söndag 16 oktober 2011

Kölsvåart...

Det som är nackdelen med att umgås med Falköpingsbor är att man börjar tänka på deras dialekt - speciellt som de ibland pratar väldigt mycket sådan. (När Peter träffade dem första gången så frågade han mig efteråt om de verkligen pratade så på riktigt eller om de gjorde sig till, så då förstår ni). Vår gode vän Lars har ett antal märkliga favoritlåtar och en som förekom igår var "Stycka en käring" med Pipex (eller ja, den förekommer ungefär på 98% av våra sammankomster) och jag hade tänkt dela den här från Youtube men det lyckades jag ju inte få till så ni får söka själva. Hursomhelst så är den ett lysande exempel på hur denna dialekt låter, jag transkriberar gärna här, men det går ju inte att verkligen h ö r a hur det låter (och det kan finnas en poäng med det också). Här kommer ett litet smakprov:

"Vi s'a stöcka ena käring ikväll, vi s'a stöcka ena käring ikväll, vi s'a stöcka ena käring ikväll, här på törget i Ti'ahölm"

Så nu sitter den här dialekten/"låten" i hjärnan och med rubriken vill jag säga att håret inte bara blev mörkt, det blev jättemörkt, ungefär svart. Jag blev lite förvånad när jag kollade mig i spegeln i morse, men jag skulle tro att det släpper lite nästa gång jag duschar, min erfarenhet säger mig det..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar