Längtan

Jag vill faktiskt åka till New York. Efter att ha läst DN's resebilaga i går och rotat fram Vagabond-tidningar med New York-reportage så är jag New York-sjuk igen. Vem bryr sig om resten av världen? Hela världen finns ju i New York! Målet med nästa resa är att utforska Brooklyn, Queens, Bronx, Harlem och såklart, New Jersey (cake boss) och Staten Island('s gallerior). DN tipsade om ett schysst, nytt hostel i Williamsburg, Brooklyn och eftersom det är mycket billigare än att bo på själva Manhattan så kan man ju vara där länge. Visserligen behöver man åka mer tunnelbana, men det gör man ju även om man bor på Manhattan, så i det stora hela blir det ju ändå billigare att betala några hundra mindre per natt. Så nu ska jag botanisera bland New York-böckerna på bibliotekets hyllor och från årsskiftet (man får ju vara realist ändå, det är jul och vi ska åka till solen) så blir det extrem åtstramning av ekonomin, extrem alltså, så att en resa inte behöver bli inom alltför avlägsen framtid. Om jag börjar må bättre och kanske t.o.m kan börja jobba innan dess (vilket ju såklart är det ideala, inte fulltid kanske, men ändå), är det ju bara bra, då kan jag ju casha in lite mer pengar och det blir ännu kortare tills det blir av. (Man vet ju faktiskt aldrig - speciellt inte eftersom det inte finns något avresedatum som gör att man är "begränsad" av det - och även om så vore, just den biten går ju före allt annat).

Jag är trött

Nu är det tydligen dags för en riktig trötthetsperiod. Jag skulle vilja bygga in mig i sängen faktiskt. Skönt och mjukt och varmt. Det känns som om oron och ångesten minskar om jag bara ligger här i sängen - ingenting stör mig och jag kan bara ta det lugnt. Eventuellt kan det ju vara så att det är just det jag behöver.. (Det skulle t.ex. min prattant säga). Så det är väl min plan helt enkelt. Bosätta mig i sängen om jag inte vill se något på TV eller om jag vill göra någonting annat såklart - inget är skrivet i sten. Jag tror den där icke-skrivna stenen är viktig för mig, det blir sju resor värre om man liksom inte orkar med det man beslutat - speciellt inte när det är andra människor inblandade - men jösses vad svårt det är att göra det som är lagom för en själv.. På söndag har vi dock planerat en väldigt trevlig utflykt (vi hoppas att vi kommer iväg men gör vi inte det så gör vi inte *intalar*) till Huskvarna där vi ska skyffla in kakor och glass i alla oändlighet (eller tills de stänger i alla fall). Gött.

Igår betalade vi sluträkningen för vår charterresa - jag är spänd. Speciellt spänd blev jag när jag förra helgen (?) läste i aftonbladet att det inte fanns ett färdigt hotell när resenärerna - i det här fallet en barnfamilj - kom till platsen. Det var ett annat företag, så jag hoppas ju att det inte händer samma sak för oss. Att det inte ser ut som på de flashiga bilderna på nätet kan man ju gissa sig till, det brukar det sällan göra, men bara det finns en säng, air condition och lite sol och bad så är jag nöjd. Det var bra att betala skiten också, då vet man ungefär var vi ligger i sparkassan inför nästa vinters New York-resa för nu har vi verkligen, verkligen, verkligen huggit in det i sten att vi ska åka iväg då. Christmas in New York. Men det blir väl inte tre veckor precis, men bara lite tid i himmelriket är ju trevligt..

