivomslaget ut på den skiva jag spelade idag:

Det är första-spåret som heter "This guy's in love with you" och vem som helst kan ju räkna ut hur skivbolaget tänkte när de valde en bild där Herb Alpert satt mot en trävägg och med sina sammetsbruna ögon längtansfullt tittar mot horisonten (dit han är på väg med sin vackra flicka osv.) - hur många kvinnliga köpare kan motstå det?? 

Min mamma har ganska många LP-skivor (fler med Herb också) även om hon rensade ut en del när hon flyttade. En skiva som jag önskar - och trodde - att hon hade sparat är den som hennes kusin Dennis gav ut (Dennis som jag förövrigt träffade i somras när vi var på väg till Malmö och lunchade i Ljungby, min mammas hemstad). Den är så galet härligt snygg - 70-talet i sitt verkliga esse och jag lyckades hitta en bild på nätet vilket jag är fantastiskt glad för, inte bara för att jag blir nostalgisk utan för att ni nu också har möjlighet att få se den:

Visst undrar man varför hon rensade bort den här godingen??

(här lånade jag bilden)

Nu kommer det osa, bara så ni vet!

(säg inte att jag inte varnade er



Det finns ett broderi hos fuldesign.se som jag ska beställa eller försöka komma åt vid nästa besök hos Designtorget. Motivet är ett ordspråk som lyder som följer: "HELVETES JÄVLA SKIT" (jag brukar, för styrkans skull, även lägga dit ett "förbannade" före ordet "skit"). Jag tänker brodera det och tänker ta fram det, hänga upp det på väl synlig plats när jag mår som jag gör just nu - det skulle kanske minska oset är hemma en aning, svordomar låter ju inget vidare - då kan jag stå framför den och läsa om och om och om igen.



(övrig tid ska den få hänga ovanför mitt pysselbord där samma harang nyttjas rätt ofta när jag
tillverkar saker).

Det är verkligen rent överjävligt, jag önskar jag skämtade. Ångesten har förvisso dämpat sig lite och det är ju bra, men istället har håglösheten, mörkret, destruktiviteten, orkeslösheten och andra härligheter som gör att allting känns meningslöst. Jag ska få lite sön tabletter att testa för att se om sömnen hjälper till lite därefter, om det nu inte skulle funka vilket jag såklart hoppas att det ska, börjar funderingar kring ECT skulle jag tro. Det är faktiskt nästan två år sedan sista serien vilket är fantastiskt, så det kanske en sista utväg. Hoppas såklart på att det släpper innan dess!