Tre månader

Idag är det tre månader kvar till julafton! Hur är det möjligt undrar man ju då, det var ju nyss april! Dessa ständiga insikter om hur fort tiden går blir bara fler och fler.. Min julblogg har jag så sakteliga sparkat liv i, men det känns ännu aningen tidigt. Framöver har jag dock tänkt att fokusera lite på julkorten och då kan det ju hända att det dyker upp ett och annat (som jag tycker blir tillräckligt bra för att visas upp) där. Antagligen kommer jag redovisa dem här också, man vill ju få lite näring till själen (aka. beröm) :-) Jag försöker kolla runt lite för inspiration och den får man ju, men sist jag skulle göra ett julkort så blev det ett höstkort. Stämplarna ger inspiration också, insåg jag då..

Jag har också tänkt sparka igång min reseblogg. Jag har ju konton både hos vagabond.se och resedagboken.se, men det är så omständigt att hålla reda på lösenord och grejer att jag tänker att en normal vanlig blogg är det rätta för mig (och maken, om han kanske skriver någonting där ibland). Våra planer är aldrig skrivna i sten - åtminstone inte innan biljetter är bokade - och i nuläget har vi kastat New York åt sidan (tro det eller ej) för att gå all in på Kalifornien. Detta blir då antagligen 2013, sommar eller jul får vi såklart se. Peter har planerat att vinna några skrivartävlingar med bra vinstsummor så det kanske kan bli någon resa däremellan också. Jag tänkte att man kanske skulle satsa på att köpa en trisslott lite då och då, men de senaste gångerna jag gjort det har jag inte ens vunnit 25 kronor och det är ju verkligen tråkigt. Å andra sidan kan jag inte vinna några miljoner bara av att glo på reklamen för dem. Well. Tids nog lär det väl bli pengar ändå, någon gång.

Minsann, minsann, minsann

Herr och fru Nyberg har kommit överens. (Inte för att vi brukar vara särskilt oöverens). Det här är vad vi siktar på:

New York 2012 - under jul och nyår! Typ. Beroende på vad kassan räcker till, jag gissar dock att just vad gäller nyår så bör man vara ute i god tid när det handlar om boende. Gissar alltså.

Kalifornien 2014 - på sommaren (eller kanske även här under julen, beroende på ekonomin). Då ska vi försöka besöka släktingarna i San Diego. Bland annat. Förhoppningsvis kan vi kanske hyra en bil och köra längs kusten till San Francisco och se allt däremellan.

Nota bene: OM saker förändras, i första hand för mig, så är det klart att vi anpassar oss till det, det säger ju sig själv, det är rätt mycket högre prio än en resa. Ändras planerna så är det förhoppningsvis på grund av det, jag missar gärna en resa om det betyder att livet blir bättre i övrigt. Peter har också tänkt att han ska vinna ett par skrivtävlingar under nästa år och då lär det ju ramla in pengar ifrån det, närmare 100.000. Då är det ju fullt möjligt att ta en liten tripp tidigare, om förutsättningarna i övrigt, återigen, är sådana.

Nu ska jag försöka ta mig i kragen och åtminstone stämpla upp lite motiv så att jag kan producera lite julkort (och försöka hitta ett stickningsmönster till en tröja som har en hög garn väntande i garderoben).

Nu äntligen

..har jag fått tummen ur och skrapat ihop NY-bilder att framkalla. Jag har också (igen) tänkt att, nej, jag skiter i att vara internationell och se olika städer och ställen, jag tänker bara åka till New York. Det är konstigt att en stad kan ha en sån inverkan på livet. Jag fattar't inte. Så antagligen kommer väl mitt tjatande börja om så småningom. Tror dock att vi nästa gång ska ta en höstvecka (som jag väl också skrivit förr). Peter har ju höstlov och då kan man ju lätt ta en tur - i år ska han dock till Egypten (beroende på läget där) så vi får väl satsa på 2012 eller så. Jag är ju lite inne på kryssning också, så kanske vi kan ta en över Atlanten (eller runt på Atlanten) som gör uppehåll där, bland andra städer givetvis - då är jag inte lika inskränkt ändå, kan få andra favoriter också (för det verkar ju som en bra idé - då vet man ju inte vart man ska vända sig för att få allt på en gång.. Att inte göra allt på en gång har nog aldrig riktigt varit min grej.

Nu har jag verkligen något att berätta också. På riktigt!

Vi fick en del pengar över när vi var i New York (tro det om ni vill). Så. Utöver vår planering och vårt sparande inför nästa sommares Roadtrip i norra Sverige så bestämde vi oss raskt för att vara lite wild and crazy och beställa en charterresa till Fuerteventura. Jojo. Dra på trissor. Åsa ska på C H A R T E R! Jag har aldrig varit på charter någonsin i mitt 32-åriga liv! Det närmaste jag kommit är Sällskapsresan 1. Och nu ska vi t.o.m. köra på All inclusive. Vad ger ni mig för det? En stor anledning till beslutet var antalet rönnbär på träden (skitmycket) som visar på att det ska bli en kall vinter (tydligen) samt faderskapets muntra ord "det sägs ju att det blir tre, på varandra följande, kalla (svåra?) vintrar i rad. Och jag gillar vintern - det är verkligen fantastiskt att vi fått så bra vintrar i två år nu, jag gillar det, MEN man behöver sol. Värme. Jag tror aldrig jag varit så trött på allt som jag var i vintras och det vill jag ju inte vara med om en gång till. Alltså. Ett brejk i Spanien i höjd med västra Sahara, det borde ju bli ganska okej väder.. Dessutom får vi ju mer glädje av min tub med SPF 50 som vi köpte på Coney Island.

Nu ska jag ta steg två i mina beslutar-tag och kolla upp träningsmöjligheterna på ett av gymmen i den här staden. Jag säger det igen: Jojo. Dra på trissor.

Något som liknar en paus

..kan man väl säga att den här bloggen fått. Varför inte? Det är rätt gött att bara ta det lite lugnt. Jag ska fira det med att kolla runt lite på vinterresor och ta mig bort till Willys för att köpa vattenmelon för 3.90 kr/kg. Jag gillar vattenmelon!

Nedräkning de luxe!

Nu är det bara idag, i morgon och sen är det tisdag och vi beger oss till Arlanda, sen är det onsdag och då blir det New York!! Skönt för er att slippa mitt tjat om att det snart är dags (men ni kan vara lugna, vi ska nog hitta ett nytt projekt när vi kommer hem, nästa år har vi t.ex. varit gifta i fem år = resa).

Min pin-kod till sim-kortet är borta. Ett tag kunde jag den verkligen men nu har jag, såklart, glömt den. Jag tappade telefonen i golvet för några dagar sen och sen dess är sim-kortet låst. Har letat igenom alla ouppackade kartonger men upptäckte idag, till min sk. glädje (eftersom jag inte hittat den i de lådor jag letat i) att det finns fler i källaren, så det är väl det som är mitt nästa mål i livet kan man säga. Jippie!!!

Resfeber

Det pirrar i magen. Idag har jag resfeber - ojojoj. Det är så kort tid kvar nu och tiden går så fort - snart är vi hemma igen liksom. Jag har börjat lista vad som ska med, det tycker jag känns extremt viktigt eftersom jag får ångest så fort jag tror jag har glömt någonting. Kontrollbehov - check! Bara handbagaget tar en spalt i storlek A4, alla mediciner, alla papper, alla dyra saker, de saker man vill ha tillgång till utan att behöva dra upp dem ur den stora packningen och så vidare. Under kategorin "övrigt" är det färre objekt. Ännu. Jag tänkte att det var bra att starta den i tid så att man kan komma på saker under några dagar - ni förstår hur jag menar! I morgon ska vi tvätta och sen blir det väl sunk-kläder tills vi åker.

Tanken med dagen är annars att vi ska städa lite, få i ordning det sista, om det kommer en inbrottstjuv vill man ju ha ordning och reda (fast vi är rätt säkra på att vår tjock-tv i fönstret kan vara ett bra skydd, ingen vill liksom ha en relik från förra århundradet). So far har vi kommit till fasen: "jag ska bara". För egen del beror det på lång sömn med otäcka mardrömmar och för makens del handlar det om att han varit på jobbet och slängt ut studenterna och därför behöver lite skönhetssömn. Vi ska också fundera på huruvida vi ska använda lite pengar ur reskassan till att köpa en kamera, det vore roligt att ha en bättre kamera att fota lite roliga bilder med. Samtidigt - då kan det hända att det inte blir en tripp till Six Flags och jag vet inte om jag tycker det är värt det, det blir uppelvelse kontra nyttighet på något sätt. (Frukt är inte godis!). Fast det kan ju hända att vi kan ha råd med båda sakerna ändå. Får räkna över pengahögarna lite...

Ibland är det roligt nästan hela tiden!

En hyllning till detta faktum är att jag i morgon ska ringa till Amerikat. Igen! Tjohej!! Två gånger t.o.m tänker jag mig. Ska kolla upp att hotellet är avbokat (dvs. det hotell vi råkade boka när vi bokade hotell nr 2) samt ändra adressen hos shuttlen. När jag pratade med älskade lillasystern förut idag (hon har ju bott i landet och jag skulle ta reda på om hon önskar sig något ätbart) så kom vi på att anledningen till att det känns lite oroligt att ringa overseas är att det liksom blir en krock mellan de två världarna: det trygga, vanliga, hemma, kontra det annorlunda, ovanliga och spännande. Typ. Jag upplevde samma sak (Sara, om du läser detta så känner du kanske igen vissa delar, men du kan ju hoppa över) när jag hittade en halväten doughnut (insvept i servetten jag fick när jag köpte den) i reväskan när jag låg och halvsov den dagen vi kommit tillbaka från New York förra gången. Det kändes verkligen helt märkligt att jag rest hela vägen tillbaka och ändå fanns den kvar i min väska - jag hade tidigare under dygnet (dygnet och ett halvt) befunnit mig i New York, på andra sidan Atlanten, käkat frukost och fått en doughnut på köpet och nu var jag hemma igen. Lite som "Tillbaka till framtiden".

Dagen idag känns det som att jag mest fördrivit. Jag sov, kollade på burken, gick på stan och nu hänger jag här framför datorn och tvn igen. Och jag är väldigt trött och halvdeppig. Suck. Så ikväll blir det Åsa Deghögen framför taskiga tv-program och sedan sömn och hoppas på bättre tider när jag vaknar..

Jojo

Om en vecka är vi IN THE AIR right now!! Fattar ni det eller? Och i samma andetag kan jag nämna att det blir en blogg på resedagboken! Återkommer med uppgifter kring det..

Nu blir det ärenden på stan. Dit jag går. Enkelt!!

Ett rejält åskväder senare:

..har vi fått bekräftat att vi bokat boendet
..har vi fått veta att vi får depositionsavgiften som vi betalade till hostel nr 1 tillbaka från hostelbookers.com
..har vi fått tågbiljetterna till Arlanda
..har vi räknat innehållet i vår New York-spargris och blivit glatt överraskade av 4092 insparade pengar
..har vi ändrat adressen i vårt ESTA
..har jag blivit helt genomblöt och missat yogan (jag tänkte att jag skulle cykla dit, inte ta bilen och jag vägrade ge mig, men när jag cyklat 30 meter och vägen försvann framför mig och jag kände att jag var genomblöt - trots regnkläder - in på bara skinnet så gav jag upp).

Det viktigaste av allt får nog ändå sägas vara att det är fräsch och sval luft här nu - så gött! Sen vi flyttade in har det varit sådär härligt kvavt konstant, man har inte kunnat sova ordentligt men nu kanske det går bra ett par timmar i alla fall!

Kvar nu:

..ändra adressen för shuttlen från flygplatsen
..få bekräftat att vi avbokat hotell nr 3
..lämna in pengarna på banken så vi får dem på kontot istället
..fixa en eventuell reseblogg
..maila musikalgrejen (ju mer jag tänker på det, ju mindre har jag lust att skicka kortnummer och id-kopia bara sådär).

Varför inte?

Nu kommer ännu ett gnällinlägg. Såklart. Det är så tradigt - nu har nämligen den där musikal-bruden hört av sig igen. Vi kan inte få biljetterna förrän de fått en kopia på mitt id och kontokortsuppgifter. Därefter ska vi ta en ny vända med platserna - det finns tydligen stora problem med att sitta där vi vill sitta (varför säljer de ens de biljetterna då, kan man undra) och det måste vi alltså diskutera. Igen. Jag tyckte väl att det gick lite väl snajdigt ett tag där. Jag hoppas att det går att "ångra köpet". Om inte så får det väl vara som det är, jag betvivlar att det kommer att hinnas med allt detta innan vi åker (om en vecka närmare bestämt). Fortfarande vet jag inte om maken fått någon bekräftelse på att vi avbokat resp. bokat boendet, jag skickade ett sms men hörde att det pep i en väska eller något, nära mig, så det blir väl ingen info om det förrän han dyker upp. Jag har inte fått veta om det förra boendet blivit avbokat heller, men vi får väl ringa om vi inte hör något. Tur att jag ska yoga ikväll, då kanske jag slappnar av lite..

Sådär då

Vi måste alltså nu hitta ett nytt ställe att bo på, det var problem med byggnaden eller något - vi känner inte att vi vågar chansa på att de hör av sig, så nu håller vi på att leta ett nytt place. HÄR kan ni läsa om ett ställe som verkar vara perfekt för oss kvinnor :-) (första reviewen).

Nationaldagen

Jojo. Förra året körde jag runt som en galning för att få tag på blågula dammsugare (alltså kakan, ni vet), men när jag inte lyckades så körde jag på blågult koncept. Det blev en smörgåstårta (ganska svenskt) av hönökaka (blågult tryck) jag fixade någon typ av blågul dryck och som avslutning blev det ostkaka (gult) med blåbärssylt. I år blir det nog pannkakstårta för vi har kvar pannkakor sen igår och att utnyttja budgeten känns inte så roligt med tanke på vad som väntar.. Fira kan man ju faktiskt göra ändå!!

Hos EANY har jag hittat mitt födelsedags-häng. Choklad och vinbar - kan det bli annat än bra? Jag tror inte! Ska bli mysigt tycker jag, även om jag inte är en vinkännare av rang (choklad däremot, det är min bransch). Fortfarande har vi inte hört någonting om hostelet, jag har legat och funderat över det i natt och det lutar väl åt att vi, om vi inte hör någonting, avbokar och satsar på ett annat ställe - vi har ju lite alternativ nu i alla fall.

Nu: fortsatt upplock.

det här tycker jag var en roligare version än bara en vanlig flagga...

Qué?

Jo. Som ni vet ska vi ju till New York. Eftersom vi var ute i oerhört god tid så bokade vi hostelet i slutet av juli förra året. Inte så dumt. Kan man tycka. Tyvärr hittar jag nu inte hostelet vi valt. Alls. Försökte ju maila men mailen fungerade inte, redan där började jag bli lite nervös men, man kan ju skriva fel osv. Nu då: jag försöker hitta via sidan vi bokade igenom (hostelbookers.com) och nej, där finns inget hostel med det namnet. Länken som jag fick i bekräftelsemailet fungerar inte heller, man kan googla det - såklart - och man kan hitta det, men, det går inte att boka någonting där. Alls. Igen. Så nu har jag mailat två mail till hostelbookers för att fråga och samtidigt har jag börjat kolla runt vad för alternativ vi har - lite funderar jag över om man helt enkelt bokar av och bokar på något annat. För säkerhets skull. Men jag får väl vänta och se - tyvärr tycker jag inte så mycket om att agera på det sättet. Jag vill vara säker och jag vill vara säker nu. Inte om tre timmar eller i morgon, NU. Det är ju inte särskilt lång tid kvar tills vi åker och, ja, jag vill vara säker så in i bängen!!

Men jag har i alla fall ringt hotellet i Atlantic City och bokat om, så det är i alla fall klart. Och det hotellet finns uppenbarligen kvar. Tur det.

Inte det smartaste vi gjort

Igår när jag var hos prattanten så började vi prata datum. Det visade sig vara väldigt bra att vi gjorde det med tanke på vad jag insåg. Nämligen - vi har tänkt fel datum när det gäller resans hemdatum. Vi har tänkt (och då givetvis planerat) att vi åker hem den 7 juli. Vi kommer hem den 7 juli. På morgonen. Vad säger det? Jo, att vi åker ifrån New York den 6 juli. När man ser det såhär så är det ju ganska enkelt - lika enkelt är det tydligen att tänka fel och därför har vi också bokat Atlantic City och Philadelphia lite för sent. Konklusion? Vi måste ringa och boka om. Jag har skrivit ner bokningsnummer och telefonnummer så nu är det bara själva ringandet som återstår. Samla mod alltså. Prata lite engelska med mig själv. "Hello, my name is Åsa ..." Den som svarar: "WHAT?!? SAY YOUR NAME AGAIN ????" Jag hatar att ha ett ointernationellt namn. (Mina föräldrar tyckte att det var viktigt att vi barn hade enkla namn eftersom de själva hade ovanliga. Mitt namn är ju bara enkelt om man befinner sig Skandinavien. Max.)

Den andra funderingen, kring biljettmailet fick idag sin "lösning". Hon vill sälja dyrare biljetter till oss!! Såklart - jag min dumbom tänker att det inte finns telefonförsäljare i utlandet (eller ja, riktigt så inskränkt är jag väl inte, men vi kan ju låtsas). Hon kunde erbjuda biljetter för antingen 125$ styck, eller, 110$ styck. Med tanke på att vi köpt biljetter för 34$ styck så känns det lite, lite magstarkt att pynta mellan 220 och 250$ för att se bättre. Jag antar att telefonförsäljarprincipen är samma som här: få det du redan har att bli så dåligt som möjligt och låt det du kan få bli så skimrande att du kommer dö om du inte accepterar det. Ungefär. Så, ståndaktig som jag är, speciellt som jag slipper att ringa och argumentera, ska jag meddela att vi vill ha de biljetter vi redan köpt. All or nothing. Yes. I'm cool!

Förresten har jag äntligen hittat en snygg klänning att ha:

den är inte så vit som det ser ut, mer creme-färgad, men riktigt snygg!

bild: bonprix.se

Auktionsproblematik

Om man säljer saker på exempelvis Tradera så tjänar man några kronor - det är bra, men, man måste anstränga sig så mycket. Alltså, visst, det är ju schysst att casha in lite, men fasen, det där med fotograferandet och att hålla ordning på det, det är rätt drygt. Jag funderar på om jag ska fota och lägga ut fler annonser. Jag är lite ambivalent - å ena sidan kan det ju vara schysst med lite mer i reskassan, men samtidigt är det ju liksom inga storsummor vi snackar om här så egentligen gör det inte så stor skillnad. Och framförallt så är det ju en del annat som vi håller på med just nu. Fast. Om man lägger ut dem så blir man ju, förhoppningsvis också AV med grejerna och det blir alltså mindre att flytta.. Dilemma, dilemma! (Känns lite som ett ganska futtigt problem i jämförelse med exempelvis askmoln och miljöförstöring och fattigdom, men vad fasen..)

Mitt boendestöd var här idag. Det var faktiskt helt okej - det har varit ganska okej de senaste gångerna, kanske för att jag vet att vi ska flytta. Vi satt bara och pratade hela tiden ut, jag kände att det var bra med tanke på hur jag mår just nu. I eftermiddag blir det prattanten och då får vi se vad som blir där. Lite reflektion och respons kan göra det lite lättare kanske. Hoppas jag.

Det viktigaste idag? Att det är tre veckor kvar tills vi tar tåget till Arlanda. Tyvärr har jag glömt tid och sådär, men det lär väl re sig så småningom, jag tror jag beställde sms-biljett. Tror alltså. Jag väljer här att åter nämna citatet om att "genier klarar även kaos", det känns viktigt att bekräfta bristen av ordningssinne :-)

Jag begriper't inte

Igen och igen och igen återkommer jag till ämnet, men, hur i h-te kan tiden gå så fort?? Vad är felet? Uäh. Jag får lite ångest. Eller rättare sagt, min hjärna är så uppvarvad att min ångest ökar lavinartat och jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det (visst kan jag trycka i mig en massa piller, men det är ju ingen lösning i längden). Tur att jag har tid hos prattanten i morgon (fast det känns som om jag inte har den tiden). Helst vill jag bara lägga mig ner och gömma mig i en och en halv vecka eller så, då är allt antingen överflyttat eller på väg att överflyttas. Därefter är det ju en vecka av lugn (alltså förberedelser inför resan - sådär lugnt) innan det bär av igen. När vi väl kommer till New York är vi väl helt slut och sover hela första veckan.. Jag längtar faktiskt sjukt mycket efter den där tröttheten som blir när man är jet-laggad. Man sover så grymt bra! Lägg därtill några Reese's, pretzels, Starbuck's islatte och Diet Dr Pepper. Antagligen kommer jag vara rätt nöjd.

Nu är det alltså bara att hoppas att det 1/ kommer en ängel från ovan som packar, flyttar och städar åt oss, samt 2/ askmolnet lugnar ner sig.

Ett nytt askmoln!

Det hade man ju i och för sig kunnat räkna ut. Det går flera år av icke-askmoln och sen, såklart, när man ska ut och resa så dyker de upp!! Nu är det ju ett antal veckor kvar, så det är väl ganska okej ändå men man vet inte med askmoln, det har vi lärt oss.

Idag har vi varit sjukt duktiga. Vi gick upp tidigt, jag gick till och med upp först och det händer aldrig. Sen tuffade vi in till stan en stund efter tio för att veckohandla - behöver jag säga att det är den absolut bästa dagen och tiden att veckohandla på? Precis. Det är rätt självklart. Speciellt när man bor på det kristna höglandet. Inte en själ förrän man är på väg tillbaka hem och gudstjänsterna är slut, men det är ju inget man inte kan stå ut med. Dessutom hann vi boka ett släp till flytten, också väldigt bra, nu fattas bara krok. Till bilen alltså. En bil med krok vore ännu bättre.

Ett mail har jag också fått, om våra musikalbiljetter. Jag måste ringa dit! Käre tid säger jag, det är en riktig prestation. Dels måste jag ringa lite på måfå för jag vet inte vilken tidszon jag ringer till (och därmed inte ifall jag ringer när det är öppet eller stängt, även om jag ju har tiderna på papper så att säga) och nummer två är att jag måste prata engelska. Jag är egentligen inte dålig på engelska, när jag är i engelsspråkiga länder så flyter det på hur bra som helst, jag läser böcker på engelska och ja, det är liksom ingenting som är problematiskt på något sätt. Men att bara ringa sådär, tjohej, och börja babbla känns onekligen lite ovant, men, det är väl skönt när jag har gjort det, antar jag. Del tre är att jag hatar att ringa telefonsamtal av den här typen. Det är något av det absolut värsta jag vet. Ja. Herregud. Kära nån. Jag återkommer väl om jag överlever.

Märker ni förresten att vi lever fortfarande?! Det är ju bra, det blir ju ytterligare en sak att fira liksom! Allt firande är bra firande om ni frågar mig - man ska fira så mycket man kan